fredag 30 juni 2017

När det inte går som i Strömsö.

F åkte som sagt igår kväll till Barcelona. I samma väva blev Umi rikigt dålig i magen. Det enda nya han ätit var en specifik glass. Sen åt vi nog lax till middag som han inte ätit på en stund men har svårt att tro att det sku ha åstadkommit liknande effekt eftersom han alltid ätit lax och aldrig reagerat. Anyways, F åkte iväg och Umi och jag vakade en stor del av natten. Vi hade simträff med vänner men den fick jag annulera. Jag var hoppfull ännu på morgonen för liknande reaktioner går snabbt om, men när jag till sist väckte Umi vid halv nio och såg att han var blek som ett lakan, hade helt vita läppar, var helt svimfärdig, genom svettig och orkade knappt stå på benen så visste jag ju genast att man inte kan ta ett barn i detta skick ut i +35C hetta. Xima fick därav också skippa sin morgonpromenad. Som tur har vi ju enorm trädgård, men tror faktiskt det är första gången i Ximas liv som hon inte fått en morgonpromenad. Helt omöjligt att ta ut Umi och gå, eller ens i vagnen, i denna värme när han var i detta skick. Men hur ska jag få honom på benen?!


Kall vattenmelon. Det enda han gick med på att äta. Yes! Det har ju vätska. Satt på TVn och lyckades få i honom vatten, juice on en fjärdedels banan. Seger! Färgen kom också tillbaka och efter någon timme kom han ut och tittade på medan Ava och jag vattnade. Härligt. Hann bli redigt oroligt på morgonen och fundera, hur ska jag fixa detta?! Typiskt också att sådant sker när man är ensam med barnen.

Såhär bra såg det dock ut några timmar senare! Det finns hopp om att vi klarar oss trots att magen inte ännu är helt prima. Xima ska få en längre promenad i kväll och dessutom är vi bortbjudna på middag. Kanske vi till och med kan gå. Återstår att se.

 

torsdag 29 juni 2017

Mycket simmande nu!

De flesta eftermiddagr efter att jag kommit från jobbet åker vi till stranden. Det är så varmt, så varmt. Det talas om en värmebölja denna vecka och det kan man minsann säga. Telefonen säger +35C och hemma har vi redan +32C inne, dag som natt. Riktigt augusti väder, men det är ju bara juni. Det lovas dock svalare (+29C) till nästa vecka så det blir skönt.

Men inte kan man ju klaga över värmen egentligen. Det är ju så skönt och roligt att kasta sig i havet innan middagen. Barnen älskar att plaska runt med sina simringar. I förrgår stannade vi på spontan middag vid en strandrestaurang och igår beslöt vi att grilla efter att vi simmat. Härligt att man kan leva så, en helt vanlig vardag med båda simning, restaurangbesök eller grillande.

Idag far F till Barcelona på tre dagar för att fira min systers man! Han fyller 40 och ordnar världens party med vänner från alla världens hörn. Unnar F verkligen denna helg. Så skönt och behövligt att ibland få en paus från hemmapappavardagen. Barnen och jag ska hitta på en massa roligt. Blir förhoppningsvis ett fint veckoslut för alla!

måndag 26 juni 2017

Alla tiders fotobomb från Gozo!

Vi spenderade midsommarhelgen på grannön Gozo var vi hyrt ett farmhouse med vänner. Alltså vilket veckoslut! Stället var perfekt för oss. Vi simmade i timmotal, vi grillade, åt fantastiskt god mat, blev tipsade om Kercem byns festa som vi deltog i, och vi njöt, oj vad vi njöt. Nedan tusen bilden från helgen.



Vi var bland de första som anlände till byns festligheter, men inom kort var det fullt.







Hur fantastiskt är det inte för två barnfamiljer att själva bassängen var avstängd från chill-out området!



Deras hund Finnigan som inte tyckte farligt mycket om Xima, så hundarna fick turas om att vara med på gården. Det gick bra så också!


Ibland måste det varvas ner lite med några tecknade serier.

På färjan tillbaka hem. 

lördag 17 juni 2017

Take the other one!

Umis engelska är riktigt bra nu. Han förstår utan problem när någon talar med honom och han svarar också. Nu har han dessutom börjat använda mer engelska hemma, med oss.

Såhär kan det låta.

Jag: Kan du hämta den där Umi?
Umi: Nej mamma, inte bra. Take another one please.
Jag: Öhh, ja okej då. Ta den här.
Umi: Tack mamma, this way Ava, follow me!
Ava: me too me too (fast låter mer mii tjoo)
Umi: I got it! Ava come on.

Umi har gått i skola på engelska och maltesiska sedan slutet på februari så visst är det imponerade hur snabbt ett barn lär sig ett nytt språk. Han har också börjat använda vissa meningar på franska. F har varit lite strängare med att han inte förstår om Umi inte säger på franska och Umi har blivit så glad när han lyckats och uppmuntras så nu ser man att han tycker det är roligt.

Efter maten säger Umi alltid (annars får han inte går ner från stolen)

Umi: Tack för maten, snälla mamma gå ner?
Jag: Ja, okej, men vi torkar händerna först. Och vad säger pappa.
Umi: Est-ce que je peux descendre? (Och så flinar han stort)
F:  Ca march!

Min pappa!

Min pappa är sjuk, legat en månad på sjukhus i dropp. Väntar på en större hjärtoperation. Prognosen för att allt ska gå bra har av olika skäl varierat från rätt dåliga till kanske OK. Åkte till Finland i ett huj förra veckoslutet för plötsligt verkade allt sämre. Det var ett mycket fint veckoslut. Pappa har inte fel i huvdet så han är skarp som en mört och vi hann tala om allt mellan himmel och jord, både praktiska saker men även känslor och tankar. Han har lyckats hålla humöret uppe trots att det självklart är mycket påfrestande att ligga instängd utan klara besked. Det var härligt att ha tid att umgås. Min bror kom även hem från sitt jobb och vet nog inte hur många år sedan min bror, min mamma och jag sku ha umgåtts på tremanhand i tre dagar. Det var också roligt trots omständigheterna. Trots en förkylning doppade jag mig flera gånger i havet, i tio graders vatten. Mycket uppfriskande!




Hann också träffa min härliga och pigga 91 åriga mormor.
Jag ser fram emot att spendera mer tid med pappa i augusti när vi åker hela familjen till Finland för nästan en månad. Umi frågar också hur Affa har det på sjukhus, om han åkt ambulans (vilket han gjort) och om han mår illa. Min pappa är en seg typ med kämppar anda så nu gäller det att ta sig igenom denna eländiga period, enorm operation och givetvis återhämtningen, för familjen behöver dig i många fler år!

lördag 3 juni 2017

Mademoiselle i ny fas

Ava som alltid varit glad, känd för flickan med the big smile, och dessutom lyssnat på nej, är i en busig och kanske lite jobbig fas. Nej slår helt på dövörat. Hon testar gränser till det sista. Hon blir så himla frustrerad av mycket. Hon hade en total meltdown igår på morgonen för att hon inte fick sparka/skuffa med foten Umis huvud när han satt på pottan och borstade tänderna. Jag sade upprepade gånger nej och måste tillsist flytta bort henne eftersom hon fortsatte. Hon blev rabiat till den grad att jag fick stänga alla fönster (tänker på stackars grannar) och låta henna skrika en stund för att lugna sig. Sen när det var över var allt frid och fröjd. Puh! I det skede är man själv döv och svettig.


Tror mycket har att göra med frustration. Hon kan och vill så mycket men det finns gränser på det hon kan göra, det hon får göra och sen språket. Hon sku ville säga så mycket mer än hon kan, trots att hon utvecklats mycket, men hon är i den fasen när hon blir så irriterade när man inte alltid genast förstår vad hon vill och hon inte kan förklara. Men det går framåt. Varje dag stannar vi upp och säger, What, was it Ava that said that? Igår i bilen efter en mamma-dotter förmiddag förklarade hon klart och tydligt åt Umi när vi plockat upp honom från skolan att Pappa e hemma. Heja Heja. Så roligt när de pratar mer!


Hon har fortfarande världens bästa aptit, hoppar hellre jämfota än går, klättrar utan like, älskar bollar mer än allt annat, är snäll och leker fint med andra barn (förutom det vanliga MIN boll osv), är otänksam och ger alltid något till ett barn som gråter, envis som sin far, trivs att fylla burkar med sand, stenar och lera precis som jag lär ha gjort i hennes ålder och är alltid rufsig och smutsig. Hon är en gulle utan like och fyller 2 år om 1 1,5 mån.

fredag 2 juni 2017

Huset fullt med ingenjörer

Har bjudit in hela jobbteamet på grillparty imorgon. Vi blir 17 stycken. Vi har helt enkelt för cool trädgård för att låta bli. Dessutom är det så mycket lättare med barnen att vara här än att ta med dem på fin jobbmiddag trots att det gick sjukt smidigt senast. Nu är det så att ingen annan har barn, eller jo men inte här på Malta, så med tanke på att Umi och Ava är de enda barnen så är det lättast hemma var de får härja fritt och allt är barn-proof. Man hinner själv tala med folk och eftersom allt är rätt väl planerat så är vi inte överhuvudtaget stressade. Tack vare att vi även haft flere större grillfester så har vi lärt oss vad som fungerar och vad som kanske är bäst att undvika.

Kollegorna är peppade! Minibussar plockar upp dem kl.14 i Marsascala och sen bär det av norrut. Vi är redo!