söndag 14 februari 2016

Flytten närmar sig på riktigt

Om två veckor har vi redan flyttat ut och bor de två sista nätterna på hotell. Kunde visserligen ha klämt in oss hos familjen men känns bättre så här för alla. Min pappa återhämtar sig från en större operation så känns inte som den bästa tajmningen. Vi hitta ett aparthotel för 70e/natt så känns verkligen överkomligt. Barnen kan skrika gott de vill och hunden håra utan att man känner att barnen borde vara tystare och hunden håra mindre. We are who we are! Mina föräldrar ha lovat hjälpa med barnen under flyttdagarna och det är ju en enorm hjälp. Nästan omöjligt att flytta utan hjälp. Går ju inte att bära samtidigt som man kollar efter en 7 mån och en 1 år 11 mån.

Vi har gjort ganska mycket inför flytten men tycker att det inte riktigt syns. Samma dag som flytten sker så kommer de från en välgörenhet och för bort en stor del av våra möbler. Så in i det sista kommer alla stora grejor att finnas kvar. Visst är Umis rum fullt av lådor men mer än så syns det inte riktigt att vi faktiskt flyttar om 2 veckor. Man får ju lätt lite panik trots att jag egentligen känner mig kolugn och vet att vi fixar det, som vanligt. Den stora stressfaktorn är bilen. Måst ju få fanskapet sålt. Det är en fantastiskt bra bil så borde ju gå lätt att sälja men so far inga deal breakers.

Som bäst är det runt +17C och sol varje dag på Malta så känns ju rätt skönt. Härligt att slippa lager på lager med millioner kläder. Försöker dock förtränga att man istället fryser som en hund inne. Hehe. Visst är det ju himla spännande att hoppa in i ett nytt äventyr, in i det okända. Vi känner ju ingen där förutom honom som F kommer att jobba för, och har endast besökt ön kort en gång. Så herregud ja, visst är det ju super spännande. Har dock en jätte bra magkänsla över det hela. Det fina är också att vi, F och jag, har ett så starkt förhållande att vi litar fullständigt på varandra och alla dessa äventyr vi kastar oss in i gör oss enkom starkare. Vi, barnen och Xima är ett team. Allas välmående tas i beaktande och det viktigaste är att vi är tillsammans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar