onsdag 30 september 2015

Långa promenader i eftermiddagssolen

Det har ju varit så hiskeligt fint väder så vi har passat på och gått på långa eftermiddagspromenader hela familjen. Oftast brukar vi gå till en lekpark och medan den ena blir och leker med Umi så går den andra på en längre promenad med Xima och Ava. På detta vis luftas alla, men nu har vi alla gått tillsammans och varje dag på nytt ställe. Idag gick vi 6 km och igår 5, och på söndagen också 5. Det gör oss alla så gott. Umi får ju enorma mängder frisk luft, först är han i parken 2,5 t per dag och sedan sover han på balkongen 1,5-2 t och sen går vi ännu ut varje eftermiddag minst en timme. Passar honom så bra för blir man bara hemma en eftermiddag så slutar det i att han går omkring och skriker. Jag njuter också av promenaderna, så skönt att sakta med säkert komma i form efter 2 tajta graviditeter.
Dagens vy

måndag 28 september 2015

Rabbits on my mind - It's a dog life

På kvällarna när det börjar skymma kommer hararna fram. Xima blir helt tokig. Hon sitter och har full koll på dem, darrar till av spänning, kommer till en och gnäller, hoppar tillbaka i soffan och står på helvakt. Här sitter hon om kvällarna och spanar. Världens lyx dessutom, egen super mjuk och skön soffa med världens utsikt över gården. It's a dog life!


lördag 26 september 2015

Är din bebis snäll?

Ja, det frågar faktiskt folk. Såklart min bebis är snäll, vilken bebis är nu inte det? Ingen bebis gråter "på flit", utan då har den ont i magen, kallt/varmt, saknar en famn osv men snälla är de ju alla. Jag antar att frågaren menar ifall bebisen är så att säga "lättskött" dvs sover bra, äter bra och dylikt men frågan "är din bebis snäll" retar gallfebern på mig.

Hello Salmon and broccoli!

Dagens middag var en succé. När Umi ännu åt puréer så lagade jag ofta fisk, bland annat lax och han åt med god apetit. När han övergick till bitar och "vanlig mat" så dög inte fisk inklusive lax alls. Han hade också ätit alla sorters grönsaker som nu inte heller var lika pop. Slött. Han åt dock tofu som kändes bra, men plötsligt så vägrade han även det. Det betyder att det blir mycket maletkött/ höna/ köttbullar/ knackis med potatis/pasta/batat i ugnen och avokado. Malettköttsåserna har jag dock lagat med lök, vitlök, stor mängd riven morot, champinjoner och tomatsås så att det inte enbart är kött. På senaste tiderna har vi börjat lägga med broccoli i potatismosen och det har funkkar bra, men fortfarande har han spottat ut laxen, tills idag.

Idag bjöds det på potatis-broccolimos, ärter och ugnslax. Och han åt allt med stor apetit! Yes! Tricket var att han för det första var redigt hungrig och för det andra att vi åt samma sak, fast vi hade kokad potatis och broccoli, och så serverade vi honom och lät honom sköta ätande själv, medan vi åt i lugn och ro. Sitter man där med skeden och all fokus ligger på honom så fungerar det inte så bra att introducera något nytt. Han pilla lite i laxen, åt mosen och ärterna. Plötsligt fick han upp ögonen för laxen efter att ha spottat ut ett par gånger och åt allt han hade på sin tallrik och ville dessutom ha mera från min tallrik. Alltså hurraa! Detta betyder givetvis inte att han sku äta lax imorgon igen, men detta var i alla fall ett steg i rätt riktning. Jag äter gärna fisk och tycker att både Umi och vi inte sku behöva så mycket kött så ifall fisk och tofu börjar smaka igen så känns det verkligen bra.

fredag 25 september 2015

Hjälpa till hemma

Det som jag glömde nämna i Umi 18mån inlägget var hans iver med att hjälpa plocka upp kassarna när man storhandlat. Man ställer sig själv vid kylskåpet och kassarna på golvet så ger han en sak i gången åt en. Han för också grejor till badrummet. Det är så sött när han kämppar med stora förpackningar.

 

 


torsdag 24 september 2015

Roadtrip - Destination Rovaniemi!

F och jag är ju båda sådana med myror i byxorna och ska hela tiden flänga och fara. Blir tokiga om man inte har minst en resa eller flytt att se fram emot och planera. Nu har vi ju visserligen en flytt till Malta att planera men det känns ju ändå som en evighet till dess. Vi var snabbt överrens om att det vore kul att se lite mer av Finland. F har aldrig varit mer norrut än Tammerfors. Sagt och gjort. Nu är första nätterna bokade och natttåget hem. Däremellan har vi 10 dagar. Roadtrip är på det viset också bra att då behöver vi inte fixa något för Xima, utan hon hänger ju självklart med. Nu är planen denna att köra till Vasa och stanna 2 nätter där. Jag har vänner där som både har barn och hund/ar så vårt gäng smälter ju bra in. Sedan har jag en god vän/kollega som bor i Kokkola, så då blir det två nätter där eller alternativt i Jakobstad. Inget efter Vasa är ännu bokat. Sedan kunde vi köra till Uleåborg och därifrån till Rovaniemi men tänkte att det är kul att se lite annat än kust och lite mera skog så vi siktar på Kajana och sedan Kuusamo, 2 nätter per ställe. Sedan hade vi tänkt åka till Rovaniemi men min vän där är just då bortrest men kommer nästa dag så vi stannar en natt på vägen, kanske vid Auttiköngäs, varefter vi sedan far till Rovaniemi för 2 nätter. Sen blir det natttåget hem. Och hör och häpna, natttåget med bil, 2 vuxna, 2 små barn och hund kostade 140e. Vilket kap alltså! Har alltid haft för mig att det är betydligt dyrare vilket det visserligen också är vid peakseason. Trots att vi har goda vänner på flera av ställena så bokar vi in oss på diverse hotell/stugor/lägenheter pga jag tycker det är skönare för alla så. Vi är ju ändå ganska många, högljudda, håriga och ibland smått gnälliga. Ska blir jätte kul! Vi far om exakt en månad. Sannolikt har vi skit höstväder och alla är förkylda men kul att komma iväg är det ändå.

Vi gjorde en 1 månads roadtrip i Baltikum när Umi var 5 månader och det gick super. Vi planerade också så att vi körde max 200km de dagar vi körde och stannade min 2 nätter per ställe. Lättare så för oss (bära grejor av och an), lättare för Umi och lättare för Xima. Nu blir den längsta kör snutten Helsingfors-Vasa vilket är 420 km, men det går säkert bra!

Här började vår Baltikum resa hösten 2014, pet-friendly hytt till Tallin.

Xima njuter av Spa Hotellet i Kuresaare

Vilken snygg man jag har!

Vi hyrde en liten stuga i Tüja i Lettland


tisdag 22 september 2015

Umi 18 mån och Ava 2 mån

Nu får det bli ett inlägg om Ava och Umi, vad de gör idag, för det är så roligt att se tillbaka på det senare för man glömmer ju, och ack vad man glömmer snabbt.

- Umi går i parken och älskar det. Han klättrar upp och rutchar själv ner för mellanstora rutschbanor. Han kan sitta i stor gunga och hålla i själv. Han bakar kakor och bygger i sanden.

- Han är helt besatt av riskakor. Det första man hör honom säga på morgonen och det sista han säger innan han somnar "iiiiskaka".

- På rådgivningen bad de oss estimera hur många ord han kan, de tippa på 30-40. Ja, kanske det, svårt att säga, många ord har vi inte ännu luskat ut vad de betyder, så som "eika" och "ika". Sen säger han tydligt "håll i", "encore" (mera på franska), "babbaaan" (banan), "nektarin", "tutu" (tutten), "gugu" (groda) osv. Det är ganska lätt att förstå vad han menar trots brist på längre förklaringar. Han går också omkring och säger "nä" och svänger på huvudet på sidan, eller "non non non".

- Han har 11 tänder, om vi räknat rätt. Nedre och övre baktänderna har kommit under senaste veckorna. Han har börjat drägla igen efter att det redan tagit slut.

- Han är så nyfiken, glad och social. En riktigt goer typ.

- När man borstar hans hår och säger, gå och visa åt pappa, så tar han borsten och går så stolt över till F och snurrar runt med ett fånigt leende.

- Han äter jätte duktigt själv med sked och gaffel. Eller bäst med gaffel, då trillar det mindre. Morgongröten matar vi ännu dock för den är så het.

- På kvällen när man frågar om han vill gå i badet så börjar han helt hysteriskt städa alla sina leksaker. Innan varje duplobit eller bok är på sin plats vägrar han gå. Praktiskt! Det är något han lärt sig i parken så detta städsystem innan badet har han själv infört.

- Umi är 81,5 cm och väger 11,4 kg.

- Han är härligt söt med Ava. Hämtar filt och tutten och har inte visat några tecken på svartsjuka.

Vad gör Ava då?

- Ava har börjat sova på natten, hurraaa! Och därav också mer vaken på dagen.

- Hon ler och svarar på tal.

- Hon sover enkom på mage förutom i vagnen på promenad och givetvis i bilstolen. Hon är lätt att ta med och är nöjd när det händer saker o ting.

- På 8 veckors kontrollen var hon 5175 g och 57,1 cm. I jämförelse var Umi på 7 veckors kontrollen 5545g och 60 cm.

- Ava är mycket mörkare än Umi, här blir det nog inte några blåa ögon.

- Hon är frisk och växer bra.

                          

lördag 19 september 2015

Klassträff

Eftersom vi flyttat en del när jag var barn så har jag hunnit gå på olika klasser i olika städer. Hela lågstadiet, förutom klass 5 då vi bodde ett år i Frankrike, gick jag i svenska samskolan i Tammerfors. Idag var jag på klassträff! Har inte sett dem, förutom en, sedan 1993 (!) så det var ju lite spännande. Vissa såg precis lika ut och vissa mindre, och så var där ett par som gått på klassen efter min tid. Jag deltog i lunchen som hölls på Cafe Piritta. Himla kul! Hade först tänkt att jag sku ta med Ava men tänkte sen att nej, det ska jag nog inte göra, jag vill ha lite me-time och kunna umgås på riktigt utan att stressa över om hon sover, kommer hon att vakna och är hon månne hungrig osv. Eftersom vi aldrig gett flaska åt henne så gjorde vi helt enkelt så att jag amma till sista minuten, innan jag sprang iväg till tåget och så kom F, Umi och Ava efter mig med bil. Jag gick hemifrån vid 12 och de sku plocka upp mig vid kl.15 (man kan räkna med att Ava hålls mätt i 3 timmar, speciellt om hon sover) men eftersom Ava inte hade någon panik så skjöt jag upp på upplockningen så lite innan kl.16 vinkade jag hejdå och joinade familjen. Jag är verkligen glad att jag gick på träffen. För det första kul att träffa dem och för det andra jätte skönt att göra något helt annat. F hade också klarat rulijansen galant.

fredag 18 september 2015

Basilika Tofu - Hot Bangkok vegetables - Yellow Curry Sauce - Wok med ris

Igår blev det en blandning av allt möjligt vi hade hemma och gott blev det! Basilika marinerad Tofu med Yellow Curry sås och en påse frys grönsaker - Hot Bangkok - som serverades med Jasmin ris. Umi fick också smaka. Han åt några gröna bönor och lite tofu. Han tyckte tidigare massor om Tofu tills det sade hel stopp. Synd, tyckte vi för tofu med avokado kändes som en bra lunch för honom, men kanske det kommer tillbaka igen. Enligt tradition bjuds det på suddiga vardagsmat bilder.


                              



torsdag 17 september 2015

Party girl har börjat tröttna

Ava aka Party Girl har börjat sova riktigt bra, och ja nu får jag säkert äta upp mina ord för garanterat kommer hon att sova som en kratta när jag skrivit detta. Men hon somnar för natten ibland vid 20.30 och ibland kl.22 men äter oftast inte innan kl.02 eller som inatt kl.04. På morgonkvisten äter hon dock oftare men första sömnen kan vara upp till 5-6 timmar vilket ju är jätte fint. I natt sov hon från kl. 22.30-04 och åt på 10 min och somnade genast om och sov till 06, när hon ville äta igen. Sen bökade hon på i sängen fram till 07 när hon somnade om. Fast hon sku äta flera gånger, vilket hon gör vissa nätter, så somnar hon genast om, vilket ju är härligt. Har inte suttit uppe i flera timmar mitt i natten som i början. Bravo Ava!

Trivs Umi i parken?

Han älskar det! Så länge han har rätta kläder och inte blir fuktigt och kall så älskar han att vara där i alla olika väder. Regn och rusk blir ju liksom ett bonus för då finns det vatten och lera att leka med. Han är där vardagarna från kl.09 till 11.30. Så bra system!


onsdag 16 september 2015

Ruskovilla - upp till bevis

Har hört mycket om märkets Ruskovillas ylleunderkläder. De har även en variant med silk som lär vara bra för sådana med känslig hy. (Detta är inte ett sponsorerat inlägg). De är tunna men lär hålla varmt och speciellt torrt. Inte helt gratis men ifall de är så bra som sitt rykte så är priset värt det, 34e för kalsonger och 34e skjorta. Ute ösregnar det och Umi har för första gångern på sig sina ylle-silkunderkläder.


 

Svårt att få honom fångat på osuddig bild. Han hänger alltid vid min dator fast det bara är musik som spelar, dvs ingen video, men han vill ändå stå där och lyssna, dansa och pilla på alla knappar.

tisdag 15 september 2015

Utsökt vegetarisk pasta

F läste en tid tillbaka om "one pot pasta" var man lägger allt in i en kastrull, låter det koka och voilà! Han blev intresserad att testa och det blev himla gott. Igår bjöds det igen, nam.


Pastarätten innehåller rödlök, vitlök, sparris, broccoli, svamp, ärter, citronskal, kryddor, grädde och linguine spagetti. I princip lägger man allt kastrullen och låter det koka så att pastan är färdig. Bjuds gärna med parmesan och ett glas rött.

Här kan man se flera recept på one pot pastas.

måndag 14 september 2015

Pricktest - duktiga föräldrar...

Ja idag hade vi då inbokat Umis allergi pricktest, men nå det blev inte till något. Igår kväll/natt vaknade jag till att F kom in och sa att han tänkter ge Atarax åt Umi pga han kliar sina fötter, gråter och kan inte sova. Bra säger jag men just efter att han gett det så inser jag ju att neeej, det sku man ju inte ge natten innan testet. Detta hade jag dock glömt att berätta åt F... På morgonen kollade jag papprena och man får inte ge någon form av antihistamin FEM dygn innan testet, den infon hade jag tydligen missat lite. Jag ringde allergisjuhkuset kl.08 som bekräftade att testet va kört, så fick en ny testtid nästa vecka. Hoppas hyn på armarna hålls tillräckligt fin till dess.

Vilken lördag alltså! Refugees Welcome picknick & fest

Vi hade program så in i norden och va kul det var. Började dagen med att storhandla för veckan, vilket  sig ju inte är ett super kul program men helt ok, och så va det gjort. Efter att Umi sovit siesta åkte vi in till stan och gick på Refugees Welcome picknicken.

Angående picknicken måst jag säga att jag tycker det var ett fint initiativ att ge lite positiv fiilis mitt i allt det jobbiga. Förstod att flyktingar hade meddelats dagen innan och busstransport organiserats från mottagningsenheterna. Ganska lite kvinnor och barn syntes till men ändå hundratals flyktingar bland tusen (-tals?) picknick deltagare. Vi borde ha lagat massa mat, tagit med en filt och en skylt var det står "kom och ät" men det gjorde vi inte. Det lär ha funnits soppa. Jag hoppas andra var med engagerade än vi så att flyktingarna bjöds på mat. De som jag iakttog gick omkring och log, det måst ha varit skönt att se människor med positiv inställning och få en liten andningspaus. Några följde med Umi när han sprang till höger och vänster, speciellt en man kunde inte släppa blicken, han blev helt rörd. Jag föreställer mig att han kanske har barn i samma ålder, barn som han saknar något otroligt. Vissa har kritiserat picknicken med att vad är det för idé att ordna något så banalt som en picknick medan flyktingarna står och köar vid polisstationerna i timmotal utan vatten och mat i väntan på att bli registrerade. Det ena behöver ju dock inte utesluta det andra. Vad jag menar att är det är ju inte så att om man deltar i picknicken så kan man inte gå till polistationen med mat. En bekant (vill inte nämna namn eftersom det var på hens privata FB sida) skrev så bra på FB, att majoriteten av oss sitter hemma över ett vinglas och ojar oss över flyktingkrisen, samlar kanske några klädesplagg, men vill inte ha "dem" - människorna - problem - för nära. Vi vill inte rubba vår bekvämlighet. Så sant så sant. Nu tycker jag inte heller att alla behöver eller kanske kan vara överallt och göra allt, men ett som är säkert är att alla kan hjälpa på sitt sätt, donera kläder, pengar, tid, husrum osv. Alla har vi olika förutsättningar. Det viktiga är att vi ser, nu menar jag verkligen ser, dessa män, kvinnor och barn som är här nu, och behöver all hjälp och omtanke som de kan få. De är inte massor vi läser i tidningarna om, de är inte statistik, utan de är individer som tagit sig genom europa, upplevt så jädrans mycket elände, och de är här nu. Om vi alla gör något så spelar det en stor roll!

Umi började bli gnällig så vi åkte hem, passade dock bra för Xima sku ändå ut och promenera och Ava var hungrig. Vi var bjudna på fest på kvällen, en vän som F lärt känna via teatergruppen, men vi började tänka att vi nog får skippa det för inte så kul att gå dit med en gnällig Umi, trots att vi tänkt att vi bara stannar en timme eller så. Precis när vi kommit hem ringer min syster och frågar om picknicken. Vi tala ditt o datt och jag sa att de kan använda vår bastutur för vi sku egentligen på fest men pga Umis trötthet så far vi säkert inte men att vi ändå inte orkar gå i bastu. En stund senare ringer hon på nytt. Lämna Umi med oss säger hon! Han älskar att leka med sina kusiner så jaaa, why not. Vi har faktiskt aldrig lämnat honom med dem på kvällen, varför vet jag inte, det har bara aldrig blivit av. Så med buller och bong åkte vi iväg på fest. Vi tänkte att vi bara stannar en stund och kommer innan han ska läggas. Min syster skicka meddelande att hon gärna vill pröva lägga honom att stanna bara längre om vi trivs. Det var roligt på festen så yes! Super god väst Afrikansk mat och människor från alla världens hörn. Ava blev buren och ompysslad av folk från Slovenien, Ryssland, Iran och Botswana. Vår lilla party girl trivdes som fisken i vattnet och var jätte nöjd hela tiden. När happy Birthday sången sjöngs så tystnade jag kvickt för en stor del av människorna sjunger i kör och det lät minsann lite annorlunda än när min familj samlas och sjunger som ett gäng kråkor. Min syster lyckades få Umi att somna, hurraaa, så vi kom hem efter halv elva. Kändes riktigt sent, haha! Det var så kul att träffa en massa nya människor och komma ut från vardagsrulliansen. Eftersom det gick jätte bra med Umi, han hade förståss varit kungen själv som fick allas uppmärksamhet och stornjöt av det, så meddela vi min syster att vi kan ju göra detta på nytt och nästa gång får hon Ava på köpet, haha. Härligt med familj så nära och sånhäna spontana inryck. Vi får njuta nu för sen på Malta har vi ju inte detta.

lördag 12 september 2015

Syskonkärlek

Umi är alltid lika glad att se Ava och hon är oftast det första han frågar efter när han vaknat. Hon har nu börjat le när han leker med henne. När hon gråter springer Umi till henne och ropar Ava Ava. Sitter hon i sittern så ger han fart, som han sett att vi gör. Jo visserligen ger han ganska ordentligt med fart så man får nog hålla ett vakande öga. Ser han hennes filt på en stol så hämtar han den åt henne, samma med tutten (nappen). Han har nu också lärt sig stoppa den i hennes mun och medan han gör det, så gör han såndäna klick ljud med munnen som en uppmaning att hon ska suga på den. Det är så himla sött.



Babygos



fredag 11 september 2015

Kampen mot atopisk exem - part III

Nu var vi tillbaka till Jorvs sjukhus, 10 dagar efter läkarbesök, för att kolla om Umis hy är tillräckligt bra för prick test. Prick testet görs på armarna (de kommer att göras på båda armarna för de ska testa så mycket) som tur är för det är typ enda stället på kroppen var hyn är bra, för tillfället i alla fall. Läkaren tyckte igen att hyn såg riktigt illa ut. Jag tycker den ser allergisk ut men inte verkligen illa. Man blir väl van och lite blind. Vi fick tid till prick testet på måndagen. Vi fick också resultaten på blodtestet som togs senast. Det grymt irriterande är att de igen inte kunde göra alla prov pga för lite blod, vilket är dumt för när blodprovet togs så kom det massa blod, han grät inte och sköterskan satt ännu ett extra blodrör så att de nu säkert sku kunna göra alla tester. Men nej. Dessutom var svaren annorlunda än svaren vi fick på sommaren. Då sades det bland annat att han inte reagerat på husdjur, nu sades det att han reagerat starkt på hund. Märkligt med tanke på att vi ju har hund och hur kommer det sig då att hans hy ibland är exem fri. Blir intressant att se om något kommer fram på prick testen.

Jag hade ju inte förväntat mig att få några egentliga svar, för hans hy är lik min och oftast reagerar vi samtidigt på vad det nu sen är. Läkaren ville att Umi sku börja använda protopic, vilket jag sade att jag inte vill. Dessutom får protopic inte användas om man vistas i solen så i och med att vi planerar flytt till Malta så känns det inte passligt. Det höll också läkaren med om men tyckte ändå att vi kunde använda den nu i höst. Jag har dock själv dåliga erfarenheter av mediciner och sol så vill inte utsätta Umi för det eftersom man inte vet hur länge protopic effekterna hålls i kroppen. När jag var runt 10 år och vi bodde i Frankrike gjordes det miljoner tester. Min mamma tänkte att kanske de har ett annat synsätt än läkarna i Finland och det är värt att konsultera specialister där för tänk OM de sku komma fram till något som kunde hjälpa. I Finland hade jag bland annart gått på ljusbehandling och smörjades med olika kortisoner. En fransk läkare menade att man sku lämna bort alla konserveringsmedel och färgmedel från min kost, som ju finns i typ allt. Så min mamma kämppade med maten utan att min hy blev något bättre. En annan läkare menade att man sku smörja kroppen innifrån och jag åt oljepiller, en tredje sa att jag sku äta bland annat magnesium piller. Dessa reagerade dock så starkt med solen att jag fick enorma mycket tydliga fläckar över hela kroppen. Fläckarna hade jag i flera år. Ja, efter c.10 år hade de så gott som helt gått bort, fast när jag blir brun, än idag, så ser man fläckarna i knä- och armvecken. Något liknande vill jag undvika med Umi.

Natta ensam 2 barn under 1,5 år - second edition!

Nåja, andra kvällen gick betydligt bättre men förutsättningarna var också bättre. För det andra sov han endast en timme på dagen, dagen innan sov han 2,5 timme, sedan var vi ute ganska länge på eftermiddagen (vilket vi nog också gjort dagen innan) men som bonus kom hans 7 åriga kusin Emma och lekte på kvällen. De leker ganska vilt så det tog säkert ut sista musten ur honom. Han hann dock lugna ner sig en halv timme innan bad och läggningsdags. Med andra ord var han betydligt tröttare än kvällen innan. Så hör och häpna, det tog en kvart att lägga honom. Jiippii! Ava började precis gråta när jag började natta Umi men min mamma fick snabbt henne lugn med ny teknik som jag visat kvällen inne. Det hela firade vi med ett glas vitt vin och att titta på debatten på A studio. Min mamma gick hem vid halv 10 och då hoppade jag i sängs. Umi grät några gånger under natten för hans exem kliade så, men Ava sov riktigt bra, vaknade 2 gånger för att äta.

Tricket med Avas sovande är dropparna vi börjat ge, som underlättade magknipet, men speciellt det att vi har henne nu sovandes på mage. Hon ligger inte mera och kramppar hela natten utan hon sover! Härligt för henne att slippa magknipen och härligt för oss. Visst vill hon att man ska buffa lite eller hålla en vilande hand på henne, och ändå vaknar man ju emellanåt för att kolla på henne, speciellt nu när hon sover på mage, men gud va skönt att inte vara vaken i flera timmar mitt i natten och att hon inte har ont. Och ja, det finns ju flera åsikter och direktiv angånde magsovande, när det handlar om såpass unga barn, Ava är 7 veckor idag. Jag funderade också på det ifall jag vågar ha henne på mage nattetid men efter att jag såg hur djupt hon sov under dagen, på mage, och att hon klarade av att svänga huvudet till båda hållen, plus att jag nog vaknar till minsta ljud så beslöt jag att det var det bästa för oss. Och tur så, för det har verkligen spelat en stor roll.

torsdag 10 september 2015

Natta ensam 2 barn under 1,5 år - katastrof!

Nu blev det ju inte så att jag natta två barn under 1,5 år ensam, för min mamma kom, men sku jag ha gjort det så sku det ha varit total katastrof. Typiskt nog tog det just igår över en timme att få Umi att somna. Nattningen innehöll sång, shyssande och till slut hot och gråt. Jag tappade fullständigt tålamodet till sist. Så jädrans tung att stå där och hänga över spjällsängen i en timme. Ava var samtidigt rätt lugn, sov till och med en stund, men började passligt nog gråta just när Umi nästan somnat så min mamma fick stå i badrummet, varifrån det hörs minst, och kämppa med att hålla Ava någorlunda lugn. Pust, svett alltså. Det gick sen så att F kom hem, tidigare än trott, och fick fortsätta nattningen. Så allt som allt så tog det 1, 5 timme att få honom att somna. Stön. Sku F inte ha kommit hem så sku jag säkert stå där ännu idag, eller ja, så kändes det i alla fall. Men alltså hur sku jag ha gjort om min mamma inte kommit och hållit Ava? Ja, säg det. Man kan ju inte ha henne i bärsjal pga man står där vikt över spjällsängen. Hur gör folk med 2 barn under 1,5 år? Kanske inte alla 1,5 åringar har lika mycket spring i kroppen eller? Väntar på dagen när man kan sitta vid sängen och sjunga/läsa, och inte stå och pressa ner hans kropp som går som en propeller i alla håll. Pressar man inte ner honom så kan han segt hålla på att hoppa i sängen i flera timmar trots extrem trötthet. Det som känns jobbigt är att vi har gått från 2 min nattning (vaggning) till 20-60 min nattning pga nytt system, men nå, ändring tar tid och det är bara att bita ihop för tänker inte gå tillbaka till att vagga honom, han är för tung för det.

Förutom en mycket frustrerande nattning hade vi en fin dag. Vänner med bebisar på besök, lång promenad med hunden (med min pappa), lek i parken (med min mamma, eller alltså det var inte jag och mamma som lekte utan Umi och mommo), trevlig middag med min mamma och Umi, och kvällshäng.

























Nya tag idag och ny "ensam nattning" ikväll, ja eller tack gode gud så har min mamma lovat komma igen. Känner mig dock pigg och full av energi. Natten var riktigt bra, fick sovet 3 x 2 timmar, jippii.

måndag 7 september 2015

Everyday life

Vardagen snurrar på som vanligt. Umi går i parken, och sover som en stock efteråt, åtminstone 2,5 timme på balkongen, så han får åtminstone tillräckligt med frisk luft, Ava sover dagarna igenom och ibland mer och ibland mindre på natten. På lördagen träffade vi några vänner på late brunch (dvs kl.15) och det var roligt fast lite kaotiskt. Vi sku träffas på Block by Dylan på Södra Kajen som har buffé och massvis med plats för vagnar och barn med spring i benen. Hade aldrig varit där innan men de lär ha god mat. Det visade sig dock att de sku stänga för privat event en halv timme senare så det var bara att traska vidare. Med 4 vuxna, 4 barn och 2 vagnar är det dock inte bara sådär. Vi gick till Fazers café och vi hitta ett bord och till och med rymdes men på en lördag eftermiddag så var det smockfullt så man åt nog salladen i rasande takt. Beslöt att gå hem till våra vänner och dricka kaffe där. Ah va skönt, barnen kunde leka medan vi kunde dricka kaffe och konversera, vilket var så gott som omöjligt på caféet. På kvällen gick jag och bada bastu, ensam. Mon dieu va skönt. Vi har alltså bastutur i vårt husbolag och orkade inte släpa med alla och F hade inte större lust så jag gick. Njöt verkligen av att sitta där och svettas ensam och dessutom simma några tag, för ja, det finns också en liten pool.

Nu har en ny vecka inletts. Jag och Ava var på förmiddagskaffe hos en vän medan Umi lekte i parken i regnet och F och Xima chilla hemma. I veckan har jag två kvällar ensam med barnen för Fs teater grupp har ännu en föreställning + repetition kvällen innan. Min mamma har som tur lovat komma och hjälpa för Ava har ganska ofta kvällsgnällighet just när Umi ska somna och då är det inte så lätt att fixa det ensam. Umi har så mycket spring i benen så för att få honom att slappna av så får man helt enkelt hålla i benen och pressa en hand på ryggen (han ligger på mage) vilket inte lämnar så mycket utrymme att bära på Ava. Önskar komma till det att man kunde sitta brevid sängen och smeka håret och inte behöva stå och hänga över spjällsängen, för det är asigt tungt för ryggen. Men en grej i taget. Annars mår vi bra och är rätt nöjda!

torsdag 3 september 2015

Flytta till Malta

Vi planerar ju som sagt att flytta till norra Malta i mars för obestämd tid (typ 2-3 år) och flyttivern börjar infinna sig. En flytt utomlands är ju himla kul men även så sabla jobbig, massor att göra, inte bara packa ihop och planera vad som skall stanna här i förvar (var och hur) och vad som skall skickas (vilka firmor mest fördelaktiga, båt eller flygfrakt osv), utan också pappersarbete, och i detta fall även ovissheten om var och hur vi kommer att bo. Denna gång har vi även 2 barn under 2 år att ta hänsyn till, och såklart hunden som dock är en van resenär. Vi planerar att hyra något några veckor/1 månad och hitta boende väl framme. De senaste 3 åren när vi flyttat runt i Väst Afrika med mitt jobb så hade vi färdigt en lägenhet när vi anlände vilket ju är jätte praktiskt men samtidigt sku man kanske själv ha valt annorlunda. Tycker det är roligt att fundera, planera och fixa, samtidigt som man alltid i något skede funderar VARFÖR man IGEN flyttar och är det nu verkligen värt det. Men ja, det är det, varje gång. Ibland funderar man om det är värt det även när man nått destinationen, kanske till och med under en längre period, men när man väl etablerat sig så har det varit värt det varje gång. Tänk att man ens har möjlighet att flytta, nästan vart man vill. Eller man och man, de flesta människor världen runt har verkligen inte denna möjlighet. Konceptet resa eller ha semester är helt okänt och här sitter vi och planerar flytt, hela familjen inklusive hund, för vi tycker det är roligt med omväxling och vi är nyfikna på det som vi inte känner. Bäst egentligen bara att hålla käft.

onsdag 2 september 2015

Kampen mot atopisk exem, part II

Umi hade en tid för efterkontroll på Jorv sjukhus på grund av att han haft svår bronkit ett par gånger på våren. Det konstaterades dock snabbt att allt verkade bra och eftersom han inte hostar eller blir andnödig vid lek så fokuserade läkaren istället på hans hy. Vi tyckte själva att den var ganska OK, men det tyckte inte läkaren. Vi fick springa från rum till rum, mellan olika läkare och sköterskor. Umi duschades, salvades och några bandage fick han också. Sedan fick vi gå till labbet för blodprov och om 10 dagar skall vi tillbaka för att se om hyn är tillräckligt bra för att få tid till prick test. Problemet är ju att fast hyn skulle vara OK om 10 dagar så betyder det inte att den är det om 13 dagar, men nå, en dag i sänder. De vill testa allt. Mat, pollen, damm, djur, osv. Det är ju nog bra att testa allt, kanske man sku få några svar.

Själv har jag ju haft atopisk exem hela livet och testat positivt typ bara på häst och hö... Å andra sidan har jag inte gjort några test sedan jag var barn, man blir ju så innerligt trött på att springa på alla världens tester utan några resultat alls. Läkaren påpekade dock att kanske det vore på sin tid med nya tester. Ja, kanske det.

Hur som helst är det intressant att se vad blodproven och prick testen ger för resultat. Läkaren menade att om hyn fortsätter så som den är nu så borde Umi få Protopic. Jag är inte helt säker att jag tycker det är en bra idé. Jag har själv tidigare använt protopic under några års tid och trots att den ju nog fungerar så tycker jag att det är en himla stark substans att ge åt en 1,5 åring.

En dag i bilder

Några bilder från igår. Det som dock saknas för att få hela dagen i bilder är några gäspningar, mycket skratt, besök av Karin och Björn, Umi i parken, måltider, badande, soffhäng och en utdragen nattning.
Full fart hemma
Eftermiddagspromenad i Oitans
I Oitans finns en Angry Birds lekpark

tisdag 1 september 2015

Man vet att man är trött när man...

Kl. 21.43 släcker lamppan
Kl. 21.44 känner hur kroppen blir tung som en lastbil som sjunker ner i djup gyttja
Kl. 21.45 dreglar och snarkar som en gammal alkis