Ett friskt barn

Landade på en blogg idag om ett par som har en fantastisk liten son som tyvärr är mycket sjuk. Hon skriver om deras resa. Hon skriver öppet, ärligt och rörande. När jag läser så slås jag av så mycket kärlek till Umi. Tänk att han överhuvudtaget finns, att han är frisk, att han är härligt busig, att han skojar med oss och att vi får ta del i hans liv. Varje dag ser jag på honom och skrattar och tänker, alltså, vilken härlig liten typ och hur lyckligt lottade vi är. Men just i denna stund, slog det mig lite hårdare. Tänk att han faktiskt är frisk. Hon skrev så bra ngt i stilen (hittar ej exakt men meddelande var typ), att ta han om ett friskt barn kan vara tungt medan att ta hand om ett mycket sjukt barn är verkligen tungt, och ja så är det. Visst ska man som förälder till ett friskt barn få klaga lite smått ibland, och vara trött osv, det hör ju till, men det är också bra att få lite reality check. Fan vad vissa kämppar, bara för att deras barn ska få överleva. Att få leva! Grymt och så himla orättvist.