Tankar kring att bo utomlands

Alla upplever det att bo utomlands väldigt olika. Någon söker miljöombyte något år, någon söker sig själv, någon åker för att studera, någon annan för att jobba, många flyttar efter kärleken och ja, det finns väldigt många orsaker för att flytta. För att inte glömma alla miljontals människor på flykt. Jag har trivats bra i Finland men alltid varit väldigt nyfiken på världen. Den är ju så stor och det finns så mycket. Roligt att resa javisst, har back-packt en hel del, men att få bo utomlands och leva vardag i ett annat land, det är grejer det. Ja, nu talar jag då inte om vardagen efter att man flytt ett annat land utan om lyxen att kunna välja vart man flyttar. Sen behöver man inte vara på andra sidan världen för att märka kulturskillnader och inte veta hur mjölken ser ut. När jag bodde i Norge köpte jag i misstag filmjölk när jag sökte helt vanlig mjölk. 

Känslan av att vara helt lost, inte egentligen hitta hem, inte känna till de närmaste matbutikerna, inte veta hur saker och ting fungerar, inte känna till lokala delikatesser, kulturnyanser eller seder, men att sedan sakta med säkert orientera sig fram i vardagen ger mig såna otroliga kicks. När den lokala fruktgubben hälsar och klämmer på avokadon för att hitta de bästa åt en, när grannen hämtar en påse med citroner, när man känner sig som fisken i vattnet i vänstertraffiken, när man tycker det är normalt att betal hyran i kontanter, när man får lönen i check, när man klämmer mangoflugslarver från armen, när man väntar på att kameler gått över gatan, när ödlor och kackerlackor hör till vardagen och det att man helt enkelt kan känna sig hemma var som helst.  Känslan när man lyckats skapa en fin gemenskap, ett socialt nätverk. Det ger mig sådana otroliga kicks, att varför skulle man inte flytta runt. Man kunde tycka att vardagen kommer emot var man än bor, men det är ju just det som är det fina. Att få leva helt vanligt vardagsliv i olika länder. Ibland känns vardagen trög, ibland flyter den på, helt som det gör i hemlandet Finland.

Det som dock känns tråkigt är att barnen bor långt borta från mor- och farföräldrar. Själv kan man ändå hålla rätt bra kontakt men när barnen är så små kan de inte ännu tala i telefon och det är givetvis ändå aldrig samma sak som att umgås. Det som också känns tråkigt är när någon är allvarligt sjuk. Man känner sig minst sagt hjälplös, trots att man kanske inte kunde göra ngt mer genom att bara vara i samma land, men känslan av att vara långt borta är tråkig.

Trots dessa sist nämnda aspekter njuter jag, vi, stort av att bo på Malta just nu. Vart framtiden för oss vet vi inget om. Härligt så!