onsdag 30 november 2016

Kanske sen!

Umis favorit uttryck är kanske, gärna kombinerat med sen. Kanske sen hörs i var och varannan mening.

- Titta regne komma. Inte nu, kanske sen!

- Mycke cracotte i munnen, inte bra, Umi inte mera cracotte, Umi stor mage, kanske sen, kanske sen mera cracotte.

- Umi inte äta ägg, Umi pupi mage, kanske pappa kan äta ägg, kanske mamma äta ägg, kanske Umi äta ägg sen, kanske sen Umi stor pojke. (Umi är allergisk mot ägg och kastar direkt upp).

- Först vila, sen leka, kanske mommo komma, kanske mommo vakna, kanske mommo trött, inte nu, kanske sen.

Ja, och så vidare. Umi talar i ett, hela dagen lång. Det är dock ganska roligt eftersom desto bättre fraser han kan göra desto lustigare saker säger han. Detta barn alltså! Så full av liv.

tisdag 29 november 2016

Nej fy vad sorgligt!

Idag kom Klingenbergs på avskedsmiddag till oss eftersom de imorgon åker hem. Vi hade som vanligt en skön och avslappnad kväll tillsammans men till sist måste vi ändå säga adjö. Umi ville inte delta i hejdå-kramarna men när dörren stängdes och de gick börja han stortjuta Umi åsså säga bye. Fick springa ut med honom i duggregnet och säga hejdå en sista gång. Det var så sorgligt när Umi sa Barnen åka flyplan, åka hem, Umi lite lessen, Umi inte med. Alltså brööööl. Det är ju redan tråkigt för en själv att säga hejdå men att se honom förstå konceptet - nu far de och nu ses vi inte mer- och ropa Umi inte vill barnen åka flygplan, Umi lessen, nej huj.

Insåg att jag inte har en endaste bild på varken Malin eller Caj så för att beskåda dessa skönheter kan ni kolla här. Barnen har jag nog däremot lyckats fånga på bild. För att avsluta mer positivt måst jag åter igen säga hur härligt det varit att ha dem här. Vilken familj de är. De får tio poäng av tio!

måndag 28 november 2016

Trespråkigt barn part IV

Det är härligt att följa med språkkutveckling, Umis då eftersom Ava inte ännu säger mycket. Jag talar svenska med barnen, F franska och sinsemellan talar vi engelska. För tillfället är svenskan helt klart det dominerande språket men influenser från engelskan kommer allt mer. Franska förstår både lika bra som svenskan, sku jag våga påstå, men Umi svarar nog alltid på svenska. Han säger dock ofta mamma - ko pappa vache, mamma - höna pappa  - poule, osv. När Umi ännu gick på utedagiset kunde man märka hur hans engelska utvecklades. De sa även på klubben, vart vi går varje vecka, att de märker hur han verkligen har börjat förstå och kan följa instruktioner på engelska.

Jag är jätte fascinerad av vilket språk barnen kommer att tala sinsemellan eftersom båda kommer att gå på dagis/skola på engelska.& maltesiska. Sen beror det ju också på vilken förälder som är hemma. F jobbade mellan mars-oktober och då utvecklades svenskan betydligt mer än franskan men nu när vi båda är hemma blir det mer utjämt. Ifall jag börjar jobba och F är hemma och barnen börjar skola/dagis så är det ju klart svenskan som blir och hänga. Det som ju nog haft en stor inverkan på svenskan är att jag träffat några svenska familjer, att vi besökte Finland i sommar, att vi haft flera vänner på besök som talar svenska, att Malin & co varit här, att mina föräldrar är här osv medan de endast hör franska med F. Borde hitta en fransktalande familj att umgås med!

Idag i butiken talade en äldre brittisk man med Umi

- Hey little fellow, you don't look local with your blond hair
- Ava sover i sängen (alltid bra att tala om Ava)
- Say again?
- Ava sover i sängen
- Not sure what you said, don't think that was english, right?
- (Så fräser Umi lite irriterat) Ava sleeping!

Haha, I love it, när man blir överraskad.

söndag 27 november 2016

Sköna dagar!

Mina föräldrar är här och vad vi njutit, och hunnit med mycket! Idag var vi på stranden och njöt i strålande väder! Kan inte förstå att det är sista dagarna i November. Alla utan Ava simma, så skönt vatten!

Ghajn Tuffieha. Så fin strand med kristallblått vatten! En massa trappor att gå ner men det är det utan tvivel värt.


Igår åkte vi till Gozo, var vi besökte Azur Window och traskade runt i Citadell var vi också åt lunch. F har varit på Gozo hur mycket som helst med jobbet under sommaren men det var faktiskt bara andra gången för mig och barnen. Känns som om man åkt på en minisemester på ett lustigt sätt trots att vi bara var där över dagen. Verkligen värt ett besök.





Sen har F och jag hunnit gå ut på middag på tumis. Vi gick till en typiskt maltesisk restaurang som heter Tamarija i Mosta. Vilken stämmning! Kan varmt rekommendera stället.


Och ja, sen har vi också hunnit till President's Kitchen Garden med Malin & Co och diverse hundpromenader, middagar både hemma och på restaurang och lekparker.






Här gymmar Umi, Edda och Lovis, brevid en skylt som säger "inga barn under 13 år".. hups.

Ava och Idun
Idun, Ava och Umi vid The Red Tower med solnedgångn i bakgrunden. Så fint! Fick dock skynda oss lite till bilen för blixtsnabbt blir det bäckmörkt.
Trots att vi gjort en hel del har allt skett utan någon form av stress eller känsla att man måst hitta på en massa. Malin med familj åker hem på onsdagen, ush, va tråkigt, fast förstås jätte roligt att de varit här. Vi har träffat dem var och varannan dag och njutit stort av deras sällskap. Som tur har vi ännu en vecka kvar av mina föräldrars besök!

onsdag 23 november 2016

Morgonstund har guld i mun - yeah right

 

Bör påpekas att Ava lekte att hon satt på en häst och skuttade så in i norden. Mycket skön början på dagen. Umi joinade en stund senare vilket fick mig att fundera på ifall man borde satsa på baby massage. Alltså inte massera dem utan att hyra ut dem som en alternativ massageform. De är både hårdhänta, använder sig av fötter, händer, hopp och slag och man får fullkroppsbehandling. Finns säkert en marknad, eller?

tisdag 22 november 2016

De är här!

Mina föräldrar alltså. Hade inte dubbelcheckat ankomstiden, vilket faktiskt är jätte olikt mig, men hade en stark känsla av att jag visste när flyget landa. Känsla ska man tydligen inte alltid lite på. F tyckte jag inte helt var i mitt esse. Som tur slog det inte så farligt fel, men i samband med att vi var lite tidiga och flyget lite sent så hade vi en 1,5 timme to kill. Klarade det galant förutom att det började bli gränsfall just innan de kom. Vi åt glass och hittade ett lekrum. Bueno!


Umi var så ivrig i bilen och babblade på i ett och sjöng och hade sig, tills han somnade mitt i en sång. Hah. Nu ska vi njuta av tiden mommo & affa är här. Har faktiskt väldigt lite inplanerat utan det blir mer spontana utfärder, mycket lek, promenader, middagar och sånt. Fantastiskt så!

När man får hjärnsläpp

Åkte in till Valletta imorse, tidigt, kvart i sju, för att fixa pappersarbete. Borde ha åkt tidigare, fastnade i trafiken men att hitta parkering tog nog ändå priset. Att det är svårt att hitta plats är inte ngt nytt men att de dessutom stängt av alla parkeringsplatser och alla smågator runt omkring, på grund av en film som spelas in i området, var minsann frustrerande. Efter 20 minuters snurrande insåg jag (var alltså ensam) att det inte blir till något och tog den sista väldigt olagliga men lediga platsen.

Fick allt fixat men när jag kom till bilen ser jag hur bilarna på andra sidan gatan får böter. Tänkte att jag inte vill bli fast på bar gärning så bäst att obemärkt slinka in i bilen och gasa iväg. När jag smidigt kastat mig in inser jag att jag sitter på fel sida, alltså inte bakom ratten... Fortsätter min smidiga entrée och lyckas tränga mig förbi mitten partiet men när jag väl är bakom ratten märker jag att jag inte stängt dörren. Stön! Ser att bötskrivaren lagt märke till mig. Sträcker på mig som en daggmask i regnet och lyckas få tag i dörren till förarsätet. Den smälls dock fast lite väl hårt så bötskrivaren spärrar sina stränga ögon i mig. Knappt så att jag fått nyckeln i låset innan jag gasar iväg. Yes!

Fick allt fixat och slapp undan böter, men att sätta sig i förarsätet när man själv kör kändes mindre smidigt.

söndag 20 november 2016

Det lönar sig alltid att klaga!

Har märkt att klagande fungerar nästan lika bra som jinxande, dvs när man glatt berättar hur bra barnet äter/sover/somnar och hur åt fanders det går direkt. I ett skede vågade jag inte ens tänka en positiv tanke om ett visst utvecklingsskede för nästa dag var allt upp och ner. När man klagar offentligt, t.ex om sömnbrist, som med Ava här om dagen, så visst fasen sov hon som en sten hela natten! Vad lär man sig? Klaga alltid!

Umi uttryckte dock sitt missnöje över sitt täcke, det var inte på och när jag lade det på så skulle det av. Så höll vi på en stund, mitt i natten. När situationen var löst och alla var nöjda i egna sängar hör jag hur Xima drömmer. Hon gnyr och springer i sömnen. Xima inte tala, NU sova, hör jag Umi ropa! Haha. Förutom situationen med täcket sov Umi non-stop i 13 timmar. Tretton! Ja, så kan det bli när han inte mer sover på dagen. Han somnar dessutom jätte snabbt på kvällen så det är ju ganska win win. Det enda som är lite trixigt är att Ava ännu sover och eftersom vårt hem är lite lustigt och vi inte har några ordentliga dörrar mellan rummen, så hörs precis allt. Hur ska man lyckas övertala en tvååring att hållas tyst i två timmar. Yes... Det bästa är ju ifall en av oss går och gör något med honom under tiden, trädgården, matbutiken eller dylikt men i värsta fall fungerar det att knäppa på TVn. Inte ideal men alltid orkar man inte vara på vift och det är skönt att sätta sig ner en stund. Fast två timmar sku han aldrig orka eller ens få se, men en stund. Alla är glada och nöjda efter några, ganska många, episoder av Peppa Pig.

lördag 19 november 2016

Hur kan en tvååring äta en hel pizza?

Nu kan man ju tycka att tvååringar inte överhuvudtaget ska äta pizza men Umi får som oftast pizza när vi äter på restaurang. Det tycker han är gott och det håller honom nöjd. Men kan ni fatta, han äter nästan en hel pizza! Igår var vi ute med Klingenbergs och Umi åt en hel pizza förutom en liten slice. Hur är det ens möjligt? Fattar inte att det ryms i hans lilla kropp. Han har alltid varit slank och det är nog för att han förbränner något oerhört. Han är ju inte still, inte en sekund. Full fräs från morgon till kväll. Så ja, man kan ju förstå att han äter mycket och att han behöver mycket, men förstår ändå inte att en hel pizza ryms! Man orkar ju knappt själv äta en hel pizza. Gott sa han påvägen hem och undrade om han kunde få ett fullkornskex?! Hah, nej det fick han nog inte. En flaska välling, som är hans kvällsrutin, slank dock ännu ner utan problem. Huhu, detta barn!


Tortyr nattetid

Ja, ni vet, när man som småbarnsförälder är asigt trött och den lilla bara inte sover. Ava var i natt vaken i tre och en halv timme, mitt i natten. Tre och en halv timme! Hon som vanligt sover så bra. Hon försökte nog sova, hade ögonen fast, men snurra och tvinna som en torktumlare i sängen och fick inte tag i sömnen. Emellanåt grät hon lite och gnuggade sig om munnen. Min teori, ja man har ju alltid en sådan, är tänderna. Hon har haft mindre aptit än vanligt och varit mer retlig och ja, så ser man två nya tänder som sticker fram.

Förstår att hon hade det jobbigt men det hade nog vi med. Alltså stön vad man blir irriterad. Emellanåt skärper man sig och tröstar, sjunger och kramar tills man får nog efter en timme och fräser till, nej nu räcker det, nu får du faktiskt sova. Man blir ju också snäppet irriterad av att få sparkar i huvudet, i magen, finger i öga, vått dregligt finger i örat, och ja, att också bli påsutten. Försökte nog vid flera tillfällen lägga henne i egen säng var hon vanligvis sover men det ville hon inte. Vid kl.05.30 somnade hon äntligen om efter att ha fått värkmedicin men när jag hörde Umi ropa något från sängen halv sju tiden tänkte jag neeeeej. Gick snabbt och sa att det är jätte skönt att sova mera till vilket han svarade Umi sova nu, sen vakna. Ja precis så! Som tur sov vi alla sen till kl.08. Kaffekokaren går varm idag!

Såhär såg nattterroristen ut några dagar sedan. Varmt och skönt ute!

 

Och igår såg det ut såhär. Det öste ner precis hela dagen! Men faktiskt är det första dagen sedan våren som det regnat non stop, så kan inte klaga. Barnen tyckte också det var roligt att hoppa i pölarna i vår trädgård.



fredag 18 november 2016

Att göra något negativt till positivt

Umi fick mitt i allt sluta på sitt utedagis, var han trivats så väldigt bra. Läraren beslöt att hon inte känner sig kapabel att fortsätta med barn under tre eftersom de flesta var fyraåringar och tvååringarna behöver så mycket mer. Jag blev jätte besviken och upprörd mest för att jag tycker det är fel att Umi ska lida av dålig planering. Jag kan förstå om hon enkom vill jobba med äldre barn men det har hela tiden påpekats att det behövs och lovats att det kommer - en till lärare. Det finns mycket att säga om situationen men blir så eld och lågor att bäst att låta bli.

Vad ska Umi göra nu då? Ja, som tur är båda F och jag hemma över vintern så vi har ju möjlighet att aktivera barnen hur mycket som helst, vara ute, fixa playdates osv men det är förstås inte samma sak. Jag kontaktade en kompis igår kväll som har barn i nästan samma ålder, båda 6 månader yngre. Jag vet att hon är jätte aktiv och hittar på en massa. Fick super tips och efter lite e-mailande hit och dit, så är både Umi och Ava inskrivna i karate klubben. Hah! Min kompis sa att det är helt super, jätte aktivt, lek, spring, hinderbanor och hon som drar kursen är toppen. Yes! Så peppad!

Så nu har vi en till aktivitet i veckan. Vi går redan på art & crafts på måndagar, det har vi hållit på sedan våren. Önskar hitta något till ännu och sen med några playdates blir ju vardagen riktigt bra. Umi är nu 2 år 8 månader så tycker inte han måst gå på dagis men han behöver aktiviteter och andra barn. Just därför var utedagiset så bra för det var tre dagar i veckan från Kl. 8.30-12.20. Ava tycker också det är kul med andra barn (hon är nu 1 år 4 mån) men behöver inte dem ännu lika intensivt som Umi.

I februari får han eventuellt börja i Mellieha Primary School på Kinder 1, vilket jag är lite emot. Skolan har bra ryckte så det är inte ett problem men han borde egentligen börja först i Oktober 2017 så börjar han nu är det en tidig grupp. Det är ju inte som ett nordiskt dagis, utan varje grupp har ett klassrum i skolan, som är stor, ja det är hela lågstadiet i samma byggnad, och de är i princip inte alls ute. Vet inte hur Umi sku klara av att vara mellan kl.08-14 i ett och samma rum. Pust. De måst också kunna själv gå på toaletten, dra ner och upp byxorna, torka osv, vilket han ännu inte helt bemästrar. Vi hinner dock öva, heh.

Nå, får nu se hur det blir, men för tillfället njuter vi av lyxen av att alla vara hemma, hitta på en massa roliga aktiviteter och aldrig ha brottom. Ideal tillvaron egentligen! Som bonus kommer mina föräldar på tisdagen.

tisdag 15 november 2016

Måndag, fast egentligen tisdag

Tisdag känns alltid som måndag eftersom Umi går på utedagiset ti-ons-to och nu när F jobbat färdigt för säsongen så har vi inte mera samma veckorutin. Han jobbade sex dagar i veckan så söndagar blev ju väldigt heliga. Nu har vi lyxen att båda vara hemma över vintern, ja vi planerade helt enkelt så, leva på mindre utgifter (förutom resan vi just gjorde) och njuta av denna tid tillsammans. Det är verkligen otroligt lyxigt att kunna ha det såhär.

Umi gick idag efter två veckors frånvaro till utedagiset. Han var glad att vara där och dagen hade gått smidigt. Han förklarade dock redan på morgonen att han ska dit och leka, sen sova och SEN leka med barn (leka barn betyder nuförtiden Klingenbergs). Han påpekade detta hundra gånger innan han gick på tupplur, att SEN leka med barn! Det är ju förstås så roligt att han tycker så mycket om att leka med dem och imorgon kommer de igen på middag till oss, MEN, ja det finns ett men, mitt hjärta gråter redan blod när jag tänker på att måsta förklara till honom om några veckor att de åker hem, med flygplan. Han kommer att bli så lessen. Å andra sidan vet man ju att det sen också går om. Som tur är mommo & affa då här så smällen blir förhoppningsvis lättare.

Det roliga är att lekstunderna med Klingenbers gett mycket mer än de kan ana. Barn observerar ju något oerhört och Umi har liksom uppfattat att de är syskon och observerar hur de behandlar varandra. Klingenberska döttrarna (hoppas OK att jag kallar dem så, hehe) är inte bara snälla, trevliga, klipska, roliga men också hjälpsamma. Och det är något Umi snappat upp. De två senaste dagarna har han på ett helt nytt sätt åtagit sig rollen som storebror. Han förklarar, hjälper och visar åt Ava hur man skall göra något, istället för att daska henne i huvudet med en bok. Det gulligaste måst ändå vara när han stryker henne om håret och säger, oj Ava gullepelle.

måndag 14 november 2016

Vilket otroligt veckoslut

Vad är bättre än att vara social efter flera sjuka veckoslut och en familjeresa. Suktade riktigt att få hänga med vänner och så blev det minsann.

På fredagkväll gick jag och äta med min kompis Linda. Gick till en grekisk restaurang i Xemxija, god mat och vi hade roligt som vanligt. Hon började jobba en månad sedan så nu har vi inte längre våra långa hundpromenader eller dagar som vi bara dricker kaffe och umgås. Saknar hennes sällskap. Nästa morgon träffades vi dock igen innan kl.08 (ja, man är ju ändå vaken tidigt) och gick på långpromenad.

Efter lunch kom Klingenbergska familjen till oss på grillning. Det är så roligt att umgås med en familj som det bara fungerar med. Alla trivs helt enkelt. Umi är helt förälskad i deras dotter Idun. Hon påminner mycket om hans kusin Emma som han alltid varit jätte förtjust i. Tog förståss inga bilder på dagen. Det roliga var att Caj hade varit på en fisketur dagen innan så vi grillade fisken han fångat. Det blev verkligen gott. De gick vid åtta och Umis huvud hann knappt träffa dynan innan han somnade. Varje gång vi träffar dem börjar han dock gråta när det är dags att säga hejdå. Det blir så mycket känslor för en liten.


På söndagen träffade vi både Klingenbergs och min kompis Linda med familj. Vi körde alla tillsammans till The President's Kitchen Garden var barnen lekte, vi drack kaffe och alla hade trevligt. Kom på hemvägen på att vi hade inbokad barnvaktning på kvällen! Att man kan glömma sånt?! Första gången sedan vi flyttat till Malta. Med andra ord länge sedan F och jag varit någonstans på tumis.



Det var roligt, kändes lite pirrigt och vi gick på fin restaurang. Just så som man ska göra när man är barnfri. Barnvaktningen hade också gått relativt bra. Ava somnade nästan genast när vi gått, tror inte ens hon märkte att vi gått eftersom det var F som lade henne, men vi var noga med att hon fick leka lite med Genesis innan så det inte sku bli en chock ifall hon kommer in i rummet, och inte mamma eller pappa. Umi höll sig segt vaken till tio och frågade non stop efter mig. Inget gråt eller så men frågade i ett. De låg till sist tillsammans i hans säng och strök varandra om håret. Härligt att hon lyckades få honom från nej - kom inte nära till att mysa tillsammans i sängen. Genesis är guldvärd!

Men vilket vecksolut alltså! Härligt. Nu är jag dock helt slut. Legat vaken mitt i natten och tvinnat i timmotal. Får väl skylla på den fantastiska super månen. Barnen sov i allafall som stenar till kl.08.


lördag 12 november 2016

När ens barn förvånar en

Jag lagade en grönsakssoppa till lunch. Räknade med att Umi säkert inte ens smakar som vanligt (äter ju jätte fint men soppa är något han konsekvent vägrar) men Ava tycker om och jag själv ville ha. Planen var att mata Ava och sätta henne i sängs och sedan fixa någon annan mat åt Umi och låta honom skippa dagssömnen eftersom han sov en lång och bra natt.

Både Ava och Umi var ivriga att hjälpa med att provsmaka blomkål, morot, lök och vitlök. Vitlök var inte bra, blä, inte gott enligt Umi. När soppan var färdig meddela Umi som väntat att Umi inte äta soppa. När han dock såg att jag inte tyckte detta var ett problem och Ava fick äta, och han inte ens hade en tallrik började han ändå bli lite intresserad. Umi, vill du smaka på soppan? Nej ush, inte gott. Ja, ok då. När Ava ätit färdigt och jag gick och la henne så gick Umi till F: Pappa, Umi också äta soppa, sen tuti.

Han åt två portioner soppa (!) och sprang till sängen och meddela att Umi inte sova, Umi vila lite, sen kommer barn leka med Umi, pappa grilla, jätte gott. Så kan det gå, när man tänker att han inte ska äta och inte sova. Hah! Tji fick vi. Men rätt hade han, sen kommer barn och pappa grilla.

onsdag 9 november 2016

Malin & Co är här!

Malin (engulapelsin) med familj är på Malta! De kom när vi var på Sicilien så vi träffades först idag. Det roliga är att vi inte setts sen början på 2000-talet. När jag och min första sambo splittade upp 2003 flyttade han in med sin barndomsvän som är Malins man Caj, men eftersom jag och min ex-sambo fortfarande var så himla goda vänner så hängde jag mycket där. Det gjorde också Malin som var Cajs dåvarande flickvän, men sen den tiden har vi inte setts. Men det kändes ju som om vi setts igår! Jag har dock läst Malins blogg i flera år så kunnat följa med dem på ett hörn.

Smått absurt är att de lite på måfå valt Malta och Mellieha och det råkar sig att de hyrt en lägenhet 100 meter från oss! Vilka är oddsen liksom?! Umi var så ivrig inför träffen att han gick helt i lås. Tog en lång stund innan han blev varm i kläderna men sen när han väl kommit igång berätta han ivrigt om månen och bilar. De ska vara en månad på Malta så vi hoppas på många träffar! Vi har redan en café-lekparkträff och en grillningsträff inplanerade. Super roligt!


tisdag 8 november 2016

Hemresan - from hell

Natten innan började illa. Ava var plötsligt jätte snorig och Umi började hosta och klaga på ont i halsen. Ingen sov just något alls. Man svor lite smått för sig själv och tänkte typiskt, just innan en lång hemfärd. Distansen är ju inte lång men vi måste checka ut redan kl.10 (oflexibel typ som inte kunde rubbas) och båten far först kl.19.30 och hemma är vi vid kl.22. Så en lång dag att spendera med två hängiga barn när man själv har energinivån på noll. Men då var vi ännu lyckligt ovetande om fortsättningen.

Morgonen gick förvånandsvärt bra, barnen var muntra trots dålig natt och åt bra. Umis hosta sjönk dock ner till lungorna och han börja andas sådär våldsamt med magen. Vi fick ge ventoline med jämna mellanrum. När vi satt oss i bilen hostade han allt mer och mer, samtidigt som han andades med magen och klagade på ont i halsen och ville ha vatten. Vi hann inte köra mer än 10 minuter innan han fick ett sådant hostanfall att han kräktes. Han hosta och spydde i kapp åtminstone 50 gånger under resans färd. Vi bytte kläder på honom tusen gånger. Vi hade ju väldigt liten packning så han fick gå igenom alla smutskläder ett varv till plus Avas kläder. I ett skede när vi stannade på en bensinstation för att städa upp honom hade han Avas pyjamas byxor som är helt för korta + en av hennes ljuröda t-skjortor som kom honom till naveln. Måst nog medge att folk lite kollade på hans klädsel. Ha ha !

Det värsta var nog när han skrek efter vatten på grund av halsont men man visste att ger man så flyger det upp vid nästa hostning. What to do? Nå, vi försökte ge så lite som möjligt, bara fukta halsen men upp kom det ändå. Man trodde han sku hosta upp inälvorna och sönder revbenen. Ush va hemskt.

Ava var snorig men ack så duktig. Hon bara satt och lekte med sina stumppor HELA dagen. Otroligt. På färjan får man inte bli i bilen utan man måst gå upp. Kändes så olockande fast förstås skönt att lämna den otroliga nerspydda aromen vi fått njuta av hela dagen. På färjan finns massa stolar, bord och café. Hostande hade lite lugnat sig så vi tänkte det fanns hopp. Jag börja dock känna mig eländigt förkyld. Näsan rann, halsen var som en kaktus och energin på minus tusen. Umi ville komma i famnen men kaskad spydde ner mig och sig själv en minut senare. Härligt! Jag hade dock varit förutseende så vi hade en påse med smutskläder med så det var bara att klä på honom en nytt varv med Avas gamla kläder. Jag hade som tur en tröja på som jag kunde ta av. Ava börja nu bli rejält trött och ville sova men kunde inte somna i famnen och vi hade glömt bärselen i bilen, så hon gick istället på övervarv.

Vi var helt slut.

Äntligen kom färjan fram, och ja sen sku vi ännu via en veterinär check point, vilket man måst göra när man komma till Malta med hund. Som tur gick det relativt snabbt.

Hemma var vi efter kl.22. Umi kasta sig i sängen och somnade direkt och sov faktiskt hela natten, helt utmattad. Hostade inte en gång! Ava hann dricka en flaska mjölk innan hon slocknade. Jag var så snorig och asigt trött att jag nappa två pandol och kasta mig i sängs kl.23.30. Svårt att somna när det rann något fruktansvärt från näsan. Snarkade som en gammal bulldog och vaknade med en öken i munnen.

Har nog aldrig varit lika skönt att komma hem från en resa som denna gång. Vad än som sker är vi hemma! Barnen mår dessutom bättre idag så det finns hopp. Tänker inte röra mig ur huset idag utan bara vara, fixa smått och gott, och leka med barnen som sover som bäst. F åkte och storhandla.

Sicilien - Palermo & Enna

Alltså Palermo, vilken stad, Vilket otroligt kaos, vilken otrolig blandning av folk, folk från världens hörn på en radie av 50 meter, gamla och slitna hus, moderna och nya, galen traffik, stora gågator, hästar, parker, hamn, havet och berg. Ja, vet ni, Palermo, var så mycket av allt att det nästan inte ens går att beskriva. F blev mycket förtjust i denna stad, just på grund av det ofantliga kaos av marknader, folk, bilar, gatumat och gamla byggnader. Tog på tok för få bilder. Man hann inte liksom med i allt kaos. Blev lätt så att man tog bilder i en park eller vid någon stor fancy byggnad men just inte i då när det var som bäst.

Vi hyrde en lägenhet mitt i smeten och använde inte alls bilen på de tre dagarna vi var där. Det var ganska roligt med cityliv och att bara gå överallt till fots. När vi ville längre och snabbare fick barnen sitta i vagnen och däremellan fick de gå. De var som nöjdast när de fick springa efter duvor och ja, glömde nästan, när vi hittade en liten tivoli. Det var första gången de åkte karusell och det var minsann pop. Jag låter bilderna tala för sig.

 






Efter tre nätter åkte vi vidare till Enna, vilket var lite av en besvikelse. Så död stad. Vi hitta nog lite action till sist söndag kväll runt ett torg men i snitt kändes staden död och sku inte rekommendera den desto mer. Fin utsikt från slottet hade de dock.






Sicilien har verkligen överraskat oss. Det finns så mycket av allt på denna ö. Kommer garanterat åka tillbaka, speciellt eftersom det endast tar två timmar med färja från Malta.

torsdag 3 november 2016

Flexibla barn på resa

Måst nog prisa barnen en sväng! De är så himla flexibla och nöjda. Ibland sover de sen siesta och vi kan äta ute kl.20 och ibland sover de tidigt och de är redan i sängs kl.20. Allt är liksom möjligt. Vi planerar givetvis våra dagar runt dem men de är nöjda och glada. Vi har alltid en back up middag vi kan laga "hemma" ifall det verkar som en dålig kväll att äta ute men hittills har vi alltid kunna äta enligt planen. När jag förklarar åt Umi att imorgon åker vi till nytt hem så svarar han

- Va fint! Åka bil till nytt hem, Ava tuti bilen, Umi tuti sen nytt hem. Alla komma nytt hem. Xima också komma. Nytt hem stor teve, Umi titta greta gris.

I bilen har de aldrig annan underhållning än någon enstaka leksak så Umi sitter och kommenterar precis allt. Såhär kan en av hans många och långa diskussioner (monologer) låta. Detta kommer alltså på löpande band.

- Mamma titta moln, regn kommer. Nej, inte nu, seeeeen regn kommer. Jätte vått. Titta ko, muuu. Oj va fint träd. Titta katt. Nej inte katt, katt sover, mjau, inte nu, sen katten vakna. Jätte stor bil wroooom, aktaa bil, håll i handen. Ava akta. Ava tuti, seeeen Ava vakna. Umi äta pizza, Ava äta sallad, tomat, gurka, nej inte sallad, Ava äta chiki nugi (chicken nuggets). Mamma inte sjunga. Nu åker vi!

Haha! Han är så nyfiken, pratsam och observant! Däremellan sjunger han massor. Sångerna går delvis på svenska, delvis engelska och mycket rappakalja mellan verserna.

Bra exempel är:

 -Juju jackob, juju Jackob, sover du, stschibidibi kingis, stchibilidi kingis, ding ding dong!

- Huvud axlar knee and toes knee and toes....

- Bää bää vita lamm, haj du nåjo ull, ja ja kjäja ban, ja ha säcken full, söönnddahag ti faaa, vaaajgat ti moo, tvjåå paa stjumpor till bjooo, bäää bää vita lamm

- Peekaboo, where are you? Mamma, where are you. Dääää e mamma. 

Han räknar också alltid såhär:

- Ett, tuva, nieee (så e han jätte nöjd). Sen fortsätter han, fyra, sju, fem. Men på engelska går det bättre. One, two, three säger han.

Anyways, tillbaka till resande. Är nog av den åsikten att ens egen entusiasm och "nöjdhet" speglar av sig. Vi är vana resenärer, stressar sällan upp oss, tar situationer som de kommer och är fram för allt glada på resande fot. Är det något som vi inte är super nöjda över, så som "nytt hem" så lyfter vi enkom fram de fina sakerna till barnen. Det ska vara roligt att resa och viktigast är att alla trivs och har det bra. De är så otroligt duktiga så man får nog vara stolt!

onsdag 2 november 2016

Sicilien - Sciacca

Eftersom lägenheten i Palermo inte var ledig från den dag vi ville så beslöt vi att stanna en natt på vägen så vi valde Sciacca, som är mer känd som en sommarstad. Nu hade vi inte alls lika bra tur med boende, eller jo, det var väl OK, en lägenhet i en holiday resort men den var jätte liten och hade verkligen endast bas grunkkor. Till och med Umi uttryckte Inte bra hem, Umi vill åka nytt hem. Men det fina var att den hade en lekpark, en gudomlig utsikt från balkongen, stranden och toppen väder! Say no more! Gissa vem som var ivrigast av oss alla? Yes, Xima. Har nog aldrig sett henne så glad som när hon fick springa fritt på stranden. Hon sprang och sprang, simma och lekte. Så kul att se!




Utsikten från balkongen


Ava som sprang rakt ut i vattnet, hela tiden. Man får vakta som en hök för inte ens stora vågor stoppar henne, över huvudtaget.


När vi packde bilen för att dra vidare efter en natt såg vi ovädret komma. Vilken tajming alltså!
Vägen till Palermo. Är mycket fascinerad över naturen på Siclien. Finns lite av allt. Torra områden, otroligt grönt med lummiga skogar, höga berg, fina stränder, vissa klippor, massor av vinodlingar och olivträd.
En av de roligaste sakerna från denna resa är nog samhörigheten mellan barnen. Vilket team de är! De gör precis allt tillsammans, och är den ena inte med så går den efter den andra. De bråkar knappt alls utan hittar på bus tillsammans och härjar på. De tänjer på ens tålamod till det yttersta men det är samtidigt så otroligt härligt att se dem tillsammans och hur de kommunicerar. Ava talar egentligen inte alls förutom några enstaka ord men de har minsann inga problem att förstå varandra. Roligt också att Ava nu förstått innebörden med Umis tur & Avas tur och de är båda så duktiga på att följa det. Hoppas denna samhörighet fortsätter även efter resan.

Södra Sicilien - Agrigento

Vår andra destination under resan var Agrigento var vi hyrt en lägenhet via AirBnB. Och alltså wow, vilket ställe, som ett fem stjärnigt lyx hotell. Ja verkligen. Mycket finare än på bilderna. Lägenheten hade också en mysig trädgård var det åts både morgonmål och lunch.




Vi promenerade ute precis vid solnedgången och fick beskåda detta.



 Följande dag besökte vi de gamla grekiska templen.





Agrigento har en riktigt mysig och fin gammal stadsdel men resten av staden är inte precis något att hänga i julgranen. Det är nog främst templen som drar massorna till staden. Vi åt dock en av de godaste pizzorna jag någonsin ätit. Alltså maten!