Som balsam för själen

Det är när barnen leker tillsammans. När de har riktigt roligt. När de kiknar av skratt. Tillsammans, utan bråk!

De rutscha, klättra, lekte kurra gömma tills de var drypande svettiga. Sen gick vi på kaffe.

Umi lyssnade noga imorse när jag talade med min mamma på telefon hur tråkigt det är när han börjat skuffa Ava och andra barn. Under förmiddagen upprepade han flera gånger, Umi skuffa, barn lessen, barn gråter, Umi inte skuffa barn. Och han var som en prins! Så jätte snäll med Ava, hämtade leksaker när hon var hungrig och grät, Ava jätte lessen, här Ava, lek tåg. Jag berömde honom förstås jätte mycket varje gång han gjorde något fint. Det bästa var ändå när han smooth talka mig, Oh mamma jätte fin, fin skjorta mamma, mamma jätte duktig osv. Haha! Kanske samtalet han hörde gick hem?!