lördag 3 juni 2017

Mademoiselle i ny fas

Ava som alltid varit glad, känd för flickan med the big smile, och dessutom lyssnat på nej, är i en busig och kanske lite jobbig fas. Nej slår helt på dövörat. Hon testar gränser till det sista. Hon blir så himla frustrerad av mycket. Hon hade en total meltdown igår på morgonen för att hon inte fick sparka/skuffa med foten Umis huvud när han satt på pottan och borstade tänderna. Jag sade upprepade gånger nej och måste tillsist flytta bort henne eftersom hon fortsatte. Hon blev rabiat till den grad att jag fick stänga alla fönster (tänker på stackars grannar) och låta henna skrika en stund för att lugna sig. Sen när det var över var allt frid och fröjd. Puh! I det skede är man själv döv och svettig.


Tror mycket har att göra med frustration. Hon kan och vill så mycket men det finns gränser på det hon kan göra, det hon får göra och sen språket. Hon sku ville säga så mycket mer än hon kan, trots att hon utvecklats mycket, men hon är i den fasen när hon blir så irriterade när man inte alltid genast förstår vad hon vill och hon inte kan förklara. Men det går framåt. Varje dag stannar vi upp och säger, What, was it Ava that said that? Igår i bilen efter en mamma-dotter förmiddag förklarade hon klart och tydligt åt Umi när vi plockat upp honom från skolan att Pappa e hemma. Heja Heja. Så roligt när de pratar mer!


Hon har fortfarande världens bästa aptit, hoppar hellre jämfota än går, klättrar utan like, älskar bollar mer än allt annat, är snäll och leker fint med andra barn (förutom det vanliga MIN boll osv), är otänksam och ger alltid något till ett barn som gråter, envis som sin far, trivs att fylla burkar med sand, stenar och lera precis som jag lär ha gjort i hennes ålder och är alltid rufsig och smutsig. Hon är en gulle utan like och fyller 2 år om 1 1,5 mån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar