Vad hände med outdoorsy sporty spice?

Umi är ju en riktigt outdoorsy sporty spice som älskar vara ute och riktigt behöver det för att må bra.  Efter morgongröten går han direkt och sätter på sina skor och säger dörren. Men så var det icke idag. Ut ville han nog och han hade redan prövat sina stövlar, sandaler och vinterskor innan  kl.10. Vi hade lite slow morgon eftersom han vaknade först vid 9. Passligt när jag funderar vad man nu ska hitta på med honom så ringer min syster och säger att hon och barnen är på väg ut på gården. Perfekt. Vi klär på oss, Umi är ivrig som vanligt och går ut. När vi kommer ut så ser han att någon åker pulka och blir rabiat/rädd/ängslig/ilsken. Förra vintern tyckte han det var super kul men inte nu. När jag åkte ner för backen en sväng utan att ens försöka locka med honom så stod han och stortjöt. Skrek och tårarna stritta. Om man ens gjorde misstaget att fråga om Umi ville komma med och pröva åka pulka så skrek han så att det säkert hördes till Stockholm NÄÄÄÄÄÄÄ och krokodiltårar rann. Visst var det -11 ute men kallt hade han nog inte för varma kläder hade han på sig och trött var han nog inte heller för han sovit till kl.09. What is the problem? Han stod och hängde vid huskanten och grät, gick en sväng till bilen och ville sen in. Hoppas det bara var en dålig dag och att han inte kommer vara lika snö-lek skygg ifall vi har snö och kallt den kommande månad eller två... Dessutom öppnar ju parken på torsdagen. Kanske han dock trivs bättre där med bekanta leksaker, parktanter och barn. Vem vet?!