lördag 17 september 2016

När knuten löses upp

Jag kände mig som om en traktor kört över mig i morse. Umi sov dåligt, han fick inte tag i sömnen, det sku kissas, drickas vatten, sovas i vår säng, klias, sova i egen säng osv. Motivationen inför dagen låg på noll. F åkte iväg på jobb och där satt jag med två vildbasar och tänkte stööön, humöret var som en fast knut. Som bonus var luftfuktigheten typ 100%. Det har lovats thundstorm inom kommande dagar och man känner minsann av det. Medan jag stod i badrummet, var det då inte finns fläkt, och borstade tänderna så rann svetten. Eftersom vi haft program varje dag denna vecka hade jag lust med varken lekpark eller något jätte äventyrligt så beslöt att vi far på ärenden. När jag väl satt mig i bilen droppa svetten från näsan. Motivationen var lika låg som när jag vaknade, kan jag berätta.

Första stoppen var trädgårdsbutiken vi brukar besöka. Där finns två enorma papegojor som traskar fritt runt så det tycker barnen är spännande. Jag fråga lite tips och råd angående några växter som jag har problem med och personalen var så himla trevlig. Vi kollade på foton jag hade på telefonen, studerade olika plantor och funderade på lösningar. Motivationen steg lätt några procent.

Nästa stopp var matbutiken. Alla känner oss och konverserar trots att det är en stor butik. Kollade på de färska örterna när grönsakshandlaren kom och fråga om han kunde hjälpa. Jag ville gärna ha mynta men tyckte den såg lite trött ut. Han stack iväg till förrrådet efter ny och tipsade mig om att lägga den i frysen så har jag alltid färsk mynta hemma. Har aldrig tänk på det innan. Super smart ju! Vi tala vidare om maträtter och kom tillsammans på vad som ska lagas till middag. Brödhandlaren gav smakprover åt barnen, likaså kalkongubben. Kassören hjälpte mig packa och bar kassen till bilen! Vilken service alltså! Man kan lungt säga att motivation steg redigt.

Väl hemma så hjälpte barnen packa upp matkassarna. Åt 80% av lunchen jag fixade och lekte fint tillsammans. Som extra bonus somnade de snabbt. Känner riktigt hur den spända knuten lösts upp. Mungiporna stramar inte längre neråt utan känns riktigt avslappnade och lutar smått uppåt. Axlarna spänner inte. Irritationen är borta. Regnet har inte ännu kommit men det är molnigt och lite blåsigt så det ser lovande ut.

2 kommentarer:

  1. Oj vad härligt att läsa! Alla har vi haft de där dagarna, mer eller mindre ofta. Men vad härligt det kändes att läsa, att egentligen behövs det inte så mycket för att det ska fixa sig i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men precis, och tänk vad ofta det egentligen är så, behövs inte så mycket sist och slutligen :)

      Radera