Roadtrip - del 5

Idag kom regnet och det är grått och vått. Men vilket väder vi haft hittills alltså, så lite regn stör inte alls. Vi kom idag till Lapiosalmi som ligger 20 km utanför Posio. Vi valde att övernatta här eftersom vi planerat gå och hikea vid Auttiköngäs. Hade lånat en manduca av en vän (vi har själva redan en bärsele) så att vi kunde bära varsitt barn, men om vädret fortsätter vara regnigt och halt så får vi nog skippa det för inte så kul att bära på ett barn i regnet och dessutom halka. Hur som helst så är vi ju ändå mycket ute och promenerar så natur har vi minsann fått se. Här i Lapiosalmi har vi inte sett en endaste människa, alltså ingen, på hela stug/camping området. Nyckeln fick vi med en kod. Vår stuga är ganska mycket simplare än tidigare men lustigt nog verkar Umi tycka mest om denna, haha. Han var sådär tokigt glad när han gick runt och kolla vart vi nu kommit. Stugan är omringade av tjock skog och sjöar. Riktigt fint! Precis sånt man vill uppleva här i Lappland.

Vi var på en tur i regnet, hela gänget. Det var inte precis anpassat för vagn men vi lyckades skuffa oss fram på några hala plankor och resten genom snö i skogen, upp och ner för backar. Eller Ava skuffade vi på för Umi vill enkom gå. Han går helt otroligt långa sträckor (500m- 1 km per gång) och ganska raskt. De senaste dagarna har vi skippat söka reda på lekparker för han är inte farligt intresserad utan vill promenera och idag lärde han sig kasta snöbollar åt Xima, det var en hit.

En kul observationer har varit att desstu norrut vi kommit så desstu rakare har Umis hår blivit. Han som brukar ha lite lockigt och mycket lockigt när det regnar har nu sådär typiskt finländskt spikrakt blont hår. Har givetvis att göra med att här är så torrt, vilket jag också känner på hyn. Får smörja in kroppen flera gånger om dagen. Imorgon far vi vidare till Rovaniemi var vi stannar tills tisdag kväll, när vi tar nattåget hem till Helsingfors.

Roadtrip - del 4

Bilder säger mer än tusen ord, eller hur? Resande har gått himla bra på alla sätt och vis. Körande, ätande, sovande osv osv.  Vi är i Kuusamo och trivs väldigt bra, önskar att vi sku ha förstått stanna lite längre än 2 nätter här. Imorgon drar vi dock vidare. Här får man se vad vi hållit på med de senaste dagarna.

Vuokatti från slalombacken

Vuokatti

Morgonpromenad i Vuokatti

Umi är i en gåfas men ibland så vill man inte mera

Sedan kom vi till Kuusamo och snö (Ava också med men sovande som vanligt)

Petäjälampi vid vår stuga

Alltid roligt att organisera

Hej! från bilfönstret

Besökte en renpark

Snökaka

Pappas flicka

Det talas ofta om mammiga barn men Ava är riktigt pappis. Hon följer vakande honom med blicken och brister ut i ett sånt genuint enormt leende när han stannar upp att F smälter som smör i solen. Hon visar så tydligt att det är just honom hon vill vara med. Det är så gulligt att det inte är sant.

Roadtrip - del 3

Håret är vått och rufsigt och kinderna röda. Sitter och smuttar på en iskall bastu cider och kunde inte känna mig mer avslappnad. Stugan vi hyrt här i Vuokatti är perfekt. Har just allt som man kunde tänka sig behöva. Eftersom det finns två sovrum så får Umi sova för sig själv och han somnade inom två minuter. Härligt! Körande gick himla smidigt och vi hann med utelek och promenad både innan och efter resan. Vi såg snö på vägen och ute är det -2 grader. Känns verkligen nu som om vi är på semester.

Några bilder från senaste dagarna.

Alltid roligt att städa

Jakobstad, Skatan

Fiskehamnen i Jakobstad

Sjön i Vuokatti

Roadtrip - del 2

Ligger i sängen i Jakobstad och lyssnar på snarkande barn. Igår regnade det redigt i Vasa så det blev ingen utelek för Umi på förmiddagen och det var nog ett misstag. Hotellet informerade på sin hemsida att de hade ett lekrum men när jag i receptionen frågade efter rummet så var svaret att det var stängt till vintern. Onekligen en besvikelse. Efter att ha packat bilen och försökt underhålla Umi på hotellet så körde vi mot Jakobstad. Eftersom han inte varit ute så höll han sig segt vaken så vi passa på att först köra runt Vasa innan vi körde vidare i hopp om att han sku sova dagssömn. Till sist somnade han just innan vi anlände till Jakobstad men eftersom vi sku vidare till Kokkoka och besöka vänner så checkade vi snabbt in på var vi bodde och förde upp väskorna medan både Umi och Ava sov i bilen, och ja, endera av oss var där så ensamma i bilen var de ej. Hur som helst så vaknade de passligt 100 meter innan vi var framme i Kokkola.

Besöket i Kokkola var super kul. Vi besökte min kompis och före detta kollega Lewis med familj. Lewis är från Cameroun men vuxit upp i Italien och hamnat i Finland via studier och bor nu i Kokkola, av alla ställen. Umi var först blyg eftersom han precis vaknat när vi anlände men det tog inte länge innan han var i full form och high fivade alla och gick och pilla på allt han bara kom åt, hehe. När vi kört tillbaka till Jakobstad så behövde Xima promeneras samtidigt som Ava var hungrig och Umis middag förberedas, så enda lösningen var att sätta honom framför Shaun the sheep, medan jag amma o skala potatis och F var ute med hunden. När maten äntligen var färdig var Umi helt stirrig av datortittande (trots att det inte var mer än typ 30 min) och övertrött så det blev bara pannkaka. Istället fick han gå och sova. Det blev också ett himla fiasko och efter två timmars nattande kände jag hur orken tog slut. Jag la mig i sängen, drog täcket över huvudet och meddela att jag imorgon åker hem. Som tur kan mycket hända på en natt.

Vi vaknade tidigt men har haft en jätte fin dag! Vädret har varit strålande, krispigt kallt men knallblå himmel, så vi har varit ute nästan hela dagen. Traskat runt i Jakobstad som ju är en jätte mysig stad och lekt i parker. Umi somnade på dagen inom 5 min i bilen så  vi körde ur till Fäboda var F stanna i bilen medan Xima och jag njöt av lite egen tid i skogen. Resten av eftermiddagen var vi ute och kom hem i tid för Umis middag som han slukade. F och jag skippade lunch så vi åt en tidig middag på Friends & Brgrs. Nattningen gick också snabbt. Med andra ord en lyckad dag och jag vill inte längre åka hem eller säga upp kontraktet som småbarnsmamma. Imorgon drar vi till Vuokatti.

Roadtrip - del 1

Resan upp till  Vasa gick över alla förväntningar. Vi hade planerat att föra Umi till parken för en timme på morgonen dagen vi åkte så att han sku få leka av sig och få en dos frisk luft men så vaknade vi till ösregn. Nej suck! Men turen vände och regnet upphörde passligt till Kl 09 när parken öppna så han kunde gå, yes! Halv 11 plockade vi upp honom och framme i Vasa var vi Kl 16.30. Då när han inte sov så var han nöjd och munter medan Ava sov hela vägen förutom en matstopp. Hade tänkt att resan sku ta längre och att det höras någon form av gnäll men nej. Det hjälpte säkert också att när vi hade 60km kvar och han varit så himla duktig så fick han en present, en mobiltelefon för småbarn. Den var verkligen uppskattad. Bör nämnas att resan gick helt utan att visa tecknade serier eller dylikt på telefonen (vi har ingen ipad).

är vi ren framme?

I väntan på mat i Björneborg, på Grilli Pori

Gänget

Rummet vi bokat var också väldigt bra. För det första stort så den finns plats för alla grejor och att leka, och för det andra eget kök, soffgrupp och stort badrum med bastu. Plats och kök är nog helt a och o.

Idag hade vi fullt program, träff med vänner både på förmiddagen och eftermiddagen, och så vaknar jag kvart i nio till att alla sover (!). Hade aldrig tänkt att man nästan kunde missa hotellfrukosten med småbarn, haha, men vi hann! Kom dock lite senare än planerat till första träffen, till min kompis Cilla med barn. De hade hus med enorm gård, hund och får, så också Xima stortrivdes.

Cilla, Ylva och fåren

Bää Bää

Det var så himla kul att ses. Umi däckade i bilen så vi fick turista lite så han sku få sova åtminstone en timme innan nästa träff. Sedan åkte vi till Jessica och Henri med sonen Vilmer och deras två hundar som vi vaktat i Gabon. Vi lärde nämligen känna dem när vi bodde där. Xima bodde även hos dem när vi åkte till Europa. Så roligt att träffa dem och Umi var i sitt essä som vanligt, full fart non stop. Till hotellet kom vi kl 19 och då var Monsieur nog rätt trött. Blev en lång dag för honom men passade bäst så och dessutom hade han nog jätte roligt. Imorgon har vi en kort körning med träff på eftermiddagen. Efter det känner vi ingen innan Rovaniemi.

Har allt varit ljusröda moln och dans på rosor? Fick nog lite svettis på frukosten som yrvaken när Umi satt och vråla HEJDÅ KIITOS till alla som gick förbi. Trots att det var ganska komiskt och egentligen bara positivt så blir man ändå sådär svettig och nervös och hoppas ingen störs vilket ju är absurt. Varför får ett barn inte babbla glatt, ja OK ganska högljutt, utan att man skäms? En annan stor skillnad är att vi är vana med att han sover lång dagssömn när man själv hinner chilla eller helt enkelt tänka färdigt en endaste tanke och att hemmet är Umi-proof medan han nu sovit i bilen och är full on resten av tiden och i hotellrummet finns en massa intressant (minibaren som inte går att låsa är väldigt populär som exempel) att pilla på, så man sitter inte precis och slösurfar på Internet, hehe.

Väldigt kul att vara på resa och hoppas resten går lika smooth!

Enjoying high life

Börja förbereda inför Lappland resan

På fredag drag vi ju iväg på en 12 dagars roadtrip, hela gänget, upp till Rovaniemi. Allt är bokat så nu hoppas vi bara att alla sku hålla sig mer eller mindre i form, att värre förkylningar hålls borta, att vädret inte hämtar med sig ösregn varenda dag och att humöret hålls på topp. Blir kul det här! Har dock märkt att vissa människor tycker det är lite lustigt/konstigt att vi far på en sådan resa med två små barn och hund. Dessa människors kommentarer handlar om HUHU, LYCKA till, eller ÅHÅ, det blir ju INTRESSANT (ironisk ton) och ja, jag förstår att alla inte vill resa med ett sådant gäng men liknande kommentarer förvånar mig alltid. Förstår också sådana som kan tycka att det känns jobbigt med alla måltider på diverse ställen, dagssömn som inte kan sovas i den vanliga vagnen på balkongen, långa körsträckor, hunden som behöver sitt osv att ÄR det verkligen värt det. Men vet ni, ja, det tycker vi och kul ska vi ha det. Familj och goda vänner har dock som vanligt varit positiva till vårt flängande och det förvånar nog dem inte det minsta att vi inte slutat resa trots fler familjemedlemmar. Dessutom blir det skit kul att träffa vänner på vägen.

Det roliga är också att desstu mer grejor man gör, hela gänget, så desstu lättare är det för F och mig att skapa våra system och rutiner som gör det lättare. Som på vår 1 mån långa baltikum resa när Umi var 5 månader så skapade vi spontant men rutinmässigt ett system. När vi anlände någonstans så checkade F alltid in och bar sedan in alla grejor medan jag tog Umi i bärselen och promenerade Xima en sväng. Utan mer planering gjorde vi alltid så och alla visste sin roll, vilket gjorde det smidigt.

En sak som vi också lärde oss på den resan är att ALLTID (sedan barn kom in i bilden) boka övernattning med någonform av kök eller minikök, så att man inte behöver äta alla måltider på restaurang för det är både dyrt och inte alltid så relaxing. Under inkommande resa stannar vi 2 nätter på varje ställe, förutom ett, vilket också är skönt och alla körningar är inte alls så långa. I och för sig så är de långa sträckorna rejält långa, såsom Helsingfors-Vasa. men när vi väl anlänt till Vasa så är vi där 2 nätter och sedan kör vi endast till Jakobstad var vi stannar 2 nätter. Efter Jakobstad blir det Kajana, Kuusamo, Auttiköngäs och till sist Rovaniemi varifrån vi tar natttåget hem.

Nu ska vi börja planera packningen för så himla mycket grejor ryms det inte i bilen för Xima tar hälften av bakluckan och vagnen typ resten. Och lätt packar man ner allt för mycket onödigt åt barnen så ska försöka noggrant gå igenom kläder och sånt. Den minsta packningen blir nog min och Fs, haha. Ser fram emot det här!

Smörgåsinspektorn

Natta ensam två barn under 1,5 år - third edition!

Nu är det ju lite fusk för Umi fyllde igår 1 år och 7 mån, så nu har jag inte mera två barn under 1,5 år men nästan. Anyways, fick igår pröva pånytt på att natta dem ensam och denna gång var jag faktiskt ensam. Kallade inte min mamma till hjälp, för tänkte att tack vare Umis nya nattningsmetod så borde det ju gå an och visst gjorde det det. Under kvällen fick jag dock ta till tecknade serien"Shaun the Sheep" när båda var gråtiga samtidigt. Umi älskar att kolla på det och en episod är c.7 minuter så ganska passlig räddning. Jag amma Ava vid kl.19 och bytte sedan till pyjamas så att hon sku vara mätt och belåten. Under tiden fick Umi titta på Shaun the sheep. Vid halv åtta la jag Ava i sittern och placerade henne i badrummet medan Umi fick bada. Ava tittade nöjt på vad vi höll på med. På detta vis fick Umi den vanliga kvällsrutinen: badning och salva. Efter pyjamasen satt jag Umi i fötöljen medan jag tog med Ava i köket och fixa välling. Satt inte på TVn utan han satt där snällt och pilla på sina fötter. Han fick dricka vällingen i min famn medan Ava fortfarande var i sittern nu placerad framför oss så jag kunde ge fart med foten. Kl.20 sa vi god natt och jag förde Umi till rummet medan Ava blev i sittern i vardagrummet. I detta skede tyckte hon dock inte det var så kul att bli lämnad ensam så hon klaga lite. Jag la Umi ner, strök honom ett par gånger över huvudet, sa god natt och gick ut till klagande Ava. Sku gärna ha varit lite längre hos honom men det gick inte. Så länge jag var inom synhåll så var Ava nöjd. Umi började med sitt vanliga kasta tutten (nappen) och ropa TUTTUUUU så att man ska komma tillbaka. Detta repeterades säkert 20 gånger och varje gång jag gick så visa Ava sitt missnöje och då ropa han Aaaaava. Emellanåt sjöng han, emellanåt var han tyst, tills tutten flög igen, men det goda var att jag samtidigt kunde sitta med Ava i vardagsrummet medan han höll på utan att han börja gråta eller så. Efter en timme, ja det var lite utdraget, så somna han. Då klappa jag mig på axeln och kände mig mycket duktig.

Bästa festen är alltid i köket

En efter en kom hela gänget till köket medan jag satt och vänta på att bataten i ugnen sku bli färdig. Som vanligt bjuds det på suddiga vardagsbilder.

Inomhusaktivitet med en 1,5 åring

Vi spenderar väldigt mycket tid ute med Umi. Det har känts som att det behövs och dessutom är det roligt. Visst tröttnar man på lekparker och på att ge fart vid gungan eller baka kaka i sandlådan men betydligt roligare än att leka hemma med en 1,5 åring som börjar skrika och kasta. Han behöver helt tydligt få springa av sig och få frisk luft. Till min stora förvåning är föräldrar i lekparker sjukt pratsamma. Allt från mammor, pappor till mor- och farföräldrar. Tror inte jag varit en enda gång utan att chitchatta ens lite. Ibland mer och ibland mindre men alltid något med någon, vilket ju är kul. Anyways, inlägget skulle inte handla om våra uteaktiviteter utan just motsatsen. Häromdagen var vi lite tröga att komma igång med dagen och det var så himla skönt att softa runt i pyjamas, så jag tänkte att då måst man ju hitta på lite inomhusaktivitet. Nog för att den populäraste aktiviteten är att fixa med tvätten, bädda rent i sängar, inklusive riva bort gamla lakan, bära dem till tvättmaskin, få sätta på den och att hänga tvätt, men när hemmet är skinande rent och det inte finns något att sopa eller tvätt att hänga så måste man hitta på annat.

Vi har faktiskt nästan inte alls ritat med Umi. Försökte en gång innan men hade fel sorts pennor och det var inte speciellt lyckat. Tänkte att vi testar igen. Roligt tyckte han att det var, trots att han inte drog så många linjer utan för det mesta slog miljoner små prickar men alla har vi ju vår egna kreativa stil, så why not. Bilderna ser ju charmiga och mysiga ut, men sanningen är den att denna aktivitet varade i max en kvart, så jo, visst var det kul så länge som det var kul, men inte så långlivat.

Nästa gång ska vi nog testa modellera eller att måla med vattenfärger. Nu hade vi kritor och små pennor. De fantastiska små figurerna: streckgubben, masken och hästen är resultatet av min enorma ritfärdighet, hehe.

Kampen mot atopisk exem - part IV

Jag berättade ju adrig hur det sen gick med pricktestet och resultaten. Vi missade ju som sagt första testen men fick en ny tid veckan efter. Själva testande gick bra och Umi var jätte duktig. Han testades för barnmat kategorin (mjölk, fisk, ägg, mjöl), nötter och fisk. Det som han reagerade mest på var cashewnötter och jordnötter. Eller egentligen reagerade han nog på alla nötter förutom kokos men allra mest då på cashew, var han fick resultatet 12. Inom kategorin barnmat så reagerade han endast på ägg, resultat 7, och inom fisk endast på rå lax, dock endast 3 poäng. När jag frågade hur illa 12 poäng är, dvs på vilken skala, är det från 0-20 eller 0-50 eller? så ville de inte svara utan sade endast att läkaren får kommentera. Han sku ringa senare i veckan, vilket han aldrig gjorde. Veckan därpå ringde jag Jorv och de meddela att vi nog var på ringlistan och att läkaren sku ringa vilket han inte heller gjorde den veckan. Jaha, så följande vecka ringde jag igen och då ringde han faktiskt tillbaka någon dag senare. Nå det var ju ingen panik eftersom Umi aldrig äter nötter eller ägg, så det är inte så att det sku finnas EN grej som han är extremt allergisk för och allt sku bli frid och fröjd så länge som han undviker den, men det visste vi ju redan från början, eller antog i alla fall. Läkaren konstaterade helt enkelt att det bara är att fortsätta smörja med diverse kortison krämer och använda antihistamin när det behövs och förståss då undvika nötter och ägg, men att det bästa säkert är vår kommande flytt till Malta, dvs varmare klimat. Och ja, precis så är det ju, klimatet på sydligare breddgrader har alltid passat mig och förhoppningsvis även Umi.

Både Umi och jag hade en våg av svår allergi tidigare i veckan, så fick förnya alla resept och smörja flera gånger om dagen med Sibicort på honom och Elocon på mig och ta antihistamin till natten så att han inte kliar sig helt blodig. Nu har vi som tur kommit över det värsta och det finns ljus i ändan av tunneln, så skönt.

Det här med att moppa

Dammsuger rätt ofta, dvs var tredje dag, ibland oftare och ibland mer sällan, fast tja, det blir nog ändå alltid minst 2 gånger per vecka, beroende lite på Ximas hårmängd på golvet och soffan. Men att moppa, alltså, det känns sen som en så stor grej efter att man redan dammsugit hela huset. Att moppa utan att dammsuga eller åtminstone sopa är ju ingen idé liksom. Måst medge att vi inte moppat på flera månader, urk. Men idag när jag dammsög så slog den stora mopp-inspirationen till och yes, jag fick det gjort. Hemmet känns rent på ett helt annat sätt, trots att det står en hög disk i diskhon, som vanligt. Nu ska jag njuta av det skinande golvet.

Syskonen

Ava sov till kl.07 i ett sträck!

Ja, kan ni fatta alltså, Ava sov till kl.07 i ett sträck utan matpaus. Say Whaaaat? Hon halvsov i sittern när vi titta på TV till c. kl. 22. och åt en sista sväng vid halv elva och sen sov hon som en stock. Umi som nuförtiden sover längre vaknade idag halv sju, så jag steg upp med honom medan Ava och F snarkade vidare. Vilken lyx med sovande bebis! Hon har de senaste två veckorna också sovit bra och vaknat den första gången mellan 04.30-06 (ätit och somnat om) men kl.07 var nog tidernas rekord. Umi åt alltid, dygnet runt, med tre timmars mellanrum och att nångång få sova mer än 3 timmar i sträck var världens lyx. Han sov sin första hela natt vid 6 månader, vilket inte heller var fy skam. Så det att Ava sover så här från två månaders åldern är ju helt fantastiskt. Jag njuter dessutom extra för jag vet att sånt här kan vända när som helst. Vi hade ju nog också vår andel av sömnlösa nätter de första två månaderna när hon var pigg som en mört på natten, varje natt, och sov som en sjusovare på dagen.

Finlands somaliska förbundets matkväll

Det var vi på igår, hela familjen. Finlands somaliska förbund hade en matkväll öppen för alla var man fick smaka på somalisk mat. En av mina Facebok vänner tipsade om evenemanget. Vi tänkte att det vore ett kul program och det var det minsann. Arrangörerna var dock smått i chock för där var väldigt mycket mer folk än de någonsin anat att skulle komma. Härligt så! Mat fanns ändå tillräckligt till alla och folk samsades med tallrikar och sittplatser. Maten var verkligen jätte god. Roligt med lite annat eftermiddagsprogram än lekpark och långpromenad med hunden

Här ser man lite av maten och Umis vattenflaska, hehe.

Livet före och under småbarnsåren

Alltså den här bilden är bara så träffande, haha. Hur kvällarna före barnen kunde se ut och hur de är idag. Efter Umi somnat ser vi alltid på någon serie, för tillfället Fargo, och ganska ofta kämppar jag med att hålla ögonen uppe. Illustrationen sätter pricket på iet.

En annan favorit är denna. När man äntligen dragit sig ända till sängen så kollar man lite snabbt på telefonen eftersom man ändå ammar. Bebisen har redan somnat men själv ligger man där och scrollar. Bara en grej till. Plötsligt är klockan massor och man lovar sig själv att gå tidigare och sova nästa kväll, men japp, där ligger man sen igen och scrollar, bara en grej till.

Bilderna är från Hej Hej Vardag och det finns massor mer. Man blir helt full i skratt av att kolla på dem.

Sugen på att fara tillbaka på jobb!

Ja ni hörde rätt, blev faktiskt lite sugen på att återvända till jobbet idag. Varför då? Ja, sedan Umi föddes har jag och ett par vänner som fick barn precis samtidigt träffats varje vecka. Vår lilla grupp blev större efterhand, som bäst 6 st. Det har varit alldeles fantastiskt att ha en sådan mammagrupp var man kan fundera, ventilera, skratta, grubbla, fråga och allt det där som man så gärna gör. Vi har alltid träffats hemma hos någon vilket varit himla skönt för alltid är det någon bebis som sover, medan en annan är hungrig och en tredje ska bytas osv, så hemma hos varandra har vi i lugn och ro kunna luncha och dricka kaffe i timmotal. Men nu har de alla återvänt till sina jobb. Bebisarna är allt från 10 mån till 1,5 år, + då lilla Ava. Nu har vi börja träffas istället på veckosluten, när det passar, och idag var det brunch. Till saken hör att de alla har himla intressanta jobb och alla varit nöjda att börja jobba igen, trots stress över dagisstart och hur man ska pussla ihop vardagen med lämnande, hämtande, inte för långa dagar, jobbresor osv. Jag sku ju ha återgått till jobbet ett halft år sedan om inte Ava kommit in i bilden. Eftersom Ava och Umi är så unga så har jag beslutit att stanna hemma ännu cirka ett år, i och med att mitt jobb krävde minimum 60t/veckan (expat kontrakt). Det är grunden till varför vi flyttar till Malta var F kan jobba. Anyways, jag är fortfarande glad över beslutet och att ha denna fantastiska möjlighet att vara hemma med mina barn när de är små, men inte kan jag neka att det lite ryckte till i hjärnan när vi diskutera allas jobb. 2 av vännerna jobbar på Universitetet och det var en av de miljöer jag har trivats så himla bra i. Har jobbat både som amanuens på Åbo Akademi och som projektforskare på Helsingfors Universitet. Har alltid trivats i Universitets världen. Sedan finns det givetvis mycket som kan kritiserar inom den, men så är det ju med alla arbetsplatser. Hur som helst väcktes en iver att ha fullt upp med omöjliga problem att lösa vilket till stor del var mitt senaste jobb. Haha! När jag en dag återvänder till något jobb så kommer jag säkert att skratta åt min jobb saknad jag upplevde idag. Allra helst sku jag ha lite av båda dvs intressant jobb med bra kollegor i ett drivande team och hemmatid medan barnen är små. Är dock som sagt otroligt lycklig över denna chans att kunna vara hemma medan de är små. Jobba hinner man ju nog helt tillräckligt. Det goda är ju att jag helt klart haft intressanta jobb vilka jag trivts med om jag saknar tillbaka.

Namnet Umi

Fick här om kvällen frågan om namnet Umi av min vän Irene som var på middagsbesök. Förövrigt bra typ och trevlig kväll. Ja vad är det riktigt för namn och varför heter han så? Vi bodde ju i Mauretanien när jag var gravid med Umi och trots att jag inte hade någon form av mödrarådgivning där så lyckades jag ändå hitta en läkare som kunde göra ultraljud. Vi fick veta att vi väntade en flicka. En dag när jag satt på jobbet så skrev F åt mig på skype att han drömt att han hade en son som hette Umi. Men vi väntade ju en flicka. Han googlade dock på Umi och kom fram till att det är ett japanskt namn som betyder hav. Det roliga med att det är ett japanskt namn är att vi fick veta att jag var gravid på vår bröllopsresa i Japan. På sista ultraljudet meddela samma läkare att hej där är ju en snopp. Jaha! Eftersom vi båda tyckte om namnet Umi så blev det det. Namnet lär också härstamma från olika Afrikanska länder, bland annat Egypten och Malawi, var det betyder liv. Det roliga med att det är ett japanskt/afrikanskt namn är hur bra det också funkkar i Finland. Vi uttalar Umi på finskt sätt, dvs OOOmi och inte UUUmi, så finländare har ju himla lätt att uttala det. På franska låter det också lite gulligt.

Post graviditet - borde man börja jogga?

På tisdagen spelade jag och F tennis medan Umi var i parken och min pappa satt med Ava på café i tennishallen. Hon är ännu sån som sover gott när som helst och var som helst, så bra att passa på nu att göra sånt. Det är nästan så att man kunde ha henne på tennisplanen medan man spelar men planerar man så, så går det garanterat åt skogen. Ändå bäst att ha någon som kan hålla ett öga på henne så det var super att min pappa ställde upp. Har inte spelat på över ett år så lite rostig var man ju nog men verkligen skönt att bli redigt svettig och få slå så hårt man bara orka. Älskar att spela hårt. Tävlade väldigt mycket i tennis när jag var tonåring, så en viss tävlingsanda finns kvar, dock inte konditionen eller precisionen i slagen. F har aldrig tränat tennis så där "på riktigt" men det funkkar ändå bra att spela ihop. Sku vara härligt att få spela en gång i veckan.

Fick en riktig kick att få bättre kondition och bli av med graviditetskilona. Gick ju upp 19 kg och har nu gått ner 13kg utan större möda (äter glass varenda dag som exempel...) så ännu finns det några kilon att bli av med. Ava är ju dock bara 2,5 mån så ingen stress men huvudsaken att man inte blir kvar med +5 kg i längden. Funderar på om jag borde börja jogga. Egentligen tycker jag ganska illa om att jogga och det är så surt de första gångerna. Men jag vet att när man kommit över det värsta så är det ju sen helt OK och nästan den snabbaste formen för att komma i form. Det svåraste är den mentala biten, att besluta att man ska springa och för det andra klä på sig och ta sig ut.  Dessutom är höst väder det skönaste vädret att springa i. Joggade ganska mycket när jag studerade. När jag bodde i Reykjavik var det alltid lika spännande för jag sprang c.10km och under turen hann vädret ändra sig drastiskt, allt från solsken till hagel, spöregn och hård vind. Men äh, tror jag ska fortsätta fundera på det och nöja mig med några kilometers hundpromend per dag. Inte så illa det heller. Kanske man kunde äta lite mindre glass i stället. Låter som ett skönare alternativ, hehe.

Mina små grisar

Alltså kolla på dessa, mina härliga tre grisar, ja Xima är ju också med på ett hörn. Just sådär vardags rufsiga och ofixade som man är. Kärlek alltså!