fredag 31 juli 2015

Utdrag ur vardagen

- Umi går omkring och dansar och sjunger i ett. Han har en otrolig rytm och varje gång det hörs musik så börjar hela kroppen svänga. Har ingen aning var han lärt sig alla moves men det ser helt ljuvligt ut. Han har också lärt sig snurra runt och gå baklänges.

- Xima har lugnat sig och bryr sig inte mera om Avas ljud. Ännu har jag inte kommit mig iväg på en hundpromenad men det ska bli så skönt att komma ut i skogen lite sen när jag är redo.

- Ava hade sin första rådgivning (5 dagar gammal) och hade nästan kommit upp till födelsevikten. Allt annat var också bra. I förrgår sov hon typ 22 timmar av dygnets 24 och natten var riktigt bra men igår natt sov hon sämre. Hon åt och somna vid bröstet men vaknade 10 min senare och verkade behöva rapa så jag guppa henne en stund men sen kunde hon inte somna om utan bröst och det blev en ond cirkel. Tidigare har hon somnat vid bröstet och sovit gott i flera timmar. Efter två timmar och nipples on fire så gick jag och hämtade tutten (nappen) som hon inte ännu introducerats till. F fick vagga henne ännu en god stund innan hon somnade om. Så ja, nu är tutten med i spelet.

- Kom precis från hälsostationen var jag var och tog bort stygnen. Alltså urk vad såret har strama och värkt. Det visade sig att stygnen på sidan var väldigt tajta så skönt att få dem bort men i mitten så var såret ännu öppet, c.2 cm, men stygnen togs ändå bort. Risken för infektion är ju ganska stor så fick skötselinstruktioner. Ett band skall tryckas in i såret dagligen efter ordentlig sköljning och sedan ska ett stort plåster läggas på. Eftersom hälsostationen är stängd nu i helgen så får F agera skötare. Får gå på måndagen tillbaka på koll.

- Vi har lagat god mat dagligen och njutit av att äta middag tillsammans.

- Det är något otroligt befriande att kunna böja ner sig och sitta framåtlutad.

- F och Umi har hitta på någon aktivitet varje dag och Umi är mycket mer pappis än tidigare.

- Brösten har lugnat ner sig efter att ha lekt vattenballonger i två dagar, alltså urk va de var svullna och ömma, men nu är de back to normal. Kan till och med ha behå, juhuu.

- Ava kissar på skötbordet nästan varje gång man byter blöja.

- Har gått ner 8 kg på en vecka, sjukt! Alltså det förutsätter ju att man går upp en goda 18kg också och många går ju ner himla snabbt efter förlossningen, men så var det inte alls med Umi. När jag kom hem från sjukhuset efter att ha fått Umi så hade jag gått ner ett (1 !!) kg vilket ju är absurt eftersom redan han vägde 3,5 kg + vattnet, moderkakan osv. Var visserligen ganska svullen vilket jag inte var under själva graviditeten, men kändes ju absurt. Gick ner alla graviditetskilon på cirka 5 mån och det kändes bra. Har inga visioner, nu heller, att gå ner dem snabbt eller ha strikt koll på vad jag äter, annat än att äta tillräckligt och husmanskost, så blev verkligen förvånad att ha gått ner så mycket på så kort tid. Viktigast nu är att må bra.

- Ava är en riktig frusikukku. När vi andra sitter i t-stjorta och kalsare så är hon inlindad i en filt och hickar och har kalla händer.

- Vi är lyckliga och lite gäspiga mellan varven.

torsdag 30 juli 2015

Syskonkärlek





Vi odlar ogräs

Vi hade någon månad sedan köpt koriander och persilja i såndäna små krukor som man får vid grönsaksavdelningen i matbutiken. Vi använde dock inte allt så jag stoppa ner dem i en kruka och tog med dem till lande. Där fick de stå ute. Efter några regniga dagar såg både koriandern och persiljan ganska trötta ut och såg ut att dra på sista versen. Någon tid senare såg vi något grönt och nytt, så krukan fick stå där ute och vi tog den med hem. Nyligen insåg vi (det har inte varit vår första fokus punkt på senaste) att det varken är persilja och koriander som växer där utan någon form av ogräs. Plantan är nu c.20 cm hög. Jag är mycket nyfiken att se hur det utvecklas.


tisdag 28 juli 2015

Hur reagerade Umi på lillasystern?

Lillasystern har fått ett namn, Ava heter hon! Många har frågat mig hur Umi reagerat på att få hem ett syskon. Eftersom Umi är 1 år och 4 mån så föreställde jag mig att han är för liten att liksom bli svartsjuk eller så, och just så har det varit. Vi kom dock hem igår så allt hinner ännu ändra. Först sov Ava någon timme när vi var hemma så han märkte inte ens henne och sedan när hon vaknat var han jätte nyfiken men verkade inte alls speciellt berörd av henne eller att jag gick/satt omkring med henne i famnen. Med jämna mellanrum kom han och kollade.

Det som dock hände några timmar efter att vi kommit hem var att F gick ut med Xima och jag då blev ensam med dem båda. Ava sov men vaknade precis när F gått. Det var inga problem, jag tog henne i famnen och satt mig ner på golvet och lekte med lego med Umi. Plötsligt ger hon ifrån sig ett gällt gråt, riktigt högt och Umi blev skit skraj. Han sprang iväg och började stortjuta så att tårarana stritta. Där satt jag på golvet med Ava i famnen och just efter ett kejsarsnitt så kommer man inte sådär bara up från -sittande på golvet med spädbarn i famnen- positionen. Han kastade sig rak låg på golvet och grät. Det var hemskt. Jag började lugnt sjunga och leka med lego. Han lugnade sig och kom och lekte mellan snyftningarna, samtidigt som han sneglade på Ava med skrämd blick. Nu efter det har inget liknande hänt och han har inte alls reagerat på lite gråt eller andra grymtningar som ett spädbarn har. Men i stunden kände jag mig ganska hjälplös, man har ju bara lust att springa till honom och lyfta upp honom i famnen, vilket jag inte heller kan göra pga lyftförbud.

Samma kväll lärde han sig säga Ava och går runt och ropar Ava om han inte genast vet var hon är. Man måst ju givetvis hela tiden vara på sin vakt att han inte slår eller river mitt i en kärleksfull smekning, så som han gör med oss och Xima. Förtillfället så sover Ava största delen av dagen så jag känner att vi har haft gott om tid att fokusera på honom. Eftersom jag inte får lyfta honom så har jag löst det så att jag går och sätter mig soffan vart han kan klättra upp själv. Där kan vi mysa tillsammans. So far so good. Det är inte heller något problem om jag har Ava famnen, Umi kommer och trycker sig riktigt nära och där sitter vi sen som packade sillar.

Den som dock varit mest nervös och säkert sovit sämst är Xima. Hon gnyr vid varje ljud Ava ger ifrån sig och hon stod vid sängen hela natten och övervakade. Det är som om hon inte tror att vi klarar ta hand om henne. Sku gärna höra hennes tips och tankar. Det var precis likadant när Umi kom. All nervositet i positiv anda dock. Hon är inte alls fed-up eller sur på att det kom en till utan hon vill vara med om allt, sitter bakom badrumsdörren vid blöjbyten, slickar mina ben när jag ammar, och kommer genast och meddela att nu har Ava pipit till. Flocken växer och hennes ansvarsområde blir större.

måndag 27 juli 2015

Planerat kejsarsnitt - såhär gick det till

Åkte in till Jorv oäten vid kl.09.30, togs emot, fick sjukhus kläder och en säng i ett rum var det fanns en nybliven mamma.Sen började väntan. Ingen visste exakt när snittet skulle göras. En stund senare fick vi beskedet att det sannolikt blir runt 12.30, ok, bara att get comfortable och ta det lungt. Fick en söt dryck som jag fick dricka, påminde mig lite om sockerbelastningsdrycken fast inte lika illa. Både F och jag fick plats i sängen var vi låg och små babblade de kommande timmarna.


Klockan blev tolv, sedan ett, och ännu inga nyheter. Till slut vid halv tre kom barnmorskan efter oss och jag fick gå ner till operationssalen. F fick ännu i detta skede vänta i rummet. Påvägen till salen berättade hon att operationen egentligen blivit annulerad och uppskjuten med 4 dagar (!). Vilken chock och besvikelse det sku ha varit. När vi väl kom fram möttes jag av c.10 sköterskor, läkare, narkos läkare osv. Var förvånad över hur många människor där var. Mer kom det dessutom. Jag togs hand om och fick mask över ansiktet, dropp i handen och spinalbedövning vilket dock tog en tid eftersom det var en trainee som prövade få in den på rätt ställe i c.20 minuter, vilket inte var värst angenämnt, men till slut stoppade läkaren den rätt. Sedan gick det ganska snabbt. Alla jobbade rutinmässigt och till sist kallades barnmorskan och F på plats. De kom någon enstaka minut innan de gjorde snittet och vår dotter kom ut kl.14.51. Hon skrek genast och fick 9 poäng, inte 10 för hon var lite blå, men 5 minuter senare fick hon 10 poäng. Hon mådde med andra ord bra, vilken lättnad. Vid förra snittet så andades Umi inte och hela operationen gick i en dimma och F fick inte vara med. Nu var jag klar i knoppen, förutom att min puls plötsligt droppa till 40 så de fick kvickt spruta något intravenöst som fick mitt hjärta att bulta helt galet. Jag fick dottern genast på bysten, tills hon och jag fördes till olika håll, hon på check-up och jag till uppvakningssalen. Där fick jag kallt och frös riktigt ordentligt vilket lär vara normalt. De hämtade ett påslakan med ett hål, i vilket en damsugs liknande grej kopplades som blåste varm luft. Ah, va skönt. Efter två timmar fick jag äntligen föras till bäddavdelningen och träffa vår dotter. Hon hade varit sur men blev lugn och rofull när hon fick vara i hykontakt i min famn. Jag kände hur kärleken bubbla, herregud vad hon är fin.

På grund av att jag senast blev så illamående av morfinet så rekommendera skötarna att jag inte sku äta ngt förutom en yoghurt senare på kvällen och försiktigt dricka vatten och lite saft. So be it och bra så för klarade mig undan illamåendet. Nästa morgon steg jag upp och fick bort katetern. 48 timmar senare frågade de mig om jag ville åka hem. Trots att jag mådde bra och man ju egentligen ju gärna är hemma så valde jag att stanna ett dygn till, på grund av smärtan men även för att varje dygn betyder mycket för återhämtningen och jag vet att jag inte kan sitta stilla hemma. Dottern trivdes från första början vid bröstet och jag ammade egentligen hela tiden, vilket ju hjälper mjölkproduktionen att vakna till liv. Sjukhusvistelsen gick bra trots att bebin i samma rum grät första natten igenom så jag sov c.20 min allt som allt, men efter det hade vi rummet för oss själva. På dagarna sov hon sött och på nätterna var hon mer alert och fast i bröstet. Tacka vet jag amningshormoner som får en att orka trots minimal sömn.

Allt som allt en himla fin upplevelse. Operationen gick smidigt, bebin mådde super, min återhämtning har gått jätte bra, amningen funkkar så ja, vad annat kan man säga än, yes, nu är jag då tvåbarnsmamma!

Umi och Xima har haft det super på lande, men ack va skönt att vara återförenade hela gänget! Nu börjar en ny vardag för oss alla.
Hemkomna!
Jätte nyfiken

söndag 26 juli 2015

Hon är här!

Hon är här och allt gick jätte bra! Vi återhämtar oss på sjukis så får skriva mer när vi kommit hem. Idag kommer Umi på besök, härligt att få se honom.

fredag 24 juli 2015

Dagen har kommit - kejsarsnittet

Har duschat, dragit på mig stödstrumpporna och druckit mitt saftglas, det enda jag får dricka/äta innan ingreppet, och sitter och tittar på Britans Best Bakery. Absurt egentligen att titta på matprogram när man inte får äta men ja, det är ju just sånt man gör. Umi hade sovit gott hos mina föräldrar, super skönt att höra. Var själv vaken en sväng på natten och funderade om vi nu gett alla bra tips angående Umi skötsel. Helt i onödan, såklart, men man vill ju att allt ska gå så smidigt som möjligt.

Båda F och jag har bra fiilis och känner oss redo. Jag känner mig inte ännu nervös, mer förväntansfull. Om en halvtimme ska vi iväg. Kan inte fatta att den stora dagen äntligen är idag. Härligt!

onsdag 22 juli 2015

Dagens...

Dagens lunch intogs på Café Carusel. Trots att det oftast är helt kaotiskt där lunchtid så tycker jag om att gå dit. De har goda och stora sallader och det gör inte så mycket om Umi babblar på för där är ändå så mycket ljud. Tänkte att vi måste passa på att äta lunch, vi tre, för man går kanske inte ut och äta de första veckorna hela gänget med mini bebis.

Dagens lek skedde efter lunchen när vi gick över gatan till en ganska stor lekpark var Umi fick gunga och gräva i sandlådan. Det var dock inte det lättaste att locka honom därifrån. Vi försökte bara gå och vinka hejdå men han vinka glatt hejdå och gick/sprang i mottsats håll. Vi väntade en stund för att se om han ändå sku ångra sig men nej, hejdå ropade han flera gånger när han fortsatte springa. Jaha, så då var det bara att bära iväg på ett lätt surt barn.

Dagens stora händelse var när vi sedan åkte och plockade upp publikationen som kom från print idag. Trodde nog i något skede att den inte skulle hinna bli färdig, pga brist på information men härligt att den hann bli färdig, trots att det minsann drogs till sista minuten. Ja alltså publikationen som jag jobbat som redaktör för de senaste månaderna. Är riktigt nöjd med slutresultatet.

Dagens lustiga måst nog ha varit när F snubblade på pottan full med skit så det flög i alla olika håll. Synd att jag inte såg detta in action. Hörde diverse vrål från badrummet, såg Umi bli utskickad och sedan hördes städljud. Ha ha!

Dagens sköna att sitta i fötöljen med fötterna på bordet, känna bebisen röra på sig och samtidigt veta att man får träffa denne om mindre än 40 timmar. Det är stort!

söndag 19 juli 2015

Blåbärsplockarna

Umi lärde sig nyligen plocka blåbär, något som Xima redan kunnat sedan några år tillbaka. Helst står de vid samma buske och skuffar lite kärleksfullt på varandra.






Tack sommarstugan!

Idag packar vi ihop oss och flyttar hem. Vi spenderade mer tid på stugan än tänkt och oj vad vi har njutit. Trots att sommaren 2015 inte precis slagit några värmerekord så har det varit helt perfekt. Vi har varit massor ute, i sol, regn, rusk, blåst och allt däremellan.

Nu börjar vi dock på ett nytt kapitel. Vi har några dagar på oss att installera oss hemma innan nästa familjemedlems ankomst. Äntligen tar graviditet slut, som dock gått himla smidigt, och vi får träffa nykomlingen. Planen är att hämta Umi (och Xima) tillbaka hit till landet, till mina föräldrar, kvällen innan. Under tiden jag är på sjukhus så kommer Umi att spendera dagarna med mina föräldrar men F kommer hit till kvällarna/natten. Kommer garanterat att gå super bra! Svårast säkert för mig att inte se honom på flera dagar, om inte han kommer på besök till sjukis.

Tack stugan för oss, vi kommer garanterat igen!

tisdag 14 juli 2015

Bää bää vita lamm - gnolande barn

Umi har aldrig gnolat sådär tydligt på någon specifik melodi, tills min faster sjöng bää bää vita lamm åt honom någon vecka sedan. Då sade det klick och han har sedan dess gnolat riktigt tydligt på början av sången. Och plötsligt kom jag att tänka på varför. Läste något år sedan på Camsans blogg om det sjungande barnet. Såhär skrev Camsan:

" För några veckor sedan lärde jag mig av en musikleksledare att vuxna oftast sjunger alldeles för lågt när de sjunger för barn. Vuxna sjunger för och med barn vanligen i samma röstläge som de talar, vilket är mycket lägre än barnens röstläge. Det här leder till att barnen har svårt att sjunga med, eftersom de inte kan sjunga så lågt, och barnen lär sig då inte att sjunga. Samma musikleksledare sade att lämplig tonhöjd för barn är att sjunga i D-dur (jättehögt jämfört med vanligt tal)".

Och ja, just precis så var det, min faster sjöng i betydligt högre tonläge och då började han gnola med. Jag låter som en kråka när jag sjunger och är väldigt omusikalisk men sjunger ändå rätt mycket för Umi, mest påhittade sånger för jag känner inte så bra till barnsånger och glömmer orden stup i kvarten till dem som jag kan sådär någonlunda. Nu har jag försökt sjunga i mycket högre tonläge och det är roligt att se hur han gnolar med. Tänk att det finns en förklaring till allt!

måndag 13 juli 2015

Trespråkigt barn

Vi talar tre språk hemma eftersom jag talar konsekvent svenska med Umi, F konsekvent franska och sinsemellan talar jag och F engelska. Vi kunde tala franska men vi började liksom på den engelska foten och så har det blivit. När vi dock bott i fransktalande länder har vi talat betydligt mer franska sinsemellan så det varierar en del, men mest engelska. F har ju både franska och engelska som hemma språk, men har gått all sin skolgång på franska och när han räknar eller säger något spontant så är det på franska. Han har också börjat använda svenska ord och uttryck, så som "do you want a smörgås" eller "can you bring me a blöja" osv.

Umi babblar på så tusan men det är inte mycket vi ännu förstår, eller ja man förstår ganska bra vad han menar och så, men få helt tydliga ord. När han var bara några månader (3 tycker jag att det var) så var hans favorit ljud att rulla ljudet r, riktigt sådär finskt rrrrrrr. Nu går han omkring och övar helt tydligt på det franska ärret, och skorrar som en gammal fransos. Härligt att följa med. Ska bli intressant att se hur det går med språkutvecklingen och vilket språk syskonen kommer att tala sinsemellan, vilket säkerligen påverkas av i vilket land vi bor i. Spännande!

fredag 10 juli 2015

Stickan i rumppan

För 10 dagar sedan fick jag en ordentlig sticka i rumppan när jag satt på terassen och lekte med Umi. Sedan dess har både min mamma och F försökt operera bort den men konstaterat att den sitter så djupt och är såpass stor att de helt enkelt inte får ut den, att mer professionella verktyg behövs. Hmm, jag är inte sån som tycker om att ringa hälsostationen i första taget så satsade på att kroppen säkert pressar ut den. Några dagar gick, en vecka gick och kroppen pressade nada, inget alls. Det blev bara svullet runt omkring. Min mamma och F temade upp sig emot mig och gnällde och tjatade att jag måst gå till hälsostationen. Jag försökte föreslå att jag på kejsarsnittet kan be dem samtidigt skära i rumppan, men min idé var inte så uppskattad. Infektionsrisken tänkte jag att antibiotikan som man väl får efter snittet fixar det, fast får man ens automatiskt antibiotika? Jag fick det ju senast för min CRP var uppe vid 280 men ja, kanske man inte ens får antibiotika vid planerat snitt. Anyways, igår samlade jag buttert mod och ringde hälsostationen och fick en tid samma dag. Snabbt fick sköterskan ut stickan som visade sig vara ett par centimeter lång och tjock som en halv tändsticka. Nice! Min pappa frågade genast om jag sparat stickan, men öh, nej, det gjorde jag nog inte.

Phil & Teds Navigator V2

För några månader sedan började jag kolla huuto och tori för begagnade dubbel/syskon-barnvagnar. Umi är ju så liten ännu så helt omöjligt att bara ha ett ståbräde åt honom. Barnvagns djungeln kändes mycket djup och svårt att hitta fram i. När jag fick en idé att någon vagn var bra så läste jag sedan direkt miljoner dåliga recensioner, suck, och ja sedan finns det ju sådana som kostar en förmögenhet. När vi besökte Malta i april med tanken att flytta dit nästa år insåg jag snabbt att vi nog har större nytta av en vagn var barnen sitter ovanpå varandra och inte brevid, för i de mycket smala gamla gränderna kändes det svårt att rymmas redan med en vanlig vagn. Så med det i tankarna fortsatt jag att söka. Såg att Phil & Teds vagnar var väldigt populära i stadsbilden här i Helsingfors så jag började intressera mig för dem, samtidigt som jag tyckte att det såg lite tajt ut för det yngre barnet som får sitta där under. Läste också i recensioner att själva sovdelen (en mjuk kass istället för en hård låda) är väldigt liten, dvs 60 cm så om barnet är som Umi dvs 52 cm vid födseln så räcker den inte länge och speciellt om man ännu skall få halare och andra vinterkläder att rymmas. Det lät ju inte super. Så för en stund tappade jag intresse och började kolla på vagnar var barnen sitter brevid varandra men som ändå är relativt smala. Jag var dock fastbesluten att skaffa begagnad trots att vi säkert får vår vagn sålt för ett bra pris, köpte den som ny lite över ett år sedan.

Äntligen kom vi förra veckan iväg till en barnvagnsbutik för att lite testköra, man har ju faktiskt ingen aning hur de ser ut eller känns innan man sett en sån på riktigt och inte endast på bild. Tyckte att Baby Jogger City Select verkade bra eftersom den hade två ordentliga säten men när vi testkörde den så kändes den ganska styv och svårhanterlig, och då var den dessutom tom. Hade som sagt skippat idén om en Phil & Teds, men, sedan fanns den nyaste modellen där Navigator V2 i vilken en större bärkasse (70 cm) ryms i och den var så jäkla smooth att hantera. Men det är klart att båda barnen inte har lika bra säten. Alla syskonvagnar har sina sidor, ena är jätte smooth och liten men mindre plats för den yngsta, andra är större och mindre smooth men betydligt skönare säten. What to do?

Började ändå kolla på begagnade Phil & Teds igen, då med Navigator V2 i siktet. Det fanns dock rätt få sådana eftersom modellen inte är så många år gammal. Räknade ihop att med alla grunkkor man behöver så blir en begagnad sådan endast 150e billigare än en ny, beställd utomlands ifrån. F tyckte det var galenskap att i detta fall köpa begagnad, eftersom den nya också har 5 års garanti. Jag var så fast i min idé att nej, vi ska inte ha en ny, men blev till slut övertalad och nu är en Navigator V2 påväg, olika delar beställt från olika länder. Hoppas vi blir nöjda med den för tanken är ju att när Umi inte mera behöver vagn så är den lika bra för ett barn, och med det i tankarna kunde vi använda den säkert i 3 år, eller mer?

Bild från nätet


onsdag 8 juli 2015

Sova på vänster sida som gravid?

När jag väntade Umi råkade jag läsa någonstans att det är bättre att sova på vänster sida, som gravid. Alltså va? Hade aldrig hört talas om det innan. Jag sov nog vidare på båda sidorna beroende vad som kändes bekvämast men glömde nog aldrig helt bort det jag läst. Här lagt märkte till att i olika sammanhang jag varit i och fenomenet nämnts så nickar alla gravida, utan att ens hålla med, men alla verkar känna till detta. Måste ju googla fenomenet "sova på vänster sida som gravid" och fick 22 000 hits så ja det är helt tydligen ett tema. Någon forskning visar att det kan finnas en minimal risk för att barnet dör i livmodern om man sover på höger sida, på grund av diverse orsaker. Låter ju nog ganska otroligt. Jag tycker personligen att det oftast känns skönare att sova på vänster sida på grund av barnets position men är sån som byter position tusen gånger om natten och bara tanken av att måsta sova i exakt samma position får mig helt nipprig. Nu undrar jag om det verkligen finns sådana som sover hela natten på vänster sida på grund av denna forskning?

tisdag 7 juli 2015

Tredagarsfebern - update

Igår kväll skippade Umi igen middagen, så han fick gå i badet och somnade som en sten efter en flaska välling. Han har ätit betydligt sämre de senaste dagarna men det gör man ju själv när man inte är i top form. Jag vaknade vid 02.30 att han sjöng något otroligt högt, inte nattsången som han sakta brukar gnola på utan riktigt sådär med hög röst "tataaadaattaaaa dolly dolly tattaaaaaa" och han skratta riktigt hjärtligt. Jag stoppade tutten (nappen) i munnen på honom, placerade om täcket och det verkade som om han somnat om, men 10 minuter senare fortsatt han sjunga. Han var lite varm men inte sådär kokhet febrig som nätterna innan. Han somnade först om vid 04.30 i takt med Fs snarkningar. Snark. Jag lär har babblat ordentlig i sömnen efter det, så vi har haft grym action här, Umi sjöng, F snarkade och jag babblade. Umi har fortsatt att må rätt bra idag trots att hans aptit inte varit som vanligt, men i allafall har febern hållits borta. Min syster besökte stugan idag med ett gäng spanjorer och mexikaner så det har varit full fart hela dagen med grillning och underhållning. Kul!

Nordiskt sommarväder

Det går från riktigt varmt, baddräkt vid havet - väder, till yllesockor, varma tröjor och mössa - väder. Fast för att vara ärlig så tycker jag det är ganska skönt när det omväxlar. Jag trivs i värmen i sanden. Är inte sån som sitter i skuggan med solhatt, nej tycker om när man blir lite sådär varm, men ja nu snackar vi nordiskt varm, inte tropiskt hett, men samtidigt älskar jag hösten när man får dra på sig tjocka tröjor och det blåser friskt. Har alltid tyckt om när det blåser riktigt redigt. Idag sken solen på morgonen men nu är det höst i luften. Yllesockorna drogs på och man sku nästan kunna tutta på eld i kaminen.

måndag 6 juli 2015

It's a dog's life - 4 år gammal

Idag fyller jag 4 år. Jag ska fira med att springa i skogen, jaga några fåglar, sola mig och tugga på mitt födelsedagsben.




Jag är världens finaste hund som har ett tålamod av guld med familjens yngsta. Jag är hemifrån norra Mozambique men har även bott i Gabon, Mauretanien och Finland. Förutom dessa länder har jag även besökt några andra europeiska länder, Sydafrika och Senegal. Det är väl inte så kul att flyga men det roliga är att få vara med familjen, oberoende vart de far. Jag får alltid komma med.

Jag tycker mycket om ekorråskådning, fågeljakt, ödeldödning men även käppar och bollar, och såklart mat. När jag solar blir min hy svart men i den nordiska vintern blir jag riktigt ljusröd. Jag har en skön soffa som jag älskar och eftersom jag hårar såpass mycket så får jag hålla den för mig själv, lyx!

söndag 5 juli 2015

Tredagarsfeber - could it be?

Igår natt vaknade jag av att Umi hade ljud för sig i sängen, grät inte, men höll på med sin "natt sång" som han brukar sjunga/gnola på innan han somnar och kliade sig. När jag lade handen på honom märkte jag genast att han var kokhet. Mätte temperaturen och ja, han hade 39 graders feber. Kollade en stund men eftersom hans sjungande och kliande fortsatt och han hade svårt att komma till ro så fick han febernedsättande. Det tog en lång stund innan han om till ro, dvs 1 1/2 timme och han drack en hel flaska vatten, men sov sedan till kl.09 och var på super humör på morgonen och feberfri. Han åt bra och lekte hela dagen. Mot kvällen kände jag igen hur hans panna plötsligt blivit varm, japp, 38.7 grader, han fortsatte dock leka men man kunde se att han var matt. Försökte ge lite middag till honom men nej han orka inte alls äta utan fick istället pyjamas och en flaska välling och somnade som en sten. Vi gav inte febernedsättande eftersom jag helre avvaktar och ser än ger genast när temperaturen stiger, man får ju feber av någon orsak. Om han vaknar och har illa eller har svårt att komma till ro så ger vi ju självklart medicin men för tillfället sover han som en stock. Han visar inga tecken på förkylning så som hosta, snuva eller svårt att andas så vad kan denna feber månne bero på? En så kallad tredagarsfeber kanske? Han har ju nog en del röda utslag på magen och armarna som han i vanliga fall inte har men sen igen så har han haft lite sämre allergi så helt omöjligt att säga om det är någon ny exem eller så kallade tredagarsfeber-utslag. Men destu mer jag läser om tredagarsfeber på nätet så passar det liksom in. Nu är det bara att vänta och se och hoppas att han återhämtar sig kvickt!

Här kommer några bilder från början av veckan av Umi och kusinen Emma. Emma leker så fint med honom och de har mycket roligt tillsammans.



fredag 3 juli 2015

Husband deluxe

När vi var på bröllopsresa i Japan sommaren 2013 så köpte jag en svart huppare som jag använt massor. Den var både tunn, stretchig och jädrans skön i alla olika klimat. Den blev snabbt min favorit tröja. Förra sommaren när vi var på Baltic road trip så tappade jag den. Jag hade stoppat den i vagnen medan vi var och promenerade i Vilnius, och den måst ha fallit ut i någon av de branta backarna. Äsch vad det harmade mig. För det första är jag inte sån som tappar eller glömmer saker o ting efter mig och för det andra var det ju min favorit huppare. F som är en mycket omtänksam man tyckte det var såpass tråkigt att jag förlorat den så han satt igång processen att hitta en ny. Man kunde inte bara beställa en på nätet, det sku ju ha varit för lätt. Han kontaktade en vän i Tokyo som lovade gå med referensen till butiken, köpa den och skicka den. Det drog dock ut på tiden på grund av att han hade fullt upp med jobb så när han äntligen kom så långt så fanns den modellen inte mera. Vintern gick och det blev vår. F gav dock inte upp utan efter en massa googlande hittade han nyligen en butik i England som faktiskt hade den modellen och det var möjligt att beställa via customer service. Igår ringde delivery mannen som sade att han stog utanför vår trappa med paketet, men vi är ju på landet, så vi chansade och fråga om han kunde ringa på hos min syster som bor i samma höghus. Emot alla odds var min syster hemma, hade precis kommit hem någon minut innan och skulle ut igen någon minut senare. Så nu äntligen får jag "tillbaka" min huppare. Kan tänka mig att jag kanske inte kan använda den nu genast med min förstorade kroppshydda, trots att tröjan stretchar, men snart! Husband deluxe minsann!