tisdag 31 mars 2015

Franska landsbygden

Körande gick smidigt, lite regn på vägen, en smörgås och kaffe paus. Körde mest på motorvägen men delvis även igenom små franska byar. Man slås alltid av en tanke att det sku på något sätt vara romantiskt att bo där på vischan, men vad sku man på riktigt göra där?! Ja, säg det.

Svärföräldrarna var så ivriga när vi kom, de hade väntat så på Umi. Han började charma genast från början. De hade fixa så fint med barnmatstol, säng och leksaker, sånt som vi tänkt att fixar sen. Vi åkte till butiken för att köpa mat grejor åt Umi och Xima men då tyckte Xima inte att det var någo kul att bli kvar i huset. Hon hade stått i fönstret och gnällt. Gissa om hon slog bakåtvolter av glädje när vi en stund senare kom tillbaka. Token! Hon kommer att njuta stort av att vara här. Gården är enorm, alltså enorm och grannarna har höns och en get, Ximas favoritdjur. Får lägga upp bilder snarast. Nu ska jag dra en powernap.

Första etappen avklarad

Xima har hittat sin plats på några handdukar på golvet, Umi precis somnat och vi pustar ut, här i Chartres. Resan gick riktigt bra, både Xima och Umi är så duktiga resenärer. Natten var dock inte någon höjdare så vi steg upp lite gäspiga.

Flygfältet var folktomt så vi hade gott om tid och fick till och med hålla Xima en timme längre med oss, så hon fick promenera runt, gå ut en sväng och sitta på café. Umi hölls vaken tills planet gick så precis innan vi lyfte så somnade han som en stock. Han sov i Fs famn i 1,5 timme och lekte resten av flyget, bläddrade i böcker och pilla på diverse saker. Flyget gick alltså över alla förväntningar.


När vi landat fick vi dock vänta på vagnen och Xima i nästan 1 timme. Det var slött för vi visste att desstu längre vi väntar desstu större sannolikhet är det att fastna i rusningstrafik. Efter 2 timmar var vi äntligen alla inpackade i hyresbilen. Allt rymdes med!

Vi fastnade såklart i trafiken men både Xima och Umi somnade så det var bara att slå på radion och ta det piano. Ett par timmar senare var vi framme i Chartres, i ett riktigt charmigt bed&breakfast. Resan har gått så himla bra.

Update:

Det gick inte att sända iväg detta på kvällen så nu på morgonen, innan vi kör iväg, kan jag säga att natten gick bra, Umi sov som en sten i 10 timmar. Sedan serverades vi ett typiskt franskt morgonmål med baguette, croissanter, pain au chocolat och kaffe. Mysigt! Umi tyckte om baguetten men spottade ut en liten bit croissant som han fick smaka på.

Nu ska vi packa iväg oss och köra de resterande 400km till Villeneuve-la-Comtesse till svärföräldrarna.

lördag 28 mars 2015

Börjat packa

Nu har vi börjat ställa fram saker, printat flygbiljetter, hyrbil reservationer, hotel reservationer, tvättat igenom kläder och gått igenom mediciner (allt får man ju köpt men behändigt att ha lite panadol och finnrexin åt oss och burana, babyhalern osv åt Umi). Försöker ta så lite saker som möjligt men det blir ändå en hel del. Måst ännu beställa en taxi. Mina föräldrar hade tänkt köra oss men med hundboxen, hunden, vagnen, väskorna + oss så behövs 2 bilar och det passade inte dem båda denna gång så vi får beställa en stor taxi till flygfältet helt enkelt. Reseplanen är alltså att flyga till Paris, plocka upp hyrbilen, och sedan köra c.150km var vi stannar en natt på hotell. Nästa dag fortsätter resan och då har vi c.400 km att köra innan vi når Fs föräldrar i Villneuve-la-Comtesse. Kändes vettigt att dela upp resan såhär pga Umi och Xima. Stannar på landsbygden en vecka, lämnar sedan Xima där medan vi andra kör upp till Paris igen, stannar en natt hos en vän, och flyger nästa morgon tidigt till Malta. Där har vi även hyresbil för det var jätte billigt (70e/vecka) och vi har hyrt en stor lägenhet i norra delen av ön för 220e/6 nätter. Efter vistelsen på Malta flyger vi med ett svintidigt morgon flyg till Paris men denna gång har vi tänkt köra direkt de 500km till Fs föräldrar. Sedan chillar vi där en vecka till innan vi kör, hela högen, till Paris var vi stannar en natt eftersom det igen är ett morgonflyg till Helsingfors nästa dag. När man reser med hund så måst man dessutom räkna med att vara en timme tidigare på flygfältet. Mycket körande och flygande av och an, men känns kul, för efter denna resa så åker vi nog ingenstans innan nästa barn gjort sin entrée.

Igår gick jag på rådgivningens råd till hälsostationen för att kolla Umis öron. Egentligen är det ju för tidigt för en efterkoll för den skall göras 4-6 veckor efter att antibiotikan tagit slut och den gjorde det endast 2 veckor sedan men de rekommenderade ändå att gå och kolla. De var lite röda men inga tecken på ny inflammation. Läkaren kunde ändå rekommendera orodrops som är någon form av örondroppar man droppar i just innan flyget lyfter och landar. Kan hjälpa mot trycket speciellt om öronen är lite känsliga. Vid tidigare flyg har Umi inte alls reagerat men nu efter att ha varit sjuk så vet man ju aldrig. Tyckte att örondropparna lät som ett bra tips.

Umis nya grej är att stå i vår säng och titta ut genom fönstret. Han kan stå hur länge som hellst och kolla på bilar, bussar och folk som passerar. Undrar vad han kommer att tycka om resan, farföräldrarna, landsbygden och Malta. Huvudsaken är väl ändå att vi är där med honom.


fredag 27 mars 2015

Tankeverksamhet

Mitt i vardagsrumban har jag lovat agera redaktör för en släktförening som önskar uppdatera sitt medlemsregister. Slutresultatet är en publikation som ska utkomma i juli. Borde inte vara för tidskrävande men får ändå hjärncellerna att vakna. Känns riktigt kul. För det första ska jag hitta ett lämpligt programvara som lämpar sig för amatörsläktforskning, lära mig hur det fungerar, sedan få all uppdaterad information från vissa ansvariga och sedan helt enkelt pilla med datan och fixa en publikation av det hela. Har nu surffat runt på nätet och hittat olika släktforskningsprogram och det är en helt ny värld som öppnat sig för mig. Har aldrig sysslar med sådant innan så det gäller verkligen att lära sig hur de olika programmen funkkar. Varje dag lär man sig något nytt!

torsdag 26 mars 2015

Väder freak

Jag har slagits av en obsession att kolla väderleksprognosen för Frankrike och Malta åtminstone ett par gånger i dagen. Nu är det ju inte så att vi tänkt oss att vi far på sol semester utan vi ska ju umgås med familj i Frankrike och göra lite research för eventuell flytt på Malta, men självklart sku det ju vara härligt med lite sol på näsan. Mest funderar jag kring hurdana kläder man ska packa med sig. Har aldrig varit en stor packare vid resor, tycker det är hemskt att släpa stora kapsäckar med onödigt trams men nu blir det givetvis lite mer med Umis grejor, och hunden ska ju ha sitt. Samtidigt som vädret kan vara sådär rått fuktigt kallt så kan det vara riktigt varmt och skönt. Det får bli vårjacka med en tjock tröja, några tunnare tröjor, ett par jeans, några strumbyxor och sneakers. Månne man inte klarar sig på det? Ja och några klänningar, skönast att gå i strumbyxor/leggings med klänningar när magen sväller. Vad ska Umi då ha? Lite av allt där med. Blir nog bra hur vi än gör och dessutom så får man skaffa/låna sånt som man glömt eller inte tänkt på. Ska bli kul att komma iväg. På måndagen drar vi!

tisdag 24 mars 2015

Gäsp

Vaknade kl.05.30 till "mamma mamma", gäsp. Monsieur var på gott humör men full av fart direkt från början. Jag hade sovit riktigt bra så kände mig inte ens farligt trött. Lekte och busade till kl. 07 tills det var dags för morgongröten, och då pam, slog tröttheten som en klubba i huvudet. Alltså gäsp. På pricket på i:et så börja Umi busa för fullt, var det inte frysen han kontinuerligt öppna så var  händerna i blomkrukan eller i hundens mun. Han har börjat leka tandläkare med Xima, lyfter på läppen och knuggar sina små fingrar mot dens tänder. Xima som har prisvärt tålamod kanske inte ändå tycker det är så kul så det är endast rättvist att lyfta bort honom från tandläkarrollen. Såhär höll han på, jag bara kände hur mitt tålamod höll på att rinna bort, långt bort. Tänk hur jäkla irriterad man kan bli på sin avkomma samtidigt som man kan sakna denne något otroligt en stund senare. Nu ska jag lugna nerverna och bada medan han sover sin tupplur. Sedan ska vi på mamma-bebis träff. Kul!

måndag 23 mars 2015

Kalas och vänner

Det slog mig hur positiv typ Umi påriktigt är när jag hade en kompis här på lördagen. Alltså nog vet jag ju att han är glad och så men alltså verkligen urglad. Från stunden hon kom till stunden hon gick så skratta han, lekte, fjanta, åt, och var med. Hon var så förvånad hur fint han orkade sitta med under middagen och hur glad han var hela tiden. Hon hämtade fantstiskt fina tulpaner.

På söndag morgon gick vi på babysim efter mycket om och men. Vi har inte varit sedan han var sjuk och funderade om det är bra att gå eller inte. Han har inte snuva men torrhostar lite, speciellt då när han ligger. I och för sig så har det varit en massa damm i luften så kan ju bero på det. Hans antibiotika tog slut en vecka sedan och öronen verkar OK. Nå anyways, så gick vi men lät inte honom dyka. Talade med insruktören som tyckte det var alright att komma.

Efteråt sov han som en sten i 3,5 timme medan vi fixa inför släktkalaset. Jag har över 20 kusiner som alla har familj så så stort släktkalas blev det inte utan vi bjöd min bror med familj, min syster med familj, mina föräldrar och min mormor. Lagade en spenat -feta-soltorkadetomat paj och en skink-ost paj med en simpel sallad. Till efterrätt hade vi jordgubb och vaniljglass med hallon, maräng och kinuski sås. Lyckat. Vi är mer glassiga än kakiga i vår familj så en enorm skål glass gick snabbt åt. Nästan alla gäster kom samtidigt så Umi blev lite till sig. Inte rädd, inte förskräckt men lite kanske förvånad. Han förblev lite allvarlig hela kalaset igenom, sådär som han är när det är ngt nytt. Han var nog nöjd och lekte med sina kusiner men han var inte lika full av skratt och bus som vanligt. Han fatta genast galoppet med presenten han fick av min bror och familj, och slog som besatt på den hela kvällen. Ha ha. Verkligen lyckad present.

Han fick så fina presenter, bland annat en super behändig vårhalare från Polarn o Pyret av mina föräldrar. Tunn men vatten och vindtät. Kommer att blir perfekt där i Franska landsbyggden vart vi åker om en vecka. Han fick också en fin nalle av min mormor, roliga tavlor till sitt rum av min syster, en bok om att bli storebror av sin kompis och en härligt fin haklapp av en annan kompis.

Men ja, om en vecka åker vi då. 3 veckor ska vi vara borta, en vecka hos Fs föräldrar, en vecka på Malta, och en till vecka hos föräldrarna. Ser riktigt fram emot att åka. Tog flera veckor att få hundens flygbiljett bekräftad, men nu har vi även den, så nu är det bara att fundera på smått och gott som behövs fixas innan resan.

fredag 20 mars 2015

Trött hund efter bebis kalas

Idag kom Umis vänner och firade honom. De lekte så fint tillsammans och hade så roligt. Umi var helt lyrisk hela eftermiddagen och kvällen efter att de gått. Vuxna fick lax i ugnen med batat och potatis med den goda teriyaki såsen, som jag skrev om ett par dagar sedan. Sablar vad det blir gott det är och enkelt att laga. Hade också bakat en choko kaka. Den blev riktigt lyckad. Xima betedde sig som vanligt exemplarisk med bebisarna och är nu helt slut. Orka just och just öppna ögonen när jag tog bilden. Hah! På söndagen blir det mer firande med släkten. Xima kommer att måsta vila upp sig flera dagar efteråt, eftersom vi blir 14 pers av vilka 5 är barn. Stackars vovve! :)

Städa med bebis och pyssla på med eget

Städa och fixa i hemmet är något jag alltid strävar att göra medan Umi är vaken och med. Han tycker om när man går från rum till rum och ordnar, hänger tvätt (ok kan ta lite längre med en som försöker dra ner tvätten som man precis hängt upp), diskar (då hänger han vid diskbänken eller grejar med någon leksak i köket) och damsuger. När jag damsuger får han sitta i sin lekhäck, var han följer noga med men är inte alls förskräckt eller så. Varför jag alltid vill få sånt gjort medan han är vaken är att det är så sabla skönt att kasta upp benen och inte göra något alls sen när han sover. Hänga på datorn och slösurfa, läsa, bada, titta på tv eller vad man nu sen gör, och ja klä på sig, det gör jag faktiskt aldrig innan han somnat om på förmiddagen, går alltid runt i pyjamas (eller en riktig pyjamas har jag inte men en mega t-stjorta och någo  mysbrallor som jag drar på på morgonen) tills dess. Inte att jag inte kunde klä på mig men det blir bara inte av och dessutom är det gansa skönt att ströva runt i pyjamas.

Umi har dessutom blivit jätte duktig på att pyssla på med sitt. Han sitter länge och pillar i sina böcker, duplon, någo träbitar eller med skosnören i tamburen. Han behöver inte alls underhållas hela tiden. Blir en skön balans mellan gemensam lek och pyssla med eget. Han verkar också trivas med det. Sen är vi hejdare på att bygga med dublon och det är något jag själv tycker är kul. Kan sitta i timmotal och bygga diverse strukturer.

onsdag 18 mars 2015

Grattis på dagen, Umi 1 år

Idag fyller den lilla skurken 1 år! Vilken ljuvlig liten människa han är, full av iver, skratt, bestämdhet, kramar, bus och nyfikenhet. Han går nästan, men ändå inte, han vill ännu hålla i något hård och handen duger inte. Han har fyra tänder och en massa blont hår. Han är nästan alltid på gott humör och sprider en massa glädje.


tisdag 17 mars 2015

Vad hände med ert flyttande utomlands?

Ja det kan man ju undra! Som tidigare sagt så grundades denna blogg för att följa med oss utomlands, antingen till Väst Afrika (med mitt jobb) eller till Malta (var F sku söka jobb). Tanken var att runt denna tid detta år skulle vi packa och åka. Nu blir det inte så. Orsaken till varför vi blir i Finland ett år till är inte att vi inte mera vill åka utan för att vi ska få ett till barn! Eftersom den andra kommer så snabbt på så kände vi att det är bäst och lättast att helt enkelt stanna längre här och SEN fara. Men ja, vi ska alltså bli tvåbarnsföräldrer och vi är vansinnigt glada. Halva graviditeten har gått och den lilla borde göra sin entrée sista veckan i Juli. Jag har mått jätte bra hela tiden och har nu i ett par veckor känt sparkar. Tungt blir det ibland att bära på Umi eller springa efter honom när han busar men kan verkligen inte klaga. Fram till vecka 11 typ så trodde jag inte riktigt ens att jag var gravid för kände verkligen ingenting, förutom att magen den kom fram mycket tidigare än vid förra graviditeten. Om allt går enligt planen så kommer barnen att ha 1 år och 4 mån åldersskillnad så det blir fullt hus, men det känns jätte bra så. Vi ville gärna ha ett till barn, om bara möjligt, och va härligt att det lyckades såhär snabbt. Det passar också verkligen bra med vår livsstil att få båda barnen här och nu, så att vi sen kan fundera vidare på vart och hur vi vill åka. Eftersom vi sannolikt kommer att fortsätta flytta och flänga så känns det också kul att vårt lilla team blir större. Och tänk alltså, lilla Umi ska bli storebror!

måndag 16 mars 2015

Family-outings i solen

De sista dagarna har det var så strålande fint väder att vi varit på family-outing varje dag i solen. På lördagen körde vi till Munksnäs och gick och promenerade längs med stranden så Xima fick sin eftermiddagspromenad innan vi drack en kaffe i solen på Cafe Torpanranta. Herregud va där va hundar på terassen, typ varannat bord hade en eller två hundar. Xima som aldrig varit en speciellt njutare av kafeer betedde sig riktigt bra och iakttog de andra hundarna.

Igår åkte vi till Oittans. Umi spände vi fast på Fs rygg så att vi kunde gå längs med skogsstigarna. Alla var nöjda och glada. Enda tråkiga att vi inte iddes släppa Xima loss eftersom vissa stigar hade hund förbjudna skyltar (vilka säkert mest gäller på sommaren när folk badar och så) så det man nu åtminstone då kan göra är att hålla sin hund kopplad.
 Men idag på morgonen promenerade jag med Xima i vår närskog och då fick hon springa fritt som en tok. Vi brukar gå dit varje dag så att hon ska ordentligt få sträcka på benen, för visst är de helt annat för en hund att vara fritt än att gå i koppel, trots att man går långa och snabba promenader. Dessutom lyder hon något otroligt bra när hon får vara fri där, det är som om om hon vet att beteer hon sig inte så släpper vi inte henne mer. Knäppt men så känns det. På lande får man ibland stå och vissla en god stund innan hon kommer, för hon hittat en ekorre, rutten fisk på stranden, en räv osv osv

Nu ska jag göra som alla andra nordbon gör när solen tittar fram, kasta mig i solen med kaffe och tidningen! Har alltid tyckt det är lite lustigt hur vi blir semi hysteriska när solen skiner och har lite dåligt samvete över att sitta inne när solen skiner ute men visst är det härligt när solen äntligen kommit fram efter vintern. Heja heja solen!

söndag 15 mars 2015

Iakttagelser från ett flygfält


Igår plockade jag upp mina föräldrar från flygfältet. Trots att jag tajmat min ankomst rätt bra med deras så fick jag ändå vänta en god stund pga väskorna.  Det var dock mycket underhållande att titta på folk. De flesta hade rätt obekväma möten, sku man krama, sku man skaka hand, vissa gjorde båda, andra ingendera trots att den ena inlett någon form av gest till försök. De flesta log i någon grad och ingen såg direkt arg eller sur ut men det var intressant att se hur besvärade folk var av en möjlig fysiskt kontakt i form av kram eller handskakning.  Så otroligt finländskt. Sedan fanns det givetvis även de som kastade sig i famnen på varandra och en som började gråta när den såg din mamma (antog jag fritt att det var).  Där fanns hundar som blev helt från sig när matte och husse kom och barn som blev allt från super glada till blyga. Många verkade också ha samma hobby, kolla vem som väntade på vem.  Det var ganska kul. Matchade den som anlände den som väntade eller kom det som en stor överraskning.  Plötsligt stod föräldrarna där och iakttagelserna tog slut.

lördag 14 mars 2015

Tådille

Jag är sån som går hela vintern med yllesockor hemma, varmt och skönt men nu när det blivit lite varmare och solen skiner går jag barfota, finns liksom ingen mellanfas. Det negativa med att gå barfota är att Umi har fått dille på mina tår. Varje gång han ser dem så känner man inom kort en kladdig mun runt stortån. Dessutom biter han så hårt han bara kan. Det är både slaskigt, tar jävla ont och är lite äckligt. Blir skön sommar...

fredag 13 mars 2015

Sol, kaffe, Hufvudstadsbladet & Teriyaki Lax

Umi sover siesta, F är på svenska kurs och inom kort träffar en helt fantastiskt sol balkongen så då ska jag ut och njuta med en kopp kaffe och dagstidningen. Har helt missat tidningen den senaste veckan så har en hel hög att gå igenom. Tog nog troget med tidningen till sjukhuset varje dag men i och med att Umi sov så lite där så blev det inte av att läsa. Det är förövrigt intressant med HBL för ofta tycker jag att den inte är så jätte givande men ändå vill jag prenumerera på den för det är ju som en tradition att bläddra igenom den med en kopp kaffe på morgonen. Ibland har den riktigt bra reportage och ibland inte mycket att komma med. F som läser massor med tidningar, men på internet, förstår inte riktigt varför jag vill ha den i papper version som samlas i enorma högar, men nog är det ju en helt annan sak att ha en tidning helt konkret i handen än att läsa på nätet. Sen brukar jag ofta komplettera och läsa andra tidningar på nätet men nog vill man ändå ha husis hem. Så är det bara.

F laga en helt suveränt god middag igår. Nu kommer jag inte exakt ihåg alla ingredienser men det var lax i ugnen med batat och potatis med en sås gjord på teriyakisås, ingefära, mango, appelsinjuice, senap och vitlök. På det hela strödde han ännu sesamfrön och vårlök. Alltså gud va gott!


torsdag 12 mars 2015

Livet efter sjukhusvistelsen

Natten gick över alla förväntningar, Umi sov 10 timmar i sträck. I Umis rum finns en extra säng så jag sov där för att kunna hålla koll på hans andning under natten, och så att F sku få sova ut, han spendera ju 3 av de 4 nätterna på sjukhus. Alla sov gott. Han tar duktigt sin medicin men njuter inte farligt av näsutömnings proceduren. Eftersom vi är tvugna att tömma rätt ofta så är det lite som en form av kampsport. Annars så kryper han runt som en vilde och busar så mycket han bara hinner, så verkar ju mycket lovande, hans förbättring. Han är något otroligt hungrig också. Äter ännu mer än tidigare, så det är ju verkligen fantastiskt.

På sjukhuset drabbades han av någon form av separationsångest trots att han inte spenderade en enda minut utan ena av oss. Trots att ena satt i rummet så börja han storskrika om den andra gick ut. Tårarna strittade och man fick verkligen hitta på ordentlig distraktion för att få slut på det. Den sista dagen börja han till och med gråta när hans favorit sköterskor lämnade rummet. Vi undrade om detta skulle fortsätta när vi kom hem men som tur inte. Igår när jag gick ut med hunden så satt Umi i tamburen, jag sa hejdå och stängde dörren och han sa hejjjååå och gick och leka med pappa. Klart det är annat när man är i trygg hemmamiljö. Promenaden var förövrigt så sabla skön. Första gången jag promenenat utan mössa och vantar, detta år. Solen sken i ansiktet och vinden smekte kinderna. Jag gick och gick, kunde nästan inte få nog. Xima verkar mycket nöjd att alla äntligen är hemma och att livet återgått till det vanliga.

onsdag 11 mars 2015

Obstruktiv Bronkit & Öroninflammation

Nu är vi hemma, fan va skönt! Natten hade gått riktigt bra, Umi väcktes bara 2 gånger och somnade snabbt om. När jag kom till sjukhuset på morgonen åkte F hem en stund. Umi börja vara sådär hyperaktiv så man kunde se att han helt klart är på bättringsväg och det sku verkligen ha varit jobbigt att stanna ännu en natt till för det börjar bli brist på aktivitets möjligheter. Vi ville inte ha honom på golvet så han kunde endast leka i sängen, famnen eller på madrassen på golvet som vi la ut emellanåt.

Nu ska vi fortfarande ge inhalationspsray via babyhaler var tredje timme under dagen, men behöver inte väcka honom under natten om han sover. Detta ska vi göra under en veckas tid. Sedan har han antibiotika för öroninflammationen och såklart Burana för diverse värk. Olika näsdroppar har han också. Månne vi inte klarar oss på detta, ska vi hoppas. Den officiella diagnosen blev Obstruktiv Bronkit och öroninflammation (som han utveckla sakta med säkert under sjukhusvistelsen, dvs hade inte klart och tydligt när vi åkte in).
 Jag frågade läkaren om att sova på balkongen och hon sa att bara man har möjlighet till det är det super för barnet, speciellt nu med ett par plus grader och lite fuktig luft. Det gör bara gott åt hans andning, vilket ju är skönt eftersom han sover så bra ute. Hon tyckte gränsen att inte lägga ut går ungefär vid 38,5 graders feber. Jag frågade också om smittorisken. Hon menade att han inte smittar eftersom han inte har feber, och är på antibiotika men självklart bra att stanna hemma ett par dagar speciellt så han inte får i sig någon ny virus.

När vi kom hem lade vi honom genast ut på balkongen, han somna direkt, och sen började vi städa och skrubba som besatta. Allt som varit på sjukhuset åkte i tvättmaskinen eller kokades. Det damsögs, allt skrubbades, speciellt på Umis höjd så nu är det rent och fint. Det vill man nog absolut göra efter 4 dagar på infektionsavdelning. Nu ska vi njuta av att vara hemma och hoppas Umi börjar med sitt vanliga bus snart och fortsätter må bättre dag för dag. Oj vad jag saknat hans bus!

tisdag 10 mars 2015

Fjärde natten på sjukhus

Dagen gick rätt bra, trots att läkaren konstaterade att Umi nog får bli en fjärde natt. Lite paff blev vi först men innerst inne visste vi ju att det skulle bli så, på något sätt. Han har fortfarande fått andningshjälp via mask (ventoline och adrenalin) var tredje timme och näsan sugs med maskin så ofta det bara kan, så att slemhinnorna inte ska ta skada. Maskinen blir helt blockad för det är så tjockt. Hur sku vi kunna erbjuda denna vård hemma? Läkaren konstaterad också att öronen fortfarande är röda, kanske till och med lite mer än igår, och febern hade kommit tillbaka så en antibiotika kur påbörjades. Pressade läkaren lite mer idag och fick som svar att eftersom alla prover fortfarande är negativa så är det mycket osannolikt att Umi skulle ha en virus de inte känner till så mest sannolika är att han och jag fick samma flunssa, som ju började samma dag, och hans lilla kropp drabbats så hårt av den. Det kan jag förstå, har själv mått dåligt och haft så sabla mycket snor och tänk nu, han kan ju inte snyta sig. Så helt enkelt flunssa och någon form av luftvägsinfektion. Eftersom han inte drabbats av detta innan, han fyller ett år nästa vecka, så finns det inte ännu orsak att fundera på astma osv.

Och ja förra natten, han somna bra men väcktes vid 22 för masken. Helt omöjligt att få honom att somna om, så efter 40minuters vaggande ba jag efter näsutömning och burana. Han hade klart ont och var så himla täppt. Efter ingreppet och buranan somnade han om. Nästa mask session kl.01 och då vaknade han knappt till det. Det var planerat att de skulle ge masken lite mer sällan men på grund av att han hade låga syre-i-blodet värden (vet ej de medicinska termerna) så ville de komma ofta. Kl.03 kom dom igen och då gavs adrenalin via mask och det kräver lite längre andning via maskin och han vakna till ordentligt. När jag vaggat honom i en timme bad jag igen näsutömning och han somna till slut vid 04.40. Nästa gång kom de vid kl.07 och då steg vi upp, klädde på oss, åt gröt och kollade på Bamse. Underligt nog kände jag mig inte ens farligt trött men något så otroligt täppt var även jag.

Bilderna: Umi kollar på morgon Bamse från min madrass och Umi leker med en duk som han tycker om att ha runt huvudet, token.
























Dagen fortsatte med nästöming och lek och en par timmas tupplur för Umi. Dagens sköterska tyckte sömn var det viktigaste så hon ville inte väcka honom för ingrepp, i skillnad från gårdagens sköterska som väckte honom varje gång han somnat. Umi mår klart bättre än för några dagar sedan. Nu äter han normalt stora portioner, leker, men har såklart såndäna dipp i orken, stunden när han är famning och har ont. Lungorna rosslar ännu en del men inget i jämföran med några dagar sedan. Jag spenderade hela dagen på sjukhus, lämnade avdelningen endast när jag gick till personal matsalen och åt. Vi beslöt att F stannar i natt så han åkte hem på eftermiddagen för att promenera och spendera tid med Xima. När jag åkte hem vid kl.20 hade Umi precis somnat för natten. Hoppas natten skulle gå bra.
Umi leker i sjukhussängen under en av sina pigga stunder
 Men alltså gissa vad de rekommenderade att skaffa hem, en näsgrej som man klickar fast i dammsugaren och kan med det ordentligt suga hans näsa. Först tänkte jag att de tappat vettet men efter lite forskning så är det visst helt bra metod och effektiv, för med den där näsfrida kan man inte alls nå samma effekt, men ändå, dammsugare! Visst låter det lite hard core. Får pröva på F före jag närmar mig Umi med dammsugaren. F meddela genast att han tänker vägra använda den, haha!

måndag 9 mars 2015

Tredje natten på sjukhus

När jag anlände till sjukhuset på morgonen där vid Kl. 07.30 så möttes jag av två trötta gubbar. Egentligen hade Umi sovit ok, men han väcktes med 3 timmars mellanrum för att få andningsmasken på en stund och i och med att han sover på mage så måste han svängas varje gång. Nå de flesta gånger somna han relativt snabbt om förutom Kl. 04, då var det kört. Så när jag kom var de trötta och hungriga. Jag fixa fram mat åt Umi och skicka hem F. Vi var övertygade om att idag sku vi hem.

Men nej, läkaren kom och konstaterade genast att han får bli en till natt. Trots det givetvis är fantastiskt med vård och man gärna blir för att han ska få rätt vård så kändes det rätt trögt. Nå, en dag i taget. Han har fortsatt att få masken varannan var tredje timme men även adrenalin via mask. Det som varit frustrerande är att inte få några klara svar om VAD han har förutom det självklara - täppta luftvägar. Alla tester är negativa och läkarna säger varken bu eller bä. Tre nätter på sjukhus betyder ju ändå att något är klart på tok, kan man ju tycka.

Anyways, dagen var lång för han sov endast 2st 20min tupplurar för varje gång han somnat skulle något göras, stackarn, och det var omöjligt att få honom att somna om. Jag beslöt att jag blir denna natt så på eftermiddagen åkte jag hem, gick i skogen med Xima och fick andas frisk luft. Nu har F åkt hem, Umi somnat och jag ligger här på golvet på madrassen. Jag hoppas så att han mår bättre imorgon och att läkarna kunde ge lite klara svar.

söndag 8 mars 2015

Sjukhus update

Dagen gick rätt bra, Umi hade två kortare stunder som han lekte i sängen och såg piggare ut. Tyvärr varade de inte jätte länge men resten av tiden var han lugn och trygg, som han är, men var trött. Vår vårdare blev så förtjust i honom, lite gulligt. Han var så duktig med att få all medicin och alla prover som togs. Han fick andningshjälp varannan timme hela dagen, och det hjälpte och han trotsa inte alls emot.  Han log mot alla som kom in i rummet och vinkade åt dem som gick förbi, trots att han var helt slut. Charmören!

Jag kom just hem, dvs kl.21 på kvällen, var med honom hela dagen. F var också där förutom ett par pauser när han for hem och promenera Xima. Vi beslöt att igen göra så att jag kommer hem till natten, får sova och blir frisk och F blir med honom på sjukhus. Härligt att Umi är så trygg med båda att det inte spelar någon roll vem som blir kvar. När jag åkte så väntade vi ännu på ett provsvar, från svalget, men annars är alla prover negativa så det läkaren mena att luftvägarna helt enkelt var så kraftigt täppta och det är därför som lungorna rosslar något så otroligt och lär även vara ganska vanligt i ett års åldern. Trots att det kan vara vanligt ska allt med andning givetvis tas på fullaste allvar. Men får se ännu imorgon vad det sägs. Vi har fått jätte bra vård, alla har varit trevliga och proffsiga. Nu ska jag vila och umgås med Xima. Imorgon hoppas jag att han får komma hem!

Sjukhus

Det blev ingenting av att sova ute och Umi började andas sämre längs med dagen. Han som normalt är så aktiv bara låg i famnen hela dagen. Maten smaka inte och det lilla han åt kom upp när han hostade. På kvällen, vid sjutiden, tänkte vi nej nu får det räcka så vi åkte till Jorvs sjukhus. När vi kom in lyssna de på hans lungor och tog in oss direkt, förbi hela kön. De börja genast ge andningsmedicin genom en mask på ansiktet och tog prover. Snart beslöt dem att han tas in över natten. Vi beslöt att jag stannar med honom, delvis på grund av språket, F talar ju inte finska. Det tog dock evigheter innan vi kom till själva bäddavdelningen och i det skede börja jag vara redigt slut, jag var ju ordentligt förkyld, så F beslöt att bli och jag åkte hem. Klockan var vid midnatt. Min första natt ifrån Umi, kändes nog knepigt att lämna dem på sjukhus och själv åka hem. Som tur bor vi helt nära. Jag sov som en sten och vaknade friskare. Kom tillbaka vid 07.30 så fick F fara hem en stund. Umi fick masken varann timme hela natten men sov rätt bra däremellan. Han testade negativt för infektion och rs-virus (heter det så) men läkarna beslöt att hålla honom ännu en natt. Så nu är vi alla här, Umi sover och F vilar på en madrass på golvet.

lördag 7 mars 2015

Jinxa sitt öde

Alltså nog har jag tidigare märkt att man kan jinxa saker o ting men fan alltså, på några timmar?! Vad som hände är att någon timme efter gårdagens blogginlägg var jag skrev så glatt att alla är friska o nöjda så tog det abrupt slut. Min hals blev sträv och Umi vakna snorig från förmiddagens tupplur. På eftermiddagen hosta han som besatt och snoret rann medan min näsa rann som om man hade en kran uppe. Hann jag inte stoppa en näsduk under så droppa det ner på bysten, verkligen charmigt. Att ha ett sjukt barn är ju jobbigt men att dessutom själv vara sjuk samtidigt vinner nog alla pris. Lyfter så på hatten för alla som är ensamma med sjuka barn!

Som tur är vi två så F fick ta över medan jag låg utslagen på soffan. Kvällen var lång och Umi hade svårt att somna, trött var han ju men vid varje hostning vakna han och börja gråta, måst ha tagit verkligen ont. Det tar så ont i hjärtat när den lilla har illa. Natten var helt katastrof, Umi vakna typ varje halv timme hela natten. Han behövde inte mycket för att somna om, en närvarande hand eller buffning. Jag sov dock igenom allt detta som en sten. F var uppe med honom i princip hela natten, vid halv sju tog jag över. Kände mig fortfarande som om jag blivit under en lastbil trots en bra natt för min del.

Helt omöjligt att få Umi att äta gröten som han annars tycker så mycket om. Han hosta så mycket att det måst ha varit jobbigt att äta. Så jag tänkte att jag testar med välling, jo det drack han med god apetit. Nå en minut senare hosta han till och kaskadspydde upp hela vällingen, över sig själv, mig, golv och väggar. Som tur hände detta i badrummet så det var ju inte så farligt. En stund senare var han ganska gnällig, är han hungrig eller trött? Prövade rosta lite bröd eftersom det tycker han också om att knappra på, mina brödkanter när jag äter frukost, men nej. Men så är det ju, när man är sjuk är man kanske inte hungrig eller så är halsen så sjuk att det inte känns bra att äta. Då måste han vara trött och ja det var han, somna som en sten. Fundera om jag ska sätta honom och sova på balkongen eller ej. Beslöt dock att eftersom han inte har feber och verkar inte ha ont i öronen så fick han gå ut, väl inpackad. Han sover nämligen så himla bra ute och himla dåligt inne, på dagarna. Nu ligger jag själv under täcket på soffan, med balkongsdörren uppe så jag hör om han hostar, med en kopp kaffe, en rulle toa papper för näsan, laptopen, dagstidningen och TVn är på. Nu ska jag vila. Hoppas flunssan är evil men snabb, och inte såndän långvarig seg jävel.

fredag 6 mars 2015

Vardagen snurrar på

Dagarna bara går. Varit på mamma/bebis träff och på öppna förskolan med Umi. Kul med program och dessutom extra kul för nu leker han och vännerna så fint ihop, alltså verkligen leker tillsammans, pillar på samma leksak, ger åt varandra, kryper efter varandra osv. Tidigare har det mest varit Umi som daskar de andra i ansiktet och det har nu kanske inte varit så himla populärt, vilket man ju väl kan förstå. Antingen daskar de nu tillbaka och sen leker de, eller sen har Umi sluta slå i ansiktet, vilket ju inte heller sku vara så tokigt. Hur som hellst har det varit himla kul att se.

Skar av kompisen, eftersom han kanske inte vill vara med på bloggen
 Måst säga att för tillfället rullar vardagen ganska smärfritt framåt. Alla är nöjda och friska. Visserligen har Umi sovit två nätter lite sämre, pga nya tänder eller/och exem på vristerna som kliar något otroligt, så lite mer gäspigt än vanligt men annars är alla nöjda.

F laga igår fisk med svampsås och ris. Riktigt gott. Han stekte fisken (tror det var pangasius) i smör med vitlök och citron och laga svampsås med gräslöks creme bonjour. Fisken gjorde middagen lätt men såsen mättande.


tisdag 3 mars 2015

Köttfärslimpa med kokt potatis

Min farmor laga alltid köttfärslimpa med kokt potatis och nu förstår jag så bra varför, så enkelt att laga med 400g kött eller 3 kg kött beroende på mängden folk, och vi var inte få. Kommer ihåg spontana middagar hos fammi och farfar på 15 pers, minst. Alla kom och gick. När vi bodde utomlands så spenderade vi somrarna hos dem. Anyways, nu laga jag en köttfärslimpa på 700g maletkött. Låter ju som mycket eftersom vi ju bara är två vuxna men så räcker det också några dagar. Det är minst ett par år sedan jag lagat det sist. Passar ju dessutom barn som vuxna, de flesta tycker ju att det är gott. Vill man göra det low carb i LCHF anda så kan man servera med en sallad, men vi åt med kokt potatis och en simpel sallad.
Jag blanda ihop
0,75dl ströbröd
2 dl mjölk
Tikka Masal krydda
peppar
salt

Lät det svälla i c.10 min och sedan blanda jag med
700g maletkött
2 ägg
en lök smått hackad och
en stor vitlöksklyfta, pressad.

La med ännu lite mera kryddor och blandade ihop smeten med händerna. Nu hade jag smörjat en ungsform vart jag placerade smeten formad som en limpa. Klickade ett par små smör klickar på och sen är det bara att grädda den i ugnen 175°C i c.45-60 min.
Köttfärslimpan påväg in i ugnen

När köttfärslimpan var färdig kom jag på att man ju kunnat göra nån form av sås, till exempel på basen av spadet, men faktiskt så tyckte jag att det gick riktigt bra utan. Hittade en burk lingonsylt i kylskåpet och det funkka ju bra som extra smak. Köttfärslimpa är verkligen simpel och god husmanskost som sköter sig själv i ugnen, vilket alltid är ett plus.




måndag 2 mars 2015

Barnmat och höns-kokosmjölk gryta

Ännu äter Umi inte som vi, som barn lär kunna börja göra vid 1 års åldern, så vi lagat mat åt honom men ger även färdigt köpt. Sen när han börjar äta precis som vi så får vi nog ändra lite våra vanor för vi äter både starkt och saltigt. Jag brukar ett par gånger i veckan laga en stor sats åt honom som jag sedan fryser ner i barnmats burkar. Funkkar utmärkt. På detta sätt har vi alltid mat åt honom i frysen, ibland något gjort på fisk, gris, kött, höna eller vegetariskt. De flesta dagar får han också en burk färdig mat, brukar bara bli så. Idag fick han dock hemlagat både till lunch och middag.

När han sov sin förmiddags tupplur så kom jag på att vi lagt åt sidan en bit kött, från lördagens middagsbjudning, som jag tänkt laga åt honom. Köttet, en biff, var alltså rått, inte preparerat. Nötkött som jag lagat åt honom har alltid varit färdigt malet, så fick googla lite för att få idéer. Mätte sådär ungefär, försöker att proteinet ska vara c.25% av måltiden, enligt rekommendationer av Umis hälsorådgivare. Mängden har givetvis ökat gradvis. Jag skar i bitar potatis, blomkål och en mindre mängd paprika som fick koka med biffen som jag tärnat i små bitar. Det hela kryddades med peppar och örter. Sedan när allt känns mjukt så mosar jag det med hjälp av stavmixer. På grund av biffens storlek så blev det 4 portioner. En till lunch och 3 burkar för frysen. Umi tyckte det var jätte gott. Jag brukar försöka laga större satser, c 10 burkar, men nu blev det lite mindre. Sedan brukar jag också ha färdigt kokat maletkött i frysen som man kan lägga med diverse grönsaker man har hemma. Jätte behändigt.

Sen var det middagstid och vi hade planerat laga en höns-kokosmjölks gryta och då slog det mig att vi ju hade köpt extra höna för Umi. Äh, tänkte jag och börja laga en till sats mat åt honom. Händer aldrig att jag sku laga 2 storkök per dag men så råka det nu bli idag. Den andra satsen blev potatis, morot, broccoli och då höna. Detta fick basilika som krydda. Mycket uppskattat även denna sats. Kul att laga när han tycker om allt man lagar. Verkligen inte kräsen när det kommer till mat, kanske snarare konsistens och tycker inte om för stora bitar. Ibland (ofta) är han bara otroligt okoncentrerad så man får locka honom med ljudbok och diverse grunkkor, men smaken tycker han sällan att det är något fel på.

Burkar för frysen
Vår middag blev också rätt lyckad. En kryddad red curry kokosmjölk gryta med höna, potatis, broccoli, paprika och såklart lök och vitlök. Alla grönsaker blev perfekt mjuka, inte så att moroten är lite hård medan potatisen faller isär vilket ju sker ibland. Jag brukar steka hönan med lök och vitlök i kastrullen och redan i detta skede lägga med de flesta kryddorna. Sedan lägger jag med morot och efter c.10 min potatis, och lite vatten, inte ens så mycket att de täcks. När de är sådär halvt klara lägger jag med broccolin, parikan och en 500g burk creamy coconutmilk. Gäller att hitta rätt sort, för vissa är lite vattniga, tycker jag. I detta skede smaka jag av och kryddade lite mer och lät det småputtra en stund tills jag slog av plattan men lät kastrullen ännu stå kvar. Bon apetit, mycket gott!


Barns olika utvecklingsskeden och takt

En av de grejorna som jag tyckt väldigt mycket om på mina mamma/bebis träffar och på öppna förskolan är att se hur otroligt olika barn i samma ålder utvecklas. Det bästa har varit att föräldrar har jämfört, diskuterat och funderat men i positiv anda, inte alls typ "MITT barn kan redan gå, ååh, kan inte ditt barn krypa", nej inte alls så, utan helt enkelt roligt och intressant att se skillnaderna. På förskolan är där en flicka som började gå vid 9 månader och vad vi föräldrar skratta för hon är så liten och späd så det såg riktigt sjukt ut när hon gick med armarna i luften, som en gibbon apa. Det var inte några steg hon tog utan traska runt från rum till rum. Hon stoltserar också med sin ena tand. Samtidigt finns där ett barn i samma ålder som har munnen full med tänder men som inte alls kryper. Båda mår bra och utvecklas som de ska, men helt i egen takt.

Umi är 11,5 mån och fick i natt sin tredje tand, eller ännu är det ju bara en liten kant som sticker ut. Han är så stolt när man stoppar fingret i munnen och säger åååh har du en ny tand. Han står och går jätte stadigt med hjälp av bord, soffor, ben, skåp osv men vill inte stå om man håller i händerna, då går han genast ner på knäna. Kryper gör han i blixtens hastighet. På babysimmet är han helt tokig. Sätter man honom och sitta på kanten så kastar han sig i, så han dyker riktigt djupt och vill göra det om och om igen. När man håller honom på ytan på mage så viftar han med armarna, rumppan och benen som en vilde så alla andra föräldrar börjar gapskratta.

För några månader sedan på en bebiträff kommer jag ihåg att jag lade märke till att en av bebisarna (en månad yngre än Umi) satt och knappra på en brödkant. I det skedet stoppa Umi allt i munnen förutom mat. Det var nästan absurt. Alltså han åt bra när man mata honom men satt man en bit frukt/bröd framför honom så tog han nog i den men kasta bort den eller lekte med biten. Satt man en plastbit, penna osv så stoppa han den garanterat i munnen. Haha! Just sånhäna små grejor tycker jag är så lustiga och fascinerande. Slött med sådana föräldrar som känner press och stress på grund av i vilken takt deras barn utvecklas. De flesta börjar ju ändå gå, prata och äta själv i något skede.