Grilla fisk och somna på soffan

Igår hade vi två av Fs vänner från Spanien på middag. Vi grillade fisk och det blev super gott. En mildare med bara salt, peppar och citron åt barnen, en annan med ingefära, chili och lime, och den tredje med chili, lök och citron. Jätte enkelt och gott. Sen blev det paprika, halloumi, några korvar och en couscous sallad med mycket koriander och lime.

Barnen lekte fint i trädgården och höll sig sysselsatta efter middagen. Hade inte stenkoll vad de sysslade med, förutom att de inte gick in i poolen. Såg imorse att detta tydligen var deras mästerverk.

Vid halv tio tyckte jag att nepp nu får barnen gå och sova. Efter en snabb tvätt, och välling/mjölk sprang de till sängs. De hojtar åt varandra eller man kan höra hur Umi med sakta röst säger åt Ava att "mamma kommer inte, pappa kommer inte" så att Ava blir lessen och börjar skrika... stön, nåja, så man får med jämna mellanrum gå in i rummet och påminna dem om att det är dags att sova och krama om Ava och säga att Mamma och pappa kommer alltid. Jag la mig på soffan under denna process. Vid  halv 12 vaknade jag, svettig och sömnig. Ja, gästerna satt ännu i trädgården. Haha. Duktig värdinna. Det var bara att tacka för mig och gå och sova. Jag vaknade i vanlig tid, dvs kl.6 så sen dess har jag varit vaken och njutit av tystnaden. Två och en halv timme senare sover ännu resten av familjen. Skön lördag!

Lite allt möjligt

Dagarna och veckorna flyter ihop. Jag har två veckor kvar på jobbet. Egentligen har den officiella "hand over" redan gjorts till kunden men nu har vi en massa raporter att skriva och kontrakt att avsluta osv. Mitt team var ute och firade på tisdagen, började med champagne på kontoret, med kunden, sedan fin middag och en barrunda. Alla var lite slöa följande dag. Hah. Men visst är det en skön känsla när allt gått bra och enligt tidsplaneringen.

Om två veckor åker jag en snabb sväng till Finland, ensam, för att gå på en kompis bröllop. Ser jätte myket fram emot veckoslutet. Sedan åker vi några dagar senare hela familjen, inklusive Xima, till Finland för nästan en månad. Blir så skönt att skippa hettan en stund, att få vara med familjen, vara i skogen, andas sval luft, träffa vänner, äta fisk med nypotatis, och ja, allt det där. Här är varmt så in i norden.

Tycker jag varit ute på vift en hel del på sistone. Egentligen inte alls så många gånger men i relation till tidigare så har det väl blivit mer ofta nu. Gör så gott att träffa vänner över en middag.

Café del Mar, fantastisk utsikt.

Härliga Chelsea

Plötligt var stället helt fullt och volymen vreds upp till max. Såg helt kul ut men dags för oss att gå vidare.

Skickade en öppen ansökan till ett större internationellt företag, här på Malta, och de kallade mig på intervju till följande dag. Jätte trevliga, helt OK position (inte riktigt vad jag är ute efter), kunde ha varit en bra ingångsport till ett större företag men tackade nej pga lönen. Ja jag vet att lönerna på Malta är dåliga (nu talar jag inte om spelbranchen) men tycker nog att när det handlar om större firmor som vill ha en pga alla språk samt jobberfarenhet så måst de också kunna betala. Kanske det var ett misstag att tacka nej, det lär framtiden visa, men är nöjd med mitt beslut.

Barnen mår bra och spenderar sina dagar med F fast på måndagen börjar Umis summerschool. Han får gå några veckor tills vi åker till Finland. Det är på förmiddagarna mellan kl. 8.30-12 och man bhöver inte föra alla dagar. Tror det blir bra, för det blir ganska lite playdates när jag jobbar. Barnen har ju varandra men ack vad de också slåss stup i kvarten. Bra att lite separera dem.

Trafiken och referens

Man märker att turistsäsongen är igång för trafiken löper inte lika smidigt som när det är vanliga pendlare i farten. Man får vara betydligt mer obs när det är fler bilar som kör ovant i den normalt snabba tempon. Märker hur man själv suckar åt hyresbilar som söker sig fram, tvekar, bromsar och gasar på fel ställen i rondellerna, och nästan kör över i fel fil. Ja ja, alla vi som inte är vana med vänstertrafik i början och dessutom kör på nytt ställe vet precis hur det känns.

Fick ett otroligt fint personligt referensbrev av vår Maltesiska kund, via jobbet alltså. Det känns verkligen uppmuntrande och oersättligt värdefullt att ha för framtida jobbsökande på Malta. Lärorikt och roligt att jobba med människor som gärna lyfter fram andra och inte enkom sig själva.

När det inte går som i Strömsö, part III, fast ändå kanske lite

Natten blev likadan, Ava kaskadspydde på allt, inklusive mig. Umi var uppe och fråga efter vatten en gång i timmen. Tyckte nog att han drack himla mycket men var så trött att jag somnade mellan varje visit. Vaknade på morgonen till att Umi står i vardagsrummet och spyr litervis av vatten på golvet. Jaja, helt klart för mycket vatten. Nåja, Ava gjorde samma en timme senare.

Trots att morgonen kändes ganska tung när ingendera villa äta något alls och hunden sku ut och jag inte visste hur jag sku fixa det, och det fanns en jäkla massa att tvätta, igen, plus att jag hittade en mus i köket så gick dagen bra. Hunden fick sina två promenader, vi var till och med och vattna plantor hos min vän Linda, Ava sov 3,5timmes siesta, Umi och jag hittade olika spel på telefonen, hängde tvätt och umgicks, damsög och moppade och eftermiddagen slutade med lite trädgårdshäng och barnen åt varsin portion pasta till middagen! Yes! Dessutom blåser det något otroligt mycket vilket är ljuvligt. Temperaturen har sjunkit till +28 inne!

Trots omständigheterna att vi varit hemma i dagarna tre och inte sett röken av en annan människa och barnen varit sjuka så tycker jag att vi klarat oss fint. Ingen har blivit riktigt nervös, alla varit  rätt sammarbetsvilliga (förutom musen som jag föröskte ta bild på), jag har hållits frisk och alla på relativt gott humör. Imorgon får jag fara på jobb och vila upp mig! Hurra för det.

Enda Ava åt på hela dagen var lite vattenmelon och två salta kex.

Idag på morgonen orkade Umi redan gå medan Ava fick sitta.

Barnen satt på eftermiddagen i trädgården på olika ställen och väntade på pappa!

Vi väntar också på att han kommer hem inatt.

När det inte går som i Strömsö, part II

Jag var ju lite hoppfull om att ändå kunna gå på middag fredagkväll med barnen till våra vänner som vi spenderat veckoslutet på Gozo med. Men tog förnuftet i fånga och beslöt att stanna hemma och bra så. Umis mage fortsatte nämligen krångla. Inte rikigt illa men ändå till den grad att jag inte hade större lust att köra till dem 30 min och om det är så illa så ska man nog stanna hemma.

 

Men för att återkomma till strömsö, part II, så vaknade jag vid midnatt av att Ava pep till. En gång lyckades jag få henne att lägga ner sig en stund men sen pep hon till igen. Tog med henne till vår säng var hon var mycket nöjd. Hade just somnat om när jag vaknar till att hon kaskadspyr över precis allt i sängen, täcken, dynor, lakan, mjukisdjur, ja egentligen allt förutom mig. Bara att stiga upp och börja byta lakan osv och då får hon diarré. Alltså du min milde vilket öde. Nå hon var ändå nöjd mellan varven och tyckte det var lite spännande att byta allt mitt i natten. Drack en massa vatten och verkade må bättre. Hon somnade ganska bra om.

Två timmar senare kommer Umi. Det var nog helt enkelt för varmt med +35C på natten inne. Han sku dricka, kissa, dricka, inte sova, klia osv. Höll oss uppe i flera timmar. Till sist var jag så asigt trött så jag fräste till och somnade om. Någon enstake timme senare vakna Ava för morgonen. Gäspigt värre. Både började dagen med diarré, så man nu inte bara sku glömma vad det handlade om.

På med TVn och bara att börja tvätta täcken och dynor, för hand, efter en stark kopp kaffe. Det positiva är ju givetvis att allt torkar på en kvart när det är så hett.

Det galna är ändå hur fasen ödet ändå lyckas tajma det med Fs veckoslut i Barcelona. Nå, jag tänkte som så, att så länge ingen blir så dålig att man måst ta in på sjukis så är det ändå OK. För hur gör jag då? Man kan inte lämna ett barn där ensam och man får inte stanna kvar med ett extra barn. Fast sen kom jag på att jag helt enkelt sku ringa till vår barnvakt som är super eller våra vänner som vi varit i Gozo med. Ena barnet sku helt enkelt få vara med dem eller barnvakten hos oss. Min andra riktigt nära vän Linda, som även bor i vårt grannskap, är nämligen också bortrest. Fast sku det krisa till sig ordentligt så vet jag att jag har många fina vänner här som sku ställa upp och hjälpa både med barn och hund.

Ava har vart ganska dålig idag men Umi är på bättringsväg. Jag ser ljus i tunneln trots allt.

När det inte går som i Strömsö.

F åkte som sagt igår kväll till Barcelona. I samma väva blev Umi rikigt dålig i magen. Det enda nya han ätit var en specifik glass. Sen åt vi nog lax till middag som han inte ätit på en stund men har svårt att tro att det sku ha åstadkommit liknande effekt eftersom han alltid ätit lax och aldrig reagerat. Anyways, F åkte iväg och Umi och jag vakade en stor del av natten. Vi hade simträff med vänner men den fick jag annulera. Jag var hoppfull ännu på morgonen för liknande reaktioner går snabbt om, men när jag till sist väckte Umi vid halv nio och såg att han var blek som ett lakan, hade helt vita läppar, var helt svimfärdig, genom svettig och orkade knappt stå på benen så visste jag ju genast att man inte kan ta ett barn i detta skick ut i +35C hetta. Xima fick därav också skippa sin morgonpromenad. Som tur har vi ju enorm trädgård, men tror faktiskt det är första gången i Ximas liv som hon inte fått en morgonpromenad. Helt omöjligt att ta ut Umi och gå, eller ens i vagnen, i denna värme när han var i detta skick. Men hur ska jag få honom på benen?!

Kall vattenmelon. Det enda han gick med på att äta. Yes! Det har ju vätska. Satt på TVn och lyckades få i honom vatten, juice on en fjärdedels banan. Seger! Färgen kom också tillbaka och efter någon timme kom han ut och tittade på medan Ava och jag vattnade. Härligt. Hann bli redigt oroligt på morgonen och fundera, hur ska jag fixa detta?! Typiskt också att sådant sker när man är ensam med barnen.

Såhär bra såg det dock ut några timmar senare! Det finns hopp om att vi klarar oss trots att magen inte ännu är helt prima. Xima ska få en längre promenad i kväll och dessutom är vi bortbjudna på middag. Kanske vi till och med kan gå. Återstår att se.

 

Mycket simmande nu!

De flesta eftermiddagr efter att jag kommit från jobbet åker vi till stranden. Det är så varmt, så varmt. Det talas om en värmebölja denna vecka och det kan man minsann säga. Telefonen säger +35C och hemma har vi redan +32C inne, dag som natt. Riktigt augusti väder, men det är ju bara juni. Det lovas dock svalare (+29C) till nästa vecka så det blir skönt.

Men inte kan man ju klaga över värmen egentligen. Det är ju så skönt och roligt att kasta sig i havet innan middagen. Barnen älskar att plaska runt med sina simringar. I förrgår stannade vi på spontan middag vid en strandrestaurang och igår beslöt vi att grilla efter att vi simmat. Härligt att man kan leva så, en helt vanlig vardag med båda simning, restaurangbesök eller grillande.

Idag far F till Barcelona på tre dagar för att fira min systers man! Han fyller 40 och ordnar världens party med vänner från alla världens hörn. Unnar F verkligen denna helg. Så skönt och behövligt att ibland få en paus från hemmapappavardagen. Barnen och jag ska hitta på en massa roligt. Blir förhoppningsvis ett fint veckoslut för alla!

Alla tiders fotobomb från Gozo!

Vi spenderade midsommarhelgen på grannön Gozo var vi hyrt ett farmhouse med vänner. Alltså vilket veckoslut! Stället var perfekt för oss. Vi simmade i timmotal, vi grillade, åt fantastiskt god mat, blev tipsade om Kercem byns festa som vi deltog i, och vi njöt, oj vad vi njöt. Nedan tusen bilden från helgen.

Vi var bland de första som anlände till byns festligheter, men inom kort var det fullt.

Hur fantastiskt är det inte för två barnfamiljer att själva bassängen var avstängd från chill-out området!

Deras hund Finnigan som inte tyckte farligt mycket om Xima, så hundarna fick turas om att vara med på gården. Det gick bra så också!

Ibland måste det varvas ner lite med några tecknade serier.

På färjan tillbaka hem. 

Take the other one!

Umis engelska är riktigt bra nu. Han förstår utan problem när någon talar med honom och han svarar också. Nu har han dessutom börjat använda mer engelska hemma, med oss.

Såhär kan det låta.

Jag: Kan du hämta den där Umi?
Umi: Nej mamma, inte bra. Take another one please.
Jag: Öhh, ja okej då. Ta den här.
Umi: Tack mamma, this way Ava, follow me!
Ava: me too me too (fast låter mer mii tjoo)
Umi: I got it! Ava come on.

Umi har gått i skola på engelska och maltesiska sedan slutet på februari så visst är det imponerade hur snabbt ett barn lär sig ett nytt språk. Han har också börjat använda vissa meningar på franska. F har varit lite strängare med att han inte förstår om Umi inte säger på franska och Umi har blivit så glad när han lyckats och uppmuntras så nu ser man att han tycker det är roligt.

Efter maten säger Umi alltid (annars får han inte går ner från stolen)

Umi: Tack för maten, snälla mamma gå ner?
Jag: Ja, okej, men vi torkar händerna först. Och vad säger pappa.
Umi: Est-ce que je peux descendre? (Och så flinar han stort)
F:  Ca march!

Min pappa!

Min pappa är sjuk, legat en månad på sjukhus i dropp. Väntar på en större hjärtoperation. Prognosen för att allt ska gå bra har av olika skäl varierat från rätt dåliga till kanske OK. Åkte till Finland i ett huj förra veckoslutet för plötsligt verkade allt sämre. Det var ett mycket fint veckoslut. Pappa har inte fel i huvdet så han är skarp som en mört och vi hann tala om allt mellan himmel och jord, både praktiska saker men även känslor och tankar. Han har lyckats hålla humöret uppe trots att det självklart är mycket påfrestande att ligga instängd utan klara besked. Det var härligt att ha tid att umgås. Min bror kom även hem från sitt jobb och vet nog inte hur många år sedan min bror, min mamma och jag sku ha umgåtts på tremanhand i tre dagar. Det var också roligt trots omständigheterna. Trots en förkylning doppade jag mig flera gånger i havet, i tio graders vatten. Mycket uppfriskande!

Hann också träffa min härliga och pigga 91 åriga mormor.

Jag ser fram emot att spendera mer tid med pappa i augusti när vi åker hela familjen till Finland för nästan en månad. Umi frågar också hur Affa har det på sjukhus, om han åkt ambulans (vilket han gjort) och om han mår illa. Min pappa är en seg typ med kämppar anda så nu gäller det att ta sig igenom denna eländiga period, enorm operation och givetvis återhämtningen, för familjen behöver dig i många fler år!

Mademoiselle i ny fas

Ava som alltid varit glad, känd för flickan med the big smile, och dessutom lyssnat på nej, är i en busig och kanske lite jobbig fas. Nej slår helt på dövörat. Hon testar gränser till det sista. Hon blir så himla frustrerad av mycket. Hon hade en total meltdown igår på morgonen för att hon inte fick sparka/skuffa med foten Umis huvud när han satt på pottan och borstade tänderna. Jag sade upprepade gånger nej och måste tillsist flytta bort henne eftersom hon fortsatte. Hon blev rabiat till den grad att jag fick stänga alla fönster (tänker på stackars grannar) och låta henna skrika en stund för att lugna sig. Sen när det var över var allt frid och fröjd. Puh! I det skede är man själv döv och svettig.

Tror mycket har att göra med frustration. Hon kan och vill så mycket men det finns gränser på det hon kan göra, det hon får göra och sen språket. Hon sku ville säga så mycket mer än hon kan, trots att hon utvecklats mycket, men hon är i den fasen när hon blir så irriterade när man inte alltid genast förstår vad hon vill och hon inte kan förklara. Men det går framåt. Varje dag stannar vi upp och säger, What, was it Ava that said that? Igår i bilen efter en mamma-dotter förmiddag förklarade hon klart och tydligt åt Umi när vi plockat upp honom från skolan att Pappa e hemma. Heja Heja. Så roligt när de pratar mer!

Hon har fortfarande världens bästa aptit, hoppar hellre jämfota än går, klättrar utan like, älskar bollar mer än allt annat, är snäll och leker fint med andra barn (förutom det vanliga MIN boll osv), är otänksam och ger alltid något till ett barn som gråter, envis som sin far, trivs att fylla burkar med sand, stenar och lera precis som jag lär ha gjort i hennes ålder och är alltid rufsig och smutsig. Hon är en gulle utan like och fyller 2 år om 1 1,5 mån.

Huset fullt med ingenjörer

Har bjudit in hela jobbteamet på grillparty imorgon. Vi blir 17 stycken. Vi har helt enkelt för cool trädgård för att låta bli. Dessutom är det så mycket lättare med barnen att vara här än att ta med dem på fin jobbmiddag trots att det gick sjukt smidigt senast. Nu är det så att ingen annan har barn, eller jo men inte här på Malta, så med tanke på att Umi och Ava är de enda barnen så är det lättast hemma var de får härja fritt och allt är barn-proof. Man hinner själv tala med folk och eftersom allt är rätt väl planerat så är vi inte överhuvudtaget stressade. Tack vare att vi även haft flere större grillfester så har vi lärt oss vad som fungerar och vad som kanske är bäst att undvika.

Kollegorna är peppade! Minibussar plockar upp dem kl.14 i Marsascala och sen bär det av norrut. Vi är redo!