måndag 30 januari 2017

När vardagen rullar på och man är glad i magen

Vet ni den där känslan när man känner sig riktigt glad och nöjd - glad i magen liksom! Sådan känsla hade jag idag när vi hade vänner på besök. Ett alldeles underbart gäng från alla olika länder. En familj är spansk-japansk medan den andra brittisk-fransk (med afrikanska rötter) och så vi då. Barnen lekte fint ihop och det var så himla skön stämning. Imorgon drar vi till stranden tillsammans. Som jag brukar säga, vänner är nog livet alltså!


När de gått och Ava somnat för siestan åkte Umi och jag till butiken för att handla skolgrejor inför starten på onsdagen. Umi är ivrig och säger "school very good, umi leka med barn, sjunga, rita, äta smörgås, very good". Hoppas den känslan håller i. Nu har vi fixat namnlappar på alla pennor, kritor, glitterburkar, limtuber, plastfickor, kartonger, tvål, handduk, våtservetter osv. En lång lista på saker som ska tas med. De första dagarna får man som förälder vara med 15 minuter på morgonen. Känns ju ganska kort men nu vi gör det bästa av det hela. De första dagarna är också kortare, från kl. 08-12. Har bra känsla och ser riktigt fram emot att gå och kolla hur allt ser ut. F var på föräldramöte på fredagen och det hade varit rätt kaotiskt med massa föräldrar med barn som sjöng o dansa, och mötet gick mest på maltesiska varvat med lite engelska. Alla tala i munnen på varandra och mycket blev på hälft men han kom ändå hem med en positiv känsla. Kan inte fatta att vår lilla gulle ska till skolan, i uniform o allt!

 

söndag 29 januari 2017

Att kommentera barns utseende och kläder

Mirjiam skrev ett väldigt väl formulerat blogginlägg om att kommentera barn och deras utseende. Läs hennes inlägg här. Jag kommer ihåg att jag för ett par år sedan sade år min systersdotter som då var c. 6 år, att oj vad fin du ser ut idag, när hon kom på besök för att leka med Umi. Detta blev och irriterade mig så innerligt. Visst var hon fin och hon är så hiskeligt söt, men det vet hon. Varför kunde jag inte bara säga, "hej, va roligt att du är här, vi tycker alltid så mycket om när du kommer". Varför måste jag kommentera utseendet? Man gör det så obemärkt, av sådan inbygd vana. Jag säger ofta åt barnen att de är fina men jag säger lika ofta att de är duktiga, härliga, att de leker fint tillsammans vilket gör mig glad, att de städer duktigt efter sig osv.  Men aj vad det är svårt att inte kommentera andra barns utseende. Varför andras barn? Ja, nå men vet du när man inte setts på en tid och man ses på ett kalas eller vid någon finare tillställning, så kommenterar man genast kläderna. "Nämen va du är fin idag, vilket fin skjorta/klänning du har på dig". Det är ju inte heller helt fel att säga att någon är fin, det menar jag inte, men tyvärr så blir det ofta det var barn genast får höra på daglig basis, i vardagen. Det är ju OK att man för höra att man är fin när man klätt upp sig lite extra men att alltid få höra att oj vad fint hår du har idag, wow vilka tuffa byxor, vilken gullig tröja, lägger en stadig grund för att barn börjar lägga vikt på hur de ser ut och vad de har på sig. Viktigt att vara gullig/fin/tuff/söt för att bekräftas!

Allra helst vill jag att utseende och kläder är något som barnen så länge som möjligt inte fokuserar på, överhuvudtaget. I längden kommer de att förstå att man får komplimanger genom att se söt ut, ha fina kläder, göra gulliga miner osv osv ja listan kan göras lång, men eftersom de ännu är så unga så önskar man ännu hålla dem i en skyddad bubbla var alla är lika fina och söta oberoende av kläder.

Men visst är det något man får lägga stor fokus på i vardagen för att inte själv hela tiden kommentera barnens (egna eller andras) utseende och/eller kläder. Tycker det alltid är bra att emellanåt granska sitt eget beteende. Ibland kan man faktiskt märka en hel del.

onsdag 25 januari 2017

Hur har det gått utan pappan i familjen?

Nu är det ju endast två dagar sen han åkte och han kommer ju redan imorgon men måst säga att det gått utmärkt. Dock har jag haft precis alla förutsättningar på min sida, barnen har varit friska och glada, jag likaså, vi har inte haft brottom eller några måsten och vädret har varit absolut strålande. Första dagen kändes dock snopen och ensam för både vår dags playdate och middagsgäster hamna annulera, så det kändes jätte tråkigt. Beslöt dock att inte sitta och harma mig så vi var mycket ute och njöt av solen. Och sen blir det ju mycket promenerande eftersom hunden är van med två långa promenader per dag. På morgonen har jag tagit vagnen med men barnen har mest gått, eller Ava har suttit mellan varven, men Umi har gått hela vägen. Igår var det toppen för det fanns en massa pölar efter en regnig natt.



 

Idag joinade en främmande hund oss och Xima tyckte det var så roligt! De lekte massor. 


Både på måndag och tisdag eftermiddag gick jag snabba hurtiga promenader med båda barnen vilande i vagnen. Skönt att gå raskt 3,5 km och när man desstom skuffar på 45 kg så känns det ganska sportigt. Sen är det ju så härligt att hur man än svänger på det så går man alltid med otrolig havsutsikt.


Idag träffa vi en kompis vars dotter Umi trivs jätte bra med. Så kul!



Nu på eftermiddagen har vi en hundpromenad date och sen, ja, sen blir det matlagning, kvällsrutin, en natt och sen kommer pappan redan hem. Jee!

Har ni sett hur grönt det är?

Vår trädgård var hela sommaren sandig och stenig trots att jag dagligen vattna, så att nu ens buskarna och träden sku överleva. Men nu alltså är det andra bullar. Tänk vad lite regn kan göra. Kolla på detta!

 

 


tisdag 24 januari 2017

Ingefärsshots - this is it!

Det var min svägerska Karin som först tipsa mig om dessa shots och sen dess har jag sett dem lite här som där. Nu är jag redan helt frälst och övertygad om att "this is it", kommer att vara förevigt frisk och leva tills jag är hundra! Lagade min andra sats igår och den blev nog bättre än den första. Ack vad starkt men gott gott!

Jag använde detta recept. Eftersom vi också hade färsk chili hemma så skar jag med några skivor. Man värmer (inte koka) alltså 200 g grovt riven ingefära i en liter vatten i 20 minuter. Sila och lägg med en halv deci honung och när det svalnat pressar man i två citroner. Sila igen, häll i flaska och ta en shot 4-6 cl varje morgon. Förvara i kylskåpet och hållbarheten är cirka en månad. Barnen borde också få i sig en skvätt men de var inte så på hugget på att smaka. I love it!

söndag 22 januari 2017

Förbereder oss inför veckan

F åker på resa från måndag till torsdag. Hur förbereder vi hans resa? Nå vi vände upp och ner på huset för att hitta namnlappar till Umi skolgrejor. Förstås det viktigaste att göra just idag med tanke på att skolan börjar först om 10 dagar, men det harma oss så innerligt när vi visste att de fanns, någonstans. Det var frågan om namnlappar vi beställt evigheter sedan i Finland och visste att de är urbra och behövs just nu. Vi hitta dem till sist efter flera timmars sökande, i kappsäcken F skulle ha med sig. Känns ju lite ironiskt efter att vi tömt och gått igenom alla mappar, alla pappershögar, bläddrat igenom böcker ifall vi stuckit in dem där, random väskor, bokhyllan femton gånger osv, men ja, de fanns alltså i kappsäcken som lyftes ner när vi redan gett upp. Men det goda är ju förstås att vi hitta dem. Hurraa!

Barnen förbereder sig inför pappa-fri vecka med att ha utveckla en ny hosta. Hurraa vilken perfekt tajming. De hostade ikapp halva natten. Xima spydde på mattan och det regnar. Blir kul att ta två sjuka barn med ut i regn och rusk på obligatoriska hundpromenader. Fast för att nu inte måla fan på väggen så har det faktiskt lovats sol, barnen verkar må helt OK förtom hostan, jag mår prima vilket ju är A och O, vi har vänner som vi ska umgås med, kylskåpet är fullt och några dagar kommer att gå i ett huj.

Måst ännu prisa barnen. Medan vi sökte lapparna lekte de för sig själva hela morgonen! Det är så fantastiskt roligt att se dem ha så mycket glädje av varandra. De har blivit ett riktigt team, de leker, busar, skrattar, gråter lite mellan varven, och hittar på en massa tokigheter. Härliga skurkar. När vi äntligen hittat lapparna gick vi alla ut i trädgården. Medan vissa hoppade i pölar så hämtade andra ved och kapa ner buskar som vuxit helt wild and crazy. Packa gör F ändå mitt i natten innan avfärd, så där som alltid.

tisdag 17 januari 2017

Min mamma!

Ava blir helt ursinnig när F kramar eller pussar mig! Hon springer fram och börjar slå honom och pressar sig emellan oss och skuffar bort honom. Mamma!! Ropar hon och ska upp i famnen. Umi som alltid ha tyckt om när vi kramas observerar nu Avas reaktion och ropar Nej, pappa, inte ge puss mamma.


måndag 16 januari 2017

Inte se ingenting - Trespråkigt barn

Umis nya ord är ingenting. Han har ju hållit på med favorituttrycket kanske sen hur länge som helst nu men nu har det börja minska, fast det nog ännu hörs ofta, men inte lika ofta.

Jag har försökt förklara att man inte riktigt kan säga inte se ingenting utan större succé. Umi inte ser ingenting när Ava står framför TVn eller när man kör när mörkret redan fallit. Lite gulligt är det ju men det blir ju så tokigt. Det bästa är ändå Umi kanske inte se ingenting, Ava gå bort, kanske sen Umi ser bra.  Haha!

Fs föräldrar är ännu här, de far hem på torsdagen efter en månads vistelse. Det har varit så fantastiskt bra för Umis engelska för Fs mamma är från Irland. Nu frågar inte Umi endast hur pappa säger (på franska), eller hur mamma säger, men även hur Ita (förkortning från Marita) säger, dvs på engelska. Det är ju så himla bra med tanke på att Umi börjar skolan om två veckor. Han kan nu en massa fraser, förstår ganska bra, kan säga no, Umi don't want, vilket ju också kan vara skönt att kunna säga, för att inte tala om att kunna säga att han är törstig/vill äta/leka med diverse leksaker, kom hit, hjälp osv. Men visst är det mycket för en liten att bolla med tre språk i vardagen, plus då maltesiskan som snart kommer med i bilden. Vi tror dock starkt på att det enkom är en styrka i längden. Klart något språk inte blir lika starkt som ett annat men att få en så klar och tydlig bas är ju en fantastisk rikedom!

fredag 13 januari 2017

Äntligen är de vänner!

Vem då, kan man fråga sig. Nå men barnen! Ja, just det. Trots att de kan vara så himla gulliga med varandra så har det varit mycket gråt, svett och tårar sedan, ja, egentligen sedan Ava börja gå. Innan hon rörde på sig var det ganska frid och fröjd. Men stön alltså. Visst är det jobbigt när de bits, skriks, skuffas och gråts non-stop, men vet ni, nu har det börjat svänga och riktigt ordentligt. Idag har de varit kompisar typ hela dagen. Ni kan inte ana hur skönt det är! Mitt på dagen satt F på datorn och jag läste en bok medan de lekte fridfullt tillsammans. Alltså något som var helt otänkbart förrut. Visserligen är det oftast bus de hittar på men det är de så innerligt välkomna att göra så länge man får höra de busiga skratten. Att höra dem busa och skratta, eller när Umi "läser" bok för Ava eller när han guidar henne hur man ska fylla tvättmaskinen (trots att det inte alltid är med smutstvätt) är något av det bästa jag vet. Tänk om det kunde fortsätta på detta vis!

torsdag 12 januari 2017

Hemlagad pizza - så gott

Här om dagen lagade vi pizza vilket uppskattades av alla. Barnen fick kavla ut degen och lägga på fyllning, givetvis med lite hjälp. Deras pizza fick tomatsås som F lagat, mozzarella, skinka och oliver. Bilderna är som vanligt suddiga, hah! Varfär ändra på ett fungerande koncept.

 





Följande pizza blev helt suveränt god trots att den blev lite för tjock. Degklumpen var lite för stor så kavlande var en pärs så den blev inte lika tunn och knapprig som de andra men smaken fick 10 poäng. Den innehöll tomatsås, mozzarella, kronärtskockshjärtan, oliver, getost och paprika!



Sen laga F ännu en pizza med kvarliggande degklump och tomatsås. På den blev det massa färsk chili, mozzarella och salami. Ingen annan åt av den och det var nu tur för svetten rann på honom för han lagt så mycket chili på den.


Blev ju en massa pizza över tills nästa dag, men de slank nog galant ner.

Det är så roligt att laga mat och baka med barnen för de tycker det är så spännande att vara med, smaka på alla ingredienser, hjälpa och sedan vänta på slutresultatet. Ibland har man visserligen små incidenter som när Umi hällde ut burken med bakpulver i en smet, jaja, sånt får man nu räkna med.

tisdag 10 januari 2017

Herregud - skolan börjar om 3 veckor

Igår kom brevet. Umis skola början den första februari. Hade ställt in mig på slutet på februari så det kom som en överraskning och nu känns det jätte plötsligt. Är jag nervös? Jo det är jag. Inte för att han är blyg eller osocial eller för att jag tror att det inte kommer att gå bra, men för att det är så annorlunda än vad man (jag) är van vid. Det är ju inte en dagis i nordisk anda, utan det är skola med lågstadiet i samma byggnad, uniform och hela fadirullan. Visserligen sitter de yngsta inte vid pulpeter och har timmar på det viset men det är en skola med 600 elever och de ska kunna bland annat själv ta fram lunchen, som de har med sig, själv kunna gå på toaletten och om de har en olycka så rings föräldrarna efter för läraren har inte rätt att byta om. De vilar inte på dagen och skoldagen är från 08-14. Det finns ingen inskolningsperiod och barnet lämas vid porten och önskas lycka till, typ. Varje grupp har sitt klassrum och förutom att vara där är de ute 20 minuter per dag. Känns ju som en lång dag i ett och samma rum. Varför jag också är nervös är att jag så önskar att allt går bra för det är i denna skola han sedan fortsätter gå i så länge vi bor i Mellieha.

Skolan! Bild från nätet
Kunde inte Umi fortsätta att vara hemma då? Jo det kunde han ju egentligen och börja först på hösten när det egentligen börjar för han börjar nu i en tidig grupp. Han fyller tre i mitten på mars. Varför skickar vi honom till skolan då? Ja, helt enkelt för att det inte finns dagisar i Mellieha, för att utedagiset var han gick inte fungerade, och för att han frågar efter att få leka med barn flera gånger per dag, men också för att jag önskar börja jobba. Vi har några aktiviteter per vecka (klubben och karate) och oftast några playdates men känns som att han nog "behöver" mer. Eller behöver och behöver... Ava och Umi har ju glädje av varandra och leker så tusan och nu när både jag och F är hemma så är det ju kul för alla, men när en av oss börjar jobba så är det onekligen ganska hektiskt att vara ensam med dem båda 24/7. Hur som haver kommer han i allfall att börja nu om tre veckor! Hjälp!

torsdag 5 januari 2017

Pseudotvillingar - utvecklingsskeden och personligheter

Det är så roligt att följa med hur barnen utvecklas, på så olika sätt, samma saker men i olika skeden. Ava som nu är 1 år 5 mån känns exempelvis mer kroppsmedveten är Umi var i samma ålder. Hon klättrade tidigt, hon kan hoppa jämfota och göra kullerbyttor, något som Umi lärde sig en månad sedan, han är nu 2 år 9 mån. Han var dock betydligt mer kommunikativ än vad hon är, trots att han inte heller var speciellt tidig. Ava säger knappt något alls mer än tack, mamma, pappa och bye. Hon gör nog diverse läten och man ser att hon försöker säga ord men slutar innan ljudet kommer ut. Ava lärde sig suga sugrör tidigt vilket Umi inte alls förstod sig på medan han åt duktigt med sked och gaffel, i hennes ålder, vilket hon inte ännu behärskar så bra. Umi tyckte om sina puréer och var inte alls intresserad av bitar medan Ava åt, så gott som helt, som resten av familjen vid 10 månader.

Sedan har vi ju sådana skillnader som handlar mer om personlighet än utvecklingsskeden och de är lika roliga att följa med. Umi har alltid varit intresserad av böcker och satt vid tidig ålder och bläddrade fint i stora böcker medan Ava enkom sliter sönder dem. Umi har alltid trivats bättre i egen säng medan Ava aldrig sov i egen säng innan hon var c.8 månader. Hon var en samsovare utan like. Nuförtiden kommer de båda gärna ibland till oss men sover oftast i egna sängar. Ava har en stor kärlek för mjukisdjur och dockor och har ett specifikt mjukisdjur hon måst ha för att sova. Utan bäbä visar hon klart missnöje. Bäbä fick Umi av mina föräldrar men Ava har adopterad den vilket aldrig var ett problem. För Umi är det en självklarhet att den är Avas och att hon måst få ha den när hon ska sova. Var är bäbä ropar Umi om den är på vift när Ava ska läggas. Umi har aldrig visat större intresse för varken dockor eller mjukisdjur.


Måst påpeka att det inte är en tävling och ingen är bättre eller sämre överhuvudtaget men det är enkom så himla kul att följa med hur olika de är och utvecklas. Klart Ava drivs av att ha ett äldre syskon som ändå inte är så mycket större/äldre. Hon ska göra precis samma och blir så sur när hon inte lyckas. Fast märker Umi att Ava gör något han inte prövat på eller lyckats göra så finns det ingen hejd på motivationen.

Några bilder från akvariet vi besökte här om dagen.


Med svärföräldrarna

Makaronilåda med quorn

Testade för fösta gången idag lada en makaronilåda med quorn istället för maletkött. De som inte känner till så kan man bekanta sig med det här. Quorn säljs i strimlor, bitar, färs, burgare osv så det lämpar sig väl när man vill utesluta köttet men ändå laga populära rätter. Har tidigare använt mycket sojakross som ju har samma funtion men quorn är en ny bekantskap. Hur blev det då? Nå faktiskt super lyckat!

Som bekant suddiga matlagningsbilder. Lär inte bli en matfotograf av mig, hah!



Nu laga jag två makaronilådor för Umi kan ju inte äta ägg och denna quorn färs innehåller äggvita, men de har även veganska produkter som inte innehåller ägg så ska testa mig fram.

För tillfället är typ 5 middagar i veckan (alla för min del) vegetariska eller fiskiga här hemma så tycker det är OK att barnen också äter maletkött eller höna, fast jag själv nu beslutit mig för att undvika kött, igen. Ja, jag var vegetarian i c. 9 år, varav jag i några år inte åt fisk vilket jag dock gjorde de sista åren. Nu har bitarna fallit på plats igen och det känns som det enda rätta av så många olika orsaker. Jag tar dock dagarna/veckorna som de kommer. Får jag nångång lust att äta höna eller ngt annat så gör jag det men för tillfället har det bara flutit på och det känns bra. Fisk kommer jag dock fortsätta äta. Tog det som ett tecken när den planerade julskinkan sket sig, vacumförpackningen fick ju hål. Det var nog meant to be!

tisdag 3 januari 2017

Avfuktaren - det är grejer det

Kan ni förstå, under natten sög avfuktaren upp 30 liter vatten från luften hemma hos oss! 30 LITER. Jag som aldrig haft en avfuktare förrut är mycket imponerad och fascinerad. Tänk att det finns så mycket vätska i luften, inte undra på att det känns lite kyligt. Vår grunkka är såpass fancy att man ställa in den på önskad luftfuktighet och så slutar den av sig själv när den uppnåt det. Tycker man till exempel att 65% känns bra i jämförelse till 45% så är det bara att ställa in det så. Bueno!

Edit, Fast nu överdrev jag ju kraftigt, haha. Den sög faktiskt INTE trettio liter under natten, haha. Började fundera att det kan ju inte vara så för behållaren är ju inte så stor att 30 liter vatten ryms i den. Maskinen kan dra 30 liter vatten per dygn men behållaren är c.5 liter så, så mycket drog den under natten. Hehe, så ja, en viss skillnad mellan 5 och 30, men nå, det är väl inte så noga.

måndag 2 januari 2017

Äntligen dras fukten ur luften

Vi har haft det så fruktansvärt fuktigt och kallt här hemma. Jag gav ju det fina rådet tidigare att ha en avfuktare men vi har inte själva haft en, förrän idag! Den som hörde till huset fungerade inte så F och Umi knalla iväg till butiken och hämtade hem en. Herrejestans vad den sugit i sig vatten, flera liter på 3 timmar i barnens rum och detsamma i vardagsrummet. Man riktigt hör hur vattnet rinner in i den. Inte undra på att det varit sådär ruskigt kallt. Vi har haft +14 C inne idag och då ska man tilläga en redig dos fuktighet för att få den riktiga känslan. Nej ush, vad jag frusit, plus att jag då drabbats av den andra ronden av förkylningen. Hoppas inte alla andra också får den utan att jag helt enkelt fått den för jag varit så frusen. Att skaffa en ny avfuktare på 30 liter för 250 e är minsann väl spenderade pengar. Här börjar den nya, mindre fuktiga och kalla, vardagen!
Frusen, täppt, sur och trött

söndag 1 januari 2017

Snöprinsessan utan snö!

Tycker egentligen lite illa om ordet prinsessa men tycker ändå att det i detta sammanhang passar. Har fått en jacka åt Ava från en vän vars dotter haft den. Tänkte först oj stön, för den är vit. En vit vinterjacka åt en busig ettåring är kanske inte mitt första val, men nu när vi använde den för första gången ett par dagar sedan så måst jag ändå medge att hon ju ser urgullig ut i den. Som en liten snöprinsessa utan snö!