När tålamodet sinar - part femhundraelva

Ja, tålamodet flög ut ur fönstret igår i samband med Umis nattande. Eller egentligen började det redan dagen innan. Han höll sig segt vaken till 22.30 (!!). Nog såklart vårt fel för han somnar inte för sin dagssömn innan c.14 eller till och med 14.30 och sen sover han mycket djupt i två timmar och är svårt väckt. Bästa om han sku sova där vid kl.12 men inte en chans. Detta startade när han slutade sova på balkongen. Varför gjorde han det då? Ja för att det först var svinkallt ute, -27C, och när han kom från parken var han kall och det kändes lite grymt att stoppa ut honom igen. Han håller easily på i en och en halv timme (OK vissa dagar bara 30 min men då är det god tur liksom) innan han somnar. Anyways. Igår på dagen när han inte alls såg trött ut så tänkte vi att OK vi testar att han inte alls då sover på dagen, det måst ju knäcka honom på kvällen. Han var pigg och glad, hela dagen, no problem, drog en kvarts siesta i bilen vid 4 tiden och vi la honom där kvart över åtta på kvällen. Bör påpekas att han inte var övertrött eller gick på övervarv. Verkade helt normal. Gissa om han trots utebliven dagssömn höll på till klockan 22? Oh yes.

Det hjälper inte att Ava varit svårtlagd på sistone. Hon somnar i famnen, men stortjuter om man lägger ner henne och sover inte ordentligt innan jag går och lägger mig. Hon liksom väntar ut mig och sen är hon fast i en som en blodigel. Tycker jag ännu att man inte kan ge sin bebis för mycket närhet? Oh yes, men visst kan det vara tröttsamt så in i norden. Nå, så igår när Umi höll på att fjanta sig i två timmar och Ava ligger i Fs famn och liksom väntar på att jag ska gå och lägga mig så fick jag nog. Blev så sabla sur, irriterad, trött och uppgiven. Umi fick en ordentlig utskällning (yes, man är stolt efteråt...) efter vilken han snällt somnade och Ava, ja hon fick kroppen. Svårt att argumentera med en typ som inte ens är 6 månader. Kl.01.30 vaknar Ava första gången och jag ser att F ännu sitter uppe och ser på TV. Då blev jag dessutom irriterad på honom att han var uppe så sent. Hehe.

Ammade Ava ett par gånger på natten och gick en sväng till Umi när jag hörde att han ojade sig. Såklart läckte Avas blöja så kl. 05.30 fick jag byta och trots att jag gjorde det i mörkert försiktigt och ammade efteråt så att hon sku somna om så nej. När blöjan byts är det morgon. Dessutom var det vått i sängen var hon legat så hon fick ligga nästan på mig. I en timme babblade hon på och sedan spydde hon dessutom på den lilla remsan madrass vi låg på. Då gav jag upp och gick och la mig på soffan och F fick fortsätta umgås med henne. Jag hörde hur hon babblade och F snarka. Det lät ju lovande. Det tog dock inte länge tills han var tvungen att stiga upp med henne och jag kröp tillbaka i sängs. Hon somnade nog om efter segt och långvarigt vaggande.

Mina föräldrar ringde på morgonen, när vi sprängda satt och åt morgongröten. De skulle vakta min brorsson idag men de var lite förkylda och i och med att min pappa har en större operation på torsdagen så kan man inte riskera att han skulle smittas så de kom hit på kaffe istället. Umi hade förts till parken när de kom och Ava blev skiträdd för dem (va kul) men somnade snabbt så vi kunde i lugn och ro dricka kaffe och äta super goda croissanter och bröd de hade med sig. Efter kaffe och sällskap så börjar man fungera som människa igen.

Här är de två alldeles ljuvliga banditerna som man kan bli så trött på samtidigt som de får en att känna så mycket kärlek och glädje.