tisdag 13 september 2016

Kampen mot atopist exem - part XI

Umi hade idag tid på sjukhuset på efterkontroll, för sina exem. Hyn har varit i absolut strålande skick hela sommaren. Hårbottnet har han visserligen kliat rikigt illa, vilket han gör när han blir svettig och varm. Hårbottnet är ju svårare att sköta med salvor osv, så det är det enda stället på kroppen som varit i sämre skick. Men som jag skrev innan så flammade ansiktet upp någon vecka sedan, kanske i samband med lite svalare temperatur, men har fått det i skick nu och dessutom blev det varmare igen, så tji fick jag med att sommaren tog slut.


Salvan som hjälpte flammande är denna, Elidel 10mg/g. Det står faktiskt såhär when used to treat early signs and symptoms it can prevent progression to severe flare-ups. Den ska dock inte läggas på såriga ytor. Kan varmt rekommendera den. Jag kände inte till den från förrut.


Nåja, hur som haver hade vi tid hos läkaren idag, som vi träffat sist i maj/juni. Han skrev då ut Elocon, kortison, salvan jag nämnde ovan och menade att detta FIXAR vi. Jo, klart man temporät fixar hyn med Elocon 0,1 %, som är en väldigt stark kräm.


Man märkte dock att denna läkare nog kände bra till allergi och sånt men han var mycket irriterande för han lät mig inte slutföra en endaste mening. Inte en endaste. Nu sku vi då träffa honom igen. Men he stood us up! Yes, han var nog där men kom inte. Hade säkert ngt akutfall vilket klart ska prioriteras men det verkligen irriterande var att vi återigen fick träffa en läkare, som vi träffat innan, som inte överhuvudtaget känner till atopisk hy. Hon tyckte för det första att hyn var OK, inte bra trots att den är klanderfri (bilden ovan på Umi är tagen idag var man ser hur fin hyn är), förutom två sår han nyligen skrapat upp på tårna. Terrible, this needs antibiotics! Ursäkta?


Ja ja, det är inte första gången man inte håller med en läkare men hon berätta igen att man ska/kan salva barnet upp till två gånger per dag. Oh really? Kommer givetvis inte ge denna antibiotika kur åt Umi utan istället fixa med salva, bandage osv, ja sådär som man gör. Dessutom är såren på tårna på inga vis chokerande och behöver han antibiotika åt detta, ja, då sku han nog ha behövt antitbiotika hela sitt liv.

Var besöket alls positivt då? Jo! Hon tyckte säkert jag var till den grad besvärligt, trots att jag mest muttra, yes sure, så hon sa till sist, well, we cannot treat this here anymore, so i will send you to the specialized dermatology department in another hospital. Men yes, va bra! Man behöver remiss för att alls komma dit, så det var ju super. Det ÄR ju det man vill, att komma till specialister. Men det är sen en annan femma när vi får tid. It's Malta after all. Hehe! Hon sa att man måst åka dit för att boka en tid, dvs inte få se en läkare då, utan vid ett annat tillfälle. Jag frågade om jag inte kanske kan ringa så jag inte behöver köra till Valletta med båda barnen enkom för att få en tid. Men nej, ringa dit går nog inte. It is not the way it works. Jaha, ok! Tänker dock vänta på nästa allergiutbrott innan vi far dit, så att man kanske kunde diskutera på riktigt.

söndag 11 september 2016

Vilken söndag alltså!

Idag har vi varit så gott som hela dagen ute. Var mellan kl.10-14 på utedagiset. Vi hade working day. Det var faktiskt trevligt för oss alla. Umi hade så kul med barnen och betedde sig ypperligt (dvs skuffade inte osv). Han har förövrigt fortsatt tala om samtalet jag hade med min mamma per telefon. Jag hade super trevligt med föräldrarna, ja faktiskt mest med mammorna, och F hade trevligt med papporna, medan de bar stenblock, byggde staket osv. Det är ju enkom positivt att vi lär känna de andra föräldrarna, att Umi lär känna till stället, (han är redan helt hemma där för vi har varit där så många gånger), att vi alla fick vara ute och att det faktiskt blir fint!

Enorm skillnad redan sedan torsdagen. Det går framåt!

Det blir ett ordentligt golv inne! Väggarna inne målades idag vita.
Ava fick en power nap i bärselen
Planen var att köra hem som skott och få barnen i sängs men vi hann knappt starta bilen före båda somna och snarka högljutt så vi tänkte äh, vi kör runt lite och kollar på ställen vi inte sett förrut. Det var också roligt. Vi lyxa till det med en take away dryck på vägen, jag fick en super god iskaffe. Malta är så fascinerande på det sättet att man kör 10 km åt andra hållet och inget påminnner om något du sett förrut på ön.

Hann vara hemma en stund innan hela familjen drog ut på hundpromenad. Perfekt eftermiddagsprogram. Umi orka bra gå flera kilometer. Sedan blev det middag åt hela gänget. Hade förberett en maletköttsås åt barnen så det var bara att koka pasta medan jag spontan fixa middag åt F och mig, och huhu vad det blev gott! Stekte Zuccini, kikärter, paprika, lök, vitlök, färsk chili och tofu blandat med en starkt sås serverat med quinoa. Alltså nam! Det lagas garanteras snart igen. Matfotografen är igen i farten, hehe. Som vanligt lite suddiga matbilder från oproffsig vinkel.


lördag 10 september 2016

Som balsam för själen

Det är när barnen leker tillsammans. När de har riktigt roligt. När de kiknar av skratt. Tillsammans, utan bråk!















De rutscha, klättra, lekte kurra gömma tills de var drypande svettiga. Sen gick vi på kaffe.

Umi lyssnade noga imorse när jag talade med min mamma på telefon hur tråkigt det är när han börjat skuffa Ava och andra barn. Under förmiddagen upprepade han flera gånger, Umi skuffa, barn lessen, barn gråter, Umi inte skuffa barn. Och han var som en prins! Så jätte snäll med Ava, hämtade leksaker när hon var hungrig och grät, Ava jätte lessen, här Ava, lek tåg. Jag berömde honom förstås jätte mycket varje gång han gjorde något fint. Det bästa var ändå när han smooth talka mig, Oh mamma jätte fin, fin skjorta mamma, mamma jätte duktig osv. Haha! Kanske samtalet han hörde gick hem?!

fredag 9 september 2016

Hejdå sommarhettan

Nu är det så in i vassens skönt väder. +29C på dagen, +23C på natten och en frisk vind! Kunde inte vara bättre. Detta betyder bland annat att man kan gå ut genast när barnen vaknat från sin tupplur och inte behöver vänta till typ kl.17 eller till och med 18.


Här är vi på hundpromenad redan kl.16.
Men ändå är det sådär varmt och skönt att man gärna går till stranden eller klär sig i sommarkläder. Fast här om kvällen hade jag för första gången sen juni på mig ett par jeans! (förutom i Finland då). Dessutom betyder det att de flesta fläktar hemma är avstängda. De behövs inte mer fast jag märker att jag blivit van med ständigt air flow så tycker snabbt att det blir instängt trots att alla fönstren är uppe. Inne har vi nu haft mellan +26 och +28C vilket känns fantastiskt skönt efter flera månader på minst +32. Tog igår på morgonen en bild när det stod +23 (endast!!) ute och +26 (endast!!) inne, och skicka den till Linda som är på resa. Hon undra om jag redan dragit fram långkalsongerna, haha.


Märker även att en kalldusch nu verkligen känns kall. Tidigare var kallvattnet ljummet/varmt för vattenbehållaren står på taket så det värmdes där hela dagen lång men nu vill man gärna skruva med lite varmvatten, vilket å andra sidan betyder att duschstrålen blir minimal. Hade nästan glömt bort hur eländig vår dusch är.

Xima är mycket mer ute i trädgården, ligger till och med och jäser i solen, jämfört med att hon helst var inne när det var som varmast.

Börjar tänka på soppor, ugnsmat och sånt höstigt. Laga redan igår en god soppa på blomkål, potatis, purjolök och lite smältost som jag blanda med efter att soppan mixats. Riktigt god, och Ava åt två tallrikar medan Umi spotta ut det som om det vore gift. Han trivs dock med att vara med och laga mat och äter minsann dagens grönsaker då, vilket ju är okej, så inte så farligt om han inte gillar dem kokade. Huvudsaken är väl att han äter.


Det endast negativa med det svalare vädret och vinden är att Umis ansikte flamma upp. Hyn som varit felfri hela sommaren. Jag attackerade dock genast med starka salvor så nu ikväll såg det igen riktigt fint ut så ska nu hoppas att han får njuta av fin hy en stund till.

Bonusbild på Ava som såg mäkta motiverad ut när jag tog fram bilnycklarna och skorna. Haha!


torsdag 8 september 2016

Bildbomb från utedagiset

Jag var idag igen med barnen på blivande utedagiset. Det jobbas hårt för att få allt klart i tid, med start om dryga två veckor. För tillfället ligger allt huller om buller, men några smakprov från stället.


Där under bågen är "inne området" var det finns några stora bord (stället är större än det ser ut på bilden) och kommer att fungera som vind och regnskydd eftersom det isoleras väl.
Härlig skugga över hela området



onsdag 7 september 2016

Att vattna - fiilishöjare

Beslöt på morgonen att idag ska vi nog bara vara hemma. Att vara hemma betyder för oss som tur att vi kan vara ute massor, i trädgården. Det som alltid är roligt är att vattna. Ava älskar det. Hälften träffar det hon försöker vattna och resten oss andra, inklusive Ava själv. Barnen är våta, smutsiga och lyckliga. Bilderna blir tyvärr inte så bra när solskenet är som starkast.







Barnen har somnat och jag dricker té. Hade hoppas kunna ha lite honung i koppen men det kunde jag glömma för F hade spänt fast locket så sabla hårt så helt omöjligt att få upp burken. Argh! Fast inget att hänga upp sig på. Gott var det ändå.

Här hostas och snörvlas det

Jag har joinat snörvlande och hostande. Fast i natt sov jag 8 h ostört och svettades som en gris så månne det inte blir folk av mig. Förstår inte att barnen, speciellt Ava då, sovit nätterna igenom trots flunssan. Så brukar det ju aldrig vara. Men man tackar och tar emot!

Igår gick ingenting som i Strömsö. Började med att jag sku plocka upp Avas barnvakt, Genesis. Tanken var att Ava sku dra sin powernap i bilen, därför hade jag erbjudit mig att plocka upp henne. Ava sov inte och GPSen hittade inte stället så jag yra på och kunde inte hitta henne. Frågade en massa folk men alla gav olika direktiv. Till sist hittade jag dock när jag på måfå bara körde runt. Tanken var alltså att hon skulle vara med Ava medan jag och Umi skulle på ett möte där på ute-dagiset. Första gången Ava och Genesis skulle vara på tumis. När vi alla kommit hem efter att jag äntligen hittat henne så inser jag att Ava var så övertrött och mycket snörvligare och hostigare än jag insett så jag beslöt att lägga henne innan jag och Umi drog iväg. Men det var helt omöjligt att lägga henne. Hon skrek helt hysteriskt i 30 minuter. Sluta med att jag fick ge panadol för det verka verkligen som om hon led, av någonting. Sen måste jag och Umi fara, kändes ju inte super att lämna henne sjuk, men sa åt Genesis att låta henne sova trots att jag i normala fall bara brukar låta henne powernapa på morgonen så att hon och Umi ska sova siesta samtidigt. Anyways, Umi och jag for på möte som var bra. När vi två timmar senare kom hem så sov Ava fortfarande och fortsatte ännu en timme efter det. Hon var med andra ord helt slut. Jätte bra att hon sov medan jag var borta för det var inte the moment att lämna henne med någon annan. Så det var ju bra trots att Genesis tyckte att ja, öh, jag gjorde ju ingenting. Men visst gjorde hon det, hon var ju här! Ibland så!

Nu var det Umis tur att gå och sova och det visa sig vara omöjligt utan Ava, och Ava hade precis sovit i tre timmar så ganska osannolikt att hon sku sova. Umi höll på i en halvtimme att traska av och an och stod vid dörren och kolla på oss med stora ögon Ava också tuti, Ava inte tuti, Umi inte tuti. Jag kan ju försöka lägga henne trots allt, tänkte jag. Kanske hon är så slut att hon somnar om. Nå nej, så gick det inte. Jag kände hur luften gick ur mig, plötsligt slogs jag av en så enorm trötthet och medan jag stod och buffa på Ava så droppa snoret ner på henne. Charmigt värre. Efter 40 min (!) buffande och ingendera sov gav jag upp. What to do? Packade ner dem i bilen och körde runt. Umi sov en kvart, sku gärna ha parkerat nånstans och helt enkelt sovit, men Ava vägra somna och börja tycka det var tråkigt så det var bara att väcka Umi och gå och handla. Dom var båda så blasé att de var helt stirriga och tysta (!). Ava somna i bilen påväg hem och jag lyckades överföra henne till sängen. Fick kassarna upplockade med hjälp av Umi, knäppte på barnkanalen på TVn och kasta mig själv på soffan. Sen kom F och kunde ta över. Pust!

Umi som är aktiv (vilket jag tidigare skrivit om) men sällan egentligen får raseriubrott fick två ordentliga sådana under kvällen, givetvis på grund av utebliven tupplur. Han sov ju bara en kvart, han som brukar sova 2 t på dagen. Med andra ord är han inte alls redo att skippa dagssömnen. Visste ju nog det men också bra att få det bekräftat.

F och jag har beslutit oss för att hojta mindre åt Umi, att verkligen göra en effort, att säga nej tusen gånger, att vänta ut honom istället för att bli irriterade, förklara, lyssna, förklara osv. F fick igår sköta båda raseriutbrotten vilket han gjorde galant. Umi skrek hysteriskt när det var dags för kvällsrutinen, men F lyckades lugna honom, efter mycket om och men, och jag hörde till sist även lite skratt.

Nu ska vi ta ha en riktigt lugn dag och krya på oss!

söndag 4 september 2016

Väldigt intensiv period just nu

Avas feber är äntligen borta! Som motpol fick hon snuva, men mådde ändå bra så idag kunde vi istället gå, hela familjen, på klubbens summer party som vi missa igår. Det va kul.

Det slår mig alltid när man ser Umi bland andra barn i sin ålder hur sjukt aktiv han är. Kanske de andra är blyga eller tystlåtna när de inte är hemma, jo, kanske det. Umi tycker också om att observera och är rätt försiktig de första gångerna han gör något nytt, men nu handlar det om barn vi ser ett par gånger i veckan sedan några månader, så jag tycker att vi redan börjar känna dem. Ingen är så hysteriskt aktiv och högljudd som Umi. På gott och ont alltså. Han är jätte klippsk, märker små detaljer, är nyfiken, vill veta allt, pratar med alla, är glad, är arg, är frusterad, är rastlös och fram för allt högljudd. Det är full fräs alla dygnets vakna timmar. Som bonus har han börjat vakna kl.05 de senaste dagarna. Han som annars tycker om att sova länge. Alla som lär känna Umi säger huhu, han har minsann fräs på, är det alltid såhär? Jajamen!

 


Tror han är i en jätte intensiv fas. Mycket som sker där i huvudet. Det tråkiga är att han som alltid varit så snäll och omtänksam med Ava har börjat skuffa henne, hela tiden. Hon går omkring, pysslar på med eget, och han springer fram och skuffar henne så att hon faller riktigt ordentligt, om och om igen, hela tiden. Ava skriker, slår, biter och kniper tillbaka. Umi skuffar hårdare. Säger nu inte att Ava alltid är oskyldig men nu har Umi faktiskt varit i en fas när han med flit och planerat söker henne för att se till att hon faller eller ta det hon har i handen. Ni kan tänka er ljudnivån därefter. Ava har ju världens gällaste skrik.


Idag på klubben skuffade han också andra barn. Det brukar han inte göra. Det är ju annat när de alla springer runt och han i misstag springer in i någon, men nu var det på flit, han sprang mot och daska till. Ett beteende man genast vill få bukt på. Men hur? Jag tror det bästa är när andra vuxna säger till på skarpen, inte bara mamma och pappa. Nu gör de flesta andra föräldrar inte det, vilket jag dock förstår, inte lätt att gå fram till någon annans barn och säga till. Ställets ägare Oscar sa dock en gång till och Umi blev lite snopen, men det hindrade inte heller honom från att göra det om. Vill absolut inte att han är det barnet som skuffar andra och ställer till bråk. Han har aldrig varit den.

Märker att han tyckt att det kanske varit lite jobbigt nu när Ava varit sjuk, trots att han ju fått super mycket kul uppmärksamhet. Ava har dock varit mer än vanligt i famnen. Läser jag en bok med Ava och hon pekar och ropar där, så kommer Umi och vill att jag läser samma bok på precis samma sätt och så ropar han där, som en bebis, på precis samma ställen. Han har även börja komma till vår säng varje natt. Något som aldrig skedde tidigare. Förstår att han behöver mycket nu, mycket närhet, uppmärksamhet, tålamod, förståelse osv men det är så himla tungt. Medger helt rakt ut att vi hojtar på tok för mycket åt honom men vad gör man när man ser honom skuffa på flit, gång på gång, och när man redan suttit ner och talat om det lungt och sansat hundra gånger samma dag. Man blir till sist trött, uppgiven, arg och irriterad.

Jag hoppas ute-dagiset som han ska börja i om några veckor sku ha en positiv effekt. Om inte annat så blir det i alla fall en liten andningspaus för mig. Ska också leta fram lite litteratur om aktiva tvååringar, eller som det så fint kallas the terrible twos. Känner att jag behöver nya tankar, tips, idéer och riktlinjer att följa, fast raseriutbrott har han mycket sällan, det är bara allt det där andra. Kanske inte heller helt dumt att läsa på lite om denna utvecklingsfas. Alltid brukar man bli lite klokare. Måst dock påpeka att han är något hiskeligt gullig, söt, rolig, fin och rolig att göra grejor med, men det ena hindrar inte det andra.


lördag 3 september 2016

Efter sol kommer regn

Tyvärr inte ute men här hemma. Febern återkom. Ava hade 38.6C igen på morgonen. Eftersom F åkte på jobb fick jag annullera allt program. Det var summer party på klubben som vi sett fram emot, men inte kan man gå med febrig bebis, så är de bara. Kan inte heller gå och promenera med Linda för de åkte idag på resa, buuuuu. Ava sover som bäst och Umi får titta på TV, nästan det ända sättet att hålla honom relativt tyst så att Ava inte vaknar. Inte lätt att veta vad man ska hitta på. Tror det får bli en tur till butiken, det borde hon förhoppningsvis orka med. Umi kommer att klättra väggar men tröstar mig med att han haft två super fina dagar och det säkert inte är så farligt om det idag blir fokus på TV, böcker, rita och sånt som man kan göra inne med Ava i famnen.

fredag 2 september 2016

Ena lider - andra njuter

Dessa två dagar som Ava haft feber har varit verkligen fina för Umi. Va? Hur menar jag riktigt nu? F har ju varit hemma från jobbet och det har på alla sätt och vis varit lyckat. Ena har varit hemma med Ava medan den andra varit på språng med Umi. Han har fått så mycket välbehövd tumistid med oss båda och en massa roligt program.

Som idag, halv åtta tiden träffade Umi, Xima och jag Linda med bebis och hund och gick på en lång promenad. Det tycker Umi alltid är kul. När vi kom hem åkte F iväg med honom till vattenparken i Bugibba. Måst medge att vi aldrig besökt den innan. Den är gratis och super på alla sätt och vis. Har helt enkelt känts svårt att gå dit ensam med båda barnen och dessutom har det varit högsäsong med massa folk. Kan man ta vagnen in, blir allt vått, hur gör jag ensam med båda, kan man lämna grejorna och springa efter barnen osv. Men nu är högsäsongen slut och där var väldigt lite folk så ska jag absolut besöka parken med barnen, nu när vädret ännu är varmt. Umi hade haft så roligt!





Efter lunch och tupplur hoppade Umi och jag i bilen och for och träffa en svensk kompis som har två pojkar som är 1 (nästan 2) och 3 år. Vi gick ner till stranden i Paceville var det var packat med folk men barnen hade super kul. Ja, det hade nog också min kompis och jag. Innan hemfärd stannade vi på glass.


 Igår hade han en lika fin dag fylld med program. Vilken vardagslyx! Han somnade nog med ett leende på läpparna.

Till läkaren pga myggbett

Det hade jag aldrig trott, att jag skulle besöka en läkare pga några myggbett. Är inte den som i första taget springer till läkaren, säkert på gott och ont. Har ju skrivit förrut att Ava får såna eländiga bölder av myggbett och nu fick hon igen nya idag. Tyckte de såg väldigt fula ut så denna gång beslöt jag att besöka läkaren. Det går så smidigt här på Malta för var och varannat apotek har en läkare vart man inte behöver beställa tid utan man bara går och det kostade 10e.


 

Läkaren höll med om att det var en väldigt agressiv reaktion Min oro är egentligen vad som sker ifall ett bi eller liknande sticker henne. Om hon är till denna grad allergisk mot myggbett så vad kunde hända med getingar? Detta kan man dock inte veta på förhand. Läkaren skrev ut en antihistamin som hon rekommendera ge dagligen säsongen till slut för att undvika bett (blir ju också bättre sen när värmen lugnar sig och man kan börja ha lite kläder på barnen) och Fucidin som är en kortisonkräm med antibiotika. Hoppas dessa nu hjälper.

Febern då? Ja, den har sjunkit. Vid sista mätningen hade hon 37.4 men på förmiddagen endast 36.4 så den svajar ännu lite men inte i närheten av 39C. Förhoppningsvis stannar den nere.

torsdag 1 september 2016

Stackarn har feber

Ava gnydde ett tiden i natt. Tyckte hon var lite varm men var inte säker om det var för hon var inklämd i ena hörnet av spjällsängen vart fläkten inte riktigt når eller stegring. Tog mig cirka 20 minuter att buffa henne till sömns. Några timmar senare hör jag henne igen. Nej, nu är hon nog jätte varm. Mätte febern som visade 39C. Hon fick vatten, febernedsättande och krypa ner i vår säng. Hon hade dock mycket svårt att somna om. På morgonen kände jag en liten hand som skuffa till mig. Det var Umi som stod där halv sex tiden och kröp upp i sängen. Det är tajt med alla fyra för vår säng är bara 150cm bred. Man borde ha minst 180 för att på något vänster rymmas. Det händer ju dock mycket sällan. F tog Umi och de gick och la sig i hans säng.

F beslöt att ta en day off, råkade vara en lugn dag på jobbet, så jag behövde inte annulera klubben som Umi sett fram emot, utan medan F blev hemma med Ava kunde Umi och jag fara på lite bonding time. Det var roligt. Efter lunch och siesta åkte F och Umi på lite ärenden, medan Ava och jag myste hemma. Lyx att han kunde ta en ledig dag och att vi kunde dela upp oss på detta vis. Svårt att underhålla Umi samtidigt som Ava klänger fast i en som en koala. Febern sjönk i något skede till 38.3 men steg igen till 39.2 innan läggdags. Nu hoppas vi febern ger sig de kommande dagarna. F kunde ta ledigt ännu imorgon. Så super med flexibelt jobb när det kommer till sjuka barn.


En teori om vad som orsakar febern? Ja, alltid har man ju teorier, sen får man det sällan bekräftat. Umi har i en veckas tid haft en seg hosta, snuva från och till och en natt hade hög feber. Jag tror att detta helt enkelt är Avas version av samma förkylning. Märkligt sku det ju ha varit om hon sku ha lyckas undgå den helt och hållet. Det kan givetvis vara något helt annat men hittills tror jag på detta.