lördag 3 december 2016

När man plötsligt har tid för sig själv

Mina föräldrar gick precis till hotellet, F åkte på storshopping, barnen sover siesta och här sitter jag. Regnet smattrar mot rutorna vilket känns och låter rätt mysigt. Tycker alltid man borde göra så mycket medan barnen sover men grejen är ju den att man egentligen inte borde något alls! Nu tänker jag faktiskt kasta mig raklång, strunta i att tvätten hänger ute i regnet, att disken står i diskon efter lunchen, att det alltid finns något att göra, utan istället ska jag ta tidningshögen mina föräldrar hämta och helt enkelt njuta!

Mommo klämde in sig i taxin i lekparken till Umis stora glädje, haha.
Det var så fin himmel igår under hundpromenaden.
Full fräs!

fredag 2 december 2016

Julmiddag!

Yes, you heard me right! Vi fixa barnvakt och gick ut och äta med mina föräldrar. Det blev som en julmiddag trots ojulig mat eftersom vi spenderar julen i olika länder. Trots att barnen är fantastiska och det också har sin charm att äta på restaurang med dem så var det givetvis både skönt och trevligt att äta utan dem. Att kunna konversera, på riktigt, att inte avbrytas, att hinna njuta av maten, att äta förrätt, huvudrätt, efterrätt och kaffe. Alla var på strålande humör, maten var utsökt och det gick otroligt smidigt med barnvakten så det var verkligen en win-win kväll.

torsdag 1 december 2016

Att promenera runt i Vittorosia!

Vittorosia är en av de tre äldsta städerna på Malta, och hör till The Three Cities. Något otroligt stämningsfullt och vackert att traska runt där på de små gatorna.

Ava och Umi väntar på avfärd och undrar om mommo sover eller om hon är glad.










Och till sist gullungarna på eftermiddagspromenad. Sanning är att innan bilden togs var det en hel del gnäll, tårar och tunga små kroppar som ville bäras, men här ser vi hur storebror tar lillasysters hand och vill hjälpa. Så sött att hjärtat smälter.

Brasa e livet!

Vi är så otroligt lyckligt lottade att vi har en öppen spis, vilket ju alltid är härligt men ännu mera i ett klimat var det blir sådär fuktigt, vått och rått. Dessutom har vi inte ett enda värmeelement, fast det får vi ju nog skaffa när det blir kallare. Galet att tänka att vi för några dagar sedan simmade i havet och satt i flera timmar på stranden, i bikini. Nu blåser det och vi har +17C inne.

 

Jag e helt galen i att fixa brasa så för mig är det ett stort nöja att få bära in ved, fixa och ordna, tutta på en rediger eld och njuta av hur det sprakar och av doften och värmen som sprids. Rena rama nöje.

onsdag 30 november 2016

Kanske sen!

Umis favorit uttryck är kanske, gärna kombinerat med sen. Kanske sen hörs i var och varannan mening.

- Titta regne komma. Inte nu, kanske sen!

- Mycke cracotte i munnen, inte bra, Umi inte mera cracotte, Umi stor mage, kanske sen, kanske sen mera cracotte.

- Umi inte äta ägg, Umi pupi mage, kanske pappa kan äta ägg, kanske mamma äta ägg, kanske Umi äta ägg sen, kanske sen Umi stor pojke. (Umi är allergisk mot ägg och kastar direkt upp).

- Först vila, sen leka, kanske mommo komma, kanske mommo vakna, kanske mommo trött, inte nu, kanske sen.

Ja, och så vidare. Umi talar i ett, hela dagen lång. Det är dock ganska roligt eftersom desto bättre fraser han kan göra desto lustigare saker säger han. Detta barn alltså! Så full av liv.

tisdag 29 november 2016

Nej fy vad sorgligt!

Idag kom Klingenbergs på avskedsmiddag till oss eftersom de imorgon åker hem. Vi hade som vanligt en skön och avslappnad kväll tillsammans men till sist måste vi ändå säga adjö. Umi ville inte delta i hejdå-kramarna men när dörren stängdes och de gick börja han stortjuta Umi åsså säga bye. Fick springa ut med honom i duggregnet och säga hejdå en sista gång. Det var så sorgligt när Umi sa Barnen åka flyplan, åka hem, Umi lite lessen, Umi inte med. Alltså brööööl. Det är ju redan tråkigt för en själv att säga hejdå men att se honom förstå konceptet - nu far de och nu ses vi inte mer- och ropa Umi inte vill barnen åka flygplan, Umi lessen, nej huj.

Insåg att jag inte har en endaste bild på varken Malin eller Caj så för att beskåda dessa skönheter kan ni kolla här. Barnen har jag nog däremot lyckats fånga på bild. För att avsluta mer positivt måst jag åter igen säga hur härligt det varit att ha dem här. Vilken familj de är. De får tio poäng av tio!

måndag 28 november 2016

Trespråkigt barn part IV

Det är härligt att följa med språkkutveckling, Umis då eftersom Ava inte ännu säger mycket. Jag talar svenska med barnen, F franska och sinsemellan talar vi engelska. För tillfället är svenskan helt klart det dominerande språket men influenser från engelskan kommer allt mer. Franska förstår både lika bra som svenskan, sku jag våga påstå, men Umi svarar nog alltid på svenska. Han säger dock ofta mamma - ko pappa vache, mamma - höna pappa  - poule, osv. När Umi ännu gick på utedagiset kunde man märka hur hans engelska utvecklades. De sa även på klubben, vart vi går varje vecka, att de märker hur han verkligen har börjat förstå och kan följa instruktioner på engelska.

Jag är jätte fascinerad av vilket språk barnen kommer att tala sinsemellan eftersom båda kommer att gå på dagis/skola på engelska.& maltesiska. Sen beror det ju också på vilken förälder som är hemma. F jobbade mellan mars-oktober och då utvecklades svenskan betydligt mer än franskan men nu när vi båda är hemma blir det mer utjämt. Ifall jag börjar jobba och F är hemma och barnen börjar skola/dagis så är det ju klart svenskan som blir och hänga. Det som ju nog haft en stor inverkan på svenskan är att jag träffat några svenska familjer, att vi besökte Finland i sommar, att vi haft flera vänner på besök som talar svenska, att Malin & co varit här, att mina föräldrar är här osv medan de endast hör franska med F. Borde hitta en fransktalande familj att umgås med!

Idag i butiken talade en äldre brittisk man med Umi

- Hey little fellow, you don't look local with your blond hair
- Ava sover i sängen (alltid bra att tala om Ava)
- Say again?
- Ava sover i sängen
- Not sure what you said, don't think that was english, right?
- (Så fräser Umi lite irriterat) Ava sleeping!

Haha, I love it, när man blir överraskad.

söndag 27 november 2016

Sköna dagar!

Mina föräldrar är här och vad vi njutit, och hunnit med mycket! Idag var vi på stranden och njöt i strålande väder! Kan inte förstå att det är sista dagarna i November. Alla utan Ava simma, så skönt vatten!

Ghajn Tuffieha. Så fin strand med kristallblått vatten! En massa trappor att gå ner men det är det utan tvivel värt.


Igår åkte vi till Gozo, var vi besökte Azur Window och traskade runt i Citadell var vi också åt lunch. F har varit på Gozo hur mycket som helst med jobbet under sommaren men det var faktiskt bara andra gången för mig och barnen. Känns som om man åkt på en minisemester på ett lustigt sätt trots att vi bara var där över dagen. Verkligen värt ett besök.





Sen har F och jag hunnit gå ut på middag på tumis. Vi gick till en typiskt maltesisk restaurang som heter Tamarija i Mosta. Vilken stämmning! Kan varmt rekommendera stället.


Och ja, sen har vi också hunnit till President's Kitchen Garden med Malin & Co och diverse hundpromenader, middagar både hemma och på restaurang och lekparker.






Här gymmar Umi, Edda och Lovis, brevid en skylt som säger "inga barn under 13 år".. hups.

Ava och Idun
Idun, Ava och Umi vid The Red Tower med solnedgångn i bakgrunden. Så fint! Fick dock skynda oss lite till bilen för blixtsnabbt blir det bäckmörkt.
Trots att vi gjort en hel del har allt skett utan någon form av stress eller känsla att man måst hitta på en massa. Malin med familj åker hem på onsdagen, ush, va tråkigt, fast förstås jätte roligt att de varit här. Vi har träffat dem var och varannan dag och njutit stort av deras sällskap. Som tur har vi ännu en vecka kvar av mina föräldrars besök!

onsdag 23 november 2016

Morgonstund har guld i mun - yeah right

 

Bör påpekas att Ava lekte att hon satt på en häst och skuttade så in i norden. Mycket skön början på dagen. Umi joinade en stund senare vilket fick mig att fundera på ifall man borde satsa på baby massage. Alltså inte massera dem utan att hyra ut dem som en alternativ massageform. De är både hårdhänta, använder sig av fötter, händer, hopp och slag och man får fullkroppsbehandling. Finns säkert en marknad, eller?

tisdag 22 november 2016

De är här!

Mina föräldrar alltså. Hade inte dubbelcheckat ankomstiden, vilket faktiskt är jätte olikt mig, men hade en stark känsla av att jag visste när flyget landa. Känsla ska man tydligen inte alltid lite på. F tyckte jag inte helt var i mitt esse. Som tur slog det inte så farligt fel, men i samband med att vi var lite tidiga och flyget lite sent så hade vi en 1,5 timme to kill. Klarade det galant förutom att det började bli gränsfall just innan de kom. Vi åt glass och hittade ett lekrum. Bueno!


Umi var så ivrig i bilen och babblade på i ett och sjöng och hade sig, tills han somnade mitt i en sång. Hah. Nu ska vi njuta av tiden mommo & affa är här. Har faktiskt väldigt lite inplanerat utan det blir mer spontana utfärder, mycket lek, promenader, middagar och sånt. Fantastiskt så!

När man får hjärnsläpp

Åkte in till Valletta imorse, tidigt, kvart i sju, för att fixa pappersarbete. Borde ha åkt tidigare, fastnade i trafiken men att hitta parkering tog nog ändå priset. Att det är svårt att hitta plats är inte ngt nytt men att de dessutom stängt av alla parkeringsplatser och alla smågator runt omkring, på grund av en film som spelas in i området, var minsann frustrerande. Efter 20 minuters snurrande insåg jag (var alltså ensam) att det inte blir till något och tog den sista väldigt olagliga men lediga platsen.

Fick allt fixat men när jag kom till bilen ser jag hur bilarna på andra sidan gatan får böter. Tänkte att jag inte vill bli fast på bar gärning så bäst att obemärkt slinka in i bilen och gasa iväg. När jag smidigt kastat mig in inser jag att jag sitter på fel sida, alltså inte bakom ratten... Fortsätter min smidiga entrée och lyckas tränga mig förbi mitten partiet men när jag väl är bakom ratten märker jag att jag inte stängt dörren. Stön! Ser att bötskrivaren lagt märke till mig. Sträcker på mig som en daggmask i regnet och lyckas få tag i dörren till förarsätet. Den smälls dock fast lite väl hårt så bötskrivaren spärrar sina stränga ögon i mig. Knappt så att jag fått nyckeln i låset innan jag gasar iväg. Yes!

Fick allt fixat och slapp undan böter, men att sätta sig i förarsätet när man själv kör kändes mindre smidigt.

söndag 20 november 2016

Det lönar sig alltid att klaga!

Har märkt att klagande fungerar nästan lika bra som jinxande, dvs när man glatt berättar hur bra barnet äter/sover/somnar och hur åt fanders det går direkt. I ett skede vågade jag inte ens tänka en positiv tanke om ett visst utvecklingsskede för nästa dag var allt upp och ner. När man klagar offentligt, t.ex om sömnbrist, som med Ava här om dagen, så visst fasen sov hon som en sten hela natten! Vad lär man sig? Klaga alltid!

Umi uttryckte dock sitt missnöje över sitt täcke, det var inte på och när jag lade det på så skulle det av. Så höll vi på en stund, mitt i natten. När situationen var löst och alla var nöjda i egna sängar hör jag hur Xima drömmer. Hon gnyr och springer i sömnen. Xima inte tala, NU sova, hör jag Umi ropa! Haha. Förutom situationen med täcket sov Umi non-stop i 13 timmar. Tretton! Ja, så kan det bli när han inte mer sover på dagen. Han somnar dessutom jätte snabbt på kvällen så det är ju ganska win win. Det enda som är lite trixigt är att Ava ännu sover och eftersom vårt hem är lite lustigt och vi inte har några ordentliga dörrar mellan rummen, så hörs precis allt. Hur ska man lyckas övertala en tvååring att hållas tyst i två timmar. Yes... Det bästa är ju ifall en av oss går och gör något med honom under tiden, trädgården, matbutiken eller dylikt men i värsta fall fungerar det att knäppa på TVn. Inte ideal men alltid orkar man inte vara på vift och det är skönt att sätta sig ner en stund. Fast två timmar sku han aldrig orka eller ens få se, men en stund. Alla är glada och nöjda efter några, ganska många, episoder av Peppa Pig.