onsdag 31 augusti 2016

Två hjälpredor här hemma

Umi har alltid tyckt om att få uppgifter och om att hjälpa till. En av hans favoritsysslor är att få packa upp shoppingskassarna när man kommit från butiken. I början blev han sjukt frustrerad när Ava också blivit intresserad av att gräva i kassarna. Ava neeeej, skrek han, Umi elpa kassarna. Men de har utvecklat ett system, helt själva, insåg jag idag, som fungerar väldigt fint.

Ava tar från kassen, ger åt Umi som för sakerna till dess ställen. Böd dit, kaffe dä, banan sådä, wau fint, ost gott dit, kalkon jätte gott dä osv osv. Är det något som är för tungt för Ava så går Umi och tar det från kassen, bland annat en 3 kg hundmatspåse som han glatt bar till skåpet, uuuh jätte tungt, Xima jätte mycke mat, och Ava låter honom ta det som hon inte orkar lyfta. De har ett välfungerande samarbete.

Jag skynda lite med att få en del varor in i frysen och satt några grejor ner på bordet.

- Nej mamma, inte så, Ava också elpa.

Så tar han varan från bordet och ger den till Ava som glatt ger den tillbaka till honom och han kan sätta den på bordet. Han tittar på mig förklarande

- Sådä mamma, Ava också elpa kassana. Ava elpa, ge Umi, Umi sätta bodet.

Bonusbild på barnen från imorse. Den observanta ser att kaféet i bakgrunden inte ännu öppnat och det är för vi var där redan vid kl.08. Det är så himla varmt att vill man leka ute så får man göra det innan halv tio typ om det inte finns redigt med skugga vilket det inte alls finns i denna lekpark. Klockan 9 var vi redan påväg vidare. Ava kolla på utsikten medan Umi skuffar runt på vagnen.




tisdag 30 augusti 2016

Utdrag ur vardagen

- Det är fortfarande varmt, ibland lite för varmt, men för det mesta ganska skönt. Börjar dock lite redan vänta på att det skulle bli några grader svalare, så att man kunde börja stänga av fläktarna hemma och eventuellt ha lite kläder på sig. Alla går omkring halvnakna och svettas.

- Vi har varit på en massa grillfester och det är ju alltid kul. Super att träffa nya människor. Herrejestans vad vi trivs bra med att bo här. Måst säga det! Känns som att livet och vardagen flyter på.

- Umis utedagis blir av! Yes yes yes! Det drar igång nu den 24.9 och sedan är det tre dagar i veckan från kl. 8.30-13.30. Är jätte jätte nöjd. Stället var det blir kräver en hel del arbete men alla är så motiverade att det nog kommer att bli bra. Hon som drar det är också jätte trevlig. Tänker dock också skriva in honom i skolan med start i februari. Kan alltid skjuta upp det till hösten vid behov.

- Har hittat en super sympatisk barnvakt åt Ava. Tanken var främst att separera på barnen lite, så att hon kunde vara ett par timmar med Ava hemma hos oss medan jag kunde fara och göra något med Umi. Andra idéen var också att Ava sku fortsätta vänja sig vara med någon annan vuxen än mig och F, nu när hon äntligen slutat främja. Men nu när Umi börjar dagiset så innebär det ju att JAG faktiskt kunde göra något ett par timmar utan ett enda barn, någon gång i veckan! Känns också bra att ha någon som lär känna barnen som kunde rycka in om något händer eller liknande. Hon kommer idag och ska umgås med oss. Känns super.

- Barnen har varit snäppet mindre i luven på varandra de senaste dagarna.

- Umi har varit förkyld med snuva, hosta, och hög feber en natt men vi andra har hittills sluppit, eller F såg faktiskt lite hängig ut imorse.

- Igår var jag ute och äta med Linda på Indisk restaurang. Så gott och kiva.

- Ava hade precis börjat sova längre, dvs till kl.7.30, tänkte det hade att göra med att hon börjat gå, men sedan vips vaps börja hon sova som en kratta. Vaknade flera gånger, kunde inte somna om, vred sig i timmotal, stöön. Någon natt var det klart två stora myggbett som var boven för hon får såna jädrans bölder av myggbett, stackarn, men de andra nätterna vet jag faktiskt inte alls vad som var orsaken. Varmt e det ju nog, men det har ju inte varit ett hinder förrut. Hon har ju sovit hela nätter sedan c.8 mån. I natt sov hon dock som en sten. Som tur fanns det ändå någon som väckte mig flera gånger under natten, nämligen Xima. Vi hade varit dumma och gett henne ett hundben trots att hon utvecklat en jätte svag mage och inte klarar av ben, men av någon orsak tänkte vi att detta ben sku gå, och det gick också den första natten, men nu förra natten måste hon ut flera gånger. Nu verkar hon dock må bra.

- Jag har träffat några nya vänner som verkar super trevliga. Jätte glad över alla dessa människomöten. Märker att desto mer program jag har, desto bättre mår jag, desto mer energi har jag, desto bättre tålamod har jag, desto mindre skriker barnen och desto gladare är alla.

- Vardagen snurrar på med hundpromenader med Linda, kaffe och umgänge, besök till klubben ett par gånger i veckan, nya bekantskaper, lekparker, stranden och bilfärder till matbutiken när det är som varmast.

lördag 27 augusti 2016

Killerinstinkt

Den där känslan när man sömnigt staplar mot sängen, redo att kasta sig in i djupaste sömn, men rubbas av att en stor fet kackerlacka rusar mot samma destination, sängen! Nej fy! Här slår min killerinstinkt på och sängar, och diverse små bord, flyttas på tills jag lokaliserat jäveln. Den har ingen rätt att försvinna in i vimlet, i mitt sovrum, och förstöra min nattsömn. Djur, insekter och kräk i all ära men kackerlackan var mycket död innan jag kröp ner i sängen. F hann undra vad i friden jag håller på med men tyckte säkert att det var skönt att inte bli inblandad i denna kamp om liv och död.

Måst dock påpeka att jag inte sett en enda kackerlacka på typ 2 månader, så som tur är detta inte en vardagskamp. Hoppas det förblir så! God natt.

torsdag 25 augusti 2016

Att ha eller inte ha pool

Är jag avis på dem som har pool? Jo visst fasen är jag det. I början av sommaren tänkte jag ännu lite annorlunda. Vad onödigt det vore med två så små barn, jag kan ju inte använda bassängen ensam med dem, för att inte glömma safety issues med en pool i trädgården när man har en 1 & 2 åring hemma som båda kan öppna dörrenMen nu har jag nog lite ändrat mig, eller ja, inte så lite utan verkligen.

Det är sant att jag inte ensam kan plaska i en stor pool med barnen, men F kommer ofta hem 4 tiden så på kvällen sku man hinna plaska hur mycket som helst. För att inte glömma mig och mitt eget plaskande som jag kunde hålla på medan barnen sover tupplur. Herregud vad det sku vara uppfriskande.

Säkerheten då? Ja, där har vi det stora minuset men nog måst det vara möjligt att fixa någon form av staket runt en bassäng, vi är ju inte de enda med småbarn.

Ett annat minus med var vi bor nu är att vi har så hiskeligt många och stora träd att redan med en liten blåst sku poolen fyllas med löv och barr. Förstår nu bättre våra grannar som alla har pool, och ingen några träd, trots att jag värdesätter högt vår vilda trädgård och sku aldrig villa ändra på den. Men en pool alltså.

Vi har ju en minipool som barnen plaskar i varje dag, faktiskt flera gånger om dagen, och det är ju helt perfekt. Precis vad vi behöver men alltid kan man sukta efter lite mer. Gräset ser nog jätte grönt ut där bakom muren, när vattnet från poolen glittrat i solen.


Bonusbild på Ava som vaknat från tupplur och absolut ska sitta på min rygg

Vilken övertalningsförmåga

Imorse var jag riktigt sömnig. Umi som tyckte jag skulle stiga upp höll på med diverse övertalningsförsök.

- Mamma
- Hmm, ja?
- Mamma vakna nu, Umi äta kjipskjops (kripskrops som alla sorts flingor kallas i min familj)
- Nää, nu får du vänta lite.
- Hm, oj, Ava vakna, mamma kom
- Inte har hon alls vaknat, det är ju helt tyst.
- Pappa går Xima
- Ja, och?
- Mamma vakna, leka med Umi
- Nää, mamma vilar lite
- Umi också vila (kryper ut i sängen, yes jag vann en minut till)

Umi trippar iväg till köket och uttrycket glatt.

- Mamma, jätte gott kaffe kommer, Mamma kom! (F hade satt på kaffet som han brukar innan han gått ut med hunden).

Hehe, ganska bra försök fast sen kom den vinnande frasen.

- Oj mamma, Umi stor kisi, kom mamma, Umi stor kisi tuppen.
- Okej okej,

Hasar mig iväg, lyfter upp Umi på toaletten (han går inte på pottan för det är för bebisar = Ava). Umi klappar händer glatt.

- Bravo mamma, mamma vakna! Umi inte kisi. Nu går vi!

onsdag 24 augusti 2016

Från skrik och tårar till vrålskratt

Så ser vardagen ut hos oss. Barnen har kul tillsammans samtidigt som de konstant grälar över samma leksaker, river, biter, skuffar och skriker. Får man den ena sysselsatt med något en stund och försöker sysselsätta den andra med något annat så kommer den ena garanterat inom kort och vill ha vad den andra har trots att den egentligen var nöjd. Jag skriver den, för det angår dem båda.

Som bäst är de på sitt rum och ska sova siesta. De vrålskrattar. Riktigt så att skratten ekar och de knappt får andan. I denna stund har det övergått till skriktävling. Ena hojtar, den andra härmar. Vilka intensiva små själar, dessa två.

Vår morgonutflykt var sådan flopp på alla sätt att när vi kommit hem ringde jag Linda och sa att nej nu får du komma och pigga upp mig. Hon kom inom 10 minuter och det gjorde oss alla gott. Barnen hängde fastklistrade på henne och sku visa upp alla husets leksaker (trots att hon är hos oss var och varannan dag) medan jag fick prata av mig.

Här blev det en skrivpaus för skriken övergick till gråt. Umi hade tydligen hoppat i sängen och stött foten. Ava stod spitt naken och viftade med blöjan i handen! Hur lyckades hon få av den? Nu har de dock båda somnat. Nu blir det tvätthängning, diskning och en kopp kaffe för mig.

måndag 22 augusti 2016

Dagisdags!

Umi har ju inte gått på dagis förutom i en parkenverksamhet i Finland var han gick mellan kl.09-12 på vardagarna. Han trivdes jätte bra förutom när det var vinter som bäst. Visste att vi inte hittar något liknande här och tyckte dessutom att han gott kan vara hemma med mig och Ava, till en början. Nu har vi dock bott här i sex månader och nu börjar det bli på tiden att han får börja i någon form av dagisverksamhet, men var?! Det är inte alls så lätt som man kunde tro. I Mellieha finns det inga kommunala dagisar och i skolan (kindergarden som sedan fortsätter till primary) börjar barnen hösten samma år som de fyller tre, så hösten 2017 för Umi. Ett år till hemma. Nä, vet ni, nu går det inte längre. Har inte lust att säga det men det är för tungt att vara hemma med en ett- och en tvååring på heltid, ensam. Jag börjar vara helt slut, inte på grund av att det är full fräs non stop, inte på grund av att de är så unga och behöver en 100% av tiden, men på grund av de ständiga skriken. Det skriks när de är glada, nervösa, frustrerade, trötta, hungriga, ivriga, ja, hela tiden. Inte när vi är ute, men när det är stekhett ute mitt på dagen så får man hålla sig inne och det skriks. Att han sku få börja nånstans sku vara det bästa för alla. Men var?

På Malta finns det kommunal, religiös eller privat dagvård, men nu råkar det sig att det varken finns kommunal eller privat dagis i Mellieha och nunnorna som organiserar verksamhet är mer lämpad för några timmar här som där. Vi var ju där och kollade men det var c.40 st barn (alla mellan 1-3 år) och 2-3 vuxna så det kändes väldigt kaotiskt.

Nu har jag tagit tjuren i hornen (säger man så?) och varit besluten att hitta något. Och vet ni vad, det ser lovande ut. För det första blev jag kontaktad av en grupp föräldrar som sätter ihop ett föräldrakollektiv med fokus på 2-4 åringar på vardagar mellan kl.08.30-13, perfekt med andra ord. Deras tyngdpunkt ligger på att barnen ska få vara ute så mycket som möjligt, vilket de annars inte är här nästan överhuvudtaget. De flesta dagisar har dessutom TVn som snurrar mer eller mindre hela tiden. Absurt koncept tycker jag! Det såg dock i ett skede ut som att hela grejen, för vår del, inte skulle fungera för när en passande lokal söktes så var ett alternativ helt för långt borta från oss, c.40min körväg ena vägen. Hon som skulle agera som lärare är en super trevlig kvinna (som har massa småbarnspedagogisk erfarenhet) lyfte fram alternativet att skapa projektet där hon bor, i en eko village var de bor i mongoliska tält ute på fälten. Men va, yes, sku ju passa Umi perfekt! Vissa föräldrar var dock inte helt övertygade. Ska de vara ute om det regnar, osv? Hur som haver kontaktade hon mig precis och meddela att hon kommer, oberoende av de andraföräldrarna, att skapa en form av barnträdgård där hon bor. Får åka och titta på stället och diskutera lite mer. Vore kanske lösningen!

Jag hade dock även kontaktat Mellieha primary school eftersom jag hört att Umi kunde börja redan i februari 2017, istället för hösten och jag ville veta hur det skulle fungera. Kändes dumt att han skulle börja ett halft år senare än de andra och dessutom vara ett halft år yngre och på köpet inte tala engelska/maltesiska. Fick ett jätte vänligt svar och det visar sig att jo, han kan börja i februari och nej, de är inte med dem som börjat på hösten utan det vore en ny grupp med såna som är födda mellan januari och april 2014, och denna nya grupp skulle sen börja "pånytt" på Kinder 1 sen på hösten 2017. Men andra ord jätte bra!

Så om båda alternativen nu passar, vilket sku vara bättre? Skolan på ett vis, lika bra att komma in i systemen liksom och skolan har ett gott rykte med små grupper men å andra sidan ute-dagiset för där sku han få vara ute och det sku endast vara från 8.30 till typ 12.30 medan skolan är från kl 8.30-14 och de sover inte där, och Umi är ju en baddare på att sova på dagen. Hans sovrytm hinner ju visserligen ändra tusen gånger innan februari men är han redo att skippa dagsömnen? Blir liksom lite sent att sova efter det, eller?

Känns hur som haver jätte bra att oberoende vilket val det blir så blir det något! Tror att kanske utedagiset blir bäst fram till hösten 2017, när han sedan kunde börja "skolan", dvs Kinder 1 på Mellieha Primary school. Kinder 1 och 2 är valfria medan skolgången är obligatorisk från året de fyller 5 år.

söndag 21 augusti 2016

Denna värme!

Säger alltid hur skönt väder vi har men denna värme alltså! Svettigt, hett och alla blir rastlösa och gnälliga. Det är så fuktigt att stiger man en meter ifrån fläkten (har fyra stycken på här hemma) är man dyblöt. Myggor så tusan, ute som inne. Stackars Ava hade 10 myggbett imorse, inte undra på att hon höll oss vakna mellan kl 01.30-04. Ser med glädje att det lovats någon grad svalare tills imorgon och blåst! Den ljuva blåsten som varit helt frånvarande de senaste dagarna. Och på tisdagen har det lovats en regnskur, det hoppas jag verkligen att stämmer. Regn, hallelujah, vad det sku rensa luften.

lördag 20 augusti 2016

She is fearless!

Ava alltså! Hon är helt orädd, klättrar högt och kastar sig ner, kryper med full hastighet rakt i vattnet så att vågorna slår över huvudet, och fortsätter. Umi har alltid vart ett väldigt aktivt barn men ändå försiktig, men Ava är helt tvärtom. Hon är bestämd, envis, orädd och full fräs bara.



När vi var i Finland satt hon ännu och pyssla med stenar och sand med ett ämbar hur länge som helst. Igårkväll när vi var på stranden var det verkligen andra bullar, hon kröp, steg upp, gick några steg rakt ut i vattnet, föll, fortsatt, hur långt ut som helst. Umi tyckte detta verka kul så han följde hennes exempel. Sku ha varit roligt med några foton men helt omöjligt för vi båda, F och jag, behövdes på full alert. Men va kul vi hade! Barnen tjöt av skratt när små vågor kom och sköljde sig över dem. Folk på stranden satt och log och skratta åt barnen. Ava som börjat gå i förrgår hurras av Umi som skriker BRAVOOOO Ava varje gång hon stiger up och går flera steg. Så gulligt. Ava är förståss otroligt stolt.



Vi har också firat vår bröllopsdag, 4 år som gifta. Vi hämtade sushi som vi avnjöt med en iskall prosecco. Lycka att få dela vardagen med sin bästa vän och partner. Det är ju vardagen som man ska trivas i, inte bara på the special occasions. Och det gör vi minsann.


Vi hade tänkt avsluta måltiden med ost och en flaska vin som vi fick av goda vänner som bröllopsgåva, men det blev för mycket av det goda så vi sparade detta tills igårkväll. Och vilken flaska alltså! Mjuk, så mycket smak och den bara smalt  munnen. Kan man säga så om ett vin? Ja men så kändes det. Verkligen god. Som tur har vi halva flaskan kvar så vi kan fortsätta njuta ikväll.


Förövrigt har det blivit varmare. Eller temperaturmässigt ligger det på ganska samma grader, dvs runt +32, (fast igår kväll när vi kom från stranden vid halv åtta visade apotekets gatumätare +35) men det måst vara redigt fuktigare för det är svettigt och hett. Riktigt varmt men vi svalkar oss i minipoolen och med kvällsdopp i havet, härligt! Umis hy är förövrigt i strålande skick igen. Trots att det är svettigt så passar nog detta klimat honom perfekt, precis som för mig. Hyn är i topp skick.


onsdag 17 augusti 2016

Sommaren som bäst!

Hör och läser att hösten närmat sig norden. Trots vi precis var där och det nog var tröjväder så känns hösten ändå så väldigt långt ifrån. Här är det stadigt +30, varmt och skönt. En liten blåst gör det perfekt, just så att det inte är för varmt. Njuter med andra ord stort. Barnen spenderar massvis med tid i minipoolen och där emellan har vi gått till klubben, vart vi går två gånger i veckan, till stranden, ätit ute och ja, bara njutit av den långa sommaren.




Hur gick det då att äta ut? Jag skrev i ett tidigare skede att det inte var lika roligt mera. Igår gick det faktiskt riktigt bra! Eftersom Ava inte ätit någon form av barnmat (puréer) på flera veckor så beställde jag helt enkelt sådan mat som hon också kunde äta av, vilket fungerade utmärkt och hon hölls nöjd hela tiden. Umi åt massvis av pizza, förstår inte vart han sätter dessa mängder han äter, och innan maten kom fick han rita och efter maten satt han och beundrade länge solnedgången. Solen tuti, hejdå solen, hej månen, sa han flera gånger.

På klubben är de verkligen fascinerade av Umi. Hans överhyperhet, när han bara springer runt non stop tills någon tar fram borden på arts & craft timmen och när han sedan slår sig till ro och sitter och pillar koncentrerat i 45 min. De är helt förundrade över dessa två sidor och menar att man ofta ser någondera men att man mer sällan ser sådan enorm koncentration kombinerat med ett sjukt aktivt beteende. När borden tas bort slår duracell kaninen på on knappen och far igen omkring som ett jehu. Folk skrattar åt honom och hans goda humör. Han dryper av svett och skriker av glädje. Huhu, detta barn alltså!

tisdag 16 augusti 2016

Pappas stora mage!

Umi tittar på Peppa Pig på svenska (Greta Gris) och han har blivit mycket fascinerad av avsnitten som handlar om pappa gris stora mage. Han har nu i c. en månads tid svarat på de flesta frågor med pappas stora mage, speciellt om han inte riktigt förstår. Men nu har han utvecklat det hela till nästa nivå.

- Mamma inte äta mango, mamma stor mage.
- Mamma inte dricka kaffe, mamma stor mage.

Ja, va säger man? Hela gårdagen handlade om min stor mage. Till min stora lättnad fick både F och ava en dos idag.

- Ava inte dricka mjölk, Ava stor mage.
- Pappa inte äta bröd och ost, pappa stor mage.

Bild från nätet

måndag 15 augusti 2016

Gäspigt värre

I natt låg jag vaken och vred mig mellan Kl 01-04. Hade en tid i livet som jag hade mycket svårt för att somna och vakade ofta, men nu för tiden somnar jag som en sten och vakar sällan förutom när barnen behöver en. Vaknade i natt av att Ava hade trasslat in sig i lakanet och precis när jag somnat om hade hon nya bekymmer. Sedan var jag klarvaken. Inte en chans att somna om. I morse var jag med andra ord gäspig när Umi tassa runt här hemma just efter kl.06.

På fönsterbrädet i köket: en kruka basilika som växer med grym fart och en skål men härligt goda avokadon, mango, päron, lime och ingefära. Ljuvligt!
Förövrigt har vi haft en super rolig helg. Vi hade min kompis Linda med familj och hund på barbecue på lördagen och det var en såndän eftermiddag som man kommer att minnas. På söndagen besökte vi först President's Kitchen Garden var det blev lek, kaffe och glass. Efter tuppluren gick vi till Lindas på swim & barbecue. Det var en riktigt varm dag så det var med andra ord perfekt. De bor i ett sådant komplex att de har tillgång till pool. Där plaska vi runt i säkert en timme tills alls alla gäster anlänt och sedan smaskade vi i oss allt möjligt gott och umgicks en stund innan barnen drog oss hemåt. Alltid roligt med nya bekanta, simmande och grillning.

Barnen går omkring med varsin vagn och ropar Byyyeeee i kapp. Ava har tagit sina första riktiga steg mellan F och mig. Hon är så stolt. Äta själv med sked är också en hit, går dock sådär.



Trots att jag varit mycket gäspig idag så gav Finlandresan en ny energi. Man behöver ibland en paus från vardagen. Kändes liksom skönt att komma hem in i rutinerna med nyfunnen energi. Vardagen kändes som en dans på rosor, nå ja, mer eller mindre då, men ändå bra. Det som tagit ett par dagar för hjärnan att klicka har varit att bilens blinkare är på högersida om ratten, så varje gång jag velat blinka så har jag knäppt på vindrutetorkarna. Gång efter gång. Sakta med säkert.

fredag 12 augusti 2016

Först städa!

- Kom, nu ska vi äta.
- Mamma! (med allvarlig ton)
- Ja, vad är det?
- Först städa, sen äta!
- Ja just det, städa du, så fixar jag här.
- Dockan, tåget, bilen, bollen i lådan, seeeeen äta. Ava leka, Umi städa.

Rätt ska vara rätt!

torsdag 11 augusti 2016

Vardagen rullar på

Xima och jag fick tumistid här om kvällen. En sen hundpromenad. Det var fint.





Sedan har vi träffat Linda och promenerat med hundarna, med kaffe och lek efter det. Alltid lika roligt! Hela familjen har även hunnit till stranden och en tur till café lekparken. Ny mulla har vi också inhandlat för chiliplantan måst omplanteras. Smått och gott vardagligt. Och just det ja, Ava har upgradeats till Umis gamla bilstol, så nu sitter hon högt och framåt. Hon älskar det. Hon är så glad att ordentligt se ut och kunna titta på grejor.


Ava är SÅ fem före att gå. Hon går nu långa sträckor medan man slappt håller i en hand, något hon inte alls gjorde ännu en vecka sedan. Hon har ett par gånger tagit ett steg utan stöd mellan bord och soffa men går sedan snabbt ner i huk. Hennes besatthet av dockor har fortsatt. Dockorna och mjukisdjuren vi haft hemma, såna som alltid funnits för vi hade dem redan åt Umi som aldrig varit intresserad av varken mjukisdjur eller dockor, är nu plötsligt guldvärda. Hon tjuter av glädje, kramar dem men allra helst vill hon sitta på dem. Hon är helt tassig. De som ligger högst uppe på favoritlistan är dockan min syster gav, som är hennes barns gamla docka, och dockan hon fick av sin mormorsmor till ettårsdagen. Måsta fånga några bilder på hennes kärleksfulla kramar.

Umi talar så tusan och repeterar allt man säger som en papegoja. Har märkt att jag ofta använder samma ord och uttryck när jag talar med honom så försöker nu fokusera på att tala lite mer omväxlande, dvs att förklara samma situationer på olika sätt. Upplever detta som viktigt för här på Malta hör han i princip enkom svenska med mig och några ritade serier han tittar på. Han suger upp allt man säger som en svamp så han har redan börjat använda nya uttryck. Han säger förövrigt ofta "ta skorna, hej, nu går vi" precis som min mamma sa under vår Finlandsvistelse.

onsdag 10 augusti 2016

Vi har kommit hem!

12 dagar gick både snabbt och långsamt. Snabbt för nu är vi hemma igen, men långsamt för vi hann med en massa. Förutom att ha varit på sommarstället så har vi träffat vänner, besökt min mommo, ätit kräftor, besökt min kompis lande, Ava fick ett års vaccin och jag har handlat lite kläder inför hösten. Vad är bättre än att visa glimtar av våra dagar. Tyvärr är de flesta bilder lite semi suddiga men nå, så blir det lätt när man viftar med telefonen.


Mina föräldrar tog Umi på en roddtur
Kolla vilken fantastisk utsikt min kompis har från deras kök på deras sommarställe.
OS simning med kusin Lucas


Åka med Affas (som min pappa kallas av alla barnbarn) traktor är roligt!


Mina föräldrar och jag åt några kräftor. Mycket gott.
Här rostas det bröd.


Ava blev helt tokig i, på gränsen till besatt av, min gamla docka.

Ava och mommo kramas.
Vi klara hemresan med hedern i behåll. Umi har tutt (napp) som ljuddämppare, hehe.
Jag är jätte glad att jag åkte iväg trots att jag i ett skede undrade ifall det är värt att flyga ensam med två vildbasar. Det gick ju hur bra som helst. Flyget hem kändes urlångt men det gick ändå bra. På flygfältet betedde de sig exemplariskt.

Men visst är det skönt att ha kommit hem. Trodde jag sku tycka att uh, vad det är varmt, men jag tycker bara att det är jätte skönt. Lite på trettio grader i skuggan och en skön bris. Härligt. Barnen har hunnit plaska i minipoolen och de var också glada att se pappa och hitta sina leksaker. F hade fixat så fint, inte bara dammsugit och moppat, utan också tvättat fönster, bytt lakan och handlat sånt som vi alla tycker om. Han har nog väntat på att vi alla ska komma hem. Han hade lyckats fixa ledigt idag så nu ska vi bara njuta och säkert gå en sväng till stranden på eftermiddagen.

torsdag 4 augusti 2016

Stenar åt fisken och åka på cyckeln

Umi och mommo har utvecklat ett system att de plockar småsten och kottar som de, en åt gången, för längst ut på bryggan och kastar sedan åt fisken. Ditåt håller de hand, men icke tillbaka. Denna procedur repeteras minst 50 gånger i sträck, haha.




På morgonen går vi ut och promenerar så att Ava får en powernap. Min pappa tar ofta med sig sin cyckel och Umi får sitta på pakethållaren. Affa, sitta där, cyckeln, ropar Umi.



Mellan varven blir det mellanmål, oftast ute. De senaste dagarna har det varit tröjväder men riktigt fantastiskt skönt att vara ute.



Jag hann gå på middag med goda vänner och ah, vad det gjorde gott. Min mamma lade barnen och det hade gått på ett huj. Får anställa henne som nattare! Så skönt nu när Ava inte alls mera främjar mina föräldrar. Tvärtom. Hon är riktigt gosig med dem.

måndag 1 augusti 2016

Landeliv

Här fortsätter vi njuta av landelivet och skönt väder. Idag har det varit svalare men skönt likaså.


Umi har simmat massor med min mamma. Trodde att han sku tycka att vattnet är för kallt men tji fick jag.
Min systers hund, Lua, hjälper med diskningen
Dessa två älskar de gamla goda leksaksbilarna vi hittat i skjulet.



Imorgon skall jag ut på restaurang med några vänner och det ska bli så kul. Ava har accepterat mina föräldrar vilket känns härligt skönt. Hon är riktigt trygg med dem nu, efter några dagars anpassning. Ska under veckan träffa några andra vänner men i och med att de också har barn blir det kombinerade playdates. Riktigt roligt det med!