söndag 31 maj 2015

Soffnjutaren

Här har vi en som njuter av att vara hemma i egen soffa, mjuk och skön med bra utsikt över gården.



Planerat kejsarsnitt?

Jag har nu en längre tid gått runt och grubblat om jag skall be/kräva om ett planerat kejsarsnitt eller ej? Orsaken till varför jag överhuvudtaget skulle göra det är inte att bebisen ligger i fel ställning eller att jag har förlossningsskräck, trots att det inte är något jag ser speciellt fram emot heller, utan på grund av hur min förra förra förlossning gick.

Det var ju så att jag var två veckor övertid när vattnet gick på natten till söndagen. Åkte till sjukhuset söndag morgon men blev hemskickad för inget hände, hade varken sammandragningar eller så. De ville dock att jag skulle komma in pånytt samma eftermiddag. Vattnet som ju hela tiden lite siprar ut, ja det är sällan som på film att vattnet forssar och bebisen flyger ut,  typ, utan ja det forssa ju nog men sen siprar det för det förnyas nytt vatten hela tiden, anyways, vattnet höll på att bli grönt. Jag fick bli övernatten i ett såkallat vänterum, eget rum med säng. 30 timmar efter att vattnet gått börjades igånsättningen, fick piller som orsakade sammandragningar men inget mer. Detta höll på hela måndagen. Sedan gavs det intravenöst (kommer inte ihåg vad substansen heter mera) vilket gav kraftiga sammandragningar var femte minut och till slut varje minut. Detta pågick natten till tisdagen. Jag var helt slut av att inte alls ha sovit utan haft sammandragningar hela natten varannan minut. Då hade vattnet gått på natten till söndagen. Infektionsrisken är ju helt enorm när man väntar så länge. Efter ett par dagar med sammandragningar och olika ingånsättningspreparat konstateras det tisdag morgon att jag inte öppnat mig överhuvudtaget, alltså nada! De konstateras också att bebisen hjärtljud blir långsammare för varje sammandragning och att hen inte skulle orka med en vaginal förlossning, och mina infektionsvärden stiger i rask takt. Man kunde ju tycka att läkarna borde ha ingripit lite tidigare. Då tas beslutet snabbt och det blir akutkejsarsnitt, tisdag förmiddag. Umi andades inte när han kom ut. De fick dock igång honom ganska snabbt i syremaskin men fick endast 5 poäng vid födseln. Han hade crp värdena på 60 och jag 280, vilket är ganska högt. Vi återhämtade oss snabbt och jag var inte alls chockad då över hur allt gått. Vi hade precis kommit hem från Mauretanien, var vi bott, och jag var bara lycklig att detta inte skett där för sjukvården är tyvärr inte så avancerad i Nouakchott. Nu efteråt har jag insett att det ju gick helt fel.

Ingenting antyder ju direkt på att det skulle gå såhär även denna gång och jag har varit i kontakt med förlossningsläkaren som menar att beslutet för akut kejsasnitt skulle tas betydligt snabbare denna gång, om jag är redo att pröva igen. Det intressanta är ju ändå att jag faktiskt inte öppnat mig överhuvudtaget trots 2 dagar med igångsättningsmediciner och att min syster haft 2 kejsarsnitt, ena på grund av precis samma situation, den andra planerat på grund av bebins position och min mamma haft 3 väldigt utdragna jobbiga förlossningar som helt klart i dagens läge hade slutat i kejsarsnitt. Läkarna verkar inte speciellt intresserade av denna familjehistoria och inte vet jag heller hur relevant den är. Kan det vara genetiskt att vi inte "kan" föda? Ingen aning faktiskt. Läkaren föreslog att vi skulle testa på naturlig förlossning men vara förberedda på att snitta om ingenting sker igen men desstu mer jag funderar på det så desstu mer vill jag inte ha det så. Jag har ingen aning vilken läkare jag kommer att ha när det gäller, vad om denna läkare inte reagerar trots det som står i papprena och skall bebin dras ut igen utan att andas? Nej tack. Jag har nu gjort mitt beslut, jag vill ha ett planerat kejsarsnitt. Jag har fått kallelse till sjukhuset om cirka en månad för att diskutera kommande förlossning, vilket görs om man haft kejsarsnitt, så blir intressant att se hur mitt beslut tas emot.

lördag 30 maj 2015

Citylife kallar

Vi håller på att städa och packa bilen för idag åker vi hem. Vi delar ju stugan med min systers familj och de anländer imorgon. Oj vad vi njutit av att slö spendera dagarna ute. Umi har inte sovit så bra den senaste veckan så det har varit extra skönt att inte ha mycket program utan bara njuta, dricka kaffe, grilla, dra tupplur på eftermiddagen och umgås. Om två veckor är vi tillbaka för en vecka. Skall nog på sätt och vis vara skönt att vara lite hemma också men visst hoppas man att det inte är sådär äckligt fint väder, för då är man nog allra helst här.

onsdag 27 maj 2015

Grattis Finland

Alltså nog får man ju kaffe lite i vrångstrupen när man läser om de nyvalda ministrarna, speciellt Timo Soini som utrikesminister, trots att det inte egentligen heller kommer som en överraskning, men att Sannfinländarna verkligen har 4 portföljer av de sammanlagt 14 ministerposterna. Vad kan man annat säga än Grattis Finland!?

Sommarens mode pris går åt..

mig själv! Alltså kolla nu hur stilig jag är med min pappas gamla seglarjacka, lång kjol med leggings under, yllesockor och crocs! Fast ah vad jag njuter av att vara lite små skitig och gå omkring och tassa i crocs här på lande.


Sommarens gullighets pris går helt klart åt Umi!


måndag 25 maj 2015

Light that fire

När det är lite sådär småregnigt är det skönt att tutta eld i kaminen.


söndag 24 maj 2015

En dag i slow motion

Igår när Umi börja gny vid kl 04.45 så var vi så jäkla trötta, vi hade alla sovit som krattor. Fattar inte vad som felas, Umi brukar ju sova gott men nu är det nog något, han både kliar sig, gråter och skakar spjällsängen som skallrar något otroligt (den som vi har på lande är en äldre modell och ganska vinglig och skallrar något fruktansvärt). Efter en timmes gnyende var tionde minut var det bara att ge upp och inse att det är morgon, gäsp. Umi var på strålande humör och i full fart. Vi var så sjukt trötta att vi fick såndäna hysteriska skrattanfall när tårarna bara stritta och chokladen som proppats i munnen bara spruta ut och kaffet skvalpa i famnen, men härligt så, istället för att gå omkring och suras på grund att tröttheten. 10 tiden gick vi hela högen till mina föräldrars stuga, tänkt att vi sku passa på att duscha hos dem. De skratta nog åt oss när vi kom hasandes i pyjamas och såg helt eländiga ut. Jag blev skickad i sängs och sov i en och en halv timme. När vi båda duschat och vaknat till liv så vaknade Umi. Sedan blev vi dessutom bjudna på lyx lunch. Kanske man borde gå över och duscha lite oftare om det innebär siesta, kaffe och lyxlunch! Efter maten så somnade F på soffan sittandes så nu var det hans tur att bli skickad i sängs. Medan han sov gick vi andra ut och hade jätte skönt vid stranden trots blåsten.

Denna natt var bättre, Umi fick Atarax som stoppar kliande så han sov bättre och givetvis då också vi. Nu har vi babysimmat och skall idag på min brorsdotters 5 års kalas. Fantastiskt när stugan är så nära att man kan komma körandes till babysim till kl.09 på morgonen, gå igenom posten hemma, gå på kalas och köra tillbaka samma eftermiddag.

Min pappa hitta en super barnvagn i garaget på lande. Den har döpts till Royce Rolls och jätte behändig när Umi plötsligt inte mera orkar gå och jag inte orkar bära. Då kommer Royce Rolls to the rescue.

fredag 22 maj 2015

Dagar på lande

Detta har vi hållit på med de senaste dagarna.
Igår var det lite kyligt efter ösregn under dagen. Här är jag i min favorit postion, liggande, med min pappas gamla seglarjacka.

Solen tita fram och det blev plötsligt varm och skönt.

Umi och Xima leker med en käpp i strålande sol

Här avnjutes lunch i solsken på den fantastiska terassen


Umi väntar på mat och Xima kollar ut i skogen


onsdag 20 maj 2015

Simstadion och restaurangbesök

Igår gick jag till Hesa Simstadion och simma med två vänner. Attan vad det var skönt! Vågade dock inte simma ordentligt för har haft jätte jobbig foglossning så medan vännerna simmade i raser takt så höll jag på med vattengång i snigel fart, men ack va det var skönt. Det var inte för mycket folk som det ofta är på simstadion, vattnet var skön temperatur, solen sken och vinden smekte kinderna. Jag hann basta i lugn o ro innan simmarna var färdiga. Vi drack en kaffe efteråt i sällskap av en snål ekorre. Sedan gick ena vännen och jag vidare till Alppilan Tori, en liten restaurang precis där jag bodde 2008. Jag åt en mega hamburgare med franskisar, det var jag minsann värd efter min stora sportinsats. Det var en så skön eftermiddag/kväll! Härligt att simma vilket dessutom gjorde gott och så roligt att träffa en god vän i lugn o ro på restaurang. Precis vad jag behövde!

tisdag 19 maj 2015

Umi 14 månader

Ett inlägg om vad Umi gör som 14 månader är säkerligen ganska ointressant för många men ett super sätt att ha det dokumenterat för en själv, för man glömmer ju. Fascinerande egentigen hur snabbt man glömmer.

- Umi går nu fritt omkring, fast kryper gör han när han har brottom, och han håller en också gärna i handen. Hans gåstil är ganska rolig för han böjer inte så mycket på knäna så det ser mycket styvt ut.

- Umi har kommit över sina bit issues angående mat. Han får ännu mest någon form av mos men äter själv (med händerna) pasta osv. Han är som en hyena när vi äter så han får smaka på allt och det mesta tycker han om. Det börjar bli dags att helt lämna bebismaten och övergå til helt vanlig mat. Han äter förövrigt väldigt mycket och  tycker egentligen om allt.

- Han är något otroligt envis och blir helt rabiat när han inte får som han vill och uttrycker det med att kasta sig bakåt och skrika så högt som möjligt så att ens trumhinnor nästan spräcks.

- Mellan sina utbrott är han på jätte gott humör och är rolig att umgås med.

- Han älskar att organisera, sätta saker och ting i lådor och ta bort dem. Allt som kan sättas nånstans och tas bort duger.

- Han är himla nyfiken, jätte aktiv och inte alls människoskygg. Han tycker om när det händer saker och ting.

- Han flirtar något otroligt med alla människor, i butiker, på caféer osv.

- Han har 5 tänder, fyra stora och en mini.

- Han babblar på hela tiden men inte så många tydliga ord förutom mamma, pappa, tasta (kasta), tiitii (försiktigt), kakka (betyder allt och ingenting), tata (allt och ingenting) m.m men kommunicerar tydligt när han exempelvis vill ha vatten.

- Umi älskar Xima och ibland leker de fint, då när Xima vill, men mesta tiden står han och pajar på henne och säger tiiitiiii tiiiitiiii som betyder "försiiiiktigt", eller drar henne i svansen eller tassarna. De senaste dagarna har han varit helt på hugget med henne så vi får vakta som hökar för trots att Xima har ett guldvärt tålamod så är det inte så kul att bli dragen i tassarna. Om hon skulle nafsa till så är det enkom vårt fel som inte övervakat. Xima har emellanåt fått gå på time out på balkongen, ligga i solen på sin madrass, då när Umi härjat som mest.

- Umi väger 10,5 kg och är ungefär 78cm lång. Har inte mätt honom sedan 1 års kontrollen och då var han 76cm och han har nog vuxit en del så kanske han till och med är längre.

- Han tycker om bubbelvatten. Han grimaserar något otroligt när han tar en klunk men vill genast ha mera.

- Han dräglar ofantligt mycket.

- Han är rikigt busig och gör allt som han vet att han inte får göra.

- Jag är stolt att vara hans mamma.

Umi vill ha mera bubbelvatten

Whoaaa, va det bubblar


måndag 18 maj 2015

Tillbaks till vardagen med styv kropp

F har haft fullt upp nästan varje kväll förra veckan med repetition inför tetater föreställningarna och sedan själva föreställningarna så jag har spenderat mycket tumis tid med Umi, så ska bli skönt att ha familjen återförenad igen. Jag ska försöka jobba lite, träffa några vänner, gå till mödrarådgivningen och simma. De senaste nätterna har vi varit hemma, vilket ju nog är lättare, än att vara på lande, med Umi. Han kan fritt gå omkring och man vet att allt är babyproof och han behöver inte vaktas hela tiden. Igår kunde jag till och med ligga en hel timme på soffan medan han pyssla på med sitt. Guld värt när kroppen bara vill ligga. På lande har man givetvis fördelen med naturen och det är bara att öppna dörren åt Xima som stornjuter av att få vara fritt ute egentligen hela dagen, om hon så vill. Dessutom njuter jag stort att se havet från fönstret och Umi tycker klart det är spännande med kottar, buskar, sand osv. Båda ställena har med andra ord sina fördelar. Igår för Ximas eftermiddags promenad fick jag stoppa barn och hund i bilen och köra till ett platt natur område för att undvika backar. Backar, redan utan vagn, är jobbiga och mina höfter blir så jäkla onda och låser sig i bästa fall. Men min lösning visade sig fungera bra och vi hade en trevlig promenad och jag undvek att bli styv som en mumie. Förövrigt tycker jag att det är skit tråkigt att redan i detta skede av graviditetet vara så styv och gå snigel fart, jag har ju ändå 2 månder kvar. Nå, en dag i sänder, vissa dagar är bättre än andra.

lördag 16 maj 2015

Under the same Roof & Arabia Street festival

Igår var det premiär för teater produktionen (Under the same roof) F varit med i. Mina föräldrar vakta Umi så att jag också kunde gå. Kom på att jag herregud inte varit borta från Umi en enda kväll på flera månader, vilket jag dock inte ens tänkt på i och med att vi varit på resa och så. Super kul att komma iväg. Föreställningen var delvis interaktiv så publiken deltog i storytelling. Jag kan riktigt dra mig från såna tillställningar var man inte bara får sitta tyst och iaktta men förväntas delta, men i detta fall så var det precis lämpligt och faktiskt riktigt kul. Det var mycket som hände hela tiden så man märkte inte ens att föreställningen var 3 timmar lång. Finns en recension i Ny Tid. Jag hade under tiden fått sms av min mamma som sade att Umi somnat bra efter en trevlig kväll. Härligt! F blev kvar för lite skålande med gruppen så jag knalla iväg hem. Men när jag kommer hem vid 22.30 möts jag av ett glatt babbel. Skurken gjorde precis som senast när mina föräldrar vakta honom några månader sedan, dvs somnade bra men vaknade efter en timme. Han stod i sängen, sjöng, hoppa, babbla och ropade mammaaaaa. Han var på himla gott humör men ville nog se mamma. Mina föräldrar åkte hem och Umi var klarvaken. Det var som om han inte ville somna om för han ville kolla att jag säkert var där. Vid midnatt somnade han äntligen. Då var jag nog skit trött. Sen börja rumban. Han vaknade varje timme och grät och lugnade sig inte före jag tog honom i famnen. Stackaren hade klart mardrömmar för han var både under täcket och hade tutten (nappen) men grät ändå sådär sorgset. Vid halv fem somnade han äntligen ordentligt och sov till halv nio. Vi var en ganska gäspig familj idag.

På eftermiddage åkte vi ändå iväg till Arabia Street Festival. Det är en endags happening med diverse konst program, mat, och African Village var det även fanns dansuppträdande, trummor och mat. Jag åt en portion från Zambia och Umi digga dansuppvisningen. Solen sken och massor med människor i alla åldrar och från alla världens hörn. Vi kände oss mycket piggare efter att ha sett folk, lyssnat på musik och ätit alla möjliga grejor från olika matstånd. Glömde förståss ta bilder från Africa Village men här kommer några allmänna.





torsdag 14 maj 2015

Helsingfors Hanami 2015 - Sakura festival



Idag åkte vi och titta på körsbärsträden som blommar i Kasberget - Helsingfors Hanami festival. Mycket fler människor än vi trott. Liten regnskur kom när vi anlände men den tog kvickt slut och blå himmel tittade fram.








Ont i magen av ägg

Jag hade lagat äggsmör till karelskpiroger till lunch igår så Umi fick smaka lite på sidan om sin egen lunch. Han har tidigare reagerat lite grann på ägg, fått röda kinder och nu har vi helt enkelt glömt bort att ge ägg åt honom så vi tänkte att när det nu fanns ägg så sku han få smaka. Han åt 2 små skedar äggsmör och kinderna blossade inte upp. Finemang. I samma väva ringde de med allergitest resultateten och sade att han hade lite högre värden för äggvita men inget alarmerande eller orsak att lämna bort ägg från kosten. Anyways. En timme efter lunch så krokna han totalt. Blev helt slö och orka inte leka utan la sig bara ner på golvet rak lång. Satt i famnen helt stilla sådär som han aldrig gör. Mätte hans feber men nej och hans andning var det inte heller något fel på. Oj nej tänkte jag, har han månne blivit sjuk nu när hans antibiotika precis tagit slut? Han var helt slut så han fick gå och sova trots att han vaknat ett par timmar sedan från en 2,5t tupplur.  Dessutom sover han, i normala fall, inte längre på eftermiddagen. Han sov i 1,5t helt utslagen. När han vaknade gav jag turkisk youghurt som han älskar och äter varje eftermiddagen, men nej, endast en sked tog han, så jag tvinga inte desstumera. Sedan börja han bajsa, 4 blöjor inom 2 timmar, luktade som ruttet ägg så jo, helt klart hade han fått ont i magen. Som tur verkade det gå om med det, han åt senare sin middag, drack sin nattvälling och sov hela natten. Nu vet jag inte om han regerade på att det var ägg med smör dvs för fettigt (han brukar dock få en klick smör i sin morgongröt så man sku ju inte tycka att han sku vara så känslig mot lite fett) eller helt enkelt ägg. Hursomhelst är det skönt att se att han är i toppform idag!

onsdag 13 maj 2015

Reslutat på allergitestet

Idag ringde de från sjukhuset med resultaten från blodprovet som togs medan vi var där. Läkaren reagerade på att han hade såpass ordentliga exem, han har ju atopisk hy, att de ville ta test, ifall de skulle ha något att göra med hans andningsbesvär. Han testade negativt för alla trädslag dvs pollen med mera, negativt på de flesta mater som de testat dvs mjölk, vete osv, men hade lite högre värden vid äggvita och ännu lite mer vid jordnötter men inte så höga att de skulle lämnas bort från kosten. Det som han testat mest positivt på var damm, vilket inte förvånar mig eftersom jag ju själv har atopisk hy och reagerar relativt starkt på damm. Givetvis är denna test en så kallad preliminär test och utesluter inte alla tänkbara allergier men så här långt verkar det som om han helt enkelt har likadan hy som jag och min pappa. Vi har fortfarande kallelsen till astma och allergisjukhuset om några månader så beroende på hur hans andning varit tills dess och säkerligen hans hy så får vi se vad de bestämmer att göra då, om något alls.

måndag 11 maj 2015

En eftermiddag i bilder

Hittade i garaget här på lande en helt suverän leksak, sommarens hit. En crash hade vi när det gick lite snabbt nerförsbacke som resulterade i en skråmad näsa men inget värre än så.


Ibland styrs det rakt in i skogen


Sen smakades det på kottar

Xima njöt av eftermiddagssolen

Umis nya grej, lägga sig på golvet och babbla

söndag 10 maj 2015

Umi började gnugga ögonen vid 10, time for förmiddagssiesta, och F packa väskan och for iväg på sin teater grej. Kvar blev ett sovande barn i vagnen, en munter hund och en morsdags firare. Vad kunde vara bättre än att gå och fixa i stugan? Tuttade på en eld i kaminen, älskar att pyssla med eld, bar lite ved, samlade kvistar i skogen, började sedan sopa, bära ut mattor och skrubba köket. Insåg att en och halv timme gått och kroppen började bli ordentligt styv. Jag är en skogsmulle typ så trivs bra med att vara ute och pyssla men ack, när kroppen sätter emot. Kanske det här med att bära ved och vatten, och samla kvistar, för att inte nämna vädra mattor inte är den bästa syssälsättningen för en 7 mån gravid kropp. Anyways, eftersom solen sken så hade jag med gårdagens husis som jag nu sku läsa ute i solen, men just när jag satt mig ner så gick solen bakom moln. Typiskt! What to do? Sitta kvar i stugan som har 11 grader inne, sitta ute i skuggan med en kall vind eller gå tillbaka till "stora huset" och riskera att Umi vaknar medan jag skuffar vagnen över grenar, kottar och diverse hinder? Jag tog risken och hurraa typen sov vidare. Nu har jag munnen full av choklad och tänker att en kopp kaffe sku sitta bra men orkar inte gå och koka, såpass styv och lat käner jag mig.

Tänker bara sitta här tills Umi vaknar. Sedan blir det lunch och fortsättning på gårdagens duplo zoo byggande.



lördag 9 maj 2015

Dagar vid havet

Vi kom idag till landet, till huset i vilket mina föräldrar bor i. Visst är det mysigt?




På området finns en liten mysig stuga som vi bodde i förra sommaren, ja faktiskt från början på maj till september. Tanken är att vi ska städa upp stället efter vintern, vädra, elda och flytta in. Alltid en del att fixa. Det är egentligen mina kusiner som äger den men vi har fått äran att bo där. Vi delar huvudsakligen på stugan med min systers familj. Eftersom de har jobb och skola fram till juni så passar vi på att vara där nu i maj.

fredag 8 maj 2015

På hugget i köket - barnmat & lasagne

Idag slogs jag av en storslagen idé att laga en ordentlig sats barnmat som kan frysas ner och en lasagne åt oss. Det som jag inte tänkte på att detta innebär ett par timmars kockande, vilket i och för sig är ganska gemytligt, speciellt efter några dagars vistelse på sjukhus. Vi lagar ännu separat mat åt Umi för han tycker fortfarande inte så mycket om bitar, eller jo nog frukt bitar, bröd bitar och att smaka på allt som jag äter, men när han får av hönan/pastan/grönsakerna vi äter så tuggar han glatt en stund och spottar sen ut resten. Det blir så små mängder varm mat som han egentligen sväljer och han äter ju så mycket så vi lagar puréer, fast jo, de är inte mera så himla mosade, dvs jag använder bara potatismos pressen, inte mixern som exempel, och det får nog förekomma bitar av lax, pasta och så. Månne han inte också en dag kommer över sina bit issues. Knappast äter han ännu pureér vid 15 års åldern, hehe.


 Så idag blev det potatismos-lax och potatismos-maletkött burkar. Till middag fick han av den sist nämnda och det var mycket godkänt. Kul att laga när det smakar. Som bäst ligger lasagnen i ugnen. Hela huset doftar åtminstone gott och snålvattnet rinner. Jag kryddade med flit inte så starkt så jag hoppas att Umi kunde äta lite lasagne till lunch imorgon, i alla fall smaka lite.


Vi åt den med en simpel sallad. Låt ej er luras av den lilla portionen lasagnen på min tallrik, detta var bara första portionen som slank ner.


torsdag 7 maj 2015

Obstruktiv Bronkit & Öroninflammation, part II

Vi är hemma, hallelujah! Den slutliga diagnosen blev obstruktiv bronkit, igen, och idag kunde en öroninflammation detekteras som han inte hade ännu igår. På röntgen kunde något smått ses men inga antydan på lunginflammation. Svar på allergitestet fås om några dagar. Det som läkaren sade var att högst sannolikt så beror hans andningsbesvär på att luftrören utvecklas, de är ju ännu så himla små, och vissa får oftare öroninflammation, andra andningsbesvär, och att tyvärr så är det rätt vanligt. Ofta går dessa bevär om med åldern. Nu skall vi fortsätta använda ventoline, var tredje timme, i en vecka och sedan någon enstaka gång per dag veckan därpå. En antibiotika kur fick han även. Det nya som vi ska börja ge är Flixotide, vilket är ett kortisonpreparat. Nu skall vi ge det i två veckors tid och sedan vid minsta förkylnings symptom så börjar vi ge igen. Detta är i förebyggande syfte. Läkaren skicka även remiss till astma- och allergisjukhuset för en ordentligt check up. Kallelsen kommer om några månader. Det är ju himla bra att allt kollas upp.

Umi blev helt tokig när vi kom hem, for runt som en virveltrumma mellan alla sina grejor och från rum till rum. Man sku aldrig tro att vi precis kommit från sjukhuset. Xima var också glad att se oss. Sedan tog Umi och jag en välbehövd siesta. Herregud vad jag var borta när jag vaknade, helt durrig. Gick ut med hunden och kände mig som en zombie men promenaden gjorde gott och jag piggnade nog till. Så skönt att vara hemma igen.

Andra natten på sjukhus

Röntgen gick riktigt bra. F höll Umi i famnen och det hela gick snabbt. Jag fick vänta utanför. Vi väntar ännu på att få höra vad läkaren säger. På eftermiddagen kom min mamma och underhöll oss medan F for hem för att promenera Xima. Roligt med sällskap.

Umi var jätte trött på kvällen och somnade innan Kl.20. F hämta flurries från McDonald's och så titta vi på film, eller ja, F for hem. Umi sov djupt men Kl.01.30 var det dags för medicin, vilket han måst andas in genom mask under c.5minuter så såklart vaknade han riktigt ordentligt. Lyckades inte få honom att somna in innan Kl.03.30, stön. Då var jag nog helt färdig. Kroppen värkte och trötthetsnivån var på topp. Vi fick dessutom en ny vägggranne som skrek som en stucken gris, stackaren. Vi fick sova ett par timmar innan det var dags för nästa procedur. Medicin, morgongröt och blodprov. Jag fick hälla i mig ett par koppar kaffe innan jag börja känna mig som människa igen, men som tur  känner jag mig inte lika trött som mamman som satt i föräldraköket och slafsa i sig sitt morgonmål. Hon såg helt sprängd ut och måttligt road när jag tog det sista kaffet.

Nu väntar vi på läkaren och hoppas få åka hem idag. Börjar bli tungt att underhålla Umi endast i en säng för han är pigg, alert och vill busa. Andningen låter också OK och vi kan ju fortsätta med medicinering hemma, men man vet aldrig, kanske läkaren tycker ngt annat.

onsdag 6 maj 2015

Lungröntgen & allergitest på 1 åring

Umi andas väldigt mycket bättre idag men läkaren ville ändå hålla honom en natt till. Nu kom beskedet att de vill göra en lungröntgen p.g.a. att det är andra gången inom kort som hans andning blivit såpass dålig. Senast vi var här på sjukhuset i 4 nätter så gjordes ingen röntgen så blir intressant att se vad de säger. Jag känner inte heller till hur man går tillväga med röntgen och små barn. Får jag månne vara med som höggravid? Knappast, kan man tro. Hur reagerar månne Umi? Läkaren tyckte också att man skulle passa på att göra allergitest för hans atopiska hy när vi nu ändå är här. Känns skönt med en läkare som tar itu med saker o ting trots att han andas bra idag och trots att hans hy ser riktigt bra ut, för tillfället.

tisdag 5 maj 2015

En natt på sjukhus

Min pollenallergi var nog ingen pollenallergi för både Umi och F är förkylda så jag smittade nog ner hela högen, eller ja, kanske det först var pollen men slutet var nog en förkylning, kan jag konstatera nu. Anyways i förrgår fick Umi snuva, inget värre och igår börja han hosta lite, inte heller något grymt. Ingen feber, åt bra och lekte som vanligt. Idag börja det rossla från lungorna. Jag hade fixat en läkartid på hälsostationen för att göra efterkollen på öronen, vilket vi inte ännu gjort pga resan. Detta var alltså idag på dagen. Öronen såg bra ut så samtidigt bad jag läkaren lyssna på Umis rosslande andning. Njä, inte så farligt var domen. OK, skönt att höra fast underligt mycket rosslar det ju nog för att vara ok. Men ja ok. Vi åkte hem, lekte, åt, sov siesta och jag gick och promenera med min mamma och Xima. När jag kom hem hade Umi riktigt svårt att andas och rosslade verkligen mycket. Vi beslöt att genast åka och se vad de säger på Jorv. De tog direkt emot oss, förbi kön och gav genast diverse mediciner för att underlätta andningen. De tog också blodprov. Ett par timmar senare meddelar läkaren att det nog blir övernattning på avdelningen. Blodproven är negativa, han har ingen feber men andningen är inte alls ok. Läkarna menar att Umi säkert fått min förkylning och att hos honom så påverkas genast lungorna. Nu har han fått massvis med olika mediciner och sover gott. Jag ligger här på golvet och hoppas natten blir OK.

76 år gammal?

Just när man känner sig lite sådär små hängig, gäspig och slurppar i sig morgonkaffet så uppmanar F en att gå på en hemsida var man kan ladda upp en bild på sig själv som sedan analyserar hur gammal man ser ut. Han hade valt en bild på sig och Umi, han var 38 och Umi 2. Jag hitta en bild från Malta var jag tyckte att jag såg relativt fräsch ut, och resultatet var 76 år gammal. VA? Nå men då vet vi det. Young looking days are long gone.

måndag 4 maj 2015

Brasiliansk - Thai vidskeplighet - Umi vill ha ett syskon?

Första gången jag hörde om detta fenomen så läste jag om det här. Emma som har en brasiliansk sambo skrev att när barnet står på benen med händerna i golvet och tittar bakåt mellan benen så är det enligt brasiliansk vidskeplighet ett tecken på att barnet vill ha ett syskon. Thaimorsan skrev att det är även så i Thailand. Har inte hört talas om det innan, kanske det även finns en sådan tro i Norden? Umi har börjat med detta igår, vilket ju är fint eftersom ett syskon ju är på väg med rasande fart! Ska försöka nappa en bild på detta.



söndag 3 maj 2015

Hundglad mormor

Idag skall jag traska iväg med Umi och Xima och hälsa på min mormor. Hon tycker det är roligt att träffa oss alla men nog allra mest Xima. Det är nästan ingen idé att hälsa på där om man inte tar med hunden, haha. Hon är så djurkär och har haft olika djur hela livet. Hon har till exempel nog foton på barnbarnsbarnen på bokhyllan men fotona som står längst framme och hänger på kylskåpsdörren är på hennes olika hundar. Som bäst hade hon en blandhund (mest liknade den en Grand danois) som min morbror hittat på Teneriffa när den var valp och höll på att drunkna, en rottweiler som min morbror räddat från misshandel, en till rottweiler, min rufsiga dvärgpudel (som bodde med henne medan jag studerade i Norge), dagvaktade grannens tax och en katt. Det var livet det! Hon älskade att vara en del av denna pack. Nu har de alla dött och på grund att hon nästan är 90 år så vill hon inte ta ett nytt husdjur. Så det bästa man kan göra är besöka henne med hund och det skall jag göra idag!

lördag 2 maj 2015

Målad Stokke stol

Hur blev stolen då? Ja, den fick torka ordentligt här hemma medan vi var på landet ett par nätter och när vi kom hem skruvade jag ihop den och slutresultatet blev riktigt fräscht! Bilderna är igen inte av strålande kvalitet men såhär ser vår Stokke Tripp Trapp stol ut nu.



Gnäll

Valborg och första maj har vi spenderat på landet med mina föräldrar och sedan joina min systers familj. Jätte skönt att vara ute i naturen men urk vad jag varit täppt. Blev ordentligt täppt redan innan vi kom hit, ögonen rann och var irriterade, näsan rann samtidigt som den var täppt och huvudet bankade. Misstänker någon pollenallergi fast jag inte brukar reagera så värst på det. Jag både såg och kände mig eländig. Andra dagen började jag dessutom ha ont i musklerna och halsen, kanske ändå en förkylning eller ännu bättre, en saftig blandning av pollenallergi och förkylning. Jag gick och la mig tidigt för här sku det vilas. Just samma natt sov Umi som en kratta, vilket händer ytterst sällan numera. Kliade sina vrister och händer, grät och dreglade litervis så vi fick byta lakan. Säkert en kombination av kliande och nya tänder så han fick panadol men kvicknade till av det så höll sig vaken till Kl. 02 och kvart i sex så börjades det igen. Gnäll gnäll, men ja man blir helt slut när man själv inte är i toppform. Skönt har vi, trots detta, haft det och god mat har vi ätit. Umi har också njutit av allas uppmärksamhet. Idag åker vi hem och hoppas att Umi får en god natt och att min allergi/förkylning ger sig.