måndag 29 maj 2017

Tankar kring att bo utomlands

Alla upplever det att bo utomlands väldigt olika. Någon söker miljöombyte något år, någon söker sig själv, någon åker för att studera, någon annan för att jobba, många flyttar efter kärleken och ja, det finns väldigt många orsaker för att flytta. För att inte glömma alla miljontals människor på flykt. Jag har trivats bra i Finland men alltid varit väldigt nyfiken på världen. Den är ju så stor och det finns så mycket. Roligt att resa javisst, har back-packt en hel del, men att få bo utomlands och leva vardag i ett annat land, det är grejer det. Ja, nu talar jag då inte om vardagen efter att man flytt ett annat land utan om lyxen att kunna välja vart man flyttar. Sen behöver man inte vara på andra sidan världen för att märka kulturskillnader och inte veta hur mjölken ser ut. När jag bodde i Norge köpte jag i misstag filmjölk när jag sökte helt vanlig mjölk. 

Känslan av att vara helt lost, inte egentligen hitta hem, inte känna till de närmaste matbutikerna, inte veta hur saker och ting fungerar, inte känna till lokala delikatesser, kulturnyanser eller seder, men att sedan sakta med säkert orientera sig fram i vardagen ger mig såna otroliga kicks. När den lokala fruktgubben hälsar och klämmer på avokadon för att hitta de bästa åt en, när grannen hämtar en påse med citroner, när man känner sig som fisken i vattnet i vänstertraffiken, när man tycker det är normalt att betal hyran i kontanter, när man får lönen i check, när man klämmer mangoflugslarver från armen, när man väntar på att kameler gått över gatan, när ödlor och kackerlackor hör till vardagen och det att man helt enkelt kan känna sig hemma var som helst.  Känslan när man lyckats skapa en fin gemenskap, ett socialt nätverk. Det ger mig sådana otroliga kicks, att varför skulle man inte flytta runt. Man kunde tycka att vardagen kommer emot var man än bor, men det är ju just det som är det fina. Att få leva helt vanligt vardagsliv i olika länder. Ibland känns vardagen trög, ibland flyter den på, helt som det gör i hemlandet Finland.

Det som dock känns tråkigt är att barnen bor långt borta från mor- och farföräldrar. Själv kan man ändå hålla rätt bra kontakt men när barnen är så små kan de inte ännu tala i telefon och det är givetvis ändå aldrig samma sak som att umgås. Det som också känns tråkigt är när någon är allvarligt sjuk. Man känner sig minst sagt hjälplös, trots att man kanske inte kunde göra ngt mer genom att bara vara i samma land, men känslan av att vara långt borta är tråkig.

Trots dessa sist nämnda aspekter njuter jag, vi, stort av att bo på Malta just nu. Vart framtiden för oss vet vi inget om. Härligt så!

lördag 27 maj 2017

Trög på att skriva

Än en vecka har gått utan att jag skrivit. Äsch. Har så mycket jag tänker att jag vill skriva om men tiden räcker inte riktigt till, eller visst sku man kanske hinna, men orken finns inte där. Ja, nu låter det som om jag är asigt trött hela tiden och det är jag då inte! Veckan har varit rikigt fin. Jobbveckan var intressant och hade passligt mycket att göra. Sovit rätt bra dessutom. Ätit med familjen på restaurang, varit till bondgården och matat djur och skolveckan gick också bra. Det är så roligt att föra Umi till skolan för hela ansiktet utstrålar glädje när han ser sina klasskompisar. Igår medan Umi hade en skolutflykt så åkte vi andra till Sliema på shoppingrunda. Inhandla sandaler åt barnen. Ville skaffa bekväma sportiga sandaler. Hitta olika till Ava men inga dög minsann, utan hon slängde dem i väggen i butiken. Tills sist lyckades vi övertala henne om ett par sportiga men väldigt flickiga och dessutom vita sandaler. Super flickiga eller vita var inte våra kriterier men nå låt gå, de går att tvätta. Sen fick barnen också lite nya sommarkläder. F hämta sin motorcyckel från reparatören var den varit de 2 senaste månaderna och den är verkligen fin nu. Kolla!

                      



På kvällen hade vi Chelsea med dottern P på lyckad middag och idag har vi varit till stranden och ikväll skall vi på middag till våra grannar. Ett äldre manligt brittiskt pensionär par som nyligen flyttat till vår gata. De har ett par gånger kommit och druckit kaffe med F under dagarna men jag har endast sett dem någon enstaka minut men de har alltså bjudit oss, hela familjen, på middag ikväll. Blir kul. Imorgon har vi inga planer alls så det blir säkert mera strändhäng. Det är så skönt, härlig temperatur på +26C, Umi simmar runt som en fisk i vattnet med sin simring, Ava pysslar på på stranden och vi kan umgås med vänner. Perfekt ju!

Annat då? Ja, barnen bråkar lite mer, med varandra, än tidigare. Umi retar Ava med att konstant säga att Ava måst gå till skolan. Vad är grejen liksom?! Till sist blir hon jätte upprörd, skriker och slår honom, och ja sen är det en ond cirkel när Umi skriker tillbaka och det slåss. Jipii. Där emellan har de jätte roligt, leker som tokar, men så högljutt att man får spader. Jag har nog jätte dåligt tålamod med skrik. Blir så urled på det. Eller annat exempel om man frågar vem som är hungrig. Båda ropar Umi! Ava! och sen berätta Umi vad han tycker de ska äta, exemplevs bröd med ost, och frukt. Ava nickar glatt. Sen fortsätter Umi, men Ava inte ha, Ava äta soppa. Hon blir ju förståss upprörd, igen, och sen börjas det, MIMI, ÄÄÄÄSCH skriker hon och han tillbaka AVA ÄÄÄÄSCHH osv osv. Nå, det är en fas som så mycket annat, bara att bita ihop och njuta av att alla är i god hälsa och mår bra. Detta är ändå bara peanuts i det stora hela. Och det lustiga är att de är så artiga med varandra. Tack Mimi och Tack Ava hörs stup i kvarten. Umi klämmer också in några You are welcome. Sen är de också duktiga med att turas om, helt utan uppmuntran hörs det Nu Umis tur sen Avas tur osv. Himla duktiga är de ju nog trots att de kan vara otroligt högljudda små terrorister.

söndag 21 maj 2017

Som en disktrasa

Som en fuktig, lite illaluktande disktrasa som hänger lite trött över en krok på tork. Just så känner jag mig. Blivit väl mycket umgänge och vin denna vecka. Jobbmiddagen och hotellnatten var mycket lyckad trots att jag endast sov 4 timmar, innan det var dags att dra på jobb. Rätt gäspigt på jobbet. Såg fram emot en dundernatt följande natt men det tyckte inte barnen som tog turer med att hålla oss vakna. Gäsp. Igår for F på bar och träffa vänner så jag hade en kompis här med dotter och vi hade så intressanta diskussioner så vips var klockan 22.30. Hoppsan. Lite väl sent för barnen men å andra sidan hade de haft en lång tupplur på dagen och kunde inte i min vildaste fantasi förstå att det var så sent. Man sku ju tycka att barnen sku ha blivit lite gnälliga, men icke. De somna dock på sekunden, hehe. Vad är bättre än socialt umgänge och några glas kallt vittvin? Ja säg det, men gäspig blir man på köpet. Ikväll ska vi bara slöa hemma, dra lite ogräs och grilla.

Här ser man Xima som vaktar ödlorna. Observera hur trädgåden börjat torka igen trots vattnande. Den som var så grön, så grön, inte så länge sedan. Värmen har kommit. Observera även hur rena fönster vi har (tvätta dem igår) för bilden är tagen genom vår huvudingång. Not bad, eh?


tisdag 16 maj 2017

Hotellnatt - allena

Idag tar jag in på hotell. Ensam. Första natten ifrån barnen. Varför gör jag det då?

Projekledningen är här och ikväll blir det jobbmiddag. En middag på 17 personer på fin restaurang lär inte sluta tidigt. Att köra hem sent i en timme och inte kunna dricka mer än ett glas vin under middagen för att dessutom stiga upp tidigt och köra en timme kändes tröttsamt. Kunde ju ta taxi hem från middagen men hur kommer jag på jobb följande morgon? F kom på idén att varför tar jag inte in på hotell, brevid restaurangen och 10 min från jobbet. Men JA, det ska jag ju. Super idé.

Har dock inte riktigt förstått det än att jag inte ska sova hemma. Att jag faktiskt har möjlighet att sova ostört en hel natt (ja barnen har vaknat mycket de senaste månaderna och sömnen har blivit lidande) och dessutom kunna njuta av hotellfrulle.

Men tro det eller ej, jag saknar ju familjen, redan. Fick denna härliga bild skickad av F. Ava ackompanjerar Umi till skolan.


Och igår kväll tog jag denna bild sett från vardagsrummet.


lördag 13 maj 2017

Här har vi en super pappa!

Får ofta höra att F är en super pappa som är hemma med barnen, till och med när jag går ut med hunden. Where are the kids? Öh, ja hemma med sin pappa. Oh how wonderful. The modern man. Visst är det wonderful och visst har tiderna ändrats men han är barnens pappa. Det är inte underligare än det.

Jag umgås med väldigt mycket män i olika åldrar, allt mellan c.20 till 63, via jobbet då. Jag har inga kvinnliga kollegor, alls. Det att F är hemma medan jag jobbar väcker endast positiva känslor och ingen tycker det är konstigt. Kommentarerna jag fått av mina kollegor är att det är fint att se, uppfriskande, önskar att jag själv gjort det (varit hemma med barnen), respect och mer sånt. De har alla varit eller befinner sig i den positionen att de reser både långa och korta tider med jobbet och det har automatiskt blivit så i 100% av fallen att mamman/frun varit hemma med barnen. De säger alla att de önskar att de tagit mer tid mellan projekten, jobbat mindre eller på något vänster sett mer av barnen när de var små. Det är onekligen svårt att kombinera två karriärer när den andra är 300 dagar om året utomlands. Nu har dock nästan alla fruar/mammor nog också jobbat men fått sköta ruliansen på egen hand med hjälp av familj, de som haft dem nära. Jaja, allas livisituationer är ju olika och det viktigaste är ju att man gör så som passar ens familj bäst. Oberoende vem som är hemma. Traditionellt är det ju mamman som får sätta sitt på is medan pappan gör karriär. Säger inte att mammor inte vill vara hemma. Valde själv att vara hemma i över tre år och tycker fortfarande att det var absolut det bästa och kommer förhoppningsvis i fortsättningen ha perioder jag är hemma med barnen och att jobba 80% är helt kung!

Men tillbaka till super pappan!

Det som gör F till en super pappa är inte det att han är hemma med barnen, utan allt det han faktiskt gör.

Väcker små varma kroppar, kramar och myser i sängen, berättar om dagen som kommer, lagar lunchbox medan rufsiga hår äter morgonmål, agerar domare mellan bråk, förklarar, kramar, tröstar den slagna, berömmer när duktiga och leker fint tillsammans, borstar tänder och hår, fixar iväg den äldre till skolan, tar ut hunden med den yngre, veckohandlar, diskar, städar, tvättar kläder, leker, går på aktiviteter, fixar lunch åt yngre, tröstar trött liten, lägger och sova, väcker, plockar upp äldre, kan bedömma om en tupplur behövs eller ej, hittar på nya lekar, uppfostrar, kan samla sig när barnen är som värst och har genuint roligt med dem. Ja så mycket som kunde nämnas, men det är DETTA som gör honom till en super pappa.

Detta inlägg passligt morsdagen till ära, haha!

onsdag 10 maj 2017

Vardagen snurrar & vänner på besök

Vi har grillat, simmat, njutit, klippt sommarfrilla åt barnen, kliat myggbett, sovit hackigt, och allt det där som man gör en vanlig vecka, och ja, för att inte glömma jobbat och gått i skola.

"Mamma look stor sandcastle där!"


 

 Barnens hår innan min klippning:



 
Igår kom tre vänner från Finland. Riktigt riktigt roligt att ha dem här och få visa vår vardag, vår ö, vårt hem, vår strand, vår trädgård, våra favoritstället och få njuta av deras sällskap. Idag ska vi ut på restaurang, Ta' Marija i Mosta. Traditionell maltesisk mat, lite turistigt men även populär bland lokalbona, mysig lokal och traditionell dansuppvisning. Blir kul. Vi har dessutom fixat barnvakt så ska bli roligt att få koppla av. På veckolsutet blir det mer simmande och mer grillande. Vinnande koncept helt enkelt.

onsdag 3 maj 2017

Very naughty boy! - Trespråkiga barn

Idag efter skolan berätta Umi för F att han varit very naughty boy i skolan. Vi har inte lyckat luska ut varför han var very naughty men han sa det flera gånger på kvällen. Han kalla också mig till very naughty boy, haha. Han förstår dock exakt vad naughty betyder men inte riktigt naughty boy.

Mitt i skolveckan kommer Umis engelska förrästen alltid tydligare fram. Nu har han dessutom börjat använde lite franska i och med att jag är mer borta och F ensam med barnen. Så här lät det när jag kom från jobbet och det lektes i trädgården med en boll som Faycal knutit fast i trädet i ett snöre. Umi babblar som vanligt på i ett, i monolog form.

Umi: Wow, high in the sky. Nu Pappas tur slå bollen. High pappa, high upp, in the sky. Oh wow, well done pappa. Nice job. Avas tur. Ava, encore encore. Ava, slå mera
Ava: Ava meja meja bojen. AVAAAAAA
Umi: Oj Ava, what happened? Ta bollen här. Encore encore. Ava, är du okej?
Ava: Meja meja
Umi: Pappas tur, hit där also. Good job!
Pappa: Il faut attraper la balle.
Umi: Inte trappe balle, Umi hit hard. Umi naughty boy i skolan. Oj titta mamma komma där!

Det är en salig blandning. Härligt så! Umi sjunger också en massa på både svenska och engelska. Broder jakob föredrar han dock på franska. Han satt och rabblade upp något här om dagen när jag insåg att det var veckodagarna han kunde felfritt på engelska. Inte för att jag tror att han förstår vad det är, men han är i åldern var det är roligt att kunna rabbla upp allt möjligt. Han fyllde 3 i mars. För att få reda på hur något är på svenska, franska eller engelska så frågar han:
- hur säger mamma/what mamma say (svenska)
va säger pappa (franska)
what barnen say (engelska med barnen i skolan).
Sen går ju skolan delvis på Maltesiska men vet faktiskt inte alls hur mycket han snappat upp av det. Det är helt omöjligt att få svar på frågor, alltså vad för frågor som helst. Han svarar oftast vaaaah? eller tvekande jåå som växlar till nej, till jåå. Så hmm. Kanske det är mina frågor som är dåliga.

Ava babblar också på en massa. Hon som kanske var lite sen med att säga något alls använder nu plötsligt en massa ord. En av hennes favorit är tunnel. Hon skapar tunnlar av vad som helst, fingrarna, benen, gaffel, och ropar mamma mamma tunnel! Hon kan minst 10 djurläten på både franska och svenska, likaså kroppsdelar. Eller kroppsdelarna säger hon inte ännu men pekar på näsa, mun, hår, hand, ben osv. Hon ropar glatt fjäädii när hon är färdig med något. Allt är Avasch, men hon förstår bra att det är hennes tur, sen Umis tur osv. Till lunch frågar hon ofta efter bjööö och knackich, hehe. Hennes bravurnummer måst dock vara när hon ropar pipi (kiss på franska) eller alternativt kischi och springer iväg till badrummet, tar själv av sig både byxor och blöja och tar fram pottan och sätter ner sig. I detta skede har kisset ofta redan kommit, i blöjan, men ganska duktigt för en som fyller 2 i slutet på juli! Idag lyckades hon dock ta av sig en blöja som inte endast var kisifylld... duktigt värre.

Umis starkaste språk är ännu svenskan men eftersom han aldrig leker med andra barn på svenska så är engelskan helt klart dominerande när det kommer till lekande. Han kan liksom barn-lek-termer på engelska. Han talar dock oftast svenska med Ava men kommandon är oftast på engelska. Det är himla gulligt när de talar med varande.

Umi: Ava titta här. Det är mommo (de bläddrar i ett fotoalbum).
Ava: Ava
Umi: Nej Ava, det inte är Ava, det är mommo. Okej Ava?
Ava: jåå (klingande finlandsvenska)
Umi: Här Emma, Lucas, Vejoonika... 
Ava: Ava
Umi: Nej Ava, inte Ava där. Umi titta TV, okej Ava.
Ava: näää, Ava Ava (pekar på albumet)
Umi: Okej då. Titta där Umi å Ava i poolen.
Ava: Mimi (Umi), Ava
Umi: Bravo Ava. Well done. Nu leka, Ready, Steady GO
Ava: jeaji, sjeajy, GO