Äntligen är de vänner!

Vem då, kan man fråga sig. Nå men barnen! Ja, just det. Trots att de kan vara så himla gulliga med varandra så har det varit mycket gråt, svett och tårar sedan, ja, egentligen sedan Ava börja gå. Innan hon rörde på sig var det ganska frid och fröjd. Men stön alltså. Visst är det jobbigt när de bits, skriks, skuffas och gråts non-stop, men vet ni, nu har det börjat svänga och riktigt ordentligt. Idag har de varit kompisar typ hela dagen. Ni kan inte ana hur skönt det är! Mitt på dagen satt F på datorn och jag läste en bok medan de lekte fridfullt tillsammans. Alltså något som var helt otänkbart förrut. Visserligen är det oftast bus de hittar på men det är de så innerligt välkomna att göra så länge man får höra de busiga skratten. Att höra dem busa och skratta, eller när Umi "läser" bok för Ava eller när han guidar henne hur man ska fylla tvättmaskinen (trots att det inte alltid är med smutstvätt) är något av det bästa jag vet. Tänk om det kunde fortsätta på detta vis!