Trög på att skriva

Än en vecka har gått utan att jag skrivit. Äsch. Har så mycket jag tänker att jag vill skriva om men tiden räcker inte riktigt till, eller visst sku man kanske hinna, men orken finns inte där. Ja, nu låter det som om jag är asigt trött hela tiden och det är jag då inte! Veckan har varit rikigt fin. Jobbveckan var intressant och hade passligt mycket att göra. Sovit rätt bra dessutom. Ätit med familjen på restaurang, varit till bondgården och matat djur och skolveckan gick också bra. Det är så roligt att föra Umi till skolan för hela ansiktet utstrålar glädje när han ser sina klasskompisar. Igår medan Umi hade en skolutflykt så åkte vi andra till Sliema på shoppingrunda. Inhandla sandaler åt barnen. Ville skaffa bekväma sportiga sandaler. Hitta olika till Ava men inga dög minsann, utan hon slängde dem i väggen i butiken. Tills sist lyckades vi övertala henne om ett par sportiga men väldigt flickiga och dessutom vita sandaler. Super flickiga eller vita var inte våra kriterier men nå låt gå, de går att tvätta. Sen fick barnen också lite nya sommarkläder. F hämta sin motorcyckel från reparatören var den varit de 2 senaste månaderna och den är verkligen fin nu. Kolla!

                      

På kvällen hade vi Chelsea med dottern P på lyckad middag och idag har vi varit till stranden och ikväll skall vi på middag till våra grannar. Ett äldre manligt brittiskt pensionär par som nyligen flyttat till vår gata. De har ett par gånger kommit och druckit kaffe med F under dagarna men jag har endast sett dem någon enstaka minut men de har alltså bjudit oss, hela familjen, på middag ikväll. Blir kul. Imorgon har vi inga planer alls så det blir säkert mera strändhäng. Det är så skönt, härlig temperatur på +26C, Umi simmar runt som en fisk i vattnet med sin simring, Ava pysslar på på stranden och vi kan umgås med vänner. Perfekt ju!

Annat då? Ja, barnen bråkar lite mer, med varandra, än tidigare. Umi retar Ava med att konstant säga att Ava måst gå till skolan. Vad är grejen liksom?! Till sist blir hon jätte upprörd, skriker och slår honom, och ja sen är det en ond cirkel när Umi skriker tillbaka och det slåss. Jipii. Där emellan har de jätte roligt, leker som tokar, men så högljutt att man får spader. Jag har nog jätte dåligt tålamod med skrik. Blir så urled på det. Eller annat exempel om man frågar vem som är hungrig. Båda ropar Umi! Ava! och sen berätta Umi vad han tycker de ska äta, exemplevs bröd med ost, och frukt. Ava nickar glatt. Sen fortsätter Umi, men Ava inte ha, Ava äta soppa. Hon blir ju förståss upprörd, igen, och sen börjas det, MIMI, ÄÄÄÄSCH skriker hon och han tillbaka AVA ÄÄÄÄSCHH osv osv. Nå, det är en fas som så mycket annat, bara att bita ihop och njuta av att alla är i god hälsa och mår bra. Detta är ändå bara peanuts i det stora hela. Och det lustiga är att de är så artiga med varandra. Tack Mimi och Tack Ava hörs stup i kvarten. Umi klämmer också in några You are welcome. Sen är de också duktiga med att turas om, helt utan uppmuntran hörs det Nu Umis tur sen Avas tur osv. Himla duktiga är de ju nog trots att de kan vara otroligt högljudda små terrorister.