Morgonpromenad!

Brukar ofta skriva om hundpromenaderna jag och barnen gör med Linda, hennes bebis Olivia och hunden Tommy. Såhär kan det se ut efter en timmes promenad innan vi hoppar in i bilarna och kör hem. Bilderna är tagna idag. Vårt höstväder med grå himmel och regn är ett minne blott för det är riktigt varmt igen, men en härlig vind så det är absolut perfekt väder.

Gänget!

Umi får Olivia alltid att kikna av skratt

Tommy är alltid helt färdig efter promenaden.

Brukar rulla i alla pölar han hittar till Lindas stora glädje.

Xima sku ännu orka leka

Känner mig skyldig

Umi är på utedagiset, Ava sover och jag kollar på TV. Mitt på dagen! Aaaah, så sabla skönt men ack vad skyldig jag känner mig. Borde ju absolut inte göra det men det tar väl en stund att vänja sig. Hade egentligen tänkt vara med Umi ännu idag eftersom det endast är den andra dagen men sedan hade Ava 39C feber i natt så beslöt att det inte var värt för oss att stanna där. På vägen dit förklarade jag att Ava och jag skulle gå och när stunden var kommen ropade Umi glatt Umi leka barn, äta banan, sjunga, leka annat, äta bröd, seeeeen mamma komma, byyeeeeee, så ja det var ju verkligen odramatiskt. Han ville nästan att jag sku gå. Härligt!! Hoppas ivern att gå dit håller i.

Avas feber då? Ja, säg nu sen! Hon har absolut inga andra symptom. Inte snuva, inte hosta, ingenting annat än feber så jag misstänker att det beror på tänder. Hoppas hon snart mår prima.

Utedagiset har börjat!

Idag var det Umis första dag på utedagiset. Ava och jag var med honom största delen av tiden. Vi hann gå på en kaffe med en annan mamma. Det gick super bra och Umi trivdes jätte bra.

Redo för sin första dag!

Genast nyfiken

Här har de morgonsamling

Under tiden utforskade Ava området

Super mysigt! Här sitter jag i en soffa/säng med Ava medan barnen målar inne, och föräldrarna gömmer sig utanför, hehe.

Det var roligt att följa med dagen. Läraren är jätte organiserad och följer ett dagsprogram, vilket passar Umi utmärkt. De har morgonsamling, free play, fruktstund när de alla sitter samlade runt ett litet bord, mera lek ute och ritning/duplo/diverse inne,  lunch när de igen sitten tillsammans och sedan sjunger de sånger med mera. Dagen sku annars bli himla lång ifall det bara var free play, så detta skapar passliga rutiner. Är verkligen nöjd. Tanken är nu alltså att han är där tre dagar i veckan från kl.08.30-12.30. Han kunde vara till 13.30 men han blir för trött. Detta hinner dock säkert ändras. Idag lyckades jag hålla dem vakna i bilen och Umi slocknade som ett ljus när huvudet träffade dynan. Hoppas han är lika ivrig att gå dit imorgon.

Kameleonten som inte tyckte om sällskap

Jag hörde hur Xima morrade i trädgården så jag gick ut och kolla. Där var denna kameleont som fräste och hade sig! Vi studerade den en stund men lämnade den sedan i fred så att den kunde ta sig vidare.

Ava 14 månader

Det blev inga ett års inlägg om Ava så det blir nu ett istället.

- Igår fick hon för första gången springa genom pölar. Ja, vi har inte haft regn sedan maj och när det regnade medan vi var i Finland så gick hon inte ännu. Det var mycket populärt.

- Hon kryper inte alls mera. Det går raskt framåt gåendes.

- Hon är en suverän ätare. Ytterst få saker som hon inte tycker om. Det mesta äter hon glatt.

- Jag fick klippa en liten pannlugg åt henne idag för hon har plötsligt börjat vägra ha spännen och utan dem hängde håret långt ner över ögonen.

- När hon sitter vid bordet kastar hon saker på golvet och pekar och säger där. När man sedan böjer sig ner för att ta upp dem slår hon en alltid riktigt hårt i huvudet eller drar i håret och tycker det är skit kul.

- Hon går konstant och gräver i smutstvätten och hämtar smutsiga kläder som hon lämnar efter sig lite här som där. Allra helst går hon runt med Umis kalsonger.

- Hon stoppar precis allt i munnen, pennor, stenar, små sniglar, sand, smuts, kottar osv. Helt omöjligt att pyssla på i trädgården med Ava för man behövs för konstant vakt. Eller om man snabbt går och häller lite vatten i någon kruka får man sedan pilla diverse små föremål ur munnen.

- Hon sover endast en tupplur per dag numera. Den varar i snitt två timmar.

- Alla som ser henne och Umi tillsammans säger she is a tough cookie! och det är hon minsann. Hon skriker, biter, river och slår när hon känner sg felbehandlad.

- Högljudd är hon så in i norden. Det är de små korta gälla skriken som spräcker hål på trumhinnan. Aldrig hört något liknande.

- Hon är inte alls mera förskräckt över nya människor.

- Hon är verkligen en baddare på att klättra. Alltid uppåt, bänkar, stolar, trappor.

- Har ingen aning hur lång eller hur tung hon är men hon och Umi väger så gott som samma sak, så Ava lite under 12 kg medan Umi väger lite på 12kg.

- Måst medge att jag inte är lika observant som jag säkert var med Umi i denna ålder på orden hon kan. Man hör ju det tydliga, tack, där, mamma, pappa, skål, mjau (katt), hufhuf (hund) osv men det finns säkert en massa saker som hon kallar något annat. Måst bli bättre på att observera språket.

- Hon förstår jätte mycket. Jag fråga här om dagen om hon var hungrig, hm, sa hon, och gick till sin matstol. Lite förvånad blev jag. När jag fråga om hon ville kisi traska hon iväg till badrummet. Inte klokt vad en så liten kan förstå.

- Hon älskar att föra saker fram och tillbaka. Om F och jag är i olika rum tycker hon det är himla roligt när F säger amène ca à maman och väl framme säger jag för det åt pappa.

- Hon är världens gulle och så himla glad! En fröjd att umgås med.

Nu far dom med flygplan

Umi har nu förstått det här med att man träffar någon internsivt under en period och sedan far dom, eller man själv, med flygplan och så ses man inte på länge. Han blev så lessen idag när han förstod att farföräldrarna skulle åka hem, med flygplan. Umi åsså åka flygplan grät han. Ita och Aja inte åka hem, inte åka flygplan tyckte han. Jag blev själv helt tårögd när han blev så lessen. Fast han gav dem stora pussar vilket han i normala fall inte ger. När de gått kasta han sig i sängen och drog täcket över huvudet. Lillen! Vi kramades sen länge.

Mina svärföräldrar tyckte nog det var jätte roligt att besöka oss och få vara med barnen. Som bonus blev de väldigt imponerade av Malta. Tror och hoppas de kommer snart igen. Hela besöket gick över förväntan. Inte tänkte jag mig att det skulle gå dåligt eller vara jobbigt men jag var ändå flera dagar med dem medan F jobba så man vet ju aldrig om allt löper smidigt med tanken på barnens rutiner och så, och yes, det gjorde det. Verkligen smidigt! Ava var helt klart the star of the show. Hon stal nog svärfars hjärta. Han kunde inte slita blicken från henne. De tyckte båda att Ava är så aktiv och Umi den lugnare, haha. Det var något nytt! Fast jätte intressant att höra utomståendes åsikter. Man snöar ju lätt in sig i gamla tankar. Visst är det sant att Ava har full fräs på, non stop. Får skriva ett eget inlägg om Ava som 14 månader eftersom det aldrig blev ett ett års inlägg.

Som tur så har mina föräldrar bokat resa och kommer i slutet på November. Det är nog så viktigt att försöka ses så ofta som möjligt för att hålla upp kontakten. Desstu roligare blir det ju dessutom när man kan göra allt mer med barnen. Med Umi kan man verkligen gå på utflykt, man kan diskutera saker och skoja, och Ava är ju alltid nöjd med typ allt och roligt nu när hon går.

Mera dagar i bilder

Lättast och nästan roligast, även för att senare gå tillbaka, är att lägga upp foton av våra dagar.

Många promenader på olika ställen.

Barnen på restaurang

F måste leka att han tog bild på mig för att få gumman med den enorma vinflaskan på bild, hehe.

Roligt att jaga duvor i Valletta. Det ör förvrigt så himla fin stad!

Umi fick en glass och medan jag försökte äta min som smalt så tyckte Umi att Ava fått väntat nog och började mata henne från sin glass. Ava oxo glass, sa han och gav varannan sked åt henne. Gullen!

Har också försökt vila mellan varven, det gick sådär med två vildar som undrar vad jag gör.

Shake shake Ava!

Mycket kan man säga om Umi som skuffar sin syster och tar vad hon har i handen men en sak är säker och det är att han är så otroligt uppmuntrande, alltid, och blir så genuint glad när hon lyckas. Bravo Ava! Jätte fint Ava! hör man stup i kvarten.

Idag på klubben fick de såndäna shakers som cheerleaders har. Ava visste inte riktigt vad hon sku göra med dem. Shake shake Ava ropa han och vifta så tusan. Såhär Ava! När hon fattat galoppet klappa han händerna som besatt och skrek av iver Jätte fint Ava, bravo, shake shake.

Detta barn alltså! Så full av allt.

Senaste dagarna i bilder

 

Körde ner till Marsaxlokk på söndagen, var vi även besökte St Peter's Pool.

Svärföräldrarna är här!

Fick jobba hårt med att hinna fast Umi.

Barnen kastar sig i deras famnar, hämtar böcker, leksaker och diverse grejor. Så roligt att se och svärföräldrarna njuter stort.

Rough love...

Svärföräldrarna är här

De anlände sent igår kväll. Vi skicka dem nu till lägenheten de hyr och vila medan barnen (Ava för Umi har allt mer börjat skippa siestan) sover. Idag på eftermiddagen blir det grillning här hemma hos oss. F kunde ta ledigt idag och även lö-sö-må så det är ju kul. Mest är de ju intresserade av att umgås med barnen, som de int sett sedan de besökte oss i Finland när Ava var 2 veckor gammal. Umi kallar dem glatt mommo och affa. Ha ha!

Jag hade även ett möte idag på morgonen på skolan för att skriva in Umi, med start i februari, med plan B att eventuellt skjuta upp det till hösten om utedagiset fungerar bra. Umi ville inte alls samarbeta och var helt hopplös. Var så gott som omöjligt att fylla i formuläret medan han vägra sitta stilla och pilla på precis allt. Nåja, de meddela i alla fall inte att de inte tar emot honom. Heh! Skolan kändes nog ganska tuff för en sån liten och för en mamma. Enorm byggnad, långa korridorer med massa rum åt alla håll. Verkligen en skola liksom, inte dagis. Men det är ju också lågstadiet i samma hus. Hade inte heller möjlighet att prata och ställa frågor om vad barnen gör, deras program, flerspråkigheten osv utan det var mer, you want to sign him up - fill out this form. Nå, får nu se när han börjar. Bra blir det säkert fast det kändes stort, kalt och opersonligt.

Cri du coeur - Sydänhuuto

Äntligen har jag tagit itu med att bli fadder! Min goda vän Ida har tillsammans med sin man en liten förening som driver en fadderbarnsverksamhet i Abidjan, Elfenbenskusten. Idas man är från Abidjan och känner därav väl till behov som finns. Målet är att få långsiktiga faddrar som har möjlighet att understöda i flera års tid, gärna min 6 år, så att barnet kan gå ut lågstadiet. Det ska vara lika självklart för alla barn att få gå i skola som det är för mina. Här sitter jag och funderar vilket dagis vore ideal för Umi, och inte på det att vi inte har råd med avgifter/uniform eller att vi vore på flykt och att vi lever otryggt. Scenarierna runt om i världen är ju många. Att kunna bidra med en liten summa per månad är ju peanuts för oss men livsviktigt för barnet i fråga!

Summan på 15e/mån går till skolavgift, uniform, material så som väska, pennor, böcker osv. Genom att föreningen Cri du coeur - Sydänhuuto är liten och alla arbetar på frivillig basis, styrelsen i Finland och kontaktpersonen i Abidjan, möjliggör det att pengarna går direkt till barnen. Nu väntar jag på att få veta vem som blir mitt fadderbarn. Jag har i många år donerat pengar åt olika föreningar så som Amnesty och Läkare utan gränser, men detta känns ju så personligt. Jätte spännande! Följ föreningen på FB eller här och varför inte bli fadder!

När knuten löses upp

Jag kände mig som om en traktor kört över mig i morse. Umi sov dåligt, han fick inte tag i sömnen, det sku kissas, drickas vatten, sovas i vår säng, klias, sova i egen säng osv. Motivationen inför dagen låg på noll. F åkte iväg på jobb och där satt jag med två vildbasar och tänkte stööön, humöret var som en fast knut. Som bonus var luftfuktigheten typ 100%. Det har lovats thundstorm inom kommande dagar och man känner minsann av det. Medan jag stod i badrummet, var det då inte finns fläkt, och borstade tänderna så rann svetten. Eftersom vi haft program varje dag denna vecka hade jag lust med varken lekpark eller något jätte äventyrligt så beslöt att vi far på ärenden. När jag väl satt mig i bilen droppa svetten från näsan. Motivationen var lika låg som när jag vaknade, kan jag berätta.

Första stoppen var trädgårdsbutiken vi brukar besöka. Där finns två enorma papegojor som traskar fritt runt så det tycker barnen är spännande. Jag fråga lite tips och råd angående några växter som jag har problem med och personalen var så himla trevlig. Vi kollade på foton jag hade på telefonen, studerade olika plantor och funderade på lösningar. Motivationen steg lätt några procent.

Nästa stopp var matbutiken. Alla känner oss och konverserar trots att det är en stor butik. Kollade på de färska örterna när grönsakshandlaren kom och fråga om han kunde hjälpa. Jag ville gärna ha mynta men tyckte den såg lite trött ut. Han stack iväg till förrrådet efter ny och tipsade mig om att lägga den i frysen så har jag alltid färsk mynta hemma. Har aldrig tänk på det innan. Super smart ju! Vi tala vidare om maträtter och kom tillsammans på vad som ska lagas till middag. Brödhandlaren gav smakprover åt barnen, likaså kalkongubben. Kassören hjälpte mig packa och bar kassen till bilen! Vilken service alltså! Man kan lungt säga att motivation steg redigt.

Väl hemma så hjälpte barnen packa upp matkassarna. Åt 80% av lunchen jag fixade och lekte fint tillsammans. Som extra bonus somnade de snabbt. Känner riktigt hur den spända knuten lösts upp. Mungiporna stramar inte längre neråt utan känns riktigt avslappnade och lutar smått uppåt. Axlarna spänner inte. Irritationen är borta. Regnet har inte ännu kommit men det är molnigt och lite blåsigt så det ser lovande ut.

Of course!

Jag: Vänta Umi, jag tar av din skjorta, det är så varmt.
Umi: Of course, mamma!

Haha, ja just det.

Jag: Oj nej, jag tappa det i golvet.
Umi: Ouuuh nouuuu, mamma.

F kommer hem från jobbet och Ava och jag uppvisar grejor som Ava själv grävt fram från skåpet.

Jag: Look! Ava found these shoes.
F: Wow, nice shoes.
Umi: Umi också ha fina shoes.
Jag: Umi vill du pröva skorna.
Umi: Jå, Umi ha skorna, fina shoes.
Jag: Dom är nog för små, men pröva du dom här istället.
Jag (ropar åt F): There are nice but still too big on him.
Umi: Too big shoes, mamma ta bort. Inte bja shoes. Umi ha egna bja sko!

Tycker man minsann börjar höra lite engelska influenser här hemma. Och så har vi förstås franskan.

- Ava, vill du ha mera bröd?
- Umi aussi meja bjöd. Mamma bjöd, pappa pain. Encore mamma.

Till en blivande förälder

Jag har en god vän som är en blivande förälder, mer eller mindre om 4 veckor. Finns så mycket man vill säga, men man ändå inte gör. Alla upplever graviditeten, förlossningen och den första tiden så olika. Några saker vill jag ändå säga, fast man egentligen väl inte borde.

- Ta alla fantastiska råd med en klackspark, inklusive detta inlägg. Haha! Välj några som du frågar. Jag ringde ofta min mamma och frågade några vänner som hade barn i samma ålder. De var roligt och intressant att höra om de upplevt liknande eller hade tips/idéer.

- Förlossningen tänker jag inte kommentera eftersom Umi föddes med akut kejsarsnitt och Ava med planerat snitt.

- Använd sjukhuskläderna! Ja, faktiskt. Tycker de var praktiska trots att man blir lite sådär "sjuk" när man har dem på sig. Många vill absolut inte ha dem och har egna med. Tyckte dock att när man fick fara hem och klä på sig var det som en omvandling och man börja liksom en ny era, fräsch i egna kläder.

- När bebin väl anlänt är det OK att inte alls veta hur man ska göra. Jag hade aldrig hållit i ett spädbarn eller bytt en blöja men bra gick det ändå. Vi fråga massor på BB och de var jätte hjälpsamma, endel mer än andra. Det är överväldigande att den lilla faktiskt är ditt barn. Det är normalt att känslorna skiftar åt alla håll, extrem lycka till herregud hur ska jag fixa detta.

- Vill du amma så håll bebin mycket nakupelle i famnen och vid bröstet. Det känns som att det är det enda man gör i början och man hinner tänka, oj men herregud, hur ska man nånsin hinna göra något annat, men det ändras. Om amningen inte lyckas eller du inte vill, så är det också OK! På riktigt! Din bebis far inte illa av att dricka ersättning. Look at the bright side, andra kan hjälpa med matningen.

- Njut av den första tiden, tiden när man är sömigt yr hela tiden, vet inte dag från natt men är lycklig. Känns det dock jobbigt, på riktigt jobbigt, be om hjälp! Det är inget att skämmas över, det att man behöver hjälp, att man inte orkar, att man inte vet hur, att man känner sig borttappad och ensam i den nya rollen. Många vill garanterat hjälpa men ingen vill tränga sig på.

- Laga god mat, skäm bort dig själv, och orkar du eller din man inte laga mat så ta take away. Allt som underlättar vardagen är tillåtet.

- Kolla på en massa serier, sådana som inte kräver för mycket koncentration. Bebisar sover i regel mycket den första tiden, speciellt på dagen, så chilla med TV, bok, serier, bad och vila. Sover just ditt barn inte alls så går bekanta gärna ut och gå med vagnen en timme så du kan kasta dig rak lång på soffan en stund. Dra dig inte från att fråga. Att gå ut och promenera med ett litet barn är ett lätt sätt att hjälpa.

- Be besökare tvätta händerna. Det är inte fånigt. Man glömmer kanske lätt att göra det men man vill ogärna att ett spädbarn ska få alla bakterier från kollektivtraffiken eller höstförkylningar.

- Njut av hösten, promenera mycket ute. Friska luften gör alla gott.

- Skaffa en sitter (ex babybjörn). Den är super för bebin kan se sig runt. Umi och Ava börja sitta i den från någon veckas ålder och båda har stortrivats. Sittern har helt klart varit the thing för oss.

- Å andra sidan skaffa enkom det mest nödvändiga (som är vadå kan man undra) och inhandla mer grunkkor as you go along. Frågar man fem olika föräldrar vad som behövs finns det garanterat många olika åsikter. Barn har olika behov och föräldrar har olika sätt att göra saker o ting på.

- Glöm rutiner de första månaderna. Ta dagen som den kommer! Rutinerna kommer sen automatiskt med i vardagen när barnet blir äldre, dvs några månader.

- Du kan inte ge ditt barn för mycket närhet och kärlek.

- Vill du samsova - gör det, vill du att bebin sover i egen säng - gör så. Följ magkänslan och gör precis så som DU/NI vill trots att någon rekommenderar något annat.

Och det viktigaste! Kom på besök!

Avas första barnvaktning

Idag kom Avas barnvakt Genesis och de spenderade några timmar tillsammans. Tänkte oh nou för Ava var jätte gnällig imorse och stod och höll fast sig i mitt ben, men kanske hon bara var hungrig. För vet ni vad, det hade gått jätte jätte bra. Umi och jag smög iväg efter att Genesis och Ava börjat leka, så hon såg inte att vi gick, och de hade haft super roligt. Genesis var helt eld och lågor när vi kom hem, att nääääär får jag komma igen. Härligt! Är så glad och lättad att det gick så!

Har full förtroende för Genesis så det känns också bra. Hon är alltså Fs arbetskompis flickvän och är från Venezuela men bott på Malta i 3 år. Hon är 25 år och har en gediger erfarenhet av barn vilket man riktigt känner av. Redan när hon var här första gången för att umgås med oss ställde hon massa frågor som man endast ställer om man känner till småbarn, så som, äter hon redan själv bitar eller mosar ni ännu. vid blöjbyte använder ni wipes eller tvättar ni under kranen, stoppar Ava allt ännu i munnen, får hon gå in i poolen om vi är i trädgården, använder hon tutten (nappen) endast när hon sover eller annars också osv osv. Hon är faktiskt trevlig och barnen tycker om henne! We have a keeper!

Har tyvärr inga bilder på dem tillsammans men nog på vad Umi och jag hittade på under tiden. Vi träffade ett par finska familjer i Bugibba waterpark och det var succé. Umi har förövrigt fortsättningsvis varit snäll med andra barn, dvs inte skuffat eller så. Känns skönt.

Kampen mot atopist exem - part XI

Umi hade idag tid på sjukhuset på efterkontroll, för sina exem. Hyn har varit i absolut strålande skick hela sommaren. Hårbottnet har han visserligen kliat rikigt illa, vilket han gör när han blir svettig och varm. Hårbottnet är ju svårare att sköta med salvor osv, så det är det enda stället på kroppen som varit i sämre skick. Men som jag skrev innan så flammade ansiktet upp någon vecka sedan, kanske i samband med lite svalare temperatur, men har fått det i skick nu och dessutom blev det varmare igen, så tji fick jag med att sommaren tog slut.

Salvan som hjälpte flammande är denna, Elidel 10mg/g. Det står faktiskt såhär when used to treat early signs and symptoms it can prevent progression to severe flare-ups. Den ska dock inte läggas på såriga ytor. Kan varmt rekommendera den. Jag kände inte till den från förrut.

Nåja, hur som haver hade vi tid hos läkaren idag, som vi träffat sist i maj/juni. Han skrev då ut Elocon, kortison, salvan jag nämnde ovan och menade att detta FIXAR vi. Jo, klart man temporät fixar hyn med Elocon 0,1 %, som är en väldigt stark kräm.

Man märkte dock att denna läkare nog kände bra till allergi och sånt men han var mycket irriterande för han lät mig inte slutföra en endaste mening. Inte en endaste. Nu sku vi då träffa honom igen. Men he stood us up! Yes, han var nog där men kom inte. Hade säkert ngt akutfall vilket klart ska prioriteras men det verkligen irriterande var att vi återigen fick träffa en läkare, som vi träffat innan, som inte överhuvudtaget känner till atopisk hy. Hon tyckte för det första att hyn var OK, inte bra trots att den är klanderfri (bilden ovan på Umi är tagen idag var man ser hur fin hyn är), förutom två sår han nyligen skrapat upp på tårna. Terrible, this needs antibiotics! Ursäkta?

Ja ja, det är inte första gången man inte håller med en läkare men hon berätta igen att man ska/kan salva barnet upp till två gånger per dag. Oh really? Kommer givetvis inte ge denna antibiotika kur åt Umi utan istället fixa med salva, bandage osv, ja sådär som man gör. Dessutom är såren på tårna på inga vis chokerande och behöver han antibiotika åt detta, ja, då sku han nog ha behövt antitbiotika hela sitt liv.

Var besöket alls positivt då? Jo! Hon tyckte säkert jag var till den grad besvärligt, trots att jag mest muttra, yes sure, så hon sa till sist, well, we cannot treat this here anymore, so i will send you to the specialized dermatology department in another hospital. Men yes, va bra! Man behöver remiss för att alls komma dit, så det var ju super. Det ÄR ju det man vill, att komma till specialister. Men det är sen en annan femma när vi får tid. It's Malta after all. Hehe! Hon sa att man måst åka dit för att boka en tid, dvs inte få se en läkare då, utan vid ett annat tillfälle. Jag frågade om jag inte kanske kan ringa så jag inte behöver köra till Valletta med båda barnen enkom för att få en tid. Men nej, ringa dit går nog inte. It is not the way it works. Jaha, ok! Tänker dock vänta på nästa allergiutbrott innan vi far dit, så att man kanske kunde diskutera på riktigt.

Vilken söndag alltså!

Idag har vi varit så gott som hela dagen ute. Var mellan kl.10-14 på utedagiset. Vi hade working day. Det var faktiskt trevligt för oss alla. Umi hade så kul med barnen och betedde sig ypperligt (dvs skuffade inte osv). Han har förövrigt fortsatt tala om samtalet jag hade med min mamma per telefon. Jag hade super trevligt med föräldrarna, ja faktiskt mest med mammorna, och F hade trevligt med papporna, medan de bar stenblock, byggde staket osv. Det är ju enkom positivt att vi lär känna de andra föräldrarna, att Umi lär känna till stället, (han är redan helt hemma där för vi har varit där så många gånger), att vi alla fick vara ute och att det faktiskt blir fint!

Enorm skillnad redan sedan torsdagen. Det går framåt!

Det blir ett ordentligt golv inne! Väggarna inne målades idag vita.

Ava fick en power nap i bärselen

Planen var att köra hem som skott och få barnen i sängs men vi hann knappt starta bilen före båda somna och snarka högljutt så vi tänkte äh, vi kör runt lite och kollar på ställen vi inte sett förrut. Det var också roligt. Vi lyxa till det med en take away dryck på vägen, jag fick en super god iskaffe. Malta är så fascinerande på det sättet att man kör 10 km åt andra hållet och inget påminnner om något du sett förrut på ön.

Hann vara hemma en stund innan hela familjen drog ut på hundpromenad. Perfekt eftermiddagsprogram. Umi orka bra gå flera kilometer. Sedan blev det middag åt hela gänget. Hade förberett en maletköttsås åt barnen så det var bara att koka pasta medan jag spontan fixa middag åt F och mig, och huhu vad det blev gott! Stekte Zuccini, kikärter, paprika, lök, vitlök, färsk chili och tofu blandat med en starkt sås serverat med quinoa. Alltså nam! Det lagas garanteras snart igen. Matfotografen är igen i farten, hehe. Som vanligt lite suddiga matbilder från oproffsig vinkel.

Som balsam för själen

Det är när barnen leker tillsammans. När de har riktigt roligt. När de kiknar av skratt. Tillsammans, utan bråk!

De rutscha, klättra, lekte kurra gömma tills de var drypande svettiga. Sen gick vi på kaffe.

Umi lyssnade noga imorse när jag talade med min mamma på telefon hur tråkigt det är när han börjat skuffa Ava och andra barn. Under förmiddagen upprepade han flera gånger, Umi skuffa, barn lessen, barn gråter, Umi inte skuffa barn. Och han var som en prins! Så jätte snäll med Ava, hämtade leksaker när hon var hungrig och grät, Ava jätte lessen, här Ava, lek tåg. Jag berömde honom förstås jätte mycket varje gång han gjorde något fint. Det bästa var ändå när han smooth talka mig, Oh mamma jätte fin, fin skjorta mamma, mamma jätte duktig osv. Haha! Kanske samtalet han hörde gick hem?!