måndag 29 juni 2015

Planerat kejsarsnitt - part II

Idag var jag på Jorv, hade tid hos läkare för att diskutera och planera nästa förlossning. Alla olika alternativ gicks igenom och en undersökning gjordes. Slutresultatet var att det blir ett planerat snitt om lite på 3 veckor! Ett alternativ var att planera snitt c. en vecka - 10 dagar efter beräknad tid och ännu ge en chans för naturlig förlossning. Å andra sidan menade läkaren att det är mycket sannolikt att det skulle bli snitt hur som helst och att eftersom de klassar mig som risk föderska (väl på grund av hur förra förlossningen gick) så är planerat snitt helt okej, också enligt dem. Klart de betonar alla andra alternativ, vilket jag tycker är helt bra att gå igenom, men det blev ingen kamp med svett och tårar utan mitt önskemål togs väldigt snabbt emot. Vilken lättnad! Läkaren påpekade också att om vattnet skulle gå eller dylikt nu innan utsatt datum, emot alla odds, så är det ändå sannolikt att de gör snitt. Så snitt verkar vara min grej. Det påpekades dock att tidigare hade de strängare regler om att det måst ha gått 2 år mellan snitten, nu blir det ju bara 1 år 4 mån, och att flera barn inte rekommenderas efter 2 snitt. Nu är de inte mera lika stränga förutom att en naturlig förlossning inte rekommenderas efter 2 snitt, men kanske 2 barn räcker?

Jag frågade varför de senast väntat så länge för att göra akut kejsarsnitt och läkaren sade att det nog borde göras inom 24 timmar, och varför det i mitt fall väntats flera dygn hade hon ingen förklaring på. Det får vi aldrig veta men det känns super att det nu planeras såhär. Men herregud vad underligt att ha ett exakt datum och klockslag för när man får möta sitt barn. Kan man månne alls sova natten innan?

Från Jorv körde jag till ett bageri och köpte två feta bakelser för att fira. Hade givetvis tänkt ta bild på dem när vi satt på terassen med F med en kopp kaffe, men de hann slinka ner innan jag kom ihåg att fota. Istället bjuds en bild på Umi från idag, just innan han hällde vatten över mig så att jag hoppade till och fick en stor sticka rakt i rumppan. Där ligger den ännu, djupt inne i ena skinkan. F försökte operera, även min mamma, men det får vänta tills imorgon eftersom det krävde nål som ingen hade på sig just när operationen var igång.


söndag 28 juni 2015

Söndags deluxe - sol, grillning & vänner

Efter en god natt, F sov c.8 timmar, jag 9 timmar och Umi 11 timmar åt vi en skön frukost och gjorde oss redo för dagen. Lite efter kl.10 kom våra vänner, som har 2 barn, ena lika gammal som Umi och den andra ett par år äldre. Medan de yngsta drog en siesta, gick våra vänner en promenad runt stället innan vi började förbereda lunchen. Vi sku grilla och det bästa är ju att göra det med ved, i sydafrikansk braai anda. Så, som ni förstår så tar det hela ju en stund, men ack vad gott det blir. Vi grilla mais, zuccini, svamp med färskost, halloumi, och ett stycke kött. Vi åt länge och solen sken. Perfekt. De hade hämtat med sig jordgubbar, vindruvor, blåbär, körsbär och choklad. Ah vad gott. Sedan drog vi hela gänget ner till stranden var vi satt en god stund och lekte i sanden. Barn, sand, spade och hink är helt enkelt ett vinnande koncept. De lekte dessutom så fint ihop och hade kul. Halv fem tiden packade de iväg sig. Vilken härligt skön dag! Inte en enda bild lyckades jag dock komma ihåg att ta.

fredag 26 juni 2015

Hur barn kategoriseras

Barn kategoriseras från dagen de föds, allt från kläders färg (vilket man som förälder kan påverka) till hur folk bemöter dem (vilket man till en viss grad som förälder kan påverka). Flickor är ju ofta söta och gulliga och uppmanas vara lite försiktiga medan pojkar väntas vara med högljudda, busigare och modigare. Jag kan irritera mig något fruktansvärt på dessa skillnader och kommenterar som "stora modiga pojken" istället för "gulliga, söta pojken". Och ja "stora pojkar gråter inte". Argh! För att inte tala om kläders färg. Att det ännu är så idiotiskt att det delas i ljusrött och blått, typ. Vi hade glädjen att få egentligen alla Umis bebis kläder av olika vänner och släktingar och vi sade att vi gärna tar emot allt, förutom då kanske pinka kjolar, så han har haft kläder i alla olika färger, men mest neutrala för det är ju så som vi klär oss själva. Jag är inte en person som trivs i ljusrött. Det enda ljuröda jag har är en maskeraddräkt. Jag menar inte att det är fel att ha ljusrött men det intressanta är att nu när vi väntar en flicka så har vi fått 3 mega påsar bebis kläder, i princip allt i ljusrött. Klart jag kommer att använda dessa kläder för det är kläder i bra material och sku inte köpa nya bara för att de är ljusröda, men att ha allt i ljusrött tar så himla emot. Delvis för att det är så sabla stereotypt att flicka ska ha ljusrött men oxo för att jag själv inte är en ljusröd typ. Anyways, kanske bebisen trivs bra i dem, det kan vi hoppas, haha. Sedan när hon blir gammal att själv välja så får hon givetvis ha ljusrött om hon så vill, men att nu när man själv kan välja och lilla knytet inte har en aning om kläder och färg så känns det tokigt att ha allt i pink. Hur som helst så är vi ju förståss jätte tacksamma över alla kläder vi fått! Länge leve pink power.

Det finns ju en hel del dagisar (speciellt i Sverige) som jobbar på det här med könsneutral atmosfär och uppfostran vilket jag tycker är himla fint. Visst ska pojkar få busa, vara modiga, högljudda men också söta, blyga, försiktiga, gulliga, och allt där emellan. Samma givetvis för flickor. Bara en sån sak att barn behandlas lika och får leka med vilka leksaker de vill, inte bilar för pojkar och dockor för flickor. Mycket av kategoriseringen sker i form av ord, uttryck och sätt att bemöta barn. Det här är ett tema som jag inte är expert på men vad jag hört av förskolelärare och läst om så tycker jag att det är fint att erbjuda ett könsneutralt utrymme för de små.

Det som är skrämmande är när man märker hur man själv kategoriserar. Umi är ju jätte aktiv och nyfiken och istället för att säga det så, så säger man (jag) ofta att han är busig. På min senaste mamma-bebis träff diskuterade vi detta eftersom någon kommenterade att Umi hade en busig blick, och jag instämmde totalt. Han hittar ju på bus stup i kvarten. En vän kommenterade att man ska akta att han inte blir stämplad som den busiga medan en annan den försiktiga, tysta osv. Och det är sant att jag kan söka Umi och säga "Vad busar du här?". Det är ju inte illa menat men lätt kan det bli så att han placeras i kategorin -den busiga pojken- medan en annan -den försiktiga men mer verbala-. Förutom att vara busig är han ju urgullig, söt, kramig och allt det där som ett växande barn är.

Detta är ju ett tema man kunde jamsa på hur länge som helst men jag tyckte det var så bra när min kompis påpekade kategoriseringen av -den busige-. Jätte intressant att lite analysera sitt eget beteende och alltid kan man förbättra sig, utan att sträva till att vara den "perfekta föräldern".

torsdag 25 juni 2015

Vedklabbar i klädskåpet

Efter en natt hos mina föräldrar, här på lande, har vi flyttat in i stugan igen. Barnet radar vedklabbar i klädskåpet, en efter en, och när alla vedklabbar är i skåpet så förs de, en efter en, tillbaka till lådan, tills processen börjas om. Ingen orkar bry sig att det blir en massa vedbitar, flisor och annat på vägen. Bara härligt att sitta och titta på när den lilla underhåller sig själv. Han är fylld av fart och ibland går det lite väl snabbt så som när han på rymmen märkte att jag sprang efter så accelerera han i nedförsbacke så han slirade i leran, ansiktet först. Oh well, det verkade inte ens nämnvärt störa honom. Vi fortsätter med livet på landet och njuter varje dag, i sol som i rusk. Idag var vi båda, F och jag, och simma på simstadion medan Umi fick bli kvar på lande. Det var roligt! F hade inte varit där förrut och visst var det roligt att göra något tillsammans. Solen visade dock inte sina strålar och det var på gränsen att vara kallt, trots att vattnet ju är skönt. Hur som helst var det roligt att komma iväg en sväng.

tisdag 23 juni 2015

lördag 20 juni 2015

Graviditet och pigmentfläckar

Visste inte innan jag var gravid med Umi att man som gravid lätt kan få pigmentfläckar om man vistas i solen. Dessa fläckar kan i bästa fall förbli permanenta. Många lär få speciellt på överläppen som ett mörkt sträck. När jag väntade Umi så bodde vi ju i Mauretanien, ett hett öken land var det är svårt att undvika solen, eller ja egentligen sitter man nästan aldrig i direkt solljus för det är så sabla hett men man träffas ju ändå av solen nu som då. Vi åkte därifrån på semester till Cap Verde och där spenderade vi betydligt mycket mer tid ute i solen. Trots att jag alltid hade solkräm på mig så fick jag riktigt stora pigmentfläckar, en stor fläck mitt i pannan, c.5x5cm och stora fläckar på armarna. Jippii. Men vi kom till Finland i mitten på vintern och med att huden blekna så såg man inte heller mera fläckarna. Tänkte att få se om de kommer tillbaka när hyn blir brun igen, men nej, de har de inte gjort! Märkligt men skönt. Denna sommar jag har nog suttit i solen, fast ja, det har ju minsann inte varit väldigt hett eller stark sol, och har bara fått färg på ansiktet och armarna, men inga fläckar, än så länge. Jag hoppas att de hålls borta. De lär inte finnas några mirakel botemedel mot fläckarna, när de väl etablerat sig, om de inte försvinner av sig själv.

Midsommaren

Vädret svängde under dagen och det blev ju hur fint som helst. Vi åt en god lunch med mina föräldrar och faster och sedan kunde vi tutta på elden nere vid stranden. Solen till och med sken en stund. I många timmar eldades det.





 Sista bilden är tagen runt kl.23 när F gick ner och kollade elden. Då låg Xima, Umi och jag och snarkade gott.


fredag 19 juni 2015

Finsk sommar

Ja, jag skrev väl att vädret var super skönt så nu ska man inte klaga men jag menade ju att +16 och sol var skönt här på terassen, inte +10 och ösregn. Vi hann i alla fall grilla innan regnet kom.



Umi fick nya gummistövlar som jag hittade på en loppis för några euro. Han blev super glad när han såg dem och ville genast ha dem på sig. Svårt att avgöra rätt storlek men de verkar passa bra! Senare upptäckte han charmen med att stå i pölar. Ja som ni ser är det riktigt charmigt nordiskt midsommar väder, precis enligt tradition.




tisdag 16 juni 2015

Dagar på lande

Ganska lite att rapportera från landet förutom att vi har det skönt. Umi har fortsatt med att sova nätterna igenom så hoppas att den sömnlösa fasen på ett par veckor tog slut. Han får också mindre sur attacker som han plötsligt började få c. en månad sedan. Han känns mer harmonisk och jätte glad. Härligt! Imorgon ska jag träffa en kompis från Åbo som jag inte sett på närmare 10 år. Ska bli super kul. Sedan blir det en sväng till mödrarådgivingen för rutin kontroll och sedan närmar sig midsommaren. Vi ska fira (firar man midsommar eller spenderar man den?) på landet och tutta på en stor eld med gamla kvistar osv och grilla korv med mina föräldrar. Börjar redan bli tradition! Vädret är förövrigt helt perfekt (ja kanske nu inte regnet) för här på terassen som är i solen känns +16 riktigt passligt skönt medan +25 blir på gränsen av för varmt. Nåja, ok några grader varmare kunde det faktiskt vara för vattnet är ännu också bara +10 så jag har inte ens ännu doppa mig i år och det är sant att när solen går bakom moln så blir det snabbt kyligt och tröjorna får dras på igen. Ok, så jag tar tillbaka att vädret är perfekt trots att vädret är skönt för en kropp som expanderar men lite varmare kunde det faktiskt vara. Nå men va fan, en fågel flög som bäst förbi och sket på mig! Träffade glasögonen, den jäkeln.

söndag 14 juni 2015

Picknick, bastu och nu mot lande

Igår var det den varmaste dagen hittills denna sommar, typ +22 och strålande sol. Passligt nog hade vi inplanerad picknick på Fölisön med Fs teatergrupp. Där finns en allmän grill som värms med ved så det är bara att lägga på korv, grönsaker, bröd osv. Vi samlades runt grillen och sakta med säkert dök många upp. Vår grupp bestod av folk i olika åldrar från Finland, Iran, Marocko, Ryssland (Jekatinburg och Vladivostok) och då F från Irland/Algeriet. Roligt för mig att träffa sådär påriktigt de som F talat om. Intressant också att se hur det alltid finns några personer som liksom limmar ihop gruppen. Det var trevligt tills kvinnan från Marocko kom, då blev det fjång på gruppen, och trevlighetsnivån övergick till riktigt roligt; alla blev mycket mer pratsamma, livliga och skrattiga av sig. Henns personlighet och närvaro påverkade alla, och i mycket positiv bemärkelse. I de flesta sammanhang tycker jag att man kan urskilja en eller flera sådana personer, som endast med sin närvaro påverkar alla.

Grillplatsen var dock ganska långt borta från parkeringen så när vi sku hem så fick jag riktigt kämppa med att ta mig fram hela vägen. Attan vad magen spände. Som tur finns det en glasskiosk vid parkeringen så jag slängde mig på närmaste bänk och avnjöt en stor boll choklad glass. Den var jag väl värd, speciellt efter att ha ätit en massa grillkorv, gratäng, sallad, taboule och potatissallad, hehe. Middagen skippade jag dock för nu var magen full, så det blev en liten skål müsli istället.

På kvällen hade vi bastu här i vårt husbolag så vi turades om med att gå in i bastun medan Umi satt med två baljor och skvättade och fixade så tusan. Funkkar jätte bra! Nu ska vi börja packa för vi åker ut till lande för c.10 dagar. Eftersom regner öser ner så har vi inte precis jätte brottom utan avfärden får bli efter Umis siesta.

fredag 12 juni 2015

Hur går det med ätande och sovande då?

Bättre! Ja med sovande så vågar man nästan inte ens säga det högt men de senaste nätterna har Umi sovit 11,5 timmer i sträck, utan att vakna. Han har vaknat runt 8 eller idag halv 9. HALV NIO! Herregud vilken lyx. F och jag känner oss som om vi varit på semester att ha sovit gott i några nätter.

Ätande då? Lite mer si som så men har helt övergått från puré till helt vanlig mat så på tanke på det så går det ju bra. Har måsta tänka om också lite vad som lönar sig att ha hemma och vad som kunde vara bra lunch/middag eftersom han äter med fingrarna så är det ju bäst om det är mat i bitar och inte någon form av sås. Höna/köttbullar är alltid en hit men han tycker också om tofu så det är ju super. Kan värmas och serveras till exempel med avokado och diverse grönsaker. Pasta fungerar ju även bra och egentligen alla grönsaker och verkligen alla frukter. Det är lunchen som orsakat huvudbry. Oftast slutar det med att han efter 40 min fortfarande bara svalt 2 tuggor, helt oberoende på vad man gett honom. Det kastas på golvet och mosas i bordet och i håret. Men vi har inte gett annat, så som banan, som han säkert sku äta, utan han har helt enkelt fått hålla sig till eftermiddags mellanmålet och det har funkkat bra. Igår tänkte vi att vi ju kan testa om han sku äta IKEAs barnmat eftersom vi ändå sku dit den tiden. Och jo, han klämde i sig flera stora köttbullar och potatismos! Haha. På kvällen åt han massor med kyckling som jag lätt stekt upp i smör och olika kryddor (bland annat tikka masala), och en hel liten avokado och körbärstomater. Så igår var verligen en lyckad mat dag. Sakta med säkert så anpassar vi oss alla till denna nya matfas. Det har varit en del frustration på vägen men det roliga är ju att han egentligen äter allt och man (vi) måst komma ihåg att detta också är något nytt för honon, så is i hatten bara.

tisdag 9 juni 2015

Moderskapsförpackningen kom på posten!

Idag fick jag hämta ut moderskapsförpackningen och ojojoj vilka fina grejor alltså, inte bara gulliga utan bra material och snygga dessutom! Fick ju inte en när jag väntade Umi eftersom jag inte hört till Finländska socialskyddet tillräckligt länge (var utskriven 5 år) och kommit till Finland endast 2 månader innan beräknad tid. Har ju nog sett och förstått vad en sådan låda innehåller men att få öppna en helt själv och inse att alla dessa grejor är till vår familj är ju helt fantastiskt, och att ALLA blivande mammor får en sådan, om man vill.

Bild från FPA hemsida
Visserligen fick vi en sådan låda av min brors familj till julklapp, innan Umi föddes, eftersom de visste att vi inte var berättigade till en officel FPA låda. De hade samlat ihop en liknande sats kläder och grejor man behöver med en bebis! Vilken super present det var! Julklapps tips, haha!

Uteäventyr i bilder

Här kommer en bild bomb av de sista dagarnas utehäng. Ibland vid någon gunga, ibland vid någon strand, ibland sandlådan och ibland lite här som där. Ibland rymmer Umi iväg riktigt långt bort, helt orädd och mycket nyfiken.











Som en sengångare i poolen

Igår hasade jag mig 500 meter långsamt framåt i poolen som en sengångare, medan gamylerna simmade förbi,  men attans vad det var skönt. Har inga visioner eller önskemål att simma snabbt eller långt utan bara njuta och sträcka på kroppen. Eftersom jag var på simstadion njöt jag av solen och vinden och precis när jag var färdig så kom regnet. Perfekt! Egentligen sku jag ha haft en mamma-bebis träff samtidigt, men tidpunkten var inte så passande med tanke på Umis siesta och ville inte rubba hans dagssömn just nu när han börjat sova bättre så prioriterade istället egentid i bassängen och kaffe med en vän efteråt. Mycket lyckat! Som balsam för själen.

lördag 6 juni 2015

När tålamodet prövas - sömnbrist och mat trots

Igår var en riktigt rutten dag. Umi hade sovit dålig så vi vaknade ofta och sedan lite över kl.05 tyckte han att det var morgon. Sömnbrist i sig är ju inte hela världen och jag blir inte automatiskt på dåligt humör av det, men när det kombineras med  mat trots (av Umi, inte av mig eller F) och lite 8 mån gravidtrötthet så var slutresultatet en hängig, trött, lättirriterad och sur kvinna. Jag lyckades inte på hela dagen skaka av mig den olustiga känslan. Det släppte dock på kvällen när vi var i parken och Umi kikna av skratt i gungan. Sån genuin spontan glädje att man inte kunde annat än skratta. Vi sku egentligen ha gått på en vernissage men fick avboka för det kändes inte som en bra idé att gå dit på skit humör med ett trött barn, sku nämligen just ha varit den tiden på kvällen.

Mat trotsen beror på att vi börjat övergå helt och håller till vanlig mat och att han sku äta själv vilket innebär att varje måltid tar en timme. Han tycker ju om det mesta så det handlar inte om att smaken inte sku duga, men när allt ska smetas i bordet, kastas på golvet och endast var tionde bit går i munnen finns det stunder man blir sjukligt irriterad. Klottet i sig stör inte mig, eller jo, tycker inte om när mat kastas på golvet, men det är inte det som är problemet. Bäst funkkar det att variera, han får ta med händerna en stund tills han börjar kasta och ingenting går i munnen, sedan får han en bit i taget placerat framför sig, sedan ger man lite med gaffel/sked, sedan får han äta själv lite med skeden (inte så hemskt lyckat ännu) tills man ger upp. Gårdagens lunch var helt hopplös så tillslut sa jag nej nu får det räcka och han fick inget annat i stället. Det är också bra att komma ihåg att det ju inte går någon nöd på de små om de en måltid äter sämre eller som i detta fall nästan ingenting. Han var hur nöjd som helst tills mellanmålet. F tycker om att väga maten man ger så man ska ha en idé vad han ätit, men med denna nya fas så är det ju helt omöjligt (jo kan väga portionen innan men att sedan samla upp allt från golv och bord och försöka luska ut hur mycket som egentligen stoppats i munnen känns lite ambitiöst) och dessutom är han redan så gammal att han äter vad han äter, inte väger vi ju heller vår mat. Det som också är frustrerande är att när han blir varm eller nervös så börja han klia sitt hårbotten vilket innebär att han smetar sin mat i hela huvudet, igår var det potatisbitar med smör och lax. Han lukta fisk hela dagen. En till irriterande grej är att han behöver någon form av underhållning medan han äter, till exempel en plastburk och slev eller ett lock osv men med jämna mellanrum kastar han dessa på golvet och vägrar fortsätta äta om man inte tar upp dem. Det är ju inte hela världen men när varje nersträckning är en utmaning med gravidmagen så sku man helt enkelt inte orka böja sig med 2 min mellanrum. Jag vet att det är en fas som man helt enkelt får gå igenom, men nog kan faserna vara irriterande för det. Det positiva är att han verkar tycka om precis all mat man ger, oberoende om det är avokado, oliv, höna, frukt, fisk, kött, pannkaka, pasta eller ja, you name it. Allt smakas på och sväljs, i alla fall ett par bitar, och det är ju himla fint!

Började också tänka på hur man ska takla trötthet kombinerat med att vara lättirriterad när nästa bebis kommer. Umi kommer ju bara att vara 1 år 4 mån, och visst är vi förberedda på att det kommer att bli hektiskt, men måst komma på ett sätt att inte automatiskt ta ut trötthetsirritation på Umi. Känns inte alls rättvist. Som tur är vi båda hemma så hoppeligen är ena av oss lite piggare och så får man rotera. Ser dock jätte framemot att ha båda barnen här trots vardagskaos och trötthet. På ett underligt sätt är det också himla charmigt, då när det är som eländigast. Haha. F sa här om dagen att han på ett knepigt sätt ser fram emot nätter när man vakar med en minibebis. Tänk, vi ska bli en familj på 4, ja 5 med Xima. Lycka!

I natt sov vi alla gott så humöret är på topp. Umi är dock lite snuvig och hostig idag så vi fick börja med ventoline och flixotide, som vi fick stränga order om att ge vid minsta tecken av förkylning. Tror han fick kallt här om natten. Det svåra är att har han för varmt så börjar han klia och vaknar, och sover mycket bättre i kallt. Han rör dock mycket på sig och inom kort är täcket i en hög brevid honom och kan ju inte dra det tillbaka på när det blir kyligt, så i något skede har han säkert fått kallt (haft fönstrena lite på glänt). Det är en teori, en annan är att han fått en förkylning när vi var på stan eller i butiken. Vem vet.

torsdag 4 juni 2015

Kastat trosor på busschaffören

Ja, det har jag gjort idag! Busskortet hade inte tillräckligt med pengar på, så fick gräva fram plånboken och då flög trosorna från väskan rakt på chaffören. Vi hade lite av en silent moment, men beslöt att inte börja förklara att jag var på väg till simhallen och att trosorna var det sista jag satt med i väskan och därför flög de nu ut. Det var bara att sträcka fram handen och stoppa ner dem i väskan, ta biljetten, nicka lite generat och gå och sätta sig. Så har man gjort det då!

Dröm vs vaken

Knäppgöken (alltså jag) har haft så jäkla verkliga drömmar sedan Umi föddes. Så att jag vaknar och kan inte urskilja mellan dröm och vakentillstånd och det handlar alltid om att jag söker Umi eller något liknande. Det leder till att jag i yrvaket tillstånd går runt i lägenheten och söker honom under bordet eller i skåpet (!) eller torkar "dynan runt munnen" för jag tror det är Umi som dreglat. Har skrivit om det tidigare här och här. Nu har jag inte haft sådana drömmar på några månader faktiskt förrän i natt. Vaknade och undrade var han var för jag "visste" ju att han hämtas till vår säng, vilket aldrig sker för han kan inte somna om med oss, så han sover alltid i egen säng, sedan typ 6 mån gammal. Hur som helst så visste jag då att han var där men var försvunnen så istället för att direkt gå till hans rum och kolla sängen så börja jag söka runt i lägenheten, ja under bordet, bakom soffan, ja ni förstår inte speciellt logiskt. Nå det visade sig ju att han sov lungt i egen säng. En stund senare vaknade jag av att han spyr ner hela bokhyllan, vilket också är mycket osannolikt eftersom bokhyllan inte finns i hans rum, men i mitt sinnestillstånd var han ännu på fri fot så nu drog jag en ny runda runt hemmet och sökte honom. Underligt nog var bokhyllan varken nerspydd eller Umi på fri fot. Goda nyheter är att han sov hela natten utan en enda väckning.

Knäppgöken

onsdag 3 juni 2015

Sköna vardagar trots dålig sömn

Ganska sköna dagar hemma. Haft vänner med bebisar på besök idag, ätit smörgås i solen, lekt på stranden och avnjutit en god middag lagad av F. Inte illa, inte alls illa. Imorgon skall jag till mödrarådgivningen, sedan till simstadion med en vän och ännu lunch i stan på det. Inte alls illa det heller. På fredagen skall vi på vernissage. Kul! Det har varit skönt väder, vissa dagar svalare med lite regn men andra soliga men blåsiga. Varför det varit skönt är att sen när det är högsommar blir det något fruktansvärt hett i vår lägenhet. Vi har enorma fönster på vilka solen gassar hela dagen lång. Men nu har det varit super skön temperatur inne och med fönstrena uppe har det fläktat sådär passligt.

Min hy började genast reagera på kortisonkuren så det känns himla bra och foglossningen känns nästan bortflugen. Och JA Umi sov förra natten 11 timmar med bara en väckning, hurrraa. Snacka om att jinxa ödet när jag nu gladeligen berättar hur bra det nu går. Hah! Umi har nu i 2 veckors tid sovit som en kratta, alltså verkligen dåligt men varje natt dåligt på sitt sätt så omöjligt att fånga ett klart mönster. En natt grät han i 3 timmar mitt i natten, någon annan natt vakna han 30 gånger, men somnade genast om när man rörde vid honom, någon natt kliade han sig helt galet, en annan natt skrek såndäna gälla hemska skrik (vi tror mardrömmar) och några nätter kastade han sig som en vilde runt i sängen så att huvudet och resten av kroppen dunsta hårt mot spjällsängens väggar, men alltså inget klart sammanhängade mönster. Varje kväll väntar man med spänning hur det går, varje natt går man omkring och sjunger och vaggar och på morgonen går kaffe konsumptionen på högvarv. Vi hoppas det bara är en av dessa härliga faser och att den snart sku vara färdig. Som tur är vi ändå två som kan turas om. Nå håller vi tummarna uppe för denna natt.

tisdag 2 juni 2015

Vintermössa i värmen

Umi hämtar sin tjocka vintermössa och vill ha på den, sen far han runt som en virveltrumma, som vanligt, med sin vattenflaska. Ibland stoppar han på kaffepaus (han dricker inte på riktigt men sätter läpparna vid kanten och tycker det är jätte roligt). Svårt att få busen på bild när det är full fart på gång, hela tiden, haha. Aldrig att han sku sitta stilla i soffan och pyssla med något, som jag ser på bloggar att vissa barn i hans ålder gör. Eller gör dom det på riktigt? Här bjuds på suddiga vardagsbilder och lite kaos i bakgrunden, så där som det är.







måndag 1 juni 2015

Atopisk hy - Allergi gnäll

Brukar ofta nämna att Umi kliar sina fötter eller något i samband med hans atopiska hy men sällan nämner jag min egen. Jag har ju en atopisk hy som heter duga. Ser stora delar av året ut som en röd fläckig hyena och då menar jag verkligen röd och verkligen fläckig. För att vara lite fåfäng kan jag säga att jag oftast blivit besparad i ansiktet, vilket är skönt, men sen igen är resten av kroppen träffad, alltså verkligen hela kroppen, rygg, mage, ben och armar. Ibland är hyn riktigt bra, oftast när jag lämnat Europa bakom mig. Som bäst har jag inga exem alls när jag får vara i tropiken. Oftast smyger den dåliga hyn tillbaka desstu närmare jag kommer Europas gränser. Det kliar, blöder, svider och är sådär allmänt skönt. Under åratal gick jag alltid med scarf för nacken och halsen såg så fruktansvärd ut, dessutom passade scarf min stil så det löstes ganska bra. Eller ja, jag såg till att det passade min stil. Ingen sku nog ha trott att jag hade scarf på grund av blödig nacke. Inte för att glömma långa tröjärmar för att gömma händerna. När jag var barn tyckte jag ibland att det var så sjukt orättvist, mina syskor har ingen allergi och barn som vuxna frågade jämt vad det är. Frågorna störde egentligen inte men dom där blickarna. Jag är i dag van med blickarna men som i söndags på babysimmet så kan man inte undvika märka hur det stirras, och ja min hy var riktigt dålig så visst jag förstår att folk tittar, det handlar inte om några små exem. Men kan inte ljuga och säga att det inte skulle kännas jobbigt för klart det gör det. Skit jobbigt. Haft igen riktigt kämppiga exem i en veckas tid och insåg idag att nej nu får det räcka, jag behövde förnya mina kortison krämer för att få bukt på detta. Här tänker jag inte lägga in chokerande bildbevis.

Hälsostationen ville inte ge en akuttid för det handlar ju om exem, och erbjöd en tid efter midsommaren, men efter mycket gnäll från min sida fick jag trots allt en tid tills idag. Tur det för läkaren suckade djupt när jag drog av skjortan och byxorna. Direkt en veckas kortison kur, i piller + 2 olika kortison krämer. Nu ska vi hoppas att jag får bukt på detta, i alla fall det värsta. Lite smått jobbigt när kläderna fastnar i hyn, i såren stora som hela ryggen, var man kliat sig blodig.

Som barn lärde jag mig också tänka att alla har vi våra problem, vissa mer synliga än andra. Någon tycker illa om sina tänder, någon har det skit jobbigt hemma, en annan kämppar med evig akne, och vissa människor är helt enkelt inte alls trevliga. Jag tänkte alltid att ok, jag ser kanske ut som en fläckig hyena men i allafall är jag ganska trevlig. Måst också påpeka att jag haft fantastiska pojkvänner, faktiskt alla, som helt sett förbi detta och orkat smörja in min rygg med diverse krämer morgon och kväll. En blev också expert på att sköta om mitt onda hårdbotten, så när vi tittade på film satt han och kammade håret och lade kortison + bassalva var det behövdes. Snacka om vardagsromantism.

Sådär, skönt att gnälla av sig. Dagens positiva är att jag haft betydligt mindre foglossnings krämpor.