lördag 27 februari 2016

Syskonkärlek

När vi är ute och går så vill Umi med jämna mellanrum, typ var femte minut, kolla på Ava. Hon ler stort när han hänger där över henne och ifall hon sover så störs hon inte nämnvärt av det.


Han kommenterar allt hon gör: Ava tuti, Ava kisi, Ava äter och när hon hojtar till gällt så sätter han huvudet lite på sne och säger Aaaaavaaaaa. Han är jätte duktig med henne och hämtar leksaker och ropar -Mammmaaa Ava- när hon gråter. Men han börjar nog också bli lite smånervös när hon nu sitter och grabbar tag i hans leksaker. Då kommer han springande och ropar minminmin. Inte så lätt att dela med sig allt som hittills varit hans. Eller ja, han delar gärna då när han får bestämma när och vilken leksak.

Har förstått att syskon som har mindre än 1,5 år åldersskillnad kallas pseudotvillingar, i alla fall enligt vissa källor. Umi och Ava har 16 månaders mellan dem och det är kul att se hur enorm glädje de redan har av varandra. De vrålskrattar åt varandras grimaser och ljud. Som två apor håller de på! Snart kan de även dela kläder. Ava växer snabbt ikapp. Helt olika ser de dock ut.


Flytta till Malta - part II done

Helt för sluta för att skriva något mer än att Yes, idag har vi flyttat ut. Återstår endast sista städning imorgon som borde ta max 2 timmar. Enormt tusen tack till alla som hjälpt bära, fixa, eller ta hand om barnen! Barnen somna båda inom 5 minuter helt slut och nu hoppas jag att vi alla får sova gott i natt.

Sista middagen i vårt hem
Ava fick lunch mitt i flyttande. Umi var hela dagen med mina föräldrar men Ava fick hänga med mig och bra gick det!
Tomt!
I vårt aparthotel, helt super fint med precis allt man behöver. Här är vi 2 nätter

torsdag 25 februari 2016

Flytta till Malta - part I done!

Igår for grejorna så nu kan man pusta ut lite. Dessutom mycket lättare att se det som är kvar, vad som ska i kappsäckarna och vad som ska lämnas i Finland. Umi sover oroligt, reagerar kanske på flytten. På dagarna är han som vanligt men på nätterna är han vaken, orolig och vill ha sällskap. Vi hade sovit asdåligt natten till igår och var helt dimmiga i huvudet hela dagen. Mina föräldrar tog ut barnen under tiden vi packa den stora lådan. Eftersom vi bor i höghus så måste lådan packas nere eftersom den inte ryms genom en vanlig dörr och väger dessutom hundratals (?) kilo. Packande av lådan sku ha varit mycket svårt med barnen eftersom vi båda behövdes. Jag fick till sist sitta på lådan för att få locket platt, hehe. Hur som haver så fick vi allt packat, barnen hade haft super roligt och vi tänker på hur vi fixat det utan hjälp.

En del av lådorna
Idag bjöd mina föräldrar oss på lunch på Mama Rosa. Det var F's födelsedagspresent. Jätte gott och barnen betedde sig så vi kunde lämna restaurangen med hedern i behåll. Gjorde gott att komma ut en sväng mitt i packande. Som bonus duscha vi alla, F raka sig, jag klippte Umis hår och Ava fick på sig festkläder. Nu låter det som vi är riktiga grottmänniskor men så har vi faktiskt lite känt oss på sistone. Kolla håret!


tisdag 23 februari 2016

Det vi haft


Ligger och väntar på att familjen ska vakna. Små grymt hörs mellan snarkningarna. Som vanligt kommer jag fram till en massa på småtimmarna eller tidigt på morgonen. All fokus har legat på det praktiska och vad som väntar på oss väl framme så väldigt lite har jag hunnit tänka på hur vi haft det här. Lite på två år har vi bott i Finland i en lägenhet vi trivts i väldigt bra, i samma hus som min syster. Detta har lett till massvis av spontana kaffestunder! Två barn har vi fått! Ja, det är ju givetvis det största med vår Finland tid. Nya vänner, riktigt goda sådana, har jag fått! Sedan -95 (vågar jag tippa) är det första gången min syster, min bror, mina föräldrar och jag bor i samma land. Alltid har det varit minst en, oftast fler, på språng. Och visst har vi umgåtts o fint har det varit. Lite nostalgisk blir man ju givetvis men det hör ju också till. Vad är bättre än det egentligen, då vet man att man haft det bra när man går vidare. Och ja, bo i Finland också, det var ju en tid sedan för mig och nytt för F. Summa sumarium har vi haft det bra och med glädje och goda minnen flyttar vi vidare. Nu börjar Ava vakna.

måndag 22 februari 2016

Flyttirritation

Har vi sån? Oh yes, visst finns den här mellan varven. Förvånandsvärt bra tycker jag allt gått men ibland bubblar det nog över, och ganska ordentligt. Man känner ju sig som årets förälder när irritationen går över barnen. Ush nej, inte kul. Min mamma råkade ringa just vid ett sådant tillfälle idag på förmiddagen och fatta snabbt galoppet så de, mina föräldrar, kom efter båda barnen och tog ut dem till lekparken en timme, eller var det till och med två. Guld värt, alltså! Efter några ordväxlingar fick vi himla mycket gjort. Sjukt vad effektiv man blir när barnen är annanstans. Det var så win win, vi fick det mesta gjort, barnen fick vara ute, dessutom med mommo & affa, och mina föräldrar tyckte hoppeligen det var kul att henga med de små banditerna.

F och jag har dock blivit bättre i samband med flytten att säga till varandra om sådant som är irriterande utan att bli sura, sådär påriktigt, och långsinta. Man hinner ju inte med sånt och dessutom handlar det enkom om smått tjabbel. Är så nöjd att vi nu är inne på de sista dagarna av fixande och flyttande. Det är liksom nu det händer. Ah, och snart är det över. Sen får man ta itu med upppackande efter ett par veckor på Malta. Det känns ju dock kul att försöka finna en plats för alla grejor, i vårt nya hem, som vi inte ännu känner till. Spännande! Finns även en piku liten chans att vi fått tag i ett litet hus med trädgård. Vågar egentligen inte ens viska om denna sak för önskar himla mycket att det blir av.

Sitta själv

Ava tycker det är tråkigt att ligga och vill helst sitta själv. Hon är riktigt stabil och man kan numera lämna henne på golvet med till exempel amningsdynan runt henne så när hon långsamt faller bakåt eller åt sidan så slår hon sig inte. Om två dagar fyller hon 7 månader!






söndag 21 februari 2016

Farewells

Många sista träffar har avbokats på grund av förkylningar. Har varit jätte strikt att inte träffa folk som är lite sådär smått sjuka, speciellt barn som Umi leker med. Annars tycker jag inte alls det är farligt men nu när barnen precis återhämtat sig från en långvarig seg förkylning så känns det så onödigt att drabbas igen. Klart man inte lever i en bubbla och vi lika lätt kan få något i butiken men försöka undvika kan man ändå göra. Men idag har barnen och jag flängt och haft det så jätte kul. F stanna hemma och packa.
Bild från nätet


På förmiddagen var vi hos en kompis, från den så kallade babygruppen, på brunch. Vi var 3 st + då 5 barn, och det var både gott, kiva och helt enkelt avslappnat att umgås, som vanligt. Barnen underhåller sig själva, ja emellan varven åtminstone, så man hinner faktiskt prata. Tycker så mycket om alla i denna grupp. Och vi fick presenter! En bok på finska i super storlek, sån som man kan ta med på flyget. På finska för att man sku ha ett minne från Finland! Vilken fin tanke. Och sen fick jag ett smycke, en bitring! What? Ja, alltså ett jätte fint smycke, helt i min stil, som alltså är en bitring för bebisar. Vilken sjukt bra idé. Ava grabba genast tag i den och högg gommen i. Blir ju lätt så att man undviker smycken för det dras o bits i allt, och jag som i vanliga fall brukar ha en hel del smycken tycker ju det är tråkigt, så detta är ju bara för genialiskt. Den är dessutom så snygg att fast ingen mer biter i den så har man den ju gärna!



Vi kom hem på siesta och for sedan vidare. Hem till en kompis som har en son som är ett år äldre än Umi. De hade sjukt roligt. Känns som att Umi alltid leker bättre med äldre barn, kanske för att de liksom leder leken medan Umi helt enkelt bara hänger med/efter och är nöjd. Ava satt och pilla på Duplo så vi hann också tala ordentligt. Vi kom hem strax innan kl,19 så det blev kvickt middag, bad och säng för de små. Vilken social och verkligen kul dag. Gjorde så gott att träffa vänner och barnen betedde sig exemplariskt.

fredag 19 februari 2016

Tiodagars väderprognosen

När avfärden kommer inom 10 dagars väderprognosen då vet man att det bär av snart! Hah, alla har vi våra sätt att mäta saker och jag är en baddare på väderprognoser. Om jag är på väg nånstans så kollar jag i all evighet på det ställets väder och plötsligt är avfärdsdatumet inom 10 dagarsprognosen, sen 3 dagar och plötsligt nästa dag. Jag kollar i allmänhet också alltid på väderprognosen, hur de kommande dagarna lovts se ut och oftast på morgonen ännu dagens prognos och i bästa fall ännu by the hour. Lite väderhysterisk? Kanske det, tycker det är kul att se, åhå, javisst de har ju lovat att det ska snöa klockan 10 men inte kl.11 och sedan se hur det går. Den 29.2 är om 10 dagar och ryms därav inom 10 dagars prognosen. Det betyder med andra ord att vi på riktigt far snart!

Där tog parken vardagen slut

Umi har sedan augusti gått i parken och stortrivts. Parken är öppen alla vardagar mellan 09-12 och de är enkom ute i alla väder (det finns inga inne faciliteter förutom en liten stuga). Det har passat honom så himla bra. Han har fått vara ute och leka med andra barn och vuxna. Ibland har han endast varit någon timme men oftast från 09-11.30. Nästan alltid har han varit glad, på gott humör och full av iver. Hans favorit årstid är nog inte vinter så lite jobbigt var det när det var som mest snö, både på marken och i luften, så då ringde de och sa att nu vill nog Umi hem. Och då fick han det. Vi bor 300m från parken så vi kunde plocka upp honom genast ifall han inte hade kul. Hela grejer för oss var ju att han går så länge han tycker det är roligt. Eftersom det är sportlov nästa vecka och vi sedan flyttar så var det hans sista dag idag. Alla parktanter som var på plats idag fick en kram och hejdåååå.


Ava fick idag hänga med och plocka upp honom. Det tyckte hon var kul.


torsdag 18 februari 2016

Hälsosamma gröna smoothies

Ja, såna ska vi dricka - sen på Malta. Ja, där ska vi få fräknar på näsan, jogga längs med stranden, äta hälsosamt, dricka en massa gröna smoothies, vara sommar fit och allt det där som man alltid gör SEN. Nu är jag på riktigt lite intresserad av gröna smoothies för måst medge att jag är so last season att jag aldrig ens druckit en. Nej, inte ens prövat. Har absolut inget emot gröna smoothies utan det har bara inte blivit av. Men är det faktiskt så att man sen joggar med lätta steg längs med strandpromenaden och bara äter grönt? Ja, knappast, så där som vanligt. Men tanken att SEN känns bra när man klämmer i sig smörgås efter smörgås. Måst medge att flytten och säljande av bilen faktiskt tärt lite. Ligger vaken på natten och grubblar och när dagarna är så pass aktiva så blir man onekligen lite trött. Igen en förklaring varför smörgås och choklad smakar lite extra gott dessa dagar men tar herrajestas ingen stress över det, finns nog annat att stressa över. Om snabba kolhydrater hjälper mig igenom denna flytt så bring it on!

onsdag 17 februari 2016

Alltså kolla håret!

När umi ser en hårsnodd så pekar han på sitt huvud och säger där! Han vill gärna ha olika frisyrer. Och med detta hår kan man minsann laga frisyrer!



Och kolla på dom här aporna! Haha. Vi har så kul ihop, vilket är en himla skön kontrast till flyttstress, planering, packande och vakande på nätterna pga att huvudet går på övervarv. Snart är det ett minne blott.

tisdag 16 februari 2016

Testing testing - ryms det?

Vi skickar 16 pafflådor och en mega låda, som åker iväg nästa veckas onsdag. Eftersom vi hela tiden går runt och säger "det kan vi lägga i stora lådan" så beslöt vi att helt enkelt pröva. Fick skruva isär spjällsängen, matstolarna, ta ner tavlorna, damma av hundens säng osv och YES det ryms. Insåg att vi dessutom kommer att ha plats med bonus grejer, dvs sånt som vi inte egentligen alls hade tänkt ta med oss, så som några mattor och sånt. Eftersom golven oftast är i sten eller kakel så behövs definitivt mattor och i en färdigt möblerad lägenhet faller de inte garanterat en i smaken, så att kunna ta med några mattor är ju perfekt.


Som ni ser finns det massa grejor överallt. Men så är det ju lätt, kan inte packa bort alla leksaker för tidigt och möblerna står ju var de är tills de blir utburna. Lådor finns nog också men dom står alla på rad i Umis rum och nej de är inte bara mina grejor, det bara råkar sig att mina lådor står längst ut.


måndag 15 februari 2016

När underkläderna spänner

Igår hade jag obekväma underbyxor på mig och hela dagen kändes lite fel. Det spände på fel ställen och magen blev o hänga över kanten. Det både låter och kändes oattraktivt. Dom var helt enkelt för små. Kände mig stor, klumpig och puffsig. Idag hade jag perfekt storleks underbyxor med hög midja så att magen rymdes med och direkt kände jag mig betydligt bättre, smidigare, slankare och inte för att glömma bekvämare. Tänk vilken skillnad ett par underbyxor gör!

Känns ju helt OK

Kan inte neka att detta lockar just när skorna börjat läcka vid hälen när man dallar omkring i slask.
Vädret vi kommer att se fram emot i Mellieha ser ni nedan.


Vi åker dock först den 29 så finns ju förståss en chans att vädret plötsligt ändras och blir +5C och regn men sannolikheten är ganska liten eftersom det sett ut så här så gott som hela vintern. Såg igår ett foto av en liten pojke som satt på standen och lekte i tröja, utan mössa, utan vantar, utan utekläder och yes, bilden var tagen igår. Det är minsann något att se fram emot. Tror också att Umi kommer att älska det. Trots att han haft en super dag i parken idag så är han nog inte så vintrig av sig. Så är det bara. Solen, here we come!


Mamma arg!

Har tydligen sagt lite för många gånger att "mamma blir arg" för Umi går omkring och säger Mamma arg! hehe. Håller dock stenhårt i att man måst "förvarna" och förklara om att något är fel eller irriterande, säga att om du gör si eller så, så blir mamma lessen/arg/tycker inte om osv och inte bara plötsligt ryta till. Därav blir det ganska många "mamma blir arg" scenarion per dag. Pappa äter choklad och mamma blir arg! Bra balans här.

söndag 14 februari 2016

Flytten närmar sig på riktigt

Om två veckor har vi redan flyttat ut och bor de två sista nätterna på hotell. Kunde visserligen ha klämt in oss hos familjen men känns bättre så här för alla. Min pappa återhämtar sig från en större operation så känns inte som den bästa tajmningen. Vi hitta ett aparthotel för 70e/natt så känns verkligen överkomligt. Barnen kan skrika gott de vill och hunden håra utan att man känner att barnen borde vara tystare och hunden håra mindre. We are who we are! Mina föräldrar ha lovat hjälpa med barnen under flyttdagarna och det är ju en enorm hjälp. Nästan omöjligt att flytta utan hjälp. Går ju inte att bära samtidigt som man kollar efter en 7 mån och en 1 år 11 mån.

Vi har gjort ganska mycket inför flytten men tycker att det inte riktigt syns. Samma dag som flytten sker så kommer de från en välgörenhet och för bort en stor del av våra möbler. Så in i det sista kommer alla stora grejor att finnas kvar. Visst är Umis rum fullt av lådor men mer än så syns det inte riktigt att vi faktiskt flyttar om 2 veckor. Man får ju lätt lite panik trots att jag egentligen känner mig kolugn och vet att vi fixar det, som vanligt. Den stora stressfaktorn är bilen. Måst ju få fanskapet sålt. Det är en fantastiskt bra bil så borde ju gå lätt att sälja men so far inga deal breakers.

Som bäst är det runt +17C och sol varje dag på Malta så känns ju rätt skönt. Härligt att slippa lager på lager med millioner kläder. Försöker dock förtränga att man istället fryser som en hund inne. Hehe. Visst är det ju himla spännande att hoppa in i ett nytt äventyr, in i det okända. Vi känner ju ingen där förutom honom som F kommer att jobba för, och har endast besökt ön kort en gång. Så herregud ja, visst är det ju super spännande. Har dock en jätte bra magkänsla över det hela. Det fina är också att vi, F och jag, har ett så starkt förhållande att vi litar fullständigt på varandra och alla dessa äventyr vi kastar oss in i gör oss enkom starkare. Vi, barnen och Xima är ett team. Allas välmående tas i beaktande och det viktigaste är att vi är tillsammans.

"Ångbada" förkyld bebis

Frågade min mammagrupp om lite tips hur jag bäst kan ångbada Ava eftersom hennes förkylning sitter i. Hon hostar och är rosslig men inte så illa att man bör uppsöka läkare men nog så att man gärna använder alla husmorstips på hur man kan underlätta andningen. Fick tipset om att täcka huvuddelen av spjällsängen med ett stort lakan och sätta en kastrull med kokande vatten under sängen. Min vän påpekade att kastrullen kan vara på sidan så att det inte blir för hot and steamy. Avas säng är dock ännu i upphöjt läge så hade kastrullen helt under. Ville dock inte ha lakanet helt vid spjällsängen just för att hon är i det högre läget för då sku det vara just över huvudet så jag hängde det över hennes hängande leksak. Perfekt! Mycket av den värdefulla ångan rymde säkert men tillräckligt kom det nog för att vara fuktigt och till och med ganska varmt. I ngt skede var hon på svettigare sidan men hon sov väldigt mycket bättre den natten och var mindre rosslig på morgonen! Super. Visst kom rossligheten tillbaka under dagen, det är ju ingen mirakelmedicin men så värdefullt för återhämtningen att hon kunde sova. Rekommenderar att testa.


fredag 12 februari 2016

Grejor som plötsligt ändras

-Hundens vattenskål kan nuförtiden vara på golvet utan att det konstant dippas ett par händer eller ett huvud i den eller hälls ut på golvet. Ava är ännu oskyldig med liknande hyss.

-Växterna får vara i fred. Ibland petas det lite i myllan men det är väl inte så farligt och lär ju vara bra för magen med lite jord.

-Frysen öppnas inte mer och tygremsan som snurrades runt handtaget till frysen och skåpdörren har tagits bort!

-Eluttagen har blivit ointressanta.

-Man följs här hemma av en liten instruktionsguide som pekar på vart man ska sätta vilken sak. Väldigt viktigt med system. Dääääär ropas det när man lägger något på fel hylla. Ingen risk att förlägga saker. Umi har stenkoll.

-Ingen tvivel om vem som använder vad i detta hushåll. När shoppingkassarna packas upp och chokladen tas fram ropas det PAPPA, dääääär, diiiit och pekas på vilket skåp chokladen finns i. Indeed, familjens pappa är nog huvud chokladkonsumenten. Ava fick gröt och feta ost (!), Xima fick hundmat, Pappa fick också öl medan mamman blev utan godsaker denna gång. Eller visst, den mindre fryspizzan var mammas medan den större var pappas! Haha, observant typ. Alla varor kommenteras även i butiken så medshopparna får bra koll på vem som äter vad i denna familj.

-Umi har börja säga Umi om sig själv. Hittills har han vägrat säga sitt namn. Idag börja han även uttala bokstaven S. Tidigare var det tåt (sås), måt (mås) osv men idag kom det måsch, schååsch. Urgulligt. De flesta ord avslutas med bokstaven a, så som skoA, dörrA, koA, tuttA osv.

-Nu nås det upp till nya höjder så telefoner och nycklar är ofta på språng. Ganska lätt att märka dock för när boven lyckats få ta i något hörs ett högljutt ÅHÅ!

-Umi får titta på någon serie (oftast Shaun the sheep som är hans favorit) i c, en halv timme innan middagen. Mycket viktigt att man inte glömmer filten. PÅÅÅÅÅ ropar han, för filten ska på. Värsta gamylen han är, haha. Allt oftare vill han dock inte se mer än en kvart. Han ropar hejdåå till TVn när han inte vill mer. Tiden han vill se på TV blir allt kortare vilket ju enkom är bra.

- Han älskar frukt och ratar egentligen allt sött, förutom glass som han äter sällan. Ingen måltid är komplett utan frukt. Han ropar äpple när han vill ha frukt. Tidigare kallades alla frukter nektarin men nu är det äpple. Eller ja banan är fortfarande babi.

Hur kan en liten individ vara så underbart söt, hiskeligt busig, smart, rolig, sjukt irriterande, underhållande på alla sätt och vis, tröttsam och gullig, allt på en och samma gång?!


Ava provar solhattar!

Borde vara förbjudet att vara så här gullig.


onsdag 10 februari 2016

Nattningarna då?

Jag brukar ju nu som då marra om nattningarna som varit så hiskeligt utdragna. Nu har det dock skett lite av än förändring, faktiskt en ganska stor. Beslöt att det inte i längden går att Ava alltid somnar i famnen och sedan inte kan läggas ner utan tårar och svett. En kväll när hon var passligt trött så la jag henne vaken i sängen och satt brevid och sjöng och lite små buffa på henne mellan varven. Ja det tog kanske en halv timme och hon var lite missnöjd mellan varven men hon somnade i egen säng! Hurraa. Gjorde om samma procedur nästa kväll. Även då fungerade det, och till och med lite snabbare. Kvällen efter det tänkte F som la henne äsch, det kommer något intressant på TV så hon kan ju somna i famnen och så lägger man bara ner henne, men neeeeej, just det ska vi ju komma ifrån. Så i sängen fick hon gå, vaken, och hon somnade själv inom en kvart. Idag la jag henne igen, sjöng max 5 minuter och lämnade sedan rummet. Ava var fortfarande vaken när jag gick ut men i insomningsfasen. En gång fick jag gå in och stoppa tutten (nappen) i munnen men that was it! Är så jäkla glad att vi beslöt ändra på detta för nu är man liksom ledig under kvällen. Tidigare satt man lite småvarm med en bebis i famnen. Visst är det mysigt med en spädis som visar att den behöver mycket närhet men det blir ju lätt en vana. Ava har ju faktiskt fyllt 6 månader. Tycker mig ha läst att man kan räkna med 3 kvällar/nätter/gånger för att bryta en vana. Och yes, so far so good. Sen när hon vaknar, oftast där vid halv tre så kommer hon över till vår säng och då tycker vi alla att det är mysigt.

Umi då? Ja, han hade några kvällar som han somnade inom 5 minuter för han var sjuk, men det räknas ju inte. Igår mådde han klart bättre för det tog de vanliga två timmarna, men i hans försvar så hade han sovit en mega lång tupplur ända till kl17, så ja, ganska förståerligt att han inte var så trött vid nio. Ikväll la han sig en halv timme sedan och det verka ganska tyst, så fingers crossed, fast han gör ofta så att när man tror att man är voiton puolella så börjar han plötsligt vrål sjunga, haha.


9 kilos guldklimp

Kan ni fatta?! Ava väger 9 kg som 6,5 månader. Gullen alltså. Hon är så där bebigoer om armarna och benen. Umi var aldrig sån så tycker att det är lite extra gulligt att ha en mini buddha. Det roliga är att jämfört med Umi i samma ålder så är hon mycket stadig (han var lättare och längre) men när jag träffar andra bebisar i samma ålder så är dom ju alla lika stadiga. Det är bra att ha lite extra såhär under vintern, hehe. Här viftas och pratas det för fullt.


måndag 8 februari 2016

Respekt för mörkret och dess kräk

Igår när jag i mörkret promenera med hunden tänkte jag på hurdan respekt jag har för mörkret. Eller ja, det är ju inte mörkret i sig som kan vara skrämmande utan vad som kan finnas där. Snarare kanske vem. Blir varje gång jag tänker på det lika arg hur man som kvinna alltid har en tanke nånstans i bakhuvudet att det finns en risk att bli överfallen. Som tonåring hade jag alltid Dr Martens steel cap och tänkte att ifall man sparkar tillräckligt hårt i pungarna eller smalbenet så borde man kunna få lite försprång. Som studerande cycklade jag alltid. Gick jag så hade jag alltid telefonen i handen eller nycklarna mellan fingrarna. Ja ni vet, så där som man gör. Alltid förberedd, till och med omedvetet så har man alltid ena öga över axeln. När jag blev tillräckligt nervös över att någon gick bakom brukade jag stanna och låtsas att jag sökte något i väskan och lät personen gå förbi. Nu när jag går med hunden brukar jag tänka att det är osannolikt att bli överfallen med en medelstor hund i sällskap. Har dock svårt att se Xima attackera en människa men kanske om man sku skrika tillräckligt desperat. Har sett henne i någon enstaka dog fight och den sida får ju i såfall gärna komma fram, för det är inga vackert.

Djur går jag sällan och är rädd för. Tänk om en varg eller en älg sku skutta fram från intet. Oddsen? Ganska små. Fast några gånger har jag nog tänkt på de där djuren som finns. Nu senast när vi var i Lappland mitt i skogen och hunden började se redigt nervös ut och glo ut i den mörka oändliga skogen. När jag varit som mest rädd för djuren var nog i Syd Afrika. Men faktiskt endast en gång trots att vi bodde i tält i 5 månader (+3 mån i Mozambique). Är man på camping kan det finnas ponnyn, grisar eller till och med bambin (vad de nu sen heter egentligen) som skuttar fritt, men i regel finns det staket mellan vilddjuren och campingen, så man kan gå i lugn och ro på toaletten eller laga mat utan känslan att femton ögonpar har dig i radarn. Eller ja, aporna är ju alltid där och glor på dig. (Har en känsla att jag bjudit på dessa bilder innan med de är ju bara för sköna).



Fast en gång drog någon i dushdraperiet och fasen det var en ganska stor apa! Både två skrek till av förskäckelse, haha. Den enda gången jag var rädd, så där på riktigt, var när vi campade var det inte fanns staket, inga alls, mellan oss och djuren. Detta var varningsskylten var vi åt och sov.


När mörket lagt sig så är det som om någon kastat en duk över huvudet. Det är kolsvart, inga gatulampor som lyser upp, ingenting, nada! Där smyger man med ficklampa för att gå några tiotals meter till toaletten och fan va rädd man är. Hjälper ju inte att man på natten vaknar till att en massa flodhästar går runt bilen! Flodhästar, gulliga javisst men ack va farliga. Fanns ju en orsak att tältet var på biltaket! Då kunde man ligga relativt lugnt och lyssna på dem frusta och tassa (kan man säga så om djur som väger några ton) runt bilen. Faktiskt ganska mysigt! Ormar, spindlar och ödlor har ju blivit vardagsmat efter flera år i tropiken. De hör ju liksom till. I Gabon hade vi också enorma landkrabbor som skrapade på dörren. De var alltså större än min hand. Där går de omkring på två ben och hugger till med klorna.

På tal om Gabon och kräk så måst jag bara lägga med några bilder. Gabon som är ett land exakt på ekvatorn är extremt fuktigt och det regnar mer än vad det inte gör det. Och när det regnar gör det det med besked. Då kommer också kräken fram. Gabon är dessutom riktigt känt som ormarnas paradis. I Gabon hade jag också några larvar i armen och ryggen. Jep, smakligt. Mango Fly larvar som gotta sig på min kropp tills de blev så stora att man kunde pressa ut levande ganska feta larvar, hade 4st. F blev stucken av en stingrocka i foten. Blödde något fruktansvärt. Han lämna en fet blodrand bakom sig när vi släpa honom till bilen. Har ju inte så mycket att göra med mörkret men nedan lite bilder från Gabon.

På hundpromenad, lite blött
Xima med sina gatuhund kompisar. Den svarta är hennes bästis och den andra bästisens valp.

Ormar på besök på jobbet

Denna hann slinka in i bilen. Ingen hitta den så det var bara att köra med den.
Vår gata

Förbereda oss på varmt och kallt

Inför flytten har jag börjat packa ner kläder. Lätt att packa ner sommarkläder och sånt som man inte behöver genast men det intressanta är ju att det för tillfället är typ +17C ute på dagarna, +10C på kvällarna men sedan svinkallt inne. När vi var där i april förra året fick man gå ut och värma sig! Inne hade jag yllesockor, tjock tröja, drack non-stop té och frös som en hund. Ut satt vi i t-skjorta på terasser och njöt av solen. Folk låg till och med på stranden och sola sig. Så sånt får man ta i beaktande när man packar. Varma fleece kläder för innebruk och ganska tunna vindtäta kläder ute. Tycker dock att jag har ganska bra koll! Om två veckor åker lådorna iväg så då ska det vara klart.

lördag 6 februari 2016

Mor på vift

Igår hade jag en ytterst social dag! Först var jag på lunch med några gamla arbetsvänner från Bengtskärs fyr. Jobbade där som guide, matlagare, bäddare, vedhuggare, bastutändare och städare i många somrar, även på tidiga vårar och sena höstar. Mitt starkaste minne är nog när jag öppnade fyren efter vintern och sku sätta den i besöksskick och ta emot en grupp. Gruppen var liten så jag var ensam. Stormen överraskade oss så gruppens ankomst annulerades och därav även min avfärd från ön, så jag var på fyren ensam i en vecka. Mycket minnesvärt, spännande, härligt, ensamt, skrämmande och uppfriskande. Bilden tagen från Bengtskärs hemsida.


Nu var det ju inte alls det jag sku skriva om, men blir lite värm i hjärtat när jag talar om Bengtskär. På kvällen hade jag träff med mammorna från babyträffgruppen, då utan barn. Första gången vi träffades utan barn och fasen va kul det var. Det är nog en grupp som kommer, hoppas jag, att hänga ihop och hålla kontakt. Trots att vi är rätt olika på många sätt så har vi väldigt lika värderingar, syn på politik, samhället, barn, jämställdhet, feminism, rasism osv. Fantastiska individer! Vi åt  på Sando och tog sedan en sista på Rytmi. Åkte Uber hem vid midnatt. Perfekt när man har en kul kväll med god mat, goda drinkar samtidigt som man inte lider av huvuvärk nästa dag. Lite gäspig är man ju dock onekligen.

Hemma hade det även gått över förväntan. F hade haft en rikigt kul kväll med barnen och lite över nio sov de i sina egna sängar! Händer typ aldrig, så Bravo!

tisdag 2 februari 2016

Vardagarna rullar och tålamodet tänjs

Dagarna går så himla snabbt. Man gör inte så mycket samtidigt som man egentligen hela tiden gör något. Barnen gör ju att det blir en rutin trots att man inte alltid ens har så mycket program. På lördagen hade vi babysim, vilket är kul. Vi har också fixat pass åt Ava, Umi har gått i parken och till och med trivats i snöslask. Jippii! Vi har varit på promenader, barnen har kul ihop, lagat mat, köpt mat, packat några sporadiska lådor, fått vagnen såld, fört kläder och grejor till en insamling och blivit trött på Umi som faktiskt tänjer ens tålamod med sina utdragna nattningar.

Ja, nu tar det också 1-2 timmar på dagen för honom att somna + då 1-2 timmar på kvällen. Så allt som allt sätter man 3-4 TIMMAR per dag att få honom att somna. Tro mig flera metoder har prövats. Väcka honom tidigare på morgonen, vara massa ute, inte sova på dagen, sova lite, sova tidigare, sova senare, lägga senare på kvällen, lägga tidigare, sjunga och prata länge, inte göra ngt, diskutera och förklara, bli arg, ignorera... jaaaa som ni ser så är det en fas som allt annat men jävla irriterande fas är det. Fattar ju att han inte får tag i sömnen och det inte är hans fel men han gör inte det lättare när han kastar/gömmer tutten (nappen) och gråter sedan hiskeligt tills man kommer och söker den, och då så skrattar han riktigt skitigt åt en. Ja, faktiskt. Riktigt sådär hånskrattar när man inte hittar den för den är under sängen/dynan/ madrassen eller instoppad i pyjamasen. Gissa om man blir irriterad trots att man försöker hålla sig sådär pedagogiskt lugn. Hans nya grej är också att efter en timme ropa Kakka och komma och stå vid dörren och hålla sig om rumppan... Gissa om han en enda gång faktiskt gjort det eller egentligen ens behöver? Vi har nog som goda föräldrar tagit honom till pottan för tänk om han faktiskt behöver men ja, ni fattar, där sitter han sen och sjunger och skrattar och har ingen nöd överhuvudtaget. Ajaj vad jag väntar på slutet av denna fas. Det är så surt att bli så irriterad.

Bör påpekas att det tidigare också tagit en god stund för honom att somna MEN han sjöng i sängen och hölls där, så det var ju inte det minsta irriterande att lyssna på honom sjunga där, utan mer charmigt. Nu stannar han med andra ord inte i sängen utan hittar på diverse hyss i rummet. Om någon har super tips eller tankar så dela gärna!


Edit! Nu när jag beklagat mig såhär offentligt så somna han förstås rekord snabbt, haha! Tog nog 45min men det är ju peanuts i jämföran med två timmar. Tänker klaga varje dag ifall it does the trick. Och ah, vad det var skönt när båda barnen sov.