lördag 25 februari 2017

Små glimtar från vardagen

Ava har lärt sig en massa nya ord och börjat använda tvåordsmeningar, så som Tack tack MammaBye Bil och det bästa Umi Baby! Haha, det var så tydligt att hon förstod exakt vad hon sade och Umi blev förståss jätte upprörd, Umi ingen baby!



Var på stranden idag igen och det var så himla skönt. Inte alls så soligt och varmt som de senaste dagarna men urskönt och som ni kan se så behövdes vi inte trängas precis. Efter några timmar lek och lunch på strandcaféet åkte vi hem och Ava fick sova siesta medan Umi och jag pysslade på i trädgården i flera timmar. Härligt att vara ute så mycket. Umi är dessutom jätte duktig på att hjälpa med att föra ogräs och annat till komposthögen. Vi planterade om några plantor och fixade till lite med krukorna runt huset. Den enorma aloe veran vi haft i köket fick flytta ut och små stick som vuxit ut från den får fortsätta inne, som ni ser i fönstret.



Umi kissade för första gången i skolan, på toaletten, på fredagen! Hurraaa! Förutom den ena kiss accidenten har han alltså hållit sig varenda dag sedan skolan började. Från kl.08 till kl.14 är ju jätte länge. Puh. Han är lite gråtig på morgonen när vi lämnar honom men på strålande humör när man plockar upp honom och talar glatt om skolan.

Har träffat några nya vänner, riktigt sköna typer. Det förgyller ju alltid vardagen.

Vi planerar ett mega kalas när Umi fyller tre. Inte för att vi tycker att en treåring behöver ett mega kalas men för att det är roligt att bjuda hem folk på garden party och ett bra tillfälle att bjuda såna som aldrig varit hos oss. När man är ny någonstans så tycker vi dessutom att man får bjussa lite extra på sig. Funderar på att skippa grillande denna gång och fokusera på diverse snacks, umgänge, några få organiserade lekar och allmänt skön atmosfär. Får se vad det blir.

Har en arbetsintervju på onsdagen. Det är ju alltid spännande. Potentiellt kan det bli riktigt bra.

Kvällen var rätt hektiskt, kanske överdos av frisk luft, men när barnen äntligen var i säng var vi båda helt stirriga.

måndag 20 februari 2017

Ava då?

Det blir mycket skrivet om Umi här på bloggen i samband med skolstarten men Ava är inte alls åsidosatt.


Hon är i en sån underbar fas. Hon är jämnt glad och rolig. Hon skojar, skrattar, sjunger, äter och sover bra! Ava är nöjd ute som inne, allt passar! Hon både njuter av ensamtid med oss samtidigt som hon nog saknar Umi när han är i skolan. Hon går omkring och ropar Mimi, och tar sina skor och visar att vi ska åka efter honom. De leker som galningar när han kommit hem.

               

Barnen började ju på karate här i höst och trots att Umi inte mera kan gå så fortsätter Ava och det tycker hon är kul. De har en hinderbana var de över balans, kullerbyttor och att hoppa jämnfota vilket hon är otroligt bra på. Sedan är det mycket spring med bollar vilket Ava älskar. Förutom karate går hon varje vecka på Toddler Friday Club och sedan besöker vi bondgården med djuren. Riktigt passlig mängd arrangerad aktivitet.



Hon har börjat tala mer och säger en massa olika läten. Idag ropade hon bye bil när vi stod och kollade på bilar. Hon gör sig dock otroligt väl förstådd för att vara så fåordig. Hon pekar mot munnen och säger där när hon är hungrig. Hon tar en i handen, för en vart hon vill, pekar där och ropar this, när hon vill veta vad det är, hon grimaserar och viftar.

Hon är en gulle utan like!


Att kissa ner sig i maltesisk skola

Idag skedde det! Umi kissade ner sig, för han vägrar fortfarande kissa i skolan och nu blev det bara too much att hålla emot. Läraren ringde och sa att vi måst komma och byta hans kläder. Trots att jag sa att vi inte är nära skolan och att han har byteskläder i väskan så sa hon att hon inte får byta om. School policy, de får inte röra ett naket barn. Det tog oss 35 minuter att komma till skolan. Där stod han mitt i klassrummet, fullt påklädd, nerkissad och grät, helt rödsprängd, medan de andra satt lungt och åt lunch och tittade på honom. Kändes så fruktansvärt omänskligt. Jag kan förstå att de har en policy att barnen måst kunna sköta sina toalettbestyr själv men att inte hjälpa vid olyckor eller när föräldern direkt ber läraren att byta känns verkligen fel. Han är ju inte ens tre år gammal!

Egentligen ska föräldrarna komma, byta om, och sedan lämna barnet där, men vi tog hem honom. Hans strumppor och skor var genomvåta och han var så himla lessen. Han kan ju inte i sin vildaste fantasti förstå varför ingen hjälper. Inte läraren som han annars ska anknyta sig till. Känns ju helt galet, omänskligt och sorgligt. Tror inte denna episod precis hjälpte med hans kiss issues på skolan. Han har inga problem med att kissa annanstans förutom i skolan.

Hur fungerar förrästen kissande i skolan? Ja, det är så att hela klassen tillsammans går till toaletten ett par gånger per dag. De har såna små bås vart barnen själva går in och gör sina bestyr. Läraren får inte hjälpa med att dra upp eller ner kalsonger och byxor. De får inte torka. Ja, de får helt enkelt inte röra alls. Umi är duktig på att både dra ner och upp. Torka kan han inte så det kan man hoppas han skippar. Tror att det kommer gå bra så länge vi lyckas övertala honom att kissa i skolan. Sen kommer det givetvis ske olyckor utöver det, men grundproblemet ligger där, att han vägrar, och han kan ju inte hålla sig från kl.08-14.

Men hur fasen gör folk, föräldrar, som båda jobbar? Lämna barnet där nerkissad eller gå mitt i allt från jobbet? Känns ju helt ologiskt. Nå, alla som jag känner och talar med tycker det är lika sjukt system. Det är bara att ta det som det är och hoppas han ändå gärna går till skolan imorgon. Och ja ännu en sak, skrev igår att han varit så himla trotsig, men idag har han varit riktigt möjlig, från morgon till kväll. Älskade barn!

söndag 19 februari 2017

Trotsåldern kom med besked

Umi har oftast varit väldigt möjlig. Säger man, hej nu går vi, så borstar han snabbt tänderna, kissar och tar tag i sina skor. Säger man i en lekpark att nu är det sista, sen går vi, så är det sista och sen går man, utan drama. Ja, those were the days.

Nu är ingenting sig likt.

I samband med att Umi började på skolan så började trotsen kliva in med raska steg. Vi förstår att han är trött, vi förstår att han måst vara duktig på skolan, att han plötsligt måste bli självständig och att han är trygg med oss varav vi är de som får ta smällarna. Vi förstår, men du milde, var det är påfrestande. Oberoende vad man säger är det NOOOOOO, och han är omöjlig att rubba. Att lämna huset tar en halvtimme. Allt är fel, tandborsten, kläderna, bilen, föräldrarna, systern, ja, you name it, så är det garanterat riktigt ruttet. Idag var han sur för att han inte fick gå till solan, vilket ju förstås egentligen är en positiv sak. Mellan varven blir han rabiat. Han skriker, slår, gråter och sparkar. Mellan varven kramas vi och talar om att det är OK att vara arg, OK att vara lessen, OK att gråta och skrika MEN det är aldrig OK att slå.

När barnen somnat är vi totalt hjärndöda. Kan man fast forward denna period, please!

tisdag 14 februari 2017

Little sprouts club

En kompis tipsade mig om en farm activity - Little Sprouts Club. Nu är vi inskrivna och idag var det första gången. Det var så kul. Det är alltså en bondgård med en massa olika djur. Först samlas man och barnen kan leka, rutscha, springa runt och när alla kommit så går man runt och matar djuren. Barnen får morötter med mera som de själva får ge åt bland annat grisarna, getterna, kaninerna, hönsen och åsnan. Väldigt populärt förstås. Sedan planterar barnen varsin liten kruka, idag var det basilika, som de får ta med sig hem. Sedan är det fri lek och hälsa på djuren. Vi var där mellan kl.15-17 så ganska länge, men tiden gick jätte snabbt.










När gubbfan överraskar en

Har varit väldigt missnöjd med en administrativ gubbe på skolan. Han står i dörren så han är den som barnen först ser, han är den som öppnar dörren, drar in barnen, gråtandes, skuffar iväg föräldrarna och stänger dörren. Han verkar ofantligt opedagogisk och ger intrycket att han tycker att föräldrar, speciellt mammor, är för mjuka. They will settle, they will settle, säger han kallt till föräldrar som står oroligt utanför glasdörren och ser sina barn gråta hysteriskt.

Umi har talat glatt om skolan sedan han började men haft flera gråtattacker vid lämningarna. Det är inte det att han inte vill till skolan utan han tycker INTE om att bli indragen av gubbfan utan förvarning, och han tycker INTE om att måsta vänta i en korridor hur länge som helst (upp till 15 minuter) med tjugo gråtande barn, utan han vill till klassrummet. I alla fall vill han ju till klassen vilket ju är en lättnad.

Igår skrek han som fan när jag lämna honom. Kändes dock inte så farligt eftersom jag var helt övertygad om att han trivs när han äntligen kommit till klassen. När jag plockade upp Umi, och var lite tidig, kallade gubben in mig till skolan och ville diskutera. Första tanken var, oj nej, vad har Umi nu hittat på. Han hämtade Umis lärare och sa sedan att de är lite worried about the mornings och att de märker att jag inte heller är nöjd. De har nu insett, som jag sagt åt dem flera gånger, att Umi helt enkelt inte tycker om väntan eftersom han sedan är så glad och nöjd resten av dagen. Gubben har talat med rektorn som redan gett sitt godkännande att vi kunde lämna honom fem minuter senare för att undvika väntan. Att hur känns detta? Att vi kunde börja såhär för att se om vi kunde undvika de jobbiga morgnarna. Nåmen JA! Blev verkligen överraskad och glad. Kanske gubbfan inte är så illa som han verkar.

Umi kom ut på strålande humör. Han upprepade flera gånger jätte roligt i skola. De hade haft bokdag så de hade besökt det nya biblioteket i skolan. Att han var så glad kändes ofantligt skönt! Idag på morgonen lämnade F honom fem minuter senare, enligt planen, och en strålande glad Umi som ropade Hellooo till alla lämnades direkt till läraren som förde honom till klassrummet. Ingen väntan, ingen drama. YES!

Det som jag är speciellt glad över att en såpass stor skola med 600 elever ändå diskuterat liknande problem. De kunde likväl säga, äh, han e ju hur nöjd som helst resten av dagen så inte så farligt med lite drama på morgonen. Hoppas Umi haft en lika bra dag idag. Är hiskeligt stolt över honom!

söndag 12 februari 2017

What sköldpadda say - trespråkigt barn!

Umi talar i ett, alltid, hela tiden. Han babblar på, han frågar, han funderar och påstår. Om en månad fyller han tre år.

What sköldpadda say? undrade han häromdagen. Ja, sköldpaddor säger väl inte så mycket. Sköldpadda very cute! Ja, men det är den minsann.

Idag har vi fått höra (i monolog form): Vad mamma gris say? Nöff nöff say mamma, pink pig, nej gris, mamma say gris. Vad pappas gris say? Oink oink! Vad Umi say? Umi say oink oink. Vad Ava say? Ava say ingenting.

Vi myser i sängen när han pekar på mina örhängen:
Mamma, fina ägg there i öra.

När vi lekte i trädgården hördes:
Mommy, where are you?
Jag är här, ger fart åt Ava när hon gungar.
Umi cycklar, jätte fort. Bravo Umi. Umi åsså gunga! Mamma Umi kommer nu! Where did pappa go?
Pappa är ute med Xima.
Okej, pappa kommer snart. Kom, vi kollar posten!

Umi blandar mycket men verkar ändå förstå skillnaden för han tycker helt klart det är lite lustigt när han säger något på engelska åt oss. Sen glömmer han det och talar bara svenska. Franska talar han tyvärr faktiskt inte alls, men förstår ju precis allt vad F säger. Umi kan nog säga vad saker o ting är på franska, faktiskt det mesta, men han svarar aldrig på franska. Någon enstaka gång har han sagt allez, viens eller arrête!

Ava kan en massa djurläten, både på franska och svenska. Alltså hon vet vad vache eller chien gör för läten men likaväl vad en ko eller hund gör. Hon talar fortfarande väldigt lite men förstår jätte bra vad man menar och kan följa direktiv både på franska och svenska. Umi kallar hon till Mimi vilket irriterar honom fruktansvärt. Han ropar Umi inte mimi, umi UMI. Haha, det är faktiskt rätt gulligt.

lördag 11 februari 2017

Pepe & Pizza

Varje dag efter skolan försöker jag diskutera skoldagen med Umi. Ibland berättar han att något barn varit lessen och gråtit, varje dag berättar han vad han ätit, ibland något om en snögubbe och att läraren läst bok om en gul fisk med stora tänder, det var en pappa fisk. Det är ju inte precis så att man har grymt mycket hum om vad de egentligen gör där. Först dagen såg han mycket på TV men efter det har han ropat, mamma TV funkka inte. På torsdagen berätta han med inlevelse att Umi inte vill färger, no good colours, och detta sa han om och om igen tills vi upprepade att det är OK, att inte behöver Umi om han inte vill, att det är OK. Sen sa han jå, no good, umi inte färger. Vad det hela handlade om vet vi inte. Jag har försökt luska ut vad barnen på hans klass heter men får alltid samma svar Pepe och Pizza! Ja, kanske det faktiskt finns två som heter så, Pepe är ju vanligt, men pizza, really?

Sköldpaddan!

När vi inte hittar sköldpaddan i vår djungel så frågar vi Xima som alltid kan visa oss var denne befinner dig. Ett par dagar har den vilat, kanske eftersom det varit lite kallt och regnat, men idag var den på språng och kom halvt springandes mot mig när jag kom med sallad. Den åt massor. Tänk va galet det är att bara ha hittat (!) en skölpadda i trädgården. Nå, den verkar må bra och trivas. Barnen är jätte förtjusta i den och Xima mycket nyfiken men låter den vara i fred.




tisdag 7 februari 2017

När det är bäckmörkt

Vaknade i natt till att Umi ropade Umi inte ser ingenting och ja faktiskt, det var bäckmörkt, såg absolut ingenting. Trodde först att F glömt lämna på lampan som fungerar som nattlampa men när jag lyckas famla mig fram till den efter att jag slagit mig mot både skåp och fötöljer inser jag att vi inte har elektricitet. Ute ven vinden och saker och ting flög runt i trädgården. Storm! Eftersom vi helt enkelt inte ryms alla i vår 150cm breda säng så fick vi dela upp oss. Ava fick gå med F medan jag och Umi trängdes i hans säng. Som tur kom strömmen tillbaka efter någon timme (allt som allt var den borta i 4 timmar) så att jag kunde gå tillbaka till egen säng.

Det visar sig att hela ön drabbats. Nå, nu verkar allt vara back in order och stormen har lugnat sig och vi hade redan lite solsken mellan varven.

måndag 6 februari 2017

När Doktorn kommer på besök

Idag fick Umi bli hemma från skolan för han hostade något fruktansvärt igår natt. Han hade inte feber eller andra förkylningssymptom, men hostade så att han knappt fick andan. Sprutade Ventoline och Flixotide med jämna mellanrum men tyckte att det knappt hjälpte. Eftersom vi ändå behövde en lapp ifylld av en läkare, till skolan, och att vi har rekommenderas hitta en familjeläkare som vi alla kan konsultera i längden, plus att jag ville förnya ventoline receptet, så ringde jag en läkare och frågade om det var möjligt att boka tid för samma dag. Han sa ja, inga problem, är lite upptagen men kommer hem till er om ett par timmar.

Efter lite mer än ett par timmar dök han upp. Han var jätte trevlig, hade all tid i världen på att både lyssna, fråga och diskutera bland annat Umis hosta, allergi och feberattack men även om hur man ska sköta och klippa fikonträd. Han stannade nästan en timme och kalaset kostade oss 15 euro ! Helt galet ju! Träffar man läkare via apoteket kostar det 10 euro så servicen att läkaren kom hem var endast 5 euro dyrare. Otroligt! Det är så perfekt att få läkaren hem då man ändå är hemma med sjukt barn. Man får förvisso vänta sig att vänta halva dagen men helre väntar man hemma än i ett överfyllt vänterum, med nya bakterier. Så bra system och är super nöjd över läkaren vi hittat!

söndag 5 februari 2017

När man blir riktigt trött på sitt barn

Ush, man känner sig så rutten när man exploderat på sitt barn. Tror de flesta föräldrar kan känna igen sig. Man säger en gång, man säger två gånger, femton, man förklarar, man säger lite strängare, man hotar lite och ja så vidare, tills man inte mera orkar, när barnet fortsätter att göra det som man förklarat att inte är bra och den desutom vet och förstår att inte är bra. Man ryter till och barnet gråter och alla är sura. Jippii liksom. Efteråt funderar man om man ändå kunde ha betett sig annorlunda, men i stunden går det helt enkelt inte. Nåja, nya tag imorgon!


Förutom denna incident har vi haft en super härlig helg. Toppen väder, vi har hängt på stranden med vänner, vi har promenerat, vi har fixat i trädgården, vi har fått sol på näsorna, vi har haft vänner hos oss och grillat, vi har njutit, slappat, ätit gott och ja, bara varit. Precis vad man behöver!

torsdag 2 februari 2017

Första skoldagen - kinder 1 - på Malta

Umi hade på onsdagen sin första skoldag. Ja men, hur gick det då? Alltså över förväntan! Han var jätte peppad att gå dit, tala om att få leka med barn, äta smörgås, sjunga och rita. Så på morgonen vaknade han innan väckarklockan och ropada, gå till school. Här är han ready to go.

 

Jag förde honom kl. 08.15 och det var rätt kaotiskt. Massa föräldrar, barn som grät, personal, och ja allmänt kaos. Vi hade fått en lista på en massa skolgrejer de ska ha med sig så alla hade med sig enorma kassar grejor som man inte visste vart man sku sätta, till vilket klassrum man sku gå, vissa barn vråla och personalen försökte vifta iväg föräldrarna. Efter att vi hittat till rätt klassrum började Umi genast leka med duplo och playdoh och verkade ganska obrydd. Alla tala i mun på varandra och TVn slogs på. Umi blir ju helt lamslagen av TV så han stod och stirra på den med munnen uppe. Jag försökte säga att jag går och fick till sist hans uppmärksamhet, till och med en puss, och han vifta, ja hejdå, mamma komma sen. Jag fick allt som allt stanna i 10 minuter. Som tur hade jag en vän som kom på kaffe för annars sku dagen säkert ha känts jätte lång trots att vi de första dagarna plockar upp redan kl.12.

När vi kom stod en massa föräldrar redan vid porten. Plötsligt hördes det ett klick och dörren öppnades lite. Man ropar barnets namn som sedan skyfflas ut genom dörren. Lyckades möta hans lärares blick som visade tummen upp, allt hade gått bra. Mer än det får man inte veta hur det gått. Ingen interaktion med personalen. Umi blev tårögd när han såg mig och kastade sig i famnen. Sen började han berätta, att en pojke grät jätte mycket, att han var jätte lessen, när jag då frågade att var Umi också lite lessen, så svarade han, nå nej, Umi glad, roligt att gå school. Pust! Det är ju precis det man vill höra. Han berättade att han sjungit, sett på TV, ätit mycket, rita och lekt med flickor och pojkar. Idag, som var hans andra dag, hade det gått lika bra. Vid hämtningen blev han dock inte tårögd utan ropade glatt Byeee till alla i skolan. Hah! Lilla kämppen alltså!

Det var så fantastiskt väder så när vi kommit hem fick Ava gå och sova medan vi andra njöt i trädgården. Umi och jag gick på en promenad i våra kvarter och sen hittade vi plötsligt en skölpadda, i vår trädgård! Varifrån kom den? Visste att Umi nog egentligen var ganska trött men han var så glad, ivrig och sade att han inte ville vila. När Ava vaknat beslöt vi gå på en längre promenad så att Umi kunde vila i vagnen. Det gick som smort. Inom några minuter somnade han och sov en timme. Skönt.



 

Trots att jag vet att det oftast kommer bakslag i skolivern, kanske extra trötthet, någon bråkat eller vad det nu kunde tänkas vara, så är det ju så fantastiskt att det gått så fint. Visst känns det ju galet att ha noll dialog med personalen (förutom ett häfte som skickas mellan skola och hem), att endast haft 10 minuters inskolning men det att han ivrigt går dit är ju absolut det viktigaste. Sen kan man tycka vad man vill om resten. Att han är glad gör en glad in i själen.

På tisdagen har de redan sin första utflykt. De ska åka buss till Ta Qali Petting farm. Där önskar man nog att man kunde vara en fluga på väggen och se hur det hela går till.