När jag anlände till sjukhuset på morgonen där vid Kl. 07.30 så möttes jag av två trötta gubbar. Egentligen hade Umi sovit ok, men han väcktes med 3 timmars mellanrum för att få andningsmasken på en stund och i och med att han sover på mage så måste han svängas varje gång. Nå de flesta gånger somna han relativt snabbt om förutom Kl. 04, då var det kört. Så när jag kom var de trötta och hungriga. Jag fixa fram mat åt Umi och skicka hem F. Vi var övertygade om att idag sku vi hem.
Men nej, läkaren kom och konstaterade genast att han får bli en till natt. Trots det givetvis är fantastiskt med vård och man gärna blir för att han ska få rätt vård så kändes det rätt trögt. Nå, en dag i taget. Han har fortsatt att få masken varannan var tredje timme men även adrenalin via mask. Det som varit frustrerande är att inte få några klara svar om VAD han har förutom det självklara - täppta luftvägar. Alla tester är negativa och läkarna säger varken bu eller bä. Tre nätter på sjukhus betyder ju ändå att något är klart på tok, kan man ju tycka.
Anyways, dagen var lång för han sov endast 2st 20min tupplurar för varje gång han somnat skulle något göras, stackarn, och det var omöjligt att få honom att somna om. Jag beslöt att jag blir denna natt så på eftermiddagen åkte jag hem, gick i skogen med Xima och fick andas frisk luft. Nu har F åkt hem, Umi somnat och jag ligger här på golvet på madrassen. Jag hoppas så att han mår bättre imorgon och att läkarna kunde ge lite klara svar.
Tänker på er ❤️
SvaraRadera