När man somnar på golvet

Umi sover ju sin tupplur inne nuförtiden och det tar alltid en god stund innan han somnar. Tre dagar i rad har vi nu hittat honom sovandes på golvet, rak som en pinne. 2 gånger på mage och idag på rygg. Där ligger han och snarkar, och ser mycket nöjd ut. Haha!

Några vegetariska rätter

Jag var vegetarian i 9 år, de första åren åt jag inte fisk och sällan ägg, åren efter det åt jag nog fisk och ägg men inte kött, i whatever form. Har hört om vegetarianer som ibland äter höna. Hahaha! Vilket skämt. Anyways, har märkt att vi som familj rätt ofta äter kött, då höna, nötkött eller gris. Det känns både onödigt och tråkigt och jag märker att jag igen har ett större behov av vegetarisk mat. Dessutom så mår alla gott av det.

Lagade här om dagen en mycket god grönsaks-red curry-kokosmjölkwok, som jag lagade ofta back in the days. Skar en massa vitlök och en hel grön chili, rev en stor bit ingefära, skar en rödlök i skivor och ett helt blomkålshuvu och fräste allt detta i olja. Efter en stund tillsatt jag morötter i stavform, minimajs på burk, och till sist broccoli och paprika och en burk kokosmjölk och red curry paste. Riktigt starkt och gott. Som vanligt bjuds det på suddiga vardagsmatbilder.

Igår åt vi en god tomatsås med en massa champinjoner som serverades med pasta, färsk basilika och parmesan flakor. Simpelt och gott. Och yes, med pasta smakar ju alltid ett glas rött.

När nomaden packar sitt pick och pack

För det första ah, va skönt. Klockan är 07 och jag har tagit ett avslappnade morgonbad och nu sitter jag och njuter av fullständig tystnad förutom kaffekokaren som puttrar och fräser. Resten av familjen sover. När jag låg i badet funderade jag på varför vi tar så mycket saker med oss denna gång. Vi skickar alltså 16 pafflådor + en mega stod låda och sen har vi ju allt bagage. Denna gång känns det viktigt trots att det bara är saker.

Jag har ju flyttat en massa, bott (först som barn, sedan med studier eller jobb) i 10 länder så man har ju vanan inne, men oftast har jag flyttat med endast en eller två kappsäckar. Undantaget skedde januari 2009. När jag träffade F 2008 hade jag precis kommit till Finland från Benin och inlett ett nytt jobb. Vi spenderat 6 månader i Finland men sedan beslöt vi oss att flytta till Paris, var han egentligen bodde. Då fick jag låna en paketbil och tog med mig allt jag ägde. Allt tydde på att göra så. Mitt tillfälliga boende tog slut, min projektforskar plats tog slut på grund av indragen finansiering på grund av ekonomiska krisen 2008 och ja, dessutom var jag ju rätt kär. Förutom denna gång och då när jag var barn, när vi också flyttade runt, så har jag levt kappsäcks liv. Mellan 2011-2014 bodde vi 8 månader i tält (i Syd Afrika och Mozambique) och sedan i färdigt möblerade lägenheter (i Gabon och Mauritanien). Det var inte ett problem alls trots att lägenheterna lätt är lite kala och opersonliga. Jag vågar påstå att min stora styrka är att jag har lätt att anpassa mig till nya situationer och platser och även med det man har. Bor man simpelt eller i lyx, så gör man det bästa av det och tycker genuin att det är riktigt bra.

När vi besökte Malta i april förra året konstaterade vi att möbler och sånt är ganska dyra, vilket det ofta är på öar. Vi funderar i ett skede att skicka iväg hela vårt hem, men på grund av att det var dyrt (vi snackar flera tusen euro) och att så gott som allt boende är färdigt möblerat så är det ingen ide. Då beslöt vi oss att skicka en del grejor, sånt som gör ett hem personligt. Bekanta leksaker åt barnen, några tavlor, fotoramar, en vaxbordduk från Marimekko som vi fått i julklapp av mina föräldrar, täcken och påslakan (blir tokig att sova med filt och lakan), våra favorit Mumin koppar, Umis stokke stol och förståss kläder osv. Vi insåg att varför spara, i ett förråd i Finland, sånt som vi verkligen kommer att behöva där, och som kostar att köpa. Så i och med att den stora låda är jätte stor så ryms även spjällsängen, Avas matstol, hundens madrass, printern (onekligen smidigt att ha hemma) och lite köksgrejor (såsom osthyvel och teflon stekpannor som är dyra där).

Vi sku givetvis klara oss utan detta. Leksaker går att köpa, spjällsäng går att köpa, barnstolar likaså och kläder. Men why oh why när man en gång har allt? Vi behöver ju trots allt en spjällsäng och 2 barnmatstolar osv. Blir nästan lika dyrt att köpa allt som att skicka och den stora skillnadne är att jag tror att vi med alla dessa grejor snabbt kan få ett färdigt möblerat hem att på riktigt kännas som ett hem, inte endast något temporärt. Vi flyttar ju på obestämd tid men har i tankarna 2-3 år varefter vi får se. Och om vi av någon orsak besluter oss att dra vidare tidigare så tänker vi så att ifall vi lykats skicka allt dit så lyckas vi också skicka därifrån.

Vår flytt innebör dock att vi kommer att ha en hel del saker på Malta, en del grejor i ett förvar i Finland och dessutom har jag mycket ännu i Paris (dvs alla mina hundratals böcker, min cyckel, några låda med gamla minnen, alla fotoalbum, mina älskade fötölj - den första möbeln jag köpt på en kirppis som min mamma och jag lyckades klämma in i hissen men fick inte ut den). En dag önskar F och jag att vi kunde ha ett "riktigt hem" vart vi sku skicka alla våra grejor, så att vi inte sku ha dem utspridda i tre länder. Han har dessutom också en del grejor på Irland.

Babypottning & potträning

Dagen efter att jag skrivit inlägget "Ava 6 mån" och beskriver hur hon sitter på pottan så kan jag läsa i HBL om Babypottning som precis handlar om detta. Hade faktiskt aldrig kollat upp detta eller visste att det fanns en egen term för det, utan det kändes helt enkelt naturligt att ta bort blöjan och sätta henne på pottan speciellt eftersom hon själv verkar trivas med det och forfarande inte gör nr 2 i blöjan. Men kul att läsa om det i efterhand. Här finns också en site om det.

Snart får vi också ta itu med Umis potträning. Han börja sitta på pottan vid 7 månaders åldern och det fungera sjukt smidigt. Han tyckte om att sitta där, vi läste böcker och ja, han kunde ju inte stiga upp själv så det var lätt att sitta där längre stunder. Dessutom var han så "reguliär" att man satt honom på pottan åtminstone efter varje måltid och tupplur och han gjorde alltid något. Men, ja i denna story finns det ett men. När han kunde börja stiga upp själv så hade han inte mer ro att sitta. Plötsligt förra våren börja han rata pottan totalt. Vet inte exakt om det var i samband med vår 3 veckors resa i April eller efter det, men när vi i maj var på lande så hade ratande redan börjat. Eller han säger potta och vill nog sitta men oberoende hur länge han sitter så gör han nr 2 i blöjan inom 5 minuter att han fått på den. Det var himla frustreande så ja, där gjorde vi fel, vi satt inte honom lika ofta mer på pottan. Men det gick faktiskt så långt att han aldrig mera gjorde något på den och så är det än idag. Nu har han dock fattat nytt intresse när han ser Ava sitta på den men fortfarande "använder" han inte den. Nå, han fyller ju 2 år 18 mars så det känns som om det inte är nån panik men sen igen så tycker jag att många barn har onödigt länge blöjor i dagens läge. Har beslutat ta tag i det när vi kommit till Malta. Har läst lite om potträning och har förstått att man ganska snabbt kan få resultat. Det ska vi hoppas.

Och ja angående att skriva om barnens potta vanor så kan det ju kännas väldigt utlämnande för dem. Jag resonerar dock så att det är något naturligt vi alla gått igenom och att de dessutom är så små. Som föräldrer är det dessutom bra att få tips om hur andra har det och gör.

Då när det inte blir som man tänkt sig

På söndagen var vi bjudna på ett kalas till vänner vi inte sett på länge. Såg verkligen fram emot det. Och på måndagen sku Umi gå till parken igen, det hade ju lovats mildt väder efter förra veckans smällkyla. Härligt att han får komma ut och leka med sitt parken gäng. Och dessutom hinner vi börja packa och faktiskt göra saker istället för att bara planera vad vi ska göra.

Umi vaknar dunderförkyld på söndagen. Det var bara att inhabera kalaset och givetvis även måndagens parken. Han var hängig, jätte super snorig, lite hostig och sov 3,5 timme på dagen. Helt slut som artist. Men i alla fall var vi andra ju friska. Ava hade rådgivning på måndagen så super att hon verkar slippa smittan.

Det blev inte heller som vi tänkt oss. På sena kvällen blev hon plötsligt jätte snuvig och täppt. Hon kunde inte alls vara i liggande position utan bara rakt upprätt. Hjälpte inte att ha madrassen i hög vinkel och allt det där. F tog nattens första pass, satt uppe med henne till klockan 03, tills jag vaknade till att hon skrek som en galning. Vi gav panadol och sen tog jag över. Satt med henne i fötöljen, försökte också bädda ner oss i sittande läge i soffan men fick så himla ont i ryggen att det var bara att ge upp. Sov en timme mellan 06-07. Ganska många starka koppar kaffe behövdes denna morgon.

Umi mådde som tur mycket bättre på måndagen så verkade åtminstone vara en snabb förkylning men fick givetvis stanna hemma från parken. Men på tisdagen kan han säkert gå.

Nå det blev inte heller som tänkt. Det var +0 och ösregn. Snön är tung och blöt och regnet piskar i ansiktet. Han sku vantrivas. Kanske imorgon istället...

Det goda är att förra natten var bättre (Ava kunde sova i liggande position) så det verkar som att det är en 1-2 dagars flunssa. Fingers crossed. Och vi har blivit bättre på att få saker och ting gjorda. Idag körde vi runt och köpte olika storleks pafflådor, både för grejor som ska skickas och sånt som ska packas och bli i Finland.

Kampen mot atopisk exem - part VI

Umi hade ju rätt fin hy under hösten och början av vintern. Det var passligt fuktigt i luften. Sedan blev det smällkallt och hyn blev allt torrare. Vi smörjar hela kroppen minst två gånger per dag. Försöker använda så lite kortison som möjligt men även det används när hyn spricker eller reagerar på något. På tal om att reagera så fick Umi en ordentlig allergisk reaktion här om dagen. Tog mig en ordentlig tänkare att komma på vad det vad. Efter att ha ätit en yoghurt börja det lite reagera men nästa morgon var inte bara ansiktet rött utan han hade stora elaka fläckar över hela kroppen. Men yoghurt liksom, han äter ju en varje dag. Detta var dock ny smak - mango - men det är han inte allergisk för. Sen såg jag boven! Yoghurten innehåller Kurkumin som är ett färgämne och härstammar från roten gurkmeja. Insåg att han visst reagerat på det innan när vi nångång haft gurkmeja i maten. Men tänk att han reagerat såpass starkt på det. Dessutom åt han bara halva yoghurten. Gurkmeja är med andra ord något att undvika och därav även färgämnet E100.

Ava 6 månader

Hurraa, idag fyller Ava 6 månader. Tiden går ju så snabbt samtidigt som det känns som om hon alltid funnits med oss. Imorgon skall vi till rådgivningen på koll så vet inte ännu hur lång eller tung hon är, men ett som är säkert är att hon är en liten guldklimp och gudomligt söt. Hon är himla glad och ler hela tiden. Hon kiknar av skratt åt Umi och har stenkoll på honom och vad han pysslar med. Hon blir ordentligt förskräckt av andra än oss, ja inte alltid, men oftast. Hon började smaka på fast föda runt 5 mån och äter nu morgongröt, sedan någon varm lunch såsom batat-morot puré eller liknande, lite fruktpuré på eftermiddagen och sen igen gröt innan läggdags. Däremellan ammar jag. Hon äter gärna och hittills har allt dugit.

Hennes största hobby förutom att kolla på Umi är att dra grejor över ansiktet, dukar, kläder, vad hon än hittar. Alltid finns det något att grabba tag i. Hon lägger dem precis över ansiktet, släpper taget och viftar sedan frenetiskt med armarna. Det ser ju helt sjukt ut så i början tog jag alltid snabbt bort objektet men har insett att hon älskar det. Haha. Efter en stunds frenetiskt viftande drar hon själv bort duken eller vad den nu sen är. Obs detta görs alltid under övervakning. Hon har idag börjar rulla från mage till rygg efter mycket övande.

Här har vi en vanlig stund. Ava har hittat en inne halare som hon dragit över huvudet, jag chillar en stund framför TVn, Umi äter yoghurt och F sitter vid datorn.

Hon har mycket gälla skrik, både som nöjd och missnöd. Hon hade ett litet uppehäll i skriken och sablar vad det var skönt men har nu igen börjat öva rösten. De är så gälla att det ringer i öronen och Umi ryser till varje gång. Fs senaste mätning var 115 decibel, hehe, så ja, de är ganska höga. Annars övar hon på ljuden bababa och aavaaa. Tror alltså inte att hon medvetet försöker säga sitt namn men det låter precis så, aaaavaaaaa säger hon.

Ava sitter gärna på pottan! Ja lite tidigt kan man tycka men det gick så att i samband med fastföda så fick hon hon hård mage och klämde och kämppa men inget kom ut innan man tog blöjan av. Hon verka tycka det var skönt så vi testa sätta henne på pottan och det fungerar ju sjukt bra. Måst påpeka att hon gör nr två en eller två gånger per dag och hon förbereder sig en stund så man ser lätt när stunden är inne och så väntar hon nästan på att man får blöjan bort. Det har inte kommit i blöjan på typ 2 veckor! Nu tror jag inte att hon är pottränad, men känns ju smidigt eftersom hon själv verkar trivas med det. Man får ju dock hålla stadigt i henne för själv kan hon ju inte sitta där. Umi som gärna beskådar pottsittningen står brevid och ropar minminmin trots att han själv ratar den totalt efter att ha använt den exemplariskt i över 6 månader som yngre. Oh well, cant have it all.

Såhär kan det se ut när hon sover i bilen

Hon sover gärna nära och äter flera gånger per natt. Hon vaknar oftast 7-8 tiden på morgonen, sällan tidigare. På morgonen orkar hon hålla sig vaken i max två timmar innan hon däckar på balkongen och oftast sover 2 timmar, ibland 3 och mer sällan 30 minuter. Under dagen tar hon oftast en till länge tupplur beroende på vad vi gör och var vi är, och sedan en micronap på eftermiddagen, helst i famnen.

Vad annat kan man säga om henne? Ja, hon har absolut fantastiskt fin len mjuk hy. Hon har definitivt fått Fs hy och inte min vilket ju är en stor lättnad. Har jag någonsin nämnt att Ava har en mongolian spot ovanför rumppan. Vad är det då? Det är som ett stort blåmärke, storlek och färg varierar, som bleknar med åldern, som förekommer bland asiater, polyneser, indianer, latinamerikaner och östafrikaner med mera. Hur kommer det sig att Ava har en sån då? Ja Avas farfar är från Algeriet. Hennes fläck är dock så gott som helt borta redan, man kan endast skymma lite blått kvar. Spännande hur Ava har fått så mycket starkare drag från F medan Umi fått mina (blond, blåa ögon, atopisk hy mm).

Vad är härligare än att hon är frisk, glad, har god aptit och ett gott humör. Älskade barn!

Checklistorna blir allt längre

I samband med flytten till Malta då. Inget är ännu packat för inte kan man börja för tidigt heller men en del myndigheter har jag kontaktat och en del pappersarbete är gjort. Bilen är uppe för försäljning och vi har bestämt oss vilket företag vi ska använda för de grejor vi skickar. Härlig känsla när man får checka för sånt som är gjort. Temporärt boende (2 veckor) i Mellieha är bokat likaså en hyresbil för den första månaden. Slowly Slowly får man saker och ting gjort. Dagarna går bara så sjukt snabbt och när det nu igen varit så himla kallt så har Umi fått vara hemma från parken så han och Ava håller en ganska underhållen.

Om mindre än en och en halv månad så är vi här! Bilderna från april 2015. Herregud va mycket vi har att göra innan vi är där, inte bara packa, lämna lägenheten, ja allt vad en flytt innebär, utan också resa, men tänk så mycket vi har att se fram emot. Ser också redan fram emot alla besök, haha.

Mellieha, var vi planerar bo, ja eller nånstans där bakom i det gröna (ideal vore en liten trädgård till Xima)

Trots lite gnäll...

...så har vi det ju så himla bra! Tänk alltså att vi båda kunnat (ja, fixat det så) vara hemma tillsammans med barnen. Vilket absolut lyx. Snart tar det ju slut i och med vår flytt och att F börjar jobba men denna tid har nog varit guld värd. En kompis frågade ifall vi inte sliter håret av varandra, jag och F, när vi båda är hemma och gör allt tillsammans. Men vet ni, nä, ganska sällan vi blir ordentligt irriterade på varandra trots att vi ju givevis blir det också. Mest handlar det om smått tjabbel. Och barnen! Nog är det ju sjukt skönt att vara två vuxna när ålderskillnaden är så liten mellan barnen, jaaa herregud va skönt. Här fjantar vi oss, som vanligt.

När tålamodet sinar - part femhundraelva

Ja, tålamodet flög ut ur fönstret igår i samband med Umis nattande. Eller egentligen började det redan dagen innan. Han höll sig segt vaken till 22.30 (!!). Nog såklart vårt fel för han somnar inte för sin dagssömn innan c.14 eller till och med 14.30 och sen sover han mycket djupt i två timmar och är svårt väckt. Bästa om han sku sova där vid kl.12 men inte en chans. Detta startade när han slutade sova på balkongen. Varför gjorde han det då? Ja för att det först var svinkallt ute, -27C, och när han kom från parken var han kall och det kändes lite grymt att stoppa ut honom igen. Han håller easily på i en och en halv timme (OK vissa dagar bara 30 min men då är det god tur liksom) innan han somnar. Anyways. Igår på dagen när han inte alls såg trött ut så tänkte vi att OK vi testar att han inte alls då sover på dagen, det måst ju knäcka honom på kvällen. Han var pigg och glad, hela dagen, no problem, drog en kvarts siesta i bilen vid 4 tiden och vi la honom där kvart över åtta på kvällen. Bör påpekas att han inte var övertrött eller gick på övervarv. Verkade helt normal. Gissa om han trots utebliven dagssömn höll på till klockan 22? Oh yes.

Det hjälper inte att Ava varit svårtlagd på sistone. Hon somnar i famnen, men stortjuter om man lägger ner henne och sover inte ordentligt innan jag går och lägger mig. Hon liksom väntar ut mig och sen är hon fast i en som en blodigel. Tycker jag ännu att man inte kan ge sin bebis för mycket närhet? Oh yes, men visst kan det vara tröttsamt så in i norden. Nå, så igår när Umi höll på att fjanta sig i två timmar och Ava ligger i Fs famn och liksom väntar på att jag ska gå och lägga mig så fick jag nog. Blev så sabla sur, irriterad, trött och uppgiven. Umi fick en ordentlig utskällning (yes, man är stolt efteråt...) efter vilken han snällt somnade och Ava, ja hon fick kroppen. Svårt att argumentera med en typ som inte ens är 6 månader. Kl.01.30 vaknar Ava första gången och jag ser att F ännu sitter uppe och ser på TV. Då blev jag dessutom irriterad på honom att han var uppe så sent. Hehe.

Ammade Ava ett par gånger på natten och gick en sväng till Umi när jag hörde att han ojade sig. Såklart läckte Avas blöja så kl. 05.30 fick jag byta och trots att jag gjorde det i mörkert försiktigt och ammade efteråt så att hon sku somna om så nej. När blöjan byts är det morgon. Dessutom var det vått i sängen var hon legat så hon fick ligga nästan på mig. I en timme babblade hon på och sedan spydde hon dessutom på den lilla remsan madrass vi låg på. Då gav jag upp och gick och la mig på soffan och F fick fortsätta umgås med henne. Jag hörde hur hon babblade och F snarka. Det lät ju lovande. Det tog dock inte länge tills han var tvungen att stiga upp med henne och jag kröp tillbaka i sängs. Hon somnade nog om efter segt och långvarigt vaggande.

Mina föräldrar ringde på morgonen, när vi sprängda satt och åt morgongröten. De skulle vakta min brorsson idag men de var lite förkylda och i och med att min pappa har en större operation på torsdagen så kan man inte riskera att han skulle smittas så de kom hit på kaffe istället. Umi hade förts till parken när de kom och Ava blev skiträdd för dem (va kul) men somnade snabbt så vi kunde i lugn och ro dricka kaffe och äta super goda croissanter och bröd de hade med sig. Efter kaffe och sällskap så börjar man fungera som människa igen.

Här är de två alldeles ljuvliga banditerna som man kan bli så trött på samtidigt som de får en att känna så mycket kärlek och glädje.

                    

Syskonkärlek

Parken update

Yes, idag hade det gått bra. Han var inte längre än mellan kl.09.30-11 men han hade pysslat på, byggt i snön, rutscha och inte varit för sur när de andra barnen åkt pulka. Sku så gärna veta vad han tänker om pulkorna. Han har varken haft en dålig upplevelse eller något liknande för ja, han har ju inte ens prövat denna vinter. Men nå, det är inte så farligt att inte tycka om det. Synd bara för är helt säker på att han sku digga. Men sen igen inte tvingar F mig heller att dyka bara för att han tycker det är fantastiskt. Klart han tycker det sku vara roligt att dela denna upplevelse men dykning är so not my cup of tea. Eller visst vore det lite spännande att testa men att se de där otäcka fiskarna, med enorma tänder som ju endast är ute efter att bita mig, på närhåll, nej tack.

The return of the parken vardagen

Skrev tidigare att Umi garanterat är ivrig att få gå till sin älskade parkaktivitet efter jullovet men nähä så blev det inte. Eller jo, han hade inget emot att bli lämnad där och så men de båda dagarna han nu varit där så har de ringt och vi har fått gå efter honom. Största problemet har varit mängden snö och visserligen kom det ju c.30 cm bara under gårdagen men han blir så innerligt sur. Umi tycker om sina system, han fixar o grejar, men de flesta fungerade inte med snö upp till midjan. Han hade varit så sur, lessen, besviken och för att inte nämna rabiat när någon åkte pulka. Alltså vad är grejen med pulkan? Förra året älskade han det, som de flesta andra barn, men i år är det total stopp. Igår sku det enda vettiga sättet att föra honom till parken varit med pulka eftersom trottoarerna var igen snöade men ville inte börja dagen med gråt eller att måsta med våld spänna fast honom i den där eländiga pulkan så fick snällt skuffa och dra vagnen genom snödrivorna. Pust.

Hoppas att det slutar snöa, åtminstone under förmiddagarna, så han slipper piskas i ansiktet av de grymma snöflingorna, för det tycker han inte heller om. Att vara ute i snön är nog OK så länge det inte snöar i ansiktet eller någon täcks föreslå pulkaåkning. Älskade barn alltså!

Edit: Idag hade det gått bättre. F lämnade honom kl.09.30 och plocka upp honom kl 11. Väldigt länge var han inte men sen igen är ju en och en halv timme ute i -10C inte så tokigt ändå. Han hade inte alls varit lika frustrerad så kanske det ändå finns ljus i ändan på tunneln.

Att åka bräde efter nio års paus

När jag var tonåring åkte jag super mycket snowboard. Vi hade c. 15 minuter till närmaste backe så vi (min bror och jag och våra vänner) åkte flera gånger i veckan, varje vecka, hela säsongen. Sen förstås helger och sportlov etc. Det aktiva åkande tog väl slut när jag flytta till Åbo och studera. Tog nog mitt bräde med till Norge 2004 när jag bodde där ett år och då åkte jag nog en del, men inte så mycket som jag önskat. Liftbiljetterna + tåget till backen var minsann inte gratis. Jag åkte dock så ofta studiebudgeten och tiden (jag studera och jobba) tillät. 2007 åkte jag senast. Min bror och jag åkte till Himos över en helg. Vi åkte som fan och hade så jädrans sjukt i alla muskler. Men roligt va det ju.

Nu har vi varit i Finland i två vintrar men den första så var jag smällgravid och den andra var jag också gravid, dock inte långt men det blev helt enkelt bara inte av. Någon vecka sedan såg jag på en loppis grupp på facebook att en kvinna sålde sitt bräde för 50e. Eftersom mitt bräde är i Paris men jag nog har allt annat dvs boots och kläder så slog jag till. Tänkte att eftersom det var såpass billigt så gör det inget om jag endast åker ett par gånger. Igår gjorde jag premiär. Och det gick så sjukt bra. Kändes som om jag åkt igår. Var inte alls styv och stel eller ovan eller på något vis osäker utan det gick som bara den. Va kul! Gissa om jag blev ivrig att nu åka så mycket som bara F orkar vara med barnen, hehe. På bilden ser ni min bror med sin fem åriga dotter som är verkligen duktig på att åka och ja, jag är ju där också.

Börja måndagen med ett morgonbad

Vaknad kl 05, ammade, barnet somnade om men jag låg och vred mig en stund. Hade sovit gott sedan kl 23 så svårt att somna om. Efter en stund tog jag fram telefonen och knapprade lite på den, läste nyheter, kollade bloggar, instagram och facebook. Insåg snabbt att jag inte kommer att somna om och eftersom resten av familjen sov vidare så steg jag upp och tog ett bad. Så himla skönt. Varför gör man inte det oftare? Vilket harmoniskt sätt att börja en vecka. Nu sitter jag här, klockan är halv åtta, rummet fylls som bäst av kaffe doft och känner mig redo för vardagen.

När jag låg i badet tänkte jag på Karin, min sudievän och min brors fru, som börjar jobba idag efter ett års mammaledighet. Undrade vilken tid hon steg upp idag, är hon månne nervös och vad har hon för morgonrutin. Kanske lite som att fara på nytt jobb, man är sådär positivt nervös. Fast när man återvänder till gammalt jobb så kommer man säkerligen ganska snabbt in i de gamla banorna. Hoppas hon har en bra dag.

Idag börjar parken igen. Mina föräldrar var igår med Umi och lekte i parken, där i hans park. Där var inga andra barn och leksakerna var ju borta men ivirig hade han varit och ville verkligen inte komma bort. Min mamma fick bära en gråtande och mycket osamarbetsvillig pojke bort efter en och en halv timme kylan. Tror med andra ord att han kommer att vara super glad över the return of the parkvardagen.

Kan man ge sin bebis för mycket närhet?

Att samsova med sin bebis/sitt barn kan kritiseras, likaså att ofta bära på sitt barn. Kommentarerna kan lyda, ja ja barnet vänjer sig med 100% uppmärksamhet och blir van med att alltid får vara i famnen eller alternativt sova i famnen/nära en varm trygg kropp. Ska man då avvänja sådant? Ja, det ska man, tycker vissa. Tycker jag det? Nej det tycker jag verkligen inte. Ett spädbarn, en bebis eller ett ungt barn kan inte få för mycket närhet eller kärlek. Alla barn är olika och har olika behov. Med en bebis så går allt i faser, inklusive hur de sover, äter och hur mycket närhet de vill ha. Ava är som bebis i mycket större behov av närhet än Umi någonsin var. Han ville sova ensam ganska tidigt (vi samsov nog de första månaderna i alla fall några timmar per natt). Han stördes av oss och kunde inte somna om innan han var i egen säng. Ava är snarare tvärtom, har svårt att somna utan en av oss nära, riktigt nära. Hon tar ofta powernaps i famnen. Skämmer vi bort henne och betyder detta att hon kommer att ha svårt att sova ensam? Nej det tycker jag absolut inte. När hon aktivt visar att hon behöver närhet så ska hon få det. Det är ju det viktigaste man, som föräldrer, kan ge sitt barn. Närhet, kärlek och omsorg. Visst lägger vi henne i egen säng och ibland sover hon i den i flera timmar, andra nätter fungerar det inte alls och hon får direkt komma i vår säng.

Tycker min vän är ett riktigt bra exempel. Barnet som är en av Umis kompisar var ganska mammig som liten. Han ville vara nära mamma, helst i famnen, och grät högljutt om hon avlägsna sig från rummet. Hon gav hon dock all den uppmärksamhet och närhet som han behövde. Ofta fick hon dock höra kritik om att hon bär honom för mycket osv men hon gav sig inte utan gjorde precis så som hon kände att var rätt för dem, dvs mycket närhet. Visst var dagisstarten jobbig men idag är han en 1,8 åring som är glad, trygg, självständig, inte alls mammig och mår helt enkelt bra. Allt går i faser och jag tycker det är viktigt att lyssna på sitt barn. Vad ditt barn behöver är sannolikt inte vad mitt barn behöver. Trots att det kan vara en prövande tid när och om man vill få slut på samsovande i något skede så går det också. Allt ändras ju ändå hela tiden. Vet inget barn som sover med sina föräldar i tjugoårsåldern. Sku ju vara lite pinsamt att ta hem ny flick/pojkvän och dela säng med föräldrarna, hehe.

Jag hör så många som kritiseras för hur dom gör med sina bebisar, allt från hur de sover, hur de matar och hur de beteer sig och det skär lite i hjärtat. Herregud, låt folk göra som de vill. Tycker det är himla intressant att diskutera olika sätt och få tips och råd, men gör det med respekt. Kritisera inte. De flesta av oss är ändå lite osäkra om vi nu månne gör rätt och vi strävar ju alla att göra på bästa möjliga sätt så viktigast av allt är ju att vi, vuxna, stöttar varandra i våra olikheter.

När det är svinkallt ute, -25, så kan man

Ja de senaste dagarna har det varit mellan -18 och -27 grader, och ja, då kan man ändå gå ut och leka vid en ekande tom lekpark,

eller så kan man läsa (har blivit en hel del inomhus aktivitet),

eller sova inomhus vid öppet fönster och tro att man är ute (tycker -20 är för kallt för utesovande),

eller så kan man prata i telefon med hunden,

eller prövsitta sin nya stol för första gången,

eller åka till stan på lunchdate, vilket inte var lika lätt som det lät för bilen startade inte. Efter kabelstart gick det dock bra och idag startade den fint igen.

Ska Umi på dagis på Malta?

Om jag uppfattat rätt så börjar de flesta dagisar (kindergarten) vid 3 års åldern. Visst har jag också hittat nurserys för yngre barn men inte alls nära var vi tänkt oss att vi kommer att bo. Många familjer har någon form av barnflicka/nanny för de yngsta. Eftersom jag gärna stannar hemma tills Ava är 1 år så behöver vi inte och har inte heller råd med det. Umi är ju dock ganska aktiv så det här med parken var han nu går från kl.09-11.30 på vardagarna har varit så super lyckat. Han får leka av sig, umgås med andra barn, vara ute och man själv hinner dricka kaffe och läsa tidingen eller alternativt bära på Ava och städa.

Under hösten hann jag redan tänka, stöön, hur ska jag göra ensam med båda barnen om vi inte hittar någon aktivitet, ett par timmar per dag, åt honom. Ett program per dag räckte liksom inte. Trots att han varit 2,5 timme ute på morgonen så klättrade han väggar om man bara stannande hemma på eftermiddagen, trots att man aktivt lekte med honom. Kändes som att jag inte kommer att räcka till. Att hur kommer jag att kunna erbjuda tillräckligt med aktivitet åt honom samtidigt som jag även kommer att ha Avas behov att ta i beaktande.

Nu har jag dock lite ändrat åsikt i denna fråga. Tycker Umi varit så möjlig på sistone. Visst blir han ibland rabiat, gnällig, irriterande, irriterad och allt det där men ändå så känns det som att underhålla honom hela dagen inte är lika krävade på något sätt. Ännu är ju både F och jag hemma och detta kommer ju att ändras och påverka ens ork, men nuförtiden går det bra att stanna inne med Umi en eftermiddag utan att det blir något drama. Destu äldre Ava blir så destu mer sällskap får de ju även av varandra. Jag tror det kommer att gå riktigt bra med dem båda hemma så länge vi hittar några andra barnfamiljer att umgås med, parker att leka i och stränder att springa på. Vi hoppas fortfarande hitta något kul åt honom några dagar i veckan några timmar åt gången men det känns inte lika hopplöst mera. I can do it!

Vad hände med outdoorsy sporty spice?

Umi är ju en riktigt outdoorsy sporty spice som älskar vara ute och riktigt behöver det för att må bra.  Efter morgongröten går han direkt och sätter på sina skor och säger dörren. Men så var det icke idag. Ut ville han nog och han hade redan prövat sina stövlar, sandaler och vinterskor innan  kl.10. Vi hade lite slow morgon eftersom han vaknade först vid 9. Passligt när jag funderar vad man nu ska hitta på med honom så ringer min syster och säger att hon och barnen är på väg ut på gården. Perfekt. Vi klär på oss, Umi är ivrig som vanligt och går ut. När vi kommer ut så ser han att någon åker pulka och blir rabiat/rädd/ängslig/ilsken. Förra vintern tyckte han det var super kul men inte nu. När jag åkte ner för backen en sväng utan att ens försöka locka med honom så stod han och stortjöt. Skrek och tårarna stritta. Om man ens gjorde misstaget att fråga om Umi ville komma med och pröva åka pulka så skrek han så att det säkert hördes till Stockholm NÄÄÄÄÄÄÄ och krokodiltårar rann. Visst var det -11 ute men kallt hade han nog inte för varma kläder hade han på sig och trött var han nog inte heller för han sovit till kl.09. What is the problem? Han stod och hängde vid huskanten och grät, gick en sväng till bilen och ville sen in. Hoppas det bara var en dålig dag och att han inte kommer vara lika snö-lek skygg ifall vi har snö och kallt den kommande månad eller två... Dessutom öppnar ju parken på torsdagen. Kanske han dock trivs bättre där med bekanta leksaker, parktanter och barn. Vem vet?!

När pizza doften kallar

En gång i veckan har vi pizza kväll. Jag äter oftast Dr Oetkers Mozzarella Pesto och Umi tycker om att äta kanterna. Han vill dock endast ha kanterna från min pizza, säkert för att bottnet är tunnare och godare än den som F äter. Anyways, igår gick vi i bastu och hann inte äta innan så vi tänkte att vi har pizza kväll efter att Umi gått i sängs. Det var ju en jätte bra idé, icke... När pizzorna var färdiga från ugnen och Umi redan varit i sängs i cirka 20 minuter så hörs det PIIISSAAAA PIIISSSAA från hans rum. Skurken kände ju doften! Ett par gånger sa vi åt honom att gå och sova men när han tredje gången stod där helt i tyst mitt i rummet, såg snopen ut och viska piiissaa så tyckte vi så synd om honom att han fick komma upp och äta med oss. Va lyrisk han var! Efter att ha knapprat på mina kanter gick han snällt och sova.

Tupplursproblemet löst

Ava sover bra på balkongen på dagen men eftersom Umi också sover sin tupplur där och hon ofta samtidigt blir trött så har vi haft lite av ett problem. Varför då? Hon kan väl sova i sin säng? Ja man kunde tycka det, men det vill hon inte, inte på dagen. Hon somnar djupt och i bästa fall sover hon 15 minuter i sin säng och i värsta fall 1 minut. Hon vill sova i famnen. Ibland är det OK, man kastar sig fram för TVn medan hon snarkar i famnen men ganska ofta så har man lust att göra något medan Umi sover. Idag sa F att vad om vi pröver lägga henne i soffan, på sidan, så som hon sover i famnen. Hon vaknade nog en stund efter att han la henne där men eftersom vi pysslade på här hemma, gick runt och hade musik på, så låg hon där helt stilla och såg på oss. En stund senare märker vi att hon sover! Genialt!

Ava är en samsovare i största grad. Tillsamans och nära! Säkert kändes det skönt att somna in medan hon både hörde och såg oss.

När tån sticker ut

Man vet precis hur obekvämt det är när man har hål på strumpan och stortån sticker ut. Detta fenomen irriterade även Umi ett par nätter sedan. Han hade på sig en pyjamas var fötterna är täckta (oftast har han bara fötter men denna pyjamas är extra bra när kan kliat sina fötter så man kan lägga kortison och han kommer inte åt det). Jag märkte nog att den hade ett litet hål när jag satt på den men lata jag tänkte ääh går säkert bra. Men nej det gjorde det inte. Vaknade 5 tiden till ett frustrerande skrik. När det hördes ett till likadant så gick jag och kolla men utan att tänka desstu mer på hålet i pyjamasen så la jag täcket på honom och gick ut. 10 minuter senare hördes det Mammmaaaaa. När jag denna gång kom in i rummet hade han benet rakt upp i luften och pekade på foten och sa Mammaaa med bedjande röst. Hela stortån stack ut ur hålet. Måste ju vara super obekvämt, så det var bara att byta pyjamas. Måst ha varit extra skönt för han vaknade inte ens till att Ava åt sin gröt 9 tiden. Inatt vakande han till att blöjan läckt ordentligt och han var helt genom våt ända upp på magen och ner till knäna. Stackarn!

Det nya året

2015 var riktigt bra på alla sätt och vis. Året Ava föddes! 2015 präglades av samvaro, en längre resa till Frankrike och Malta, graviditet, att Umi inte ännu fattat att vi äter glass varenda kväll efter att han gått och sova, långsommar på lande, närheten till familj, Avas ankomst, Lappland road trip, Umis parken och helt enkelt finna oss i att vi nu är 5. Finns ju massor man kunde säga om 2015 men nu tänker jag blicka framåt. Det största är givetvis vår flytt till Malta. Mycket kommer att handla om att förbereda oss inför flytten samtidigt som vardagen snurrar på. Mindre än två månder har vi kvar. Spännande spännande! Kunde göra en kilometer lång lista på saker vi kommer att sakna härifrån men trots detta ser vi så himla mycket framemot att fara. Ett som är säkert är att vår vardag kommer att vara helt olik från vår vardag idag. Jag välkomnar alla utmaningar! Med dessa ord måst jag bjuda på några foton från de senaste dagarna.