We made it!

Resan gick som en dröm. Alltså ja, verkligen, jag skämtar inte ens. Över alla förväntningar. Barnen var så duktiga och det var nog jag också, hehe. Sedan vi kom har vi varit mycket ute, njutit av det typiska nordiska sommarvädret dvs lite molnigt på morgonen så man klär på sig stövlar, tröja osv och en halv timme senare skiner solen och det är riktigt varmt så man går ner till havet, klär av alla, kastar sig i havet, smörjer in alla i solkräm och sedan kommer det stora molnet och det är bara att dra på tröjor igen, hah! Men mest har vi ju förstås njutit av sällskapet, dvs familjen.

Imorgon far vi!

Imorgon bär det av mot Finland, mot skogen, havet, familjen och vänner. Packade igår så känner mig tillfreds, lugn och helt ostressad, faktiskt. Både igår och idag har Linda och jag gått med hundarna och barnen på långa promenader åtta på morgonen varefter hennes gäng har kommit till oss. Vi har druckit kaffe, barnen plaska i lilla poolen och hundarna lekt. Helt perfekt.

I handbagaget har jag mest olika snacks för är övertygad om att jag inte får Umi att äta så tidigt på morgonen, innan vi åker. Han tycker om att vakna långsamt och inte äta genast. Vi måst åka tidigt för måst vara på flygfältet i värsta rusningstrafik så får räkna med att det tar 1,5 timme att komma dit. Hålls blodsockret uppe hålls humöret också i bättre skick så tar olika kex, banan, smörgås osv. Vi har diskuterat resan och att Ava som är bebis får sitta i min famn medan Umi har egen stol, och att vi ska läsa, äta, sova och titta på Greta Gris. Sen kommer mommo & affa efter oss. Han verkar tycka det är spännande.

Räknar med att Ava lyckas sova i famnen under flygresan men är inte alls så säker med Umi trots att flyget är under siesta tiden. Det är ju inte så farligt om han inte sover förutom att han säkerligen är övertrött när vi väl är framme. Blir intressant att se hur det fungerar att göra saker o ting med Umi medan man har Ava i famnen. Inte helt lätt. Beslöt att ha blöja på Umi under flyget trots att han ju är blöjfri men det är ju inte alltid man genast kan gå till toaletten eller ifall han sku somna kan det eventuellt komma en skvätt. Jag har också förberett honom på att på flyget måst man ha blöja. Kommer givetvis att ta honom till toaletten före flyget, under flyget (hur gör jag med Ava då? om någon ens försöker hålla i henne skriker hon ju som besatt) och efter, men detta är mer som en back up, och tror det inte går nöd på honom att ha en blöja under några timmar.

Är faktiskt underligt ostressad vilket ju känns super. Hela dagen kommer att gå i etapper. Först ska vi checka in, borde ju gå bra, sen gå igenom security, lite mer krävande för måst ta vagnen i bitar och vika ihop den och både Umi och Ava är då på frifot och kommer att springa till Yokohama, nå det går som det går, sen kill time på flygfältet, hoppas flyget inte är försenat, sen själva flyget, sen komma fram till Helsingfors och bära på Ava och handbagaget och hoppas att Umi inte är övertrött och vägrar gå själv fram till bagage pick up var vi igen får vagnen. Är han det får jag bära på dem båda och handbagaget. Ja som ni hör är det minsann inte ideal men när han vägrar så vägrar han.

Man får klappa sig sälv på axeln för varje avklarad etapp. Men tänk va skönt sen väl framme!

Hur gick festen?

Dagen börja med att FYRA barnfamiljer annulera. Nice. Det droppa lite på humöret kan man lätt konstatera. Kändes slött när man fixar och ordnar fast jo, alltid bättre att sjuka vuxna och barn stannar hemma men ändå tråkigt. Men det goda var att det blev så himla bra!

Vi var allt som allt 16 vuxna och 9 barn och insåg att vi nog hade gjort en överkill med att bjuda 18st barn för detta var just lämpligt. Det blev precis så som jag tänkt mig och hoppades att det skulle bli, dvs rento! Alla var avslappnade, alla glada, barnen lekte ganska självständigt inne och ute, det var folk från alla världens hörn och maten blev god. Que bueno!

Ava då, trivdes hon, det var ju ändå hennes fest? Nå, hon sov bara en timmes tupplur innan så hon var faktiskt lite trött och famnig men nog var hon också nöjd däremellan. Det lustiga var att när jag vinkade av den sista barnfamiljen och gick in efter ngt och lämna Ava på golvet så kröp hon upp i soffan med en bok och verkade så rofull så jag lät henne mysa där en stund innan jag tog födelsedagspresenten hon fick av oss, ett activity house, och gick ut. Hon satt i en och en halv timme (!) helt koncentrerat och lekte med huset och fyllde det med sand. Umi likaså. Det var ju urskönt. Barnen varva ner och vi med. Jag hann gå ut och promenera med hunden, tala med folk, dricka ett glas vin och bara njuta av den sköna atmosfären. De sista gästerna gick vid nio och de hjälpte alla med att bära in allt så det var ju super.

Var riktigt glad i kroppen efter dagen. Skönt mör. Bilder då? Hehe, glömde faktist att ta på maten, förberedelserna, Ava, och under själva festen men vid kl.20 efter min hundpromenad tog jag tillfället i akt och snappade den enda bilden från festen. Man kan urskilja hur alla sitter på stenblocken som vi fixat. Det var ju super praktiskt.

Hann dock ta lite bilder från förmiddagen. Ava fick en babygunga. Trots att barnen ser så allvarliga ut hade de jätte roligt.

 

Activity house som båda tyckte om.

 

Ava med en docka hon fick av min mormor, så fin! Och en bild från födelsedagsbarnet kvällen innan. Nu har vi en ettåring och en tvååring i huset. Full fart med andra ord!

Dagens grumpy mama

- Mjölken hade blivit gammal och skar sig i kaffet. Med enkom en kopp kommer jag inte långt.

- Barnen börjar skrika och härja genast från morgonen. Det känns som pricket på iet efter ett smärre nervsammanbrott igår plus att Umi segt hållit sig vaken till nästan halv elva på kvällen. Heja egentid!

- Ava är oerhört klängig och mammig, igen. Hade hoppas kunna träffa ett gäng vänner från högstadietiden när jag är i Finland. Alla råkar vara i stan samtidigt. En bor i England, en i Tyskland, en i Stockholm, en i Rovaniemi, en i Helsingfors och jag då på Malta, men börjar kännas mer och mer omöjligt att alls lämna Ava, så får väl annulera. Så tråkigt!

- Bäver redan inför flygresan med dessa två huliganer. Antingen kommer det att gå skit bra eller helt totalt katastrof. Ava kan ju skrika så att det hörs till Japan och Umi  trotsar en till max när han är på det humöret och lyssnar inte överhuvudtaget på vad man säger.

- Ava har plötsligt börjat bli mer kräsen med maten, vilket säkert är en helt naturlig fas, och ja man ska vara tacksam att vi hittills haft det så jädrans lyx att hon varit en suverän ätare men det är ändå irriterande. OK det mesta äter hon fortfarande jätte bra men de gånger hon inte gör det blir man irriterad, man är inte van.

- Umi blev jätte glad över en god smoothie jag lagade och säger flera gånger wow mamma jätte gott men märkte snabbt att Ava inte alls tyckte det var gott så givetvis sluta han dricka och säger ush nej tack. Knäckande? Javisst.

- Ava river sönder böcker, till och med såna tjocka baby proof böcker lyckas hon riva isär och tugga på. Böcker som flera barn haft innan lyckas Ava nu riva sönder. Sjukt irriterande.

- Det är skit irriterande när du klär på alla, fixar allt så att vi ska komma iväg och Umi grabbar tag i allt han kan, vattenflaskor, skor, bilnycklar och kastar dem bakom soffan medan man ser detta och samtidigt skriker neeeeej kasta inte. Han svänger sig runt, tittar på en, ler och kastar. Varje gång, varje dag.

- Umi har en sån otrolig energi. Samtidigt som det är fantastiskt är det tungt. Får hela tiden höra, my god, that boy surely has energy. Han är som ett duracell batteri, non stop. Borde sätta honom på distanslöpning så kanske han kunde bli av med lite energi. Finns det månne för tvååringar? Toddler marathon vore nånting.

- Är det tungt att ha pseudotvillingar? Barnen har ju 16 månaders ålderskillnad och ja visst fan är det det. Helt otroligt påfrestande på alla sätt och vis. Ångrar jag att de kom så tätt? Nej inte alls, faktiskt inte, tycker för det mesta att det är toppen men kan inte neka att det är tungt, tungt så in i norden.

- Önskar jag ibland att jag satt ensam i en jolle mitt ute i atlanten? Ja, nästan varje dag får jag en moment när jag tänker nej nu fan räcker det, säger upp kontraktet som denna familjs mor.

- Som tur märker Umi när jag suras och säger mamma lessen, mamma kram och puss och sen pussar och kramar han mig riktigt ordentligt.

- Som tur har vi oftast roligt. Som tur leker barnen ibland, ja ganska ofta ändå, jätte fint tillsammans.

- Som tur är de så söta att man inte kan vara grumpy för länge.

- Det är jätte roligt när Umi hurrar och hejar på Ava när hon lyckas med något nytt, Bravo Ava hör man och Ava klappar som besatt.

-  Umi säger nästan dagligen wow mamma jätte fin och pekar på mina kläder, smycken eller läppstift. Haha! Han har nog fått sin smooth talking skills av sin pappa.

- Som tur går irritationen alltid om. Igår gick jag ut med Xima och promenera med min kompis Linda och allt kändes mycket bättre efter det. Man talar om att barnen har faser, men ja, det har man nog säkert själv också, man lär sig nytt varje dag.

När man tycker man borde förklara sina inköp

Var i butiken idag med barnen och inhandlade en del inför festen som inte fanns i den andra butiken var vi köpt det mesta. När jag radade upp 15 st cider och ett par flaskor vittvin hade jag lust att kasta fram en kommentar om grillfest men höll mig. Det är bara så knepigt det där med att handla alkohol när man är med två små barn. Har alltid känt mig obekväm med att gå in i Alko med vagnen. Bara för att man köper en flaska vin betyder det ju inte att man nödvändigvis sväper den i en klunk men när man kommer från en väldigt alkoholfixerad kultur så tror man ju att alla tänker stackars barn. Jag lyckades dock hålla mig från att säga något pinsamt och packade min kass medan jag försökte obemärkt fräsa åt Umi att inte skrika. Föreställde mig att alla i kön tänkte att jag är mäkta irriterat på mitt barn och kommer att korka en flaska cider så fort vi kommer in i bilen. I verkligheten tänkte ingen säkert något alls!

Inte lika roligt att äta på restaurang

De senaste par gångerna har det varit mer ansträngande än njutbart när vi ätit ute. Barnen aggar varandra, slår på bordet, skriker, härmar varandra, drar och sliter i allt de får tag i, är helt out of control. Detta varar tills maten kommer, sen är det tyst och det äts bra, men genast magen är full så fortsätts det. Det är helt sjukt irriterande och synd. Man har ju inte lust att gå ut och äta med dem mera. Kanske vi snart blir den där familjen som stoppar ipads i händerna på barnen så fort som man sätter ner sig. Hittills har vi inte använt telefonerna alls förutom ett par fåtal gånger åt Umi för att hålla honom under kontroll medan vi väntat på räkningen. Känns faktiskt tråkigt för just det att äta ute ett par gånger i veckan ger vardagen det där lilla extra.

Barnen och trädgården - en bildbomb

Den observanta ser på bilden längst ner att Ava gulle sitter där och pillar. Brukar barnen inte vara nakna i trädgården? Ja, faktiskt alltid men idag hade de kläder för vi var redo att fara på ärenden när jag märkte att F hade tagit bilnycklarna med sig, nå det gör ju inget, vi har ju en extra nyckel, så vi gjorde oss redo men väl vid bilen inser jag att extra nyckeln inte alls passar in i låset. Va fint! Så det var bara att finna en skuggig plats och underhålla oss där, så vi samla sten i en timme.

Minska på köttkonsumtionen

Det har jag gjort. Vi äter väldigt mångsidigt, mycket grönsaker, rött kött ett par gånger i veckan, likadant med höna och fisk, så det blir ganska välfördelat mellan olika köttprodukter. Vi äter också vegetariskt men mer sällan än jag önskar. Har en längre tid redan tänkt på detta med köttätande och kommit fram till att jag, igen, vill minska. Var vegetarian i nio år så vegetarisk ätande är minsann inte något nytt. Det är inte smaken jag tycker illa om, inte alls, men den jäkla köttproduktionen som är så vidrig. Grisar, höns, kor, you name it, i köttfabriker i eländiga förhållande är ju bara förjävligt. Vill man verkligen understöda detta? Sen känns det OK att äta icke-massproducerat kött, fast de djuren ska ju nog också slaktas/skjutas för vår skull. Har jag rätt att äta ett djur jag inte kunde tänka mig döda själv? När jag tänker på det hela förstår jag inte varför jag överhuvudtaget började äta kött igen, fast nog vet jag ju varför. Jag undvek mjöl i alla former pga mina eländiga atopiska hy och om man inte heller då äter kött och bor i olika afrikanska länder så är det inte alltid så jätte enkelt att äta glutenfritt och vegetariskt. Nå, det var som det var och det var ett beslut jag gjorde vilket kändes helt OK. För tillfället önskar jag dock inte helt lämna bort köttet, i alla fall ännu, men tycker det känns bra att äta mer vegetariskt, mer fisk och ibland kött och höna. Vi äter på restaurang ett par gånger i veckan och då kan jag ju redan välja vegetariskt.

Nu för tiden blir det ju lätt ganska mycket pasta med köttsås på grund av barnen men minst lika gott, om inte till och med godare, är ju en linstomat sås eller sojakross. Umi tyckte som yngre mycket om tofu men den fasen gick om. Får se om man sku lyckas få honom att tycka om det igen. Ava är i en fas var hon gärna ska introduceras till allt för det mesta tycker hon om och äter med god aptit.

Lagade här om dagen en maletköttsås åt barnen och en suveränt god linssås åt mig som vi åt med pasta (undviker inte mer gluten eftersom min hy är klanderfri i detta medelhavsklimat). F åt lite av båda, haha. Vill dock inte att mamma alltid äter annan mat så tills jag får dem mer intresserade av vad jag äter så äter jag kött ibland, ja till och med ett par gånger i veckan, men inte varje dag, inte varje middag. Som tur tycker alla i vår familj om fisk! För att vara helt konsekvent borde man ju inte heller äta fisk (vilket jag inte heller gjorde tidigare) men så långt är jag inte nu beredd att gå.

Fixar inför fest

På söndagen blir det världens grillfest! Ava fyller ett men ettåringar förstår ju inte detta med kalas så jag kom på att vi kan ju fira oss som tvåbarnsföräldrar istället! Ganska bra tycker jag att vi klarat oss. Vi har bjudit in massor med folk, som det ser ut nu så kommer det 25 vuxna och 15 barn, spanjorer, svenskar, finnar, norrmän, australierna, venezuelaner, malteser och whatnot. Härlig mix!

Tycker att man inte kan låta bli att organisera grillpartyn med en sån trädgård vi har. Folk får komma och gå hur de vill efter klockan 15. För att det alls ska gå med så mycket folk så grillar vi enkom korv (köttiga och vege) så det blir hotdog partyn med olika sallader. Sen skaffar vi en enorm bucket som vi fyller med is och en massa dricka, för festen heter Ava's Beer & Sausage Party! Blir så kul. Ser verligen fram emot.

Så nu har vi hållit på att fixa i trädgården, flyttat på stenblock, rensat, planterat och smått och gott. Älskar att bjuda hem folk.

Natta ensam barnen - äntligen lätt som en plätt

Lätt som en plätt är väl lite att ta i men ändå utan större drama. Har skrivit om att ensam natta två barn under 1,5 år här och här. Det var rätt kaotiskt men vet ni, nu tycker varken jag eller F att det är jobbigt alls, men å andra sidan är de inte heller mera båda under 1,5 år. Ava fyller ju faktiskt 1 år om precis en vecka.

När jag var ute på middag förra veckan sa F att det varit en såpass harmonisk och lyckad kväll att han tyckte att jag borde gå oftare ut och äta. Haha, ja gärna!

Ikväll är F ute och äter med sina jobbvänner. Egentligen var vi alla bjudna och på väg till sista minuten. Vi hade varit på ett 6 års kalas efter vilket barnen däckade totalt och Umi var inte helt i topp restaurang form kändes det som, så vi beslöt att F går och representerar oss ensam och bra så, för kl.20.30 hade de inte ännu börjat äta. Tur att vi inte alla gick!

Här har nattningen gått smidigt, utan några problem alls. När det var som jobbigast när Ava var nyfödd och Umi endast 1 år 4 mån så väntade och önskade man att denna dag skulle komma och ikväll konstaterade jag lungt, att jag inte tycker att det är ett dugg jobbigt om F går nånstans en kväll, mer tråkigt utan sällskap! Och så säger folk, vänta bara, det blir bara jobbigare. Hah, tji fick dom, det blir bara bättre!

På tal om helt annat så bjuder jag på en bild på Xima.

Två euro per dag för vinden, tack!

Sade åt F idag att jag tycker det är såpass skönt när det blåser att jag mer än gärna betalar 1 euro per dag för att få hålla blåsten, nej vänta, till och med 2 euro lovade jag ge! F stannade upp och frågade, alltså va, sku du verkligen betala över 700e per år för blåst? Vet ni ja, det sku jag mer än gärna! Tycker att det så sjukt skönt när det är sådär +32C och blåser, behöver inte vara mkt men en liten bris. När det är +32C, riktigt fuktigt och vinden är helt frånvarande är det inte alls lika skönt, speciellt inne hos oss och alla är konstant svettiga och klibbiga. Jag kollar på väderleksprognosen och ser med fasa att vinden kommer gradvis att avta. Jag är redo att betala! Give me some wind.

Äggfria babyvänliga spenatplättar

Aj va goda dessa blev, riktigt tunna och frasiga! Jag utgick från mitt tidigare äggfria plättrecept, som hittas här, och tillsatte helt enkelt spenat.

Tricket var kanske också att jag lade med lite mer mjölk för burken var nästan slut och smeten hann inte heller stå så länge i kylen för barnen var hungriga, och jag tror dessa två punkter gjorde susen för plättarna blev inte sådär för tjocka, utan just lagom. Nam!

Jag gjorde en liten sats

2,5 dl mjölk (plus en extra skvätt)
2 dl mjöl
1/2 tsk bakpulver och en nypa bikarbonat
lite salt
3 frysta spenatklumppar, som jag snabbt defrostade i mikron, bild på dem nedan.

Blanda ihop alla torra ingredienser och lägg sedan gradvis med mjölken. När allt är ihopvispat lägger man med spenaten som är upptinad. Låt smeten stå i kylen en stund, mellan 10 min och en halv timme. Stek i smör.

Ava älska dem och sku säkert ha ätit hur många som helst. Umi vägrade smaka vilket är irriterande för är säker på att han sku ha tyckt om smaken. Men denna lilla sats blev perfekt lunch för Ava och mig. Faktiskt jätte goda och man sku inte alls ana att de är äggfria. Pröva!

Det blåser!

Det blåser riktigt friskt, såpass mycket att det är strandvarning här i norra delen av ön. Och jag njuter så! Inte bara det att jag älskar när det blåser, både i varma som kalla klimat, men vi får äntligen ett fantastiskt genomdrag här hemma och lyckats få ner temperaturen till +27C. Vi har haft stadigt +32C (minst) inne hur länge som helst och får inte ner temperaturen till natten trots att det ju nog blir lite svalare än så ute. Hoppas blåsten håller i för detta är toppen!

Nice

Har suttit och läst om attacken i Nice. Försöker föreställa mig hur det känns att stå i en folkmassa med sina barn när en lastbil kommer med full fart mot en. Det går inte, kan inte föreställa mig, kan inte förstå. Samma ofattbara känsla drabbar mig vid alla attacker runt om världen, de som sker på torg, på koncerter, i transportmedel, i alla världens hörn. Vart är denna värld riktigt på väg?

Vägrar bli rädd, vägrar sluta resa eller besöka ställen med mycket folk, vägrar att de onda vinner!

Fragment från vardagen

Ofta stannar jag upp och tittar mig runt, suger in minnen. Något man allt för ofta gör precis innan man flyttar bort någonstans ifrån. Trots att vi inte har några planer alls att flytta från huset eller Malta så tänker jag ofta på det och tittar mig runt lite extra. När man kommer hem från en sen hundpromenad och svänger in på vår gata finns där ett stort palmträd vid solnedgången. En mäktig syn och något jag aldrig kommer att glömma. Måst ta en bild från detta ställe en kväll. När man stannar upp och tittar på palmen hör man samtidigt palmträdensblad prassla i vinden. Ett ljud man aldrig tröttnar på.

Vår vardag är ju som en lång semester. Det är över trettio grader varmt varenda dag, vi lever i minipoolen eller på stranden och hemma är alla halvnakiga. Vi äter massa frukt och på kvällen tar F och jag ett riktigt kallt glas vitt vin. Så himla skönt!

Vår trädgård, en liknande kommer vi nog säkerligen aldrig att ha! Älskar att pyssla i den samtidigt som den är så vild och stenig, med alla kaktusar, stenblock, ödlor och mina fina krukor. F har tagit fina bilder på barnen.

Igårkväll var jag ute med en kompis, på Reggae bar i Sliema. Yes, va kul! Maten god, drinkarna fantastiska och vi hann prata. Trots att vi ses nästan dagligen så hann vi gå igenom enormt mycket på några timmar, något som vi annars inte hinner på grund av barnen, helt enkelt.

Kommer att komma ihåg denna sommar med värme! Vi har det så himla bra! Vi är friska, barnen är glada, jag är glad att få vara hemma med dem, F får dyka och tillsammans har vi det så bra. Que bueno!

Ibland säger det klick

Träffade förra veckan en finsk familj som var F's bekantas vänner som besökte Malta. De verkade trevliga så bjöd hem dem på grillparty på lördagen och yes, de visade sig vara trevligare än vi anade. Ibland säger det bara klick, mellan alla parter, vuxna som barn. Vi hade en sjukt roligt kväll och ville inte alls att den sku ta slut. Mannen for och dyka med F idag och de har hyrt en lägenhet som har simbassäng så hon bjöd mig dit med barnen. Vi hade egentligen Arts & Crafts idag så först var vi dit och sedan kastade vi oss i bilen för att fara till dem, rev av de svettiga kläderna och kasta oss i det svalkande vattnet. Så skönt! Det fungerade förrästen ypperligt med båda barnen. Umi fick en ring som han sparka runt med. Den var tillräckligt liten så han slank inte igenom. Han var så nöjd i den och sparkade från ena sidan av poolen till den andra. Duktig! Samtidigt kunde jag bada med Ava. Klart så hade min nya vän ockå ett öga på endera av barnen eftersom hennes barn är såpass duktiga simmare så de klarade sig själva, de är lite på 3 och 5.

Sedan åt vi lunch och barnen lekte. Vi hann tala ordentligt och vi konstatera att det helt enkelt sade klick. Synd så attan att de inte bor här! Men å andra sidan jätte glad med en ny vän. Kommer absolut att hålla kontakt! Lyckades hålla barnen vakna i bilen hem, fick dock picka på Ava ett par gånger i minuten, när jag märkte att huvudet börja hänga. De slocka som ljus väl hemma.

Hur somnar era småbarn?

Chattade med några vänner igår om hur våra barn somnar, alla på helt olika sätt. Någon ville somna på mammas hand, andra med mamma sittandes utanför dörren gnolandes, andra genom amning osv. De flesta kunde relatera till att när mamma är hemma så önskas hon vara på plats, trots att det inte är några problem alls då när mamma inte är hemma, men när hon är där så är hon the number one. Kan verkligen relatera till det, inte i samband med läggning men med allt annat. Umi var länge, säkert fram till 1,5 års åldern ganska likgiltig om det var mamma eller pappa som var närvarande men nuförtiden ska det minsann vara mamma. Och ja, om jag är borta så frågar han knappt efter mig och det är inga problem alls men när jag är där så gäller jag. Umi börjar på kvällen ge sträng order om att pappa laga natigröt åt Ava, mamma duscha Umi, sen salva, sen mamma god välling, mamma jätte god välling. Om F lagar vällingen vilket han alltid gjorde fram till nyligen så dricker Umi den nuförtiden enkom under hot att han inte annars får nån och ropar mamma goooood välling. Haha, det är ju inte så att jag har ett hemligt vällingsrecept.

Vad händer sen? Ja, när Ava ätit sin gröt och Umi druckit sin välling förs de till sitt rum, vi säger god natt (ibland ligger jag en stund ner i Umis säng och talar lite om dagen om Ava inte ännu ätit färdigt) och går ut. Beroende på hur trötta de är kan de ta 10 minuter eller en timme. Men de sköter liksom sig själva. Vi går in när tutten (nappen) kastats i väggen eller när Umi ännu vill gå och kissa, dricka vatten osv. Men det sköna är att man samtidigt då kan titta på TV eller datorn.

Ett säkert sömnkort, speciellt på dagen, är diskning! Yes, you heard me right. Umi tycker om när man säger att man ska gå och diska. Tror han egentligen tycker om när han hör hur man pysslar på. Gäller att ha tillräckligt med disk för det kan ta en stund. Har man bara två tallrikar och ett glas och sätter sig sedan ner i soffan kommer han och tittar på mig och säger mamma diska, umi tuti. Ja ja, då är det bara att fortsätta städa och då somnar han snabbt.

Och ja, de flyttade ju till eget rum ett par veckor sedan mitt i värsta förkylningsträsket. Men det gick bra! Fick springa en del de första nätterna men sen har de sovit djupt. Både jag och F har nog gått och kollat på dem. Först var man ovan att inte mera ha dem i rummet, sen osäker om de hade för varmt eller för kallt (de har två fläktar för deras rum är det varmaste) och man visste inte riktigt hur bra man sku höra dem genom alla fläktar, vi ha också en i vårt rum. Ava brukar dessutom inte gråta när hon vaknar på morgonen utan stå där i sängen och kolla. Hur ska man veta om hon vaknat? I natt sov jag första gången natten igenom. Så skönt! Tidigare nätter har barnen nog sovit bra men själv har man sprungit dit minst en gång. Och Ava hör man nog ändå. I ngt skede piper hon till när hon tillräckligt länge pysslat på där i sin säng.

Paradise Bay med småbarn

Trots att Mellieha har en av de största och finaste stränderna på Malta så är det kul med omväxling. Igår körde vi till Paradise Bay som också ligger här i norr. Vi hade i tankarna eftermiddags strandhäng, simning och restaurangbesök. Hur fungerade det med två små barn?

Super! Man bör dock veta att stället har en massa trappor ner till stranden så det är ett stort no-no med vagn. Som tur går Umi gärna för det blir mycket att bära på med strandleksaker, handdukar, vanliga småbarnsgrejor och för att inte glömma Ava.

Glömde ta bild när vi var på själva stranden så snodde en bild från nätet, härifrån. Stranden är inte jätte stor och det kan lätt bli fullproppat vilket vi upplevde när vi även besökte stranden under veckoslutet. Bilden nedan visar hur fullt det kan bli.

Vattnet är kristallklart och det är betydligt djupare och inte lika långgrunt som i Ghadira Bay i Mellieha. Mellieha passar småbarn som tycker om att leka i vattnet bättre men Umi är i en simfas (vi håller såklart i) så detta var nästan mer praktiskt att det genast blir djupt. Vi var där vid halv sex, simmande och lekte i en timme (det finns även en pool för dem som föredrar), klädde om oss, finns även duschar och gick sedan till restaurangen.

Maten var inte någon lyx à la lyx men min sallad var riktigt god. F och Umi åt pizza och de fick OK. Eller ja, Umi åt det mesta så det var ju bra! Åt Ava hade vi egen mat med och det fanns babymatstol.

Vi hann beskåda denna fina soledgång på vägen hem.

Detta gör vi helt klart om! Så lyckat att leka, simma och äta ute när vädret är så fantastiskt skönt på kvällen.

Planera inför resan

Om exakt tre veckor flyger jag med barnen till Finland. Vi skall vara där i 12 dagar. Ser så fram emot, ja egentligen allt, familjen, sällskapet, vänner, skogen, havet, reissumies, lax osv. Listan är lång. Är inte nervös men ser inte heller fram emot flygresan. Som tur är det direkt flyg. Inte helt lätt att resa som ensam vuxen med två barn som vid resan är precis fyllda 1 år och 2 år 4månader, men å andra sidan har jag ju vanan inne att klara mig ensam med dem båda.

Det som är intressant är vad vi ska ha med oss. Får börja gå igenom redan nu för har ingen aning vilka kläder som mera passar. Här är de ju endast i kalsonger/blöja förutom när vi går nånstans. Då tar man det tunnaste man har och ett par sandaler. Dagens sommarflicka.

Vi ska vara på lande så får ta med stövlar, regnbyxor/jacka, mjukiskläder, olika skor, tröjor, simkläder, kläder för sommarvarmt och kläder för nordiskt ruggväder. Får såklart följa med väderleksprognosen men ja, oftast behövs lite av allt. Det finns dock tvättmaskin så mycket behöver jag inte, men som sagt, lite av allt. Blir skönt att ströva runt i stövlar och tjock tröja. Insåg att Umi inte har några passande skor förutom sandaler och stövlar så får kanske inhandla ett par lenkkare innan resan. Annars kan barnen dessutom låna varandras kläder så man kan klara sig med ett par tunnare tröjor och ett par tjockare. Umi vill ibland med våld ha på sig Avas kläder och då får han det. Han ser ganska gullig ut i lite för korta ljusröda leggings men visst ska han få ha dem om han vill. Han försökte oxo klämma foten in i hennes sandaler och skrek förtvivlat när det inte gick.

F hänger redan läpp när han tänker på att vi skall iväg. Urtråkigt tycker han. Vi är inte speciellt vana att vara ifrån varandra så han tycker 12 dagar känns som en evighet.

Nya rutiner

Vi brukar ofta vara nånstans en sväng på eftermiddagen och komma hem vid kl.18 och börja laga mat. Ava matas undertiden den andra kockar. Sen får hon också sitta vid bordet när vi andra äter. Om Umi inte äter samma mat som vi, vilket han oftast gör, så får Ava och Umi äta tillsammans. Men nu är det för varmt att gå ut vid fyra, till och med innan klockan fem så nu har vi lite fått ändra våra rutiner. Nu har jag lagat maten färdigt (F har kommit hem just vid klockan sex) samtidigt som barnen strider över samma leksak, Ava hänger i mitt ben (hon har varit mammig och famning de senaste dagarna säkert pga två nya tänder) och det råder full kaos. Det har varit svettigt värre men just innan klockan fem gassar solen i trädgården och det är förbaskat hett. Så nu klockan sex äter vi alla och sen har vi gått ut. Så skönt!

Vädret är perfekt då, varmt och skönt men inte hett. En dag var vi till stranden och kom hem vid åtta. Ava hade vart lite gnällig hela dagen och helt svettig. När hon doppades ner i det fantastiskt sköna havet så såg man riktigt hur lättad och hur skönt hon tyckte det var. En annan kväll var vi i café-lekparken var vi träffa vänners vänner och där var fullt med folk. Umi lekte som en galning med alla barn och var så glad. Han sprang och sprang, måste ha tyckt det var urskönt att inte bli sådär kanon svettig, fast svettig blev han ändå men inte på samma sätt. Igår gick vi på en längre hundpromenad, alla tillsammans, Ximas fördelsedag till ära.

De dagar F kommer tidigare så är det inte lika hektiskt vid matlagningen för då kan den andra ju underhålla barnen men de är tokrastlösa femtiden och det gör ju inte det bättre att det är +32C inne.

Ikväll skall vi till Paradise Bay var vi planerar strandhäng och simning kombinerat med restaurangbesök. Hoppas det blir lyckat. Umi är i allafall väldigt motiverad. Han sprang till sängs för sin tupplur och sa tuti, sen pappa komma motorcykel, sen stranden, simma, mamma sandkaka, seeeen pizza. Verkar ju lovande!

Parkerarens dröm!

Vill man riktigt pröva sitt parkerings tålamod så rekommenderar jag starkt att köra till Mater Dei sjukhuset. De gånger jag kört dit tidigare har vi snurrat runt i en kvart och till sist parkerat på personalens parkering. Beklagar för det, måst ju vara skit irriterande för dem. Idag fanns där både parkeringsvakter och polis som frågade ifall jag jobbade på sjukhuset. Borde säkert ha pekat på barnen och sagt yes in child care men så gör man ju helt enkelt inte. Blev hänvisad till parkeringshuset. Fina grejor tänkte jag. Dumt nog hade jag tidigare helt missat detta strålande parkeringshus.

Det var fyra våningar mayhem. Femtiotusen bilar som alla snurra runt och sökte en plats, folk som kasta sig på dem som kom ut från hisset för att få deras plats, bilar som var dubbelparkerade, kan bara önska att de kände varandra och skulle hem samtidigt men något säger mig att det säkert inte var så, och bilar längs med kanterna, i svängarna, i tunneln till nästa våning, ja överallt. Efter 25 minuters (!) snurrande insåg jag att jag bara måst parkera för vår tid är nu. Lämnade bilen som alla andra, totalt förbjudet, mitt i smeten men ändå så att ingen var blockerad av mig.

Vi kom en kvart försenade (jag som just igår sa att vi aldrig är sena...) men ingen brydde sig, förståss. Det är ju Malta after all. Senast fick vi vänta i en och en halv timme på läkaren så detta att vi var lite sena var absolut ingen fara.

Vill du få ut bilen från parkeringshuset så måst du betala exakta summan. Mitt besök blev och kosta 1,65e och jag försökte betala med en 2 euro men genast började maskinen blinka, overload, pay exact sum, jahas, som tur hade jag en massa mynt så det var bara att börja mata in.

Tre människor kastade sig på mig när vi steg ut från hissen. Två var skeptiska till min plats men en viftade av förtjusning och tacka mig som att jag vore jesus själv.

Klappa sig själv på axeln!

Tror många föräldrar är bra på självkritik. Har man månne för kort stubin, eländigt tålamod, leker man tillräckligt, är maten man serverar tillräckligt hälsosam osv osv vilket ju kan vara bra att ibland fundera över men man får inte glömma att klappa sig själv på axeln.

Vet ni vad, jag är jätte duktig på att få oss iväg, varje morgon, och vi är aldrig sena! Oftast har vi inte ens en tidpunkt att hålla men när vi har så är vi där. Jag vet precis hur länge allt tar på morgonen och jag har alltid c.15 min extra tid för diverse oplanerade situationer. Jag hittar på något varje dag med barnen och det är jag stolt och glad över. Det kan vara en tur till café-lekparken, en träff med en vän, eller som igår gick vi på arts & craft klass. Det var förövrigt så lyckat. Vi går en gång i veckan och Umi sitter helt stilla koncentrerat och pysslar på! Hade inte alls räknat med det. På något sätt har jag stämplat honom som den aktiva och lite missat detta med pyssel, kanske för att jag själv är mer den aktiva typen än pysslaren. Nu har vi dock blivit bättre på det och Umi sitter ofta med papper och pennor vid bordet.

Umis mästerverk från gårdagens klass och Avas till höger. Så gulligt!

Idag var vi till The President's Kitchen Garden var vi kunde leka, dricka kaffe, äta glass och ströva runt. Var dock inte så jätte länge för det var så himla varmt. Både Umi och jag var helt genomsvettiga. Jag mest för att jag skuffar, bär, fixar, springer efter och Umi för att han inte hålls stilla en sekund. Men roligt var det!

Visst tar det ibland emot att fara till nya ställen ensam med barnen, mycket roligare när F är med, men å andra sidan tvingar det mig att ta mig själv i kragen och bara fara. Vi har utforskat massor tillsammans, barnen och jag.

Så ja, jag är duktig att få oss iväg! Alla är vi bra på något.

Hur gick det med hälsokuren?

Jag skrev i april att jag funderade göra någon form av hälsokur. Inlägget hittar ni här. Hur gick det då, så här 3 månader senare! Alltså bra! Jag skrev upp vad jag åt i nästan en månad. Det att jag skrev upp gjorde att jag lättare sa, äh nej, detta är onödigt, jag behöver faktiskt inte 4 bitar choklad just nu bara för att barnen somnat siesta utan jag tar dem helre på kvällen. Och jag insåg att en större smörgås på morgonen räckte, behöver inte två av ren vana. Jag uteslöt absolut ingenting men åt mer medvetet och färre ostsmörgåsar. På en månad, eller redan innan en vecka, blev jag av med degigheten och svullnaden och som bonus -2,5 kg. När vi hade gäster skippade jag att skriva upp och gick upp ett kilo men tappade det snabbt efter. Jag slutade även skriva upp vad jag åt för ville inte att det sku bli för stor fokus på det hela men vikten har hållits nere, dessa -2,5 kg. Har varit jätte nöjd och känt mig hemma med kroppen. Du och jag, kompis!

Nu måst jag medge att eftersom jag tillät mig allt så tog jag ofta EN bit choko med kaffe på dagen, men denna bit blev plötsligt mer än en, utan att jag ens märkte (för jag skrev ju inte mera upp), så trots att vikten hållits så känner jag mig lite svullen igen. Kan inte skylla enkom på chokladen men det har faktiskt blivit lite väl mycket choklad på sistone så, så som jag sa, allt med måtta, även chokladen, så nu får jag ta mig själv i kragen igen.

Min älskade familj!

Kan inte klaga på vädret precis

Hittade en pool

Det är svårare än man kunde tro att hitta en pool vart man kan gå och simma eller slöa för dagen. Alla hotell har ju en men icke-gäster är ofta inte super välkomna eller sen svindyrt. Sen finns det flera restauranger vid havet som har pool, kallas Lido, men har förstått att alla inte välkomnar småbarn (ingen säker info om detta stämmer och har inte dubbelkollat faktan vilket man ju borde göra före man uttalar sig). Min kompis Linda tipsade dock om denna club vilken vi besökte idag tillsammans med henne och bebin.

Fotot från hemsidan, här

Det var ju super! Kostade 9e per vuxen, barnen gratis, och de hade en enorm pool och en barnpool i vilken Umi kunde gå, hade vattnet till hakan men kunde ändå gå. Både Umi och Ava stornjöt i vattnet och där emellan hade vi solbäddar med parasoll. Vi hann med en kaffe och massa simmande under två timmar. Kunde ha stannat längre men det blev lunch och siesta dags. Ava kunde ju ha sovit där i vagnen men för Umis skull kändes det skönt att komma hem. Han sover i snitt ett par timmar på dagen och humöret är så mycket bättre när han får sova ordentligt. Vattnet var förövrigt saltvatten vilket ju är perfekt för både min och Umis hy. Helt prima alltså!

Så glad att vi hitta detta ställe! De har dessutom simlektioner som vi funderar skicka Umi på, eller ja, att F skulle gå med honom efter jobbet någon dag i veckan. Att simma är ju inte bara roligt och svalkande utan oxo livsviktigt att lära sig. Är jätte glad om barnen både trivs och vänjer sig vara i vatten. Får nog lov att ta membership till detta ställe så kan man gå oftare, även ett kortare pass på eftermiddagen under de riktigt heta dagarna.

När det lätt blir orättvist

Föreställ er situationen att du står och diskar, barnen pysslar på med sitt, man hör hur Ava börjar skrika till och ser Umi skuffa henne så att hon faller och börjar gråta. Vad gör man, ja man grälar på Umi, och säger att han inte får skuffa. Men vad hände egentligen? Eller rätt ofta i alla fall. Umi tycker om att sitta ner och bläddra i böcker eller leka med sin tågbana. Trots att Ava har varit hur nöjd som helst med en annan leksak så skall hon alltid, utan undantag, gå efter vad Umi har. Ibland vänder han ryggen och fortsätter, ibland säger han Avas tur sen Umis tur och de leker så fint tillsammans, men ibland blir han skit irriterad när hon river i hans bok/tåg. Det är oftast just då man vänder sig när ljudnivån ökar och ser hur han i ren frustration skuffar henne. Men tänk själv hur roligt det är när du sitter och läser eller knapprar på din telefon och någon alltid kommer och slår den från din hand. Irriterande? Javisst! Klart han inte behöver skuffa men det är ju inte så att de kan resonera med varandra. Och hon biter och river i hans hår när hon inte får vad hon vill, så hon är minsann inget bättre. Hjälper inte heller att säga/tänka att Ava är baby, hon förstår inte för vet ni, visst förstår hon. Hon förstår mycket mer än man anar och kommer att segla lång på baby-kortet. Hon blir mycket förnärmad när man säger nej! sådär med hög röst. Hon iakktar en några sekunder och börjar man inte le så börjar undreläppen darra och sen kommer gråten, trots att man bara höjt rösten och sagt nej, för att hon rivit en i håret eller slagit en i ansiktet så att brillorna strittat.

Så ja, gäller nog att se över sitt egna beteende så att det inte blir orättvist! Visst är Umi busig, till och med jätte busig, men det är nog även Ava. Jag försöker att helt enkelt gräla på dem båda. Oftast vet man inte ändå vem som var skyldig, så kanske det blir mer rättvist så, i längden. Ideal så grälar man förstås ju inte alls men förstår inte riktigt hur det sku funkka.  Mina dagar består av nej, dra inte, skrik inte, kasta inte, slå inte, nu är det Umis tur sen Avas tur, försiktigt (!!) osv osv.