fredag 22 september 2017

Vardagen när sommaren aldrig tar slut

Här lever vi ännu i shorts och spenderar dagarna på stranden. Ja sommaren tar aldrig liksom slut.  Nu har det dock blivit några grader svalare igen de senaste dagarna. Riktigt skönt. Havet är runt +23C och det är runt +28C i skuggan på dagarna. F har jobbat en hel del så jag och barnen har varit massor ute med diverse vänner.

P och Ava, super kompisar!

Olivia, Lindas dotter och vår duo i taxin.




Chelsea, Ps mamma, som jag umgås väldigt mycket med.



Jag skrev sist att Umi var jobbig att vara med, ja det varade i två-tre dagar och sedan vände det. Skönt så. Han var trött märkte man och man vet ju själv hurdan man blir när man är trött och hängig. Han som inte mer sover på dagen sov två-tre timmars tupplur på dagarna så ja, något var snett. Nu är det istället Ava som tänjer tålamodet men för det mesta har vi det bra!

Vi deltog i Let's Do it Malta - clean up. Det organiserades på 66 olika ställen vid samma tidpunkt. Det var en riktigt varm dag, runt +35C så måttligt svettigt men vi var glada att delta.



torsdag 14 september 2017

När tålamodet tryter

Man behöver ju inte vara hjärnkirurg för att fatta att tålamodet får sina törn med jämna mellanrum när man lever en småbarnsvardag. Ibland mer eller mindre, just nu mer. De två senaste dagarna har Umi varit verkligen utmanande att vara med. Sådär hyperaktiv som han inte varit på länge, typ sedan förra vintern. Aktiv är han ju, och nyfiken, men ändå väldigt möljig att vara med. Fast inte just nu. Det är väldigt påfrestande och man blir så himla trött, sen sipprar tålamodet och till sist blir man arg och sur. Kul kombo.

Stunder som dessa önskar man att man hade familj i samma land. Att han kunde få umgås ensam med dem en stund, få full uppmärksamet, och bara vara med andra vuxna/barn, utan att mamma och pappa är där. Han är så rolig att vara med när han inte behöver bråka om uppmärksamhet.

Jag väntar så på att skolan ska börja, känns som en evighet tills andra oktober. Skolan fyller så många luckor. Han stimuleras, han är i grupp med klara regler vilket han tycker om, han är utan mamma och Ava, han får göra en massa, han är väldigt omtyckt av andra barn och han tycker om dem. Idag när vi besökte vattenparken var hans favorit klasskompis där. AMY skrek han samtidigt som hon skrek UMI och så kasta de sig i varandras famnar. Inga bråk där inte. Lekte så fint tillsammans. Sedan kom riktigt goda vännen P och herregudendå vad det sku bråkas. Stundvis har alla roligt tills Umi skuffar, skriker, ja bråkar helt enkelt. Inte kul för nån. Samma på café efteråt, super kul tills kaos. Bara att packa ihop och gå hem. Sur som ett bi var jag.


tisdag 12 september 2017

Ännu om trespråkigheten

Blir mycket om språket nu men det är ju bara för intressant och märks allt tydligare destu äldre barnen blir. Jämför man med barn som lever i en en-språks miljö eller till och med två-språks miljö så är de båda ordentligt efter i språkutvecklingen. Hur menar jag? Ja, Umi kan inte uttrycka sig lika bra som de flesta 3,5 åringar som lever med ett språk. Ja ja man ska inte jämföra barns utvecklig men det var något jag märkte tydligt när vi var i Finland och umgicks med barn i samma ålder. Det knepiga för Umi är ju att hans starkaste språk, ännu svenska, ja fast engelskan är nog snabbt ifatt, hör han enkom med mig. Hans brister är bland annat att tala barnspråk/leka på svenska. Ser han barn talar han automatiskt engelska. Då måst man med jämna mellanrum påminna honom om att tala mammas språk, speciellt om de andra barnen inte kan engelska.

Han har också ett ganska -lustigt- sätt att tala. Han har liksom fel ordföljd. Kanske andra barn också talar så? Umi säger som exempel: Vad pappa gör over there? Vad mommo say? Istället för att vad gör/säger någon. Ja ni förstår. Sedan har han klart ett mindre ordförråd men det jobbar vi på. Något som blev klart för honom under finland resan var mig-dig. Han använde det sporadiskt innan men nu säger han naturligt vänta, Umi hjälpa dig eller häll åt mig. Hade ju en otrolig inverkan att få höra svenska mellan så många vuxna och barn under en månads tid. Väldigt viktigt för språket.

En rolig grej från igår när jag pekade på Avas skjorta och sa titta va många fina fiskar, så svarar Umi med en suck, mammaaaa, inte fina fiskar där, it's a fin seahorse. Ah, okej, vad är det där då? Mammaaaa, it's a octopus där, och där a star och öh, what Umi say och pekar på en val, whale, ja fin whale där. Otroligt allt han lär sig och kommer ihåg (!) från skolan.

Avas språkbruk är ännu en gåta. Hon säger mycket på svenska men tror hon är i en så känslig fas att eftersom hon börjar hos dagmamma om ett par veckor, tre dagar i veckan, var allt går på engelska så kommer det att ha en mycket stor inverkan på hennes språk. Undrar om hon alls kommer att börja tala svenska såsom Umi gör. Beror säkert mycket på om Umi fortsättningsvis talar svenska med henne eller ej. Nu gör han det för det är sommar, vi är tillsammans och talar mycket, men när han går i skola brukar engelskan i mycket större grad följa med hem.

Meningen med detta inlägg är på inga plan att peka finger på Umis brister utan snarare att framhäva svårigheter man kan stöta på i en trespråkigfamilj. Också intressant för mig att ha det dokumenterat hur det var vid vissa tidpunkter. Angående franskan sku det vara kul att resa till ett fransktalande land och se hur barnen reagerar när alla talar pappas språk.

Jag tror starkt på att det är en otrolig lycka att få växa upp med flera språk trots att det på vissa plan kan vara lite kämppigt. Min dröm sku vara att barnen sku fortsättningsvis tala svenska med mig trots att engelskan tar över. Är övertygad om att barnen kommer sinsemellan att tala engelska men oj vilken lycka det skulle vara att svenskan skulle överleva och det vore något positivt att kunna tala mammas språk. Jag kommer aldrig att tala något annat med dem än svenska så vet ju i alla fall att de kommer att förstå.

måndag 11 september 2017

Detta väder alltså

Det är så härligt att jag blir helt galen av glädje. Det är sådär +27, obs inne about samma temperatur, det blåser och himlen är blå. Så otroligt skönt att man lätt gör några glädjeskutt. Umi går omkring och säger, jätte skönt, det blåser mycket, wow, inte svettig! Hah, gullen. Har på mig tunna mysbyxor, inte shorts (!), som inte klibbar fast runt benen. Man kan spendera flera timmar på stranden utan att få fnatt av solen och hettan. Fläktarna hemma är avstängda stora delar av dagen och det fläktar friskt av vinden som gör entree genom våra stora fönster. Man kan äta i trädgården utan miljoner flugor. Alltså temperaturen på Malta i september och oktober är helt idealt. Love it!

söndag 10 september 2017

Händer stora saker i barnens liv

Sedan vi kommit tillbaka från Finland har Ava fått en egen Stokke Tripp trapp stol som jag köpte för 25e via en FB grupp, och hon så har fått en ny säng, som jag redan nämnde i ett tidigare inlägg.


Sängen installerades dock endast för 2 dagar sedan och den är så fin! Umi försöker övertala Ava att låna den, att han kunde lite bara pröva, bara låna. Nej protesterar Ava. Hon har inte ännu fatta grejen med att hon själv kan gå ner från den, trots att hon leker i den på dagen, så hon har sovit fridfullt i den nätterna igenom. Kommer ihåg att det tog Umi en lång stund innan han börja nattvandra.


Umi slängde tutten (nappen) i roskisen när jag påpekat att den var sönder. Han hade den enkom när han sov men visst var det en stor grej. När han slängde den frågade jag hur vi ska göra nu, så sa han Umi stor pojke, Umi sova utan tutt. Yes! Det är ju så man vill att det ska gå. Den första läggningen var dock lång och han sov största delen av natten i vår säng. Mellanåt var han lessen och sa att han inte vill vara duktig att han är en baby som vill ha tutt. I nästa stund sa han glatt att om han nu är stor som sover utan tutt så får han också dricka vin! Haha. Jag fråga om han ville ha lite vin (skämt förstås) mitt i natten och ni sku ha sett minen, Mamma, nå neeeej! För att somna utan tutt har det dock krävts att vi sitter me honom tills han somnar, vilket vi inte annars gör. Detta har lett till att man själv somnat samtidigt som barnen, hehe. Varje natt har det dock gått bättre och nu ligger fokuset på att om han sover hela natten i egen säng så får han present. I natt kom han halv fem tiden och ville kissa och sa Nu lite kisi, sen sova egen säng för då får Umi present. Så presenten är en stor grej.

När jag började tala om presenten var hans spontana tanke, Ava också få present, Ava också duktig. Gulle! Dom kan nog emellanåt vara så fina med varandra. Så vi har kommit överrens om att Ava kan få en liten present för att hon har ny säng men att stora presenten kommer sen när hon inte mera använder blöja. Det tyckte Umi var en bra deal för båda handlar om att vara stora o duktiga. Vad för present har jag tänkt ge då? Ja ingen aning men vet från erfarenhet att det inte behövs stora dyra grejer. Han var sjukt imppad när han fick en tarrabok av läraren på sommarskolan. Han berättar varje dag om presenten han fick.

Nu är det Umi som ska hjälpa med skorna, inte mamma, inte pappa. Mimi elpa, kommenderar Ava.



En annan rolig grej med barnen är när vi talar om vår finlandsvistelse. Detaljerna de kommer ihåg är fascinernade. Jag nämde flygplanet och bussen och Ava ropa håll iii och demonstrerade hur man måste hålla i  de där små handtagen i taket. Vi talar om mommo & affa, gula huset, stranden, djurparken med kusinerna, kusinens cyckel, blåbären, kasta kottar med mommo, baby Filip som sov i bilen, ro med affa, kallt vatten i havet och Umi kom ihåg att han inte var svettig.

Det regnade som tusan en natt, äntligen, första regnet sedan maj/juni. Det var som att släppa ut kossor på ängen efter vintern. Huliganerna sprang och hoppa som vildar i pölarna.



lördag 2 september 2017

Trespråkiga barn - läsa läsa läsa

Nu efter Finland resan flyter svenskan på och nu är det verkligen mitt ansvar att tala med och läsa för barnen för att hålla det uppe. Det är dessutom roligt att läsa för dem för de slukas helt av historier, pekar, viftar, frågar och håller på.

Imorse hade Ava och jag en skön tumis stund för Umi sov 13timmar till kl.10. Vi läste flera böcker och talade om en massa. Räknar gör hon konsekvent på engelska. Det är något som Umi lärt henne. Annars handlar mycket om "också", "där bra - där inte bra", "up - down". Men hon säger nog även längre meningar som "Umi äta också där bra" och idag i bilen när Umi sa att han var trött ropa Ava "Umi nej inte sova bilen, sova hemma". Mellan varven hörs "Umi, let's go" och andra uppmaningar på engelska.

Umis senaste som förvånade mig.
Jag: Vet ni, pappa ska jobba imorgon.
Umi: Pappa, ska du jobba? Umi inte jobba, Umi gå till stranden med P.
F: Oui, je vais au travail demain.
Umi: Mamma, pappa gå och jobba. Pappa go under water.

Haha, vi har inte på evigheter talat om Fs jobb att han dyker men tydligen har det ändå fastnat att hans jobb är under vattenytan. Barn är så roliga!

fredag 1 september 2017

Första dagarna lägger grunden

Vad menar jag riktigt med det, att de första dagarna lägger grunden. Ja, låt mig förklara. När man bor utomlands och kommer tillbaka efter en längre visit i hemlandet var man träffat familj och vänner är de första dagarna tillbaka oerhört viktiga, kanske känsliga, för vilken fiilis man har/får över var man bor. För mig känns det alltid skönt att komma hem. Hem är alltid hem oberoende i vilket land det är, men det kan lätt kännas lite tomt och ensamt. Besök i hemlandet är ofta fyllda med träffar med nära och kära. Kontrasten kan bli stor. Visst kan det vara skönt att ta en paus i det sociala men har man inte ett jobb som väntar, skolorna börjar inte på en månad, inga egentliga vardagsrutiner kan tiden också kännas lång.

Nu blev det dock precis som jag hoppats.

Dagen vi landade tog flera goda vänner genast kontakt. De hade väntat så på oss. Vilken känsla. Idag är det fredag, vi landade på tisdagen och på dessa få dagar har vi hunnit med ett besök till ett science center för barn med flera vänner, simning hos en annan vän som har stor simbassäng, kaffe playdate och en väldigt spontan barbeque med vänner igår kväll. I love it! Det gör mig så glad. Att ha goda vänner runt omkring mig gör mig glad i själen. Barnen är också glada att träffa sina vänner. Det tog Umi en halv dag att komma igång med engelskan igen, men när det väl kom igång är motorn på i hög växel.

Vi har också hunnit lösa mysteriet med att vattnet hemma plötsligt tog slut. Några slöa droppar rann från kranen men det var allt. Inte så värst skönt när det är varmt, +32C, fuktigt och därmed svettigt. Men det löste sig. När det väl rinner känns vatten från kranen som värsta lyxen, vilket det ju förstås också är.

F har också fått flera samtal angående jobb så på den fronten går det helt enligt planen att han jobbar freelance efter resan till Finland. Han är motiverad att börja dyka igen. Jag är motiverad att vara hemma med barnen. Skolan och hemmadagiset börjar andra Oktober så nu ska vi njuta av en sista sommar månad.

Efterlyste en begagnad Stokke tripp trapp matstol till Ava i en facebook grupp och inom 5 minuter fick jag napp. Perfekt! Plockar upp den idag. Frågade min kompis Chelsea var de skaffat dotterns säng eftersom det är dags för Ava att flytta ur spjällsängen och hon sa ja, men ni får den! Dotterns nya säng har precis anlänt så det passar alla perfekt!

Alltså, vilket jäkla flyt! Härligt att vara tillbaka. Som pricket på i:et njuter båda min och Umis hy av klimatet trots hett och svettigt så allergin som smög sig på i Finland, som det alltid gör, är påväg bort.

Kanske man borde satsa på lotto nu i samma väva?