söndag 30 november 2014

Söndags tillvaro

Så det har ätits denna vecka! Tycker de mesta har snurrat runt mat från olika länder. Igår var vi på en Nepalesisk restaurang med en av mina arbetskollegor. Gott var det! Idag har vi babysimmat, det är så kul att se hur mycket Umi har börjat tycka om det. De första gångerna såg han helt dödsallvarlig ut, inte missnöjd, men allvarlig men nu kiknar han av skratt och är mycket intresserad av allt.

Och ja, Umi har ju börjat få tänder! Han fick sin första tand när han var lite över 8 mån och den andra slog igenom i natt. Han är mycket stolt när man kollar på dem. Nu ska vi söndags chilla. Har inga program alls, skönt!

Måst lägga med ett par tokiga bilder på Umi. Faycal hade köpt Irlands rugby landslagströja, men han var helt för liten att använda den tills vi i förrgår kom på att vi hade den och den passade ju perfekt, men hahaha, han ser ju helt absurd ut. Ser mer ut som nånform av business man i den vita kragen än en rugby spelare. De andra bilderna är med den nya mössan som hans farföräldrar skickat.


fredag 28 november 2014

Låt kärleken flöda

Finlands riksdag har godkänt medborgarinitiativet om en könsneutral äktenskapslag! Resultatet var 105-92. Alltså YES!! Vågade inte riktigt hoppas för det finns en hop idioter i riksdagen men yes, nu fan röstades det rätt. I praktiken tar det ju ett par år innan samkönade par kan gifta sig pga av att andra lagar bör ändras osv, men att veta att det finns hopp i detta land, var sannfinländarna och andra idioter ökat i antal, känns underbart.

Vardagsprogram

Kvällen på restaurang var super trevlig och Umi skötte sig exemplariskt! Min kompis och jag delade på en vegetarisk set up för 2 pers så man fick en massa olika skålar och allt var verkligen gott. Tyckte speciellt om att det verkligen var kryddat och starkt. Servitrisen var jätte snäll med Umi och skojade med honom. Umi var väldigt imponerad av henne, av restaurangen, våra vänner och brödbitarna han knappra på. Det som han dock inte var speciellt imponerad av var det etiopiska brödet - injera. Det har ju dock en väldig speciell smak så jag kan förstå att det inte föll honom i smaken.

Som bäst sover Umi på balkongen, jag slöar med en kopp kaffe och F är ute med hunden. Tänkte gå och hälsa på min mormor under dagen och sen ska jag träffa en vän på kaffe. Med andra ord en ganska skön fredag och jaa, sen blir det dags för Fs vegetariska rätt från den franska kokboken. Nice nice!

Och ja, det mest spännande som sker är ju förståss att idag röstar Finlands riksdag för en jämlik äktenskapslagstiftning. Finland är det enda landet i norden var samkönade par inte kan gifta sig. Det känns så otroligt att det 2014 måst röstas och det finns så mycket motstånd, mot något så självklart. Kärlek! Alltså vad är problemet? Tyvärr känns det inte alls så självklart att lagen röstas igenom. Blir spännande att följa med.

torsdag 27 november 2014

Ikväll blir det etiopiskt på Kuningatar Saba

Här snurrar det runt det ätbara! Ikväll ska vi ut och äta med några vänner på en Etiopisk restaurang, som lär vara mycket god, mysig och populär. Det roliga är att Umi ju självfallet hänger med, så vi hoppas han låter sig underhållas med en brödbit även denna kväll. Hah! Han har varit mycket pratsam hela dagen och rätt högljudd så det börjar ju bra, hehe. Nå det går som det går och egentligen finns det ju ingen större orsak att det inte skulle gå bra. Det känns bara lite pinsamt när han sätter igång och babblar högljutt. Egentligen är det ju helt knäppt att man tycker det är pinsamt. Det är ett barn på gott humör som babblar, hur hemskt kan det egentligen låta? Men grejen är ju den att man mycket sällan ser småbarn på restaurang på kvällen i Finland. Barn ska gärna inte synas eller störa. Vilket ju är helt absurt. Hur ska barn lära sig att bete sig i dylika samanband om de aldrig får vara med? Nåja, kul blir det i allafall!

tisdag 25 november 2014

Härliga dofter fyller hemmet - Tabikh Zahra

F hämtade med sig två kokböcker från Paris. Han älskar köpa, läsa dem och laga efter recept. Jag är själv en riktigt recept junkie men följer egentligen aldrig dem, förutom när jag bakar. Jag samlar åt mig idéer och improviserar sedan efter känsla. Den ena boken är från Gaza, som F köpte även av politiska orsaker. Den andra kokboken var en fransk vegetarisk kokbok. Idag beslöt vi att båda fick välja varsitt recept som vi lagar idag och i övermorgon. Jag (den före detta vegetarianen) valde en blomkål-kött gryta med egenlagad buljong, ett recept från Gaza boken, medan F valde ett vegetariskt recept från den franska boken.




Min rätt tillredes ikväll. Herregud vilka fantastiska dofter hela lägenheter fylldes av. Kanelstång, hela nejlikan, kardemumma, lagerblad och ett par färska kvistar rosmarin kokade i enbart buljongen. Ja, egentligen borde buljongen lagas med ett stycke köttben som sedan tas bort men där gick gränsen till lathet. Denna del föll bort, tyvärr. Ja, är övertygad att buljongen skulle blivit väldigt saftig men tack vare alla fantastiska kryddor så kan jag intyga att det ändå blev obeskrivligt gott.
Buljongen
Efter att buljongen kokat i 45 min och kryddorna silats bort, så lade jag i köttbitarna och lät det puttra i en timme till. Samtidigt kokades blomkål snabbt som sedan skulle fräsas i olivolja och sättas åt sidan. Under tiden frästes lök med 5 färska tomater som jag haft i blendern. När köttet äntligen var mört så blandade jag i kikärterna. Under tiden fräste jag 5 stycken vitlöksklyftor i olivolja med kummin. Jo, alla dessa etapper skall göras separat.
Huvudreceptet
Nu fick allt blandas samman. Köttet och kikärterna med buljong blandades i löken och tomaten som puttrat en stund. Tillslut blandades blomkålen och vitlök-kummin mixen, bara så att det fick koka upp. Det hela serverades med ris och ett par citronklyftor. På grund av några tidsmisser så tog lagande nästan tre timmar men kul var det! Under tiden hann jag njuta av ett glas rödvin.
Glas rödvin, receptet och köksgrunkkor
Slutresultatet var så attans gott.  Kryddorna var inte för starka men blandades härligt samman.
Jag har allid tyckt om att laga mat men det är ju inte precis varje dag som man orkar, hinner eller har lust att spendera timmotal vid spisen för att laga en rätt som denna. Köket skulle nog ha varit helt katastof, eftersom jag använde otaliga mängder stekpannor och kastruller, om inte F diskat under efter hand. Middagen njöts även av att Umi satt mycket nöjt och pillade med en brödbit hela middagen igenom.
Kökshjälpen
Nu får vi med spänning vänta och se om den vegetariska rätten som F valt är lika god. Det är den garanterat! Bon apetit.

måndag 24 november 2014

One of those weekends

Min goda vän Fredrik var här övernatten tors-fre natten. Eftersom vi tänkte att han kanske inte ville sova med Umi, så flyttade vi Umis säng till vårt rum. Kvällen var super trevlig och alla mådde bra. Vaknar sex tiden till att Umi kräktes lite. Typ som han kan göra efter att ha ätit för mycket men nu var det ju morgon. Han var super törstig och låg i vår säng med sin vattenflaska. Efter en stund kom vattnet upp. Långsam som man är så fatta jag inte ännu riktigt att han var sjuk men börja nog ana något. Beslöt att se om han ändå sku äta gröt. Medan han vänta på gröten drack han igen enorma mängder vatten, som kom upp. Det var nu efteråt sett verkligen dumt att låta honom dricka så mycket men det är lixom vår morgon tradition, att medan man kokar gröten så sitter han lugnt och dricker/leker med sin vattenflaska. Han åt med god apetit medan vi andra drack kaffe och åt smörgåsar. Fredrik skulle iväg på ett seminarium så tjugo över sju traska han iväg. Umi lekte som vanligt och undersökte hela lägenheten. Nästan två timmar senare kom hela gröten upp som en fontän. Han var jätte ynklig, stackaren. Dagen gick i etapper, emellanåt sov han och var ynklig, medan han nästa stund lekte glatt. Han kräktes dock inte mera. På lördagen mådde han redan mycket bättre och börja äta normalt, fast mindre portioner. Mina föräldrar bjöd oss till dem på kaffe. När vi kom hem på eftermiddagen kände jag mig sådär vrålhungrig, att det gjorde riktigt ont, som om någon grävt i magen. Åt en smörgås men det blev inte bättre. Sakta med säkert börja jag må riktigt illa. Det hela sluta med diarré och att jag kräktes som en fontän tio på kvällen. Alltså herregud vad man känner sig eländig. Det hjälpte dock genast och mådde relativt ok fast nästa dag var jag ju helt slut. Musklerna värkte, huvudet bulta och energinivån var under noll. F fick promenera hunden och ta hand om Umi medan jag siesta i etapper. Dagen gick ganska bra. På söndag-måndag natten vaknar jag till att F kräks. Altså urk. Samma grej, Han mår genast mycket bättre men är helt slut. Som tur känner jag mig i form idag. Traskat hunden och skubbat huset rent och bytt alla lakan medan Umi sover på balkongen och F ligger utslagen som en gammal disktrasa. Nu ska det nog bli folk av oss.

lördag 22 november 2014

Det börjar likna vinter

Oj va det har snöat inatt och oj vad fint det är där ute. Hade tänkt ta med kameran på morgon hundpromenaden men den glömde jag ju förståss så fick nappa några bilder med telefonen. Nu säger jag inte att bilderna garanterat skulle ha blivit bättre med kameran, för någon foto expert är jag inte fast jag gärna skulle vara det, men fint var det i allafall, där ute. Det var sådär lagom kallt och ingen blåst, som ibland kan kännas så bitande kallt. Ljust och fint och dessutom trevliga hundägare på köpet. Alla släppte sina hundar lösa runt sjön så de sprang som tokar och hade kul. Hur onaturligt är det inte att traska runt med en hund i koppel? Anyways, tillbaks till vintertemat.
Sjön igår kväll. En försiktig isyta bildas

Snöiga granar

Sjön imorse, isig, snöig och kall

fredag 21 november 2014

Den fantastiska kroppen

Det är inte alltid ens kropp sammarbetar eller fungerar som man önskar, eller för den delen ser ut som man önskar. Men tänk alltså vilket verktyg kroppen är. Vilka adrenalin kicks man kan uppnå via kroppen och den enkla vardagen, hur en fungerande kropp bär helheten från punk A till B och helt co-existerar med hjärnan. Väldigt imponerande. Nu finns det ju givetvis kroppar som inte alls vill sammarbeta eller aldrig gjort det, men nu vill jag fokusera på den fungerande kroppen och hur fantastisk den är. Tänk att hjärnan sänder signaler till de olika kroppsdelarna och de lyder order. Tänk att kroppen kan producera en ny människa och bröstena producerar mjölk på beställning. Riktigt sjukt om man tänker efter och samtidigt är det så naturligt, men tänk att det ÄR naturligt. Alltså visst är kroppen ett underverk.

Jag kommer ihåg att jag beskådade min nakna kropp i spegeln kort efter att Umi fötts. Kroppen hade ändrat form, drastiskt dessutom de senaste månaderna. Från gravid till smäll gravid till icke gravid. Har aldrig tyckt om min kropp lika mycket som då trots att den inte alls passa in i några ideal. Den var mjuk, dallrig och puffsig men ack va jag älska den och kände mig så jäkla stolt. Den hade ju fungerat som på beställning. Ja, vi (kroppen och huvudet) lyckades inte riktigt förlösa barnet som planerat utan det blev kejsarsnitt men kroppen, den kämppade hårt och gjorde sitt bästa. Nu är det inte så att jag fortfarande går naken framför spegeln och älskar min kropp, tyvärr. Lätt tycker man att kroppen kunde vara lite fastare, smalare eller av någon orsak lite annorlunda än vad den är, men trots detta tycker jag nog mycket mer om min kropp idag än jag någonsin tidigare gjort. Kroppen, vilket fantastiskt verktyg! Huvudet tackar och bockar och fortsätter att sända signaler.

tisdag 18 november 2014

Vardagliga betraktelser

Två slagna hjältar har kommit hem. Vilken fin dag. Började med att min mamma kom på morgonkaffe så att jag, i lugn o ro, kunde gå ute med hunden (utan vagn) vilket var väl uppskattat. Hunden lekte, jag kasta käpp och vi sprang och hoppa. Förbipassagerare log mot oss. Sedan joina min pappa och min syster kaffesällskapet tills Umi och jag åkte till rådgivningen. Umi fyller 8 månader idag så det skulle mätas och vägas. Han är ståtliga 72 cm och väger 8 500 g. Umi äter enorma mängder men i och med att han är så himla aktiv så har han just inte så mycket extra fett på kroppen, men huvudsaken är ju att han mår bra! Sen åkte vi vidare till mamma/babyträff. Alltid lika kul med givande diskussioner. Dessutom god broccoli soppa med ostsuffléer. Fancy stuff och jädrans gott.

Jag med tant frisyr och en dödstrött Umi
När vi kom hem blev det en längre hund-vagn promenad. Jag var helt svettig efter rask promenad men mest av att fixa upp hund, vagn och bebis (har inte hiss). Trots att vi inte bor högt upp så ska ju vagn och bebis bäras. Man får såndär winner-survival känsla när alla är inne. Precis när vi kommit innanför dörren ringde min syster som locka oss till dem på middag. Min syster med familj bor i samma höghus som vi, så det blir mycket häng. Vi var inte svåra att övertala. Min syster testa ett nytt recept, Zucchini plättar som innehöll bland annat parmesan. Jätte gott. Hennes dotter frisera mig så att jag till slut såg ut som värsta tuperade gamylen. Hah! Nu ska den lilla sova, hunden stirra på harar genom fönstret och jag chilla. Härligt med kravlöst, okomplicerat och roligt umgänge. Det här kommer jag att sakna när vi drar utomlands. Imorgon kommer F hem, jes!

måndag 17 november 2014

Verkliga drömmar

Ni vet känslan när man vaknar och man inte vet om det som man "hänt" egentligen hänt eller om det var något man drömt. Man känner sig ganska yr och fundersam. I samband med Umi har mina drömmar känts verkligen verkliga. Jag hade inte många starka drömmar under graviditeten, som många har, men speciellt en kommer jag ihåg. Umi föddes platt som ett papper. Tänkte det var behändigt att man kan rulla ihop honom och stoppa honom i fickan, typ. Men påväg hem från sjukhuset så var han redan som en tonåring, i mini format. Vi drack kaffe tillsammans och diskutera tidningen. Tyckte att det gick lite väl snabbt men det kändes ok.

Sedan han kom till världen har jag ofta vaknat och sökt honom. Man känner sig ganska knäpp när man sitter där, halvvaken, och söker barnet under dynan och överallt i sängen. F brukar vakna och fråga vad jag håller på med och jag frågar alltid samma sak "where did you put him?". Sedan när man vaknar till, känner man sig lagom snopen. Som bäst har jag sökt honom i klädskåpet. Igår vaknade jag till att jag satt och torkade dynan men en t-shirt som jag tydligen hittat brevid sängen. Jag trodde han var där och hade spytt, men nej, han låg nog i sin säng. I natt vaknade jag helt kallsvettig och var övertygad att jag glömt honom på golvet nånstans, så jag gick runt och letande efter honom. Tillslut kom jag dock fram till att han kanske ligger i sin säng och jo visst, där låg han och sov. Det var bara att snopet krypa ner i sängen. Hade dock svårt att varva ner och somna.

söndag 16 november 2014

Ett friskt barn

Landade på en blogg idag om ett par som har en fantastisk liten son som tyvärr är mycket sjuk. Hon skriver om deras resa. Hon skriver öppet, ärligt och rörande. När jag läser så slås jag av så mycket kärlek till Umi. Tänk att han överhuvudtaget finns, att han är frisk, att han är härligt busig, att han skojar med oss och att vi får ta del i hans liv. Varje dag ser jag på honom och skrattar och tänker, alltså, vilken härlig liten typ och hur lyckligt lottade vi är. Men just i denna stund, slog det mig lite hårdare. Tänk att han faktiskt är frisk. Hon skrev så bra ngt i stilen (hittar ej exakt men meddelande var typ), att ta han om ett friskt barn kan vara tungt medan att ta hand om ett mycket sjukt barn är verkligen tungt, och ja så är det. Visst ska man som förälder till ett friskt barn få klaga lite smått ibland, och vara trött osv, det hör ju till, men det är också bra att få lite reality check. Fan vad vissa kämppar, bara för att deras barn ska få överleva. Att få leva! Grymt och så himla orättvist.

Här busas det








  

Fint kvällssken över Umis säng

fredag 14 november 2014

Dinner deluxe

Åt en god fisksoppa hos mina föräldrar på dagen, föråt mig på nötter på eftermiddagen, så var inte speciellt hungrig när middagstiden närmade sig. När Umi somnat vid halv 10 så kände jag dock en lätt hunger. Just det, det fanns ju ett färdigt fixat kycklingsbröst i kylskåpet (jo, avslutade mina 9 år som vegetarian i Sydafrika..) från kvällen innan. Medan jag tänkte att det vore fint att värma bröstet en sväng på plattan (har inte mikro) och äta den med den halva avokadon som också ligger i kylskåpet, så hann handen grabba tag i bröstet och föra den till munnen. Så ja, min gourmet middag bestod av ett kallt, dock ganska gott kryddat, kycklingsbröst som jag åt för hand, med ett glas välkylt vitt vin. Avokadon finns ännu i kylskåpet. Blir bra på frukost smörgåsen.

5 feberfria dagar, tack!

Rätt attityd för dagen!
F är förd till flygfältet. Han for till Paris för 5 dagar, för att fixa en del grejer där. Hade funderat joina honom, för vi hitta super billiga direkta flyg, men blev lite mycket att organisera med Xima, så äh, vi stannar här istället. Helt ok det också, fast en resa till Paris sitter väl aldrig fel. Det rycker lite i reselusten så kanske man lyckas klämma in en helg till Stockholm innan jul. Känner inte Stockholm så bra och F har aldrig besökt. Dessutom har vi goda vänner där så känns som en perfect match. Xima bor säker gärna hos min mommo under dessa dagar. Hon älskar hundar (hade som bäst två rottweilers och en dansk dogg samtidigt) men med sina 87 år på nacken så ställer promenaderna lite till det. Mina föräldrar tycker också mycket om Xima men pappa får astma av henne och därav kan hon inte bo hos dem. De promenerar dock henne gärna, så ja Xima kan bo hos mommo och mina föräldrar kan traska, men känns lite olustigt att involvera så många människor i 5 dagar, så ett veckoslut är lite lättare att organisera. Vi har tidigare lämnat Xima med mina föräldrar men då har det varit sommar och de varit ute på stugan. Det är inga problem. Xima springer runt fritt och har sitt eget utrymme inne som inte påverkar pappas astma. Anyways.

Natten var eventfylld så vi var båda mycket gäspiga när väckarklockan ringde. Umi var rätt varm när han väcktes så det var sannolikt orsaken. Nu hoppas vi på att kroppsvärmen stabiliseras och att vi får 5 rofyllda dagar Umi & jag. Nu ska jag rosta lite bröd, bre med ett lager smör och ett tjockt lager oltermanni. Ah, det med en rykande kopp kaffe! Nice nice.

onsdag 12 november 2014

Cracking African Business Cultures

Igår deltog jag i Think Africa Week och på programmet för dagen var cracking African Business Cultures. Det intressanta var att det inte var en sal full med finländare/europeer som diskuterade hur man går tillväga i Afrika utan mer än hälften av deltagarna var Afrikaner från olika länder. Det gjorde diskussionen givande och deltagande var enormt. Nu längtar jag nog lite tillbaka till problem-solving och till förhandlingar med olika Afrikanska myndigheter. Det är så himla komplicerat men samtidigt så sjukt givande. Arbetsmiljön är oftast ganska olik från norden. Några smakprov
Min arbetsväg i Gabon



Det regnade ofta och mycket, Gabon. Utsikt från kontoret
Bygget är färdigt, här plockas kontoret ihop

Min arbetsresa i Mauretanien
Mera kameler på vägen, Mauretanien

Överrumplad av sandstorm, Mauretanien

Sedan kom regnet och öknen blev lera. Enda vägen till kontoret. Mauretanien

måndag 10 november 2014

Vänskap mellan en bebis och en hund, part II


Förorts smygaren

Vad är bättre än att traska runt i mörkret och kolla in hos folk. Nu är det ju inte så att jag smyger runt på folks gårdar men eftersom hunden fungerar som bra orsak att promenera runt i mörkret, så ser jag inte så lömsk ut. Jag går där och kolla in och låter fantastin flöda. Vem bor där rikigt? Vissa har hela vardagsrummet fullt av plantor och växter, andra färgglada tapeter, vissa har det chick vitt och lite sterilt. De flesta hem ser mysiga ut, utifrån sett när kylan smeker ens kinder. Hemmen ser varma ut. Ibland har jag sett en människa eller en hund i fönstret. Tänk så många livsöden, situationer, känslor, stunder som pågår just då när jag står där utanför och tittar in. Vissa tittar på tv efter en lång dag, andra kanske badar, någon har fått en fin nyhet, en annan mycket dålig, kärleken kanske flödar, medan någon annan kämpar med brustet löfte och jobbig skilsmässa. Ja alltså tänk vad alla dessa människor går igenom. Har hittills inte vågat ta några bilder fast jag så gärna gjorde det.
Mörkt klockan 17

söndag 9 november 2014

Farsdag - skrapkarta

Jag är väldigt dåligt på att ge presenter åt F. Han vill oftast inte ha något och vi har oftast inte heller gett något speciellt till varandra på jul eller födelsedagar. Alltså, kanske något smått men det har känts dumt att ge något bara för att ge. Alltså, don't get me wrong, jag tycker mycket om att ge presenter, då när man hittat något riktigt kul att ge. F har gett betydligt fler presenter åt mig på den senaste tiden och jag kände att det vore kul att hitta något åt honom. Och nu hittade jag det ultimata! Yes! Det var så sabla kul när jag fick syn på detta och kom på att det var farsdag på kommande. Jag klicka hem presenten här ett par veckor sedan och sen dess har F kunna beskådat den i skåpet utan att få lägga sina fingrar på den. Today was the day!


Vad är grejen? F älskar kartor och att fylla i olika kart-sajter i vilka länder han rest i. Nu fick han en stor karta man kan lägga på väggen och som man ska skrapa fram länderna, så som man gör med en skraplott. Nu när det är en farsdags present är tanken att det blir Fs och Umis gemensamma karta. Att de får skrapa fram de länder Umi besökt och kommer att besöka under åren. Jag hoppas kvaliteten är såpass bra att den håller i några år. Om kartan blir sliten så är det egentligen också kul. Visar att den varit med. Tanken är att vi tar med den när vi flyttar och skrapar därefter.

Sömnlösa nätter - tappat tålamod

Vissa nätter vaknar man ofta av ett litet gråt, pajar om den lilla och somnar om. Man vrider sig lite i sängen innan man själv somnar om och vaknar eventuellt igen om en stund till samma scenario. Man gör det hela i ett koma liknande sömnigt tillstånd med ögonen knappt öppna. Det känns okej, trots att det vissa nätter blir flera väckningar. Vi blev lite bortskämda med att Umi endast vaknade en gång per natt under en längre period. Dessutom hade Umi vant sig till att somna själv i egen säng sedan flera månader tillbaka. Han gymnastiserade (liggandes på magen med huvudet i madrassen medan benen och armarna gick som propellrar på sidan eller krypandes runt i sänger i alla olika riktningar) och hade grymtande ljud för sig, i cirka en halv timme. Med jämna mellanrum gick man in och sade god natt och visade att man är här. Sedan är det plötsligt tyst och han sover sött.  Nå nu funkkar inte det mera. Det börja en vecka sedan med att han var snuvig och ville inte mera somna själv så han fick somna i famnen.

Men nu är vi i en ny fas. Ja, allt går i faser och jo, trots att man vet att det är en fas så kan man vissa nätter helt totalt tappa tålamodet och humöret. De senaste nätterna har varit jobbiga, inte för att han vaknat utan för att det tagit en god 1 1/2 timme att få honom att somna om, och detta scenario har upprepat sig åtminstone 2 gånger per natt, vilket betyder att själva sömn tiden blir rätt kort. Det som gjort det lite speciellt jobbigt är att han endast somnar när man står upp och vaggar honom. Sätter man sig ner så börjar han gråta, försöker man lägga sig ner, med honom i samma ställning, så att han skulle få sova på en, så börjar han gråta. Ingenting funkkar. Han somnar i famnen men sekunden man lägger ner honom så börjar han snyfta och det hjälper inte heller att låta honom snyfta en stund för det övergår i panik gråt. Så där står man mitt i natten och vaggar och vaggar. Armarna bränner och ryggen pulserar av värk och trötthet. Efter en timme är man helt slut och väcker den andra som får ta över. Som tur är vi två. Den andra vaggar vidare tills det slutligen funkkar och han somnar tills nästa seans. Det värsta är när man känner hur tålamodet tar slut. Man vet att det är en fas eller alternativt något som är på tok. Tänder? Magen? Nej allt är uteslutet och ingenting fungerar. Det känns så förbannat hopplöst när man står där och vaggar. Första seansen började efter att vi sovit djupt i 20 minuter. 20 minuter! Man känner hur det bubblar över och man väser, sov nu för helvete, sedan slås man av oerhört dåligt samvete att man sagt och tänkt så, och man kramar om den lilla lite extra och undrar vad som är på tok. Man vaggar vidare tills man igen tänker att man sliter håret av sig och stoppar ungen på balkongen. Igen känner man att man borde få årets föräldrapris. Slutligen får man slut på det hela, sover någon timme innan morgonen nalkas. Humöret är på top och det härliga är att kärleken är så villkorlös. Den lilla är inte sur att på dig för att du väst fult och du är inte sur för att natten varit dålig. Du vet ju att den lilla inte menat något illa eller gjort det på flit men när du står där och vaggar och känner hur du tappar tag om tålamodet är det svårt att tänka så. Nu har jag förstått att många bebisar går igenom en 8-mån fas, i vilket det emotionella spelar en stor roll. Och det är just så som det känns, att det inte är något fysiskt på tok utan snarare seprationsångest. Som tur betyder en fas att den även tar slut, i något skede.

Nu är det verkligen inte så att jag känner mig som en dålig förälder på grund av detta, för alla står väl där ibland och väser att sov nu för fan, eller? Värre blir det säkert också med trotsåldern. Det är okej att bli irriterad och det hör enligt mig till familjelivet. Man blir aldrig lika irriterad på någon annan som man blir på sina syskon och föräldrar, men ändå finns de där. Nu sover den lilla på balkongen, hunden gäspar stort och vi hopar i oss kaffe.

lördag 8 november 2014

På plankorna i skogen

Typiskt! Man väljer skogsstigen så att hunden skall få känna mossa, löv och lera under tassarna men nej, den väljer att gå längs med plankorna hela vägen. Dessutom är plankorna blöta och hala så både hunden och man själv små slintar hela vägen.


fredag 7 november 2014

Lekhäck


Umi är en rätt aktiv typ och får mer än gärna explora hela lägenheten men det finns stunder som man behöver göra något eller stunder han gärna leker för sig själv. Summa sumarium så åkte vi till mina föräldrars lande igår och grävde i garaget och fiskade fram en lekhäck. Nu är den tvättad och installerad. Den är en rätt gammal model så enligt vad jag förstått så är den lite större än sådana som man kan köpa idag. Vi fick stoppa lite paff på ena sidan så han inte kommer åt eluttaget. Uttaget är på något sätt sönder så i en av uttagen, finns två, så hålls inget i. Inte heller såndäna baby plugg grejor. Allt strittar rakt ut, så det blev lättast att täppa till den sidan.
Inte direkt inredningsarkitekternas dröm men väldigt fungerande. Trots eluttaget så ville vi ha den just där för att nu är den mitt i rummet så han ser oss och vi ser honom så gott som hela tiden.



Umi leker jätte gärna i lekhäcken. Han har sina leksaker och ett par dynor. Han pysslar på och fixar. Sen blir han rastlös och vill igen fara på long-distance utforskande och då får han det. Det är dock skönt att se att han gärna pysslar för sg själv en stund.

Xima har sin stol vid fönstret på vilken hon sitter och kollar på ekorrar, grannar och nya hitten, harar som kommer ut på kvällen. Hon blir helt tokig när hon ser dem. Det blev lite tajt med både häcken och Ximas stol vid fönstret men vi ville inte ta bort hennes favoritstol, så efter lite flyttande o klämmande så ryms de båda bra, och alla är nöjda!

onsdag 5 november 2014

Omtänksamma människor



För en vecka sedan plinga det på dörren och ett det var ett stort paket som kom från Frankrike. Eftersom det var till både F och mig så fick jag vänta på att F kom hem från hundpromenaden. Hade ingen aning vad det var för paket. Det visade sig vara en överraskning från en av Fs vänner. En vän som han umgicks med, innan vår tid. Vännen hade flyttat bort från Paris så när vi bodde där träffade jag honom aldrig. Trots att F inte sett honom på många år och jag aldrig träffat honom så skickade han ett alldeles underbart paket till oss och Umi. Alltså! Jag blev helt rörd vilka underbara människor det finns. Det handlar ju givetvis inte om grejorna, trots att de också var fantastiska, utan själva tanken att skicka något alls. Tyvärr är foto kvaliteten inte den bästa men detta fick vi! Straight from Bretagne!



måndag 3 november 2014

Bli någons förälder, part III

Fick en fråga av Ponks ifall och hur jag tycker man ändras, sådär i grunden, när man blir förälder. Det har tagit mig några dagar att svara på frågan för har jag riktigt måsta tänka efter. Varför det varit svårt att svara för att jag inte egentligen tycker att jag ändrats så mycket, men det gör man väl ändå, eller gör man?

Pia kommenterade att man ju ändras hela tiden, genom olika livsskeden, människor man träffar osv, att hela föräldra grejen mest handlar om det praktiska. Hon påpekar också att det finns så många olika sätt att bli och känna sig som förälder, och ja det är ju verkligen sant. Det är väldigt individuellt hur man upplever förälderskap. Vissa känner en enorm kärlek vid första ögonkastet, för andra tar det sin tid. Vissa kanske upplever att allt ändrats och att de som person ändrats genom den nya rollen, medan andra inte upplever det så starkt.

Hur tänker jag då? Jag håller med Pia att det mest handlar om det praktiska. Ens vardag ändras ju kraftigt. Man kommer och går inte hur som hellst utan vill man gå nånstans, utan barnet, med den andra föräldern så kräver det barnvaktningen osv. Det var förrästen något som kunde slå mig i början, att hjälp, man är ju helt fast. Det är inte som en hund som man kan lämna ensam hemma i några timmar. Men trots att tanken och känslan slog mig att herregud, så hade jag inte riktigt ett behov att vara utan Umi i början. Dessutom ammade jag fulltid och dethär med att pumppa, frysa ner och ge flaska var inte riktigt min grej och det behövdes inte heller. Jag kunde gå nånstans ett par timmar medan Umi var med sin pappa och komma tillbaka passligt tills nästa måltid. Jag upplevde inte mig fast eller instägd pga av detta. Vissa gör ju det och då är det ju självklart och viktigt att få ta den egna tiden, om möjligt, och bebin kan ju då få flaska eller ersättning under dessa stunder. Alla måst ju känna efter hur det känns bäst för dem. Kanske nämnvärt att både jag och F varit hemma fulltid med Umi vilket givetvis underlättat det praktiska arrangemangen. Sedan första början har jag exempelvis varje dag gått på långa hund promenader ensam, vilket ju inte egentligen är en självklarhet alls för dem som är ensamma hemma med barnet. Men som person upplever jag inte att jag ändrats, fast här vore väl en utomståendes åsikt på plats. När jag funderar på det så kommer jag enbart till slutsatsen att jag har samma åsikter som innan, samma personlighet och samma lust att resa och flytta. Jag känner inte att förälderskapet ändrat på något av dessa eller håller mig/oss tillbaka i våra planer. Klart vi nu har en liten människa att ta i beaktande men det gör jag så gärna. Vi har rest mycket med hunden och då har vi tagit dens behov i beaktande. Vid långa flygresor har vi övernattat på vägen och när vi bilat har vi aldrig kört för långa sträckor och alltid bokat hotell vid stora parker osv. Nu tar vi gärna också Umis behov i beaktande. Jag upplever att varken bebis eller hund behöver styra ens liv, om inte nåndera har special behov som till exempel behöver sjukvård eller dylikt.

Vardagen kan ju vara lite kaotiskt ibland och ens tålamod kan prövas, men ändå upplever jag att the more the merrier. Det här med tålamod fick jag jobba med i de olika Afrikanska länderna vi vistas i. Speciellt i Benin, där jag enbart använde mig av lokal transport dvs mopeder och diverse bilar som fungerar som bush taxin. Kommer ingen bil, eller äter man inte den tiden man blivit bjuden på middag, så är det ju ingen ide att stressa upp sig. Jag tyckte det var skit jobbigt i början, och måste riktigt lära mig att ta stunden som den kommer. När jag blev bättre på det var vardagen också mycket lättare och njutbar. Kanske samma tendenser kan ses i föräldraskapet? Allt går inte alltid som man önskat och planerat och jag tror det hjälper en när man kan ta det hela med lite ro och inte stessa för mycket. Jag säger inte att jag inte skulle ha nätter eller dagar när jag känner mig skit trött och tålamodet prövas, men det att jag ha måsta lära mig jobba med mitt tålamod har verkligen hjälpt mig.

Det finns en stor möjlighet att mina tankar och funderingar ändras i och med att Umi blir äldre men jag ser det endast som något positivt. Härligt att utvecklas och ändra åsikt. Jag är också övertygad att det finns lika många funderingar och åsikter om föräldraskapet som det finns föräldrar, blivande föräldrar och icke föräldrar.

söndag 2 november 2014

Vänskap mellan en bebis och en hund

Xima bekantar sig med mini Umi
När Umi joinade oss så var vi noga med att Xima fick vara med. Att hon fick snusa på honom och att hon inte skulle bli åsidosatt eftersom hon fram till nu varit vår ögonsten. Hennes roll ändrades givetvis men det var viktigt för oss att visa att hon inte var mindre viktig och för att undvika större svartsjuke drama. Xima var lite förvirrad de första dagarna och grät när han grät. Snabbt accepterade hon honom i klanen och hämtade sina leksaker till honom. Hon ville skydda honom men visste inte rikigt hur hon skulle gå tillväga. När vi hade hembesök från rådgivningen och kvinnan lyfte upp Umi blev Xima mycket nervös och morrade dovt.


Vaktar sovande bebis
Intresserade av köks aktivitet
Hon lugna lite ner sig när vi spenderade några månader på sommar-
stället och en massa människor kom och gick. Hon verkade förstå att ingen var ett hot mot honom. Hon blev dock lite svartsjuk om hon inte fick tillräckligt med uppmärksamhet när vi hade besök. Hon klämde sig mellan besökaren och Umi och hämtade sina leksaker.

När han sov i vagnen så sov hon brevid och hon kom och meddela att något var på gång en liten stund innan han vaknade. Hon insåg också att han inte var ett hot för att slicka upp smulor från köksgolvet så duon satt gärna tillsammans och följde med när det lagades mat eller när vi satt och åt. Umi var alltid ganska intresserad av Xima och kunde bli irriterad om hon inte kom när han ropade och försökte få hennes uppmärksamhet.

När Umi var 5 månader så åkte vi på en 3 veckors roadtrip runt Baltikum. Såklart var Xima med.
Xima och Umi i Lettland
Vi har alltid haft som policy att Xima får vara i sängen, på dagen, när vi reser. På natten går hon sjäv bort, blir väl för trångt. Vi har rest massor med Xima så hon är mycket van med hotell och nya miljöer.

När Umi började krypa och blev mobil så ändrades deras förhållande. Xima blev pånytt intresserad av Umi och satt sig alltid brevid honom på golvet. Eftersom Umi inte ännu kan gå så kan Xima gå iväg och lägga sig i soffan när hon får nog. Tror det är viktigt att hunden har ett ställe vart barnet inte når, så att den kan få en andningspaus från lekande.

Innan Umi kunde krypa fick han snällt vänta på att Xima kom

Xima knapprar på sitt favorit ben som hon redan haft i 1 1/2 år. Ett jädrans ko ben/knä, eller ja vad det nu sen är, som aldrig går i bitar. Umi kryper fram och sträcker sin svettiga lilla hand mot benet. Xima morrar lite lätt men låter honom ta benet. Vi har alltid ett vakande öga när Umi och Xima är tillsammans, trots att det fungerar väl. Det finns ju en risk att Xima blir irriterad ifall han slår henne i huvudet med en hård leksak eller att hon plötsligt inte vill ge honom sitt favorit ben.

Här är alla med och leker






Nu har deras vänskap nått nya höjder. Xima fick slicka Umis gröttallrik men sen slutade vi med det när Xima satt som en hök vid bordet varje gång han åt. Xima slutade vänta vid bordet. Umi verkade tycka synd om Xima för en morgon när han såg henne så öppnade han munnen och lät en stor klump gröt falla ner på golvet, ja faktiskt landade klumpen nästan på Ximas huvud. Xima tittade på mig med förväntansfulla ögon tills jag sa, ja okejdå. När Xima slafsade i sig klumpen såg Umi väldigt nöjd ut. En kväll satt duon som vanligt i köket medan F lagade middag. Umi försökte nästan med våld erbjuda sin tutt (nappen på svenska i Sverige) åt Xima. Xima var inte farligt intresserad så Umi viftade och försökte sätta den i Ximas mun. Tycker det är lite gulligt att Umi vill dela med sig. Blir roligt att följa med hur denna vänskap utvecklas.







lördag 1 november 2014

Weekend!

Vilken kul helg alltså, och det är ju bara lördag eftermiddag. Jag gick igår kväll ut med några vänner på riktigt tjejkväll. Var på Putte's Bar, åt pizza och drack rödvin. Mysigt, gott och roligt. Åkte in med tåg och redan då kände jag en sorts spänning i kroppen, en positiv sådan full av förväntan. Man känner på sig att det är fredag kväll. Många människor åkte hem från jobbet men de flesta hade nog redan tagit helg. Det fanns på något obeskrivligt sätt en fredagsstämmning i luften. Det var redan mörkt ute så när tåget rullade in på stationen fanns den där härliga stadsstämmningen med folkmassor, lampor, mörker, ja det är något med städer i mörker. En av de bästa saker jag vet är att köra igenom Paris by night. Allt liv, alla lampor, färger och folkmassor påväg nånstans. Kvällen var härligt kul. Åkte tåg hem och kröp ner i sängen runt 2.

Vaknar 3 av att Umi gråter. Han får lite mjölk men har svårt att somna om för han är himla täppt. Han var inte förkyld på kvällen så blev förvånad att se att han var helt fylld med snor. Stackaren. Han fick sova med mig och vi lyckades sova i 15 minuters etapper mellan 04-06. Sedan tyckte han att det var morgon. To say the least kände jag mig rätt mör. Det var bara att knäppa på kaffe. Lyckades tömma hans näsa och han verkade genast piggare och på gott humör. Jag skulle gärna ha dykt ner mellan lakanen men vi hade inbokat frukost date med ett par vänner i stan. Faktiskt på samma gata var jag varit kvällen innan. F skämtade att jag borde ha sovit där, att vad är det för point att komma hem för några timmar när vi ändå skulle tillbaka på frukost. Underligt hur man lyckas fräsha till sig med en kopp kaffe och lite rouge på kinderna. Frukosten var jätte god och sällskapet fantastico.

Första gången vi hade breakfast date för vi brukar vara lite slow motion på morgonen trots att man vaknar tidigt. Hunden skall ut och gröten skall ätas och gärna hasar man omkring i pjamas i några timmar med en stor kopp kaffe som fylls på med jämna mellanrum. Men när man en gång kommit iväg så var det ju super kul. Sen när vi kom hem drog jag en välbehövd siesta, innan min brors fru, min goda vän Karin, kom med sin dotter på besök. Vilken sosial helg alltså!




Oftast blir det ju dock så, antingen har man inget alls planerat eller sedan allt en och samma helg. Men va roligt. Jag är helt exalterad. Gick precis en tur med hunden och också det var både skönt och naturen vacker. Här är det good vibes all the way, hehe. Dessutom är det ännu bara lördag. Ikväll har vi bastutur i husbolagets bastu. Va skönt. Imorgon på morgonen skulle vi egentligen ha babysim men det får vi nog skippa med Umis snor näsa. Han mår nog annors rikigt bra och har inte stegring eller dylikt men tror inte det känns så kul att simma och dyka med täpt näsa så vi hoppas han mår bättre näsa gång. Nu ska jag leka med Umi medan maten prepareras i köket och vardagsrummet fylls av väldoftande matos.