tisdag 10 januari 2017

Herregud - skolan börjar om 3 veckor

Igår kom brevet. Umis skola början den första februari. Hade ställt in mig på slutet på februari så det kom som en överraskning och nu känns det jätte plötsligt. Är jag nervös? Jo det är jag. Inte för att han är blyg eller osocial eller för att jag tror att det inte kommer att gå bra, men för att det är så annorlunda än vad man (jag) är van vid. Det är ju inte en dagis i nordisk anda, utan det är skola med lågstadiet i samma byggnad, uniform och hela fadirullan. Visserligen sitter de yngsta inte vid pulpeter och har timmar på det viset men det är en skola med 600 elever och de ska kunna bland annat själv ta fram lunchen, som de har med sig, själv kunna gå på toaletten och om de har en olycka så rings föräldrarna efter för läraren har inte rätt att byta om. De vilar inte på dagen och skoldagen är från 08-14. Det finns ingen inskolningsperiod och barnet lämas vid porten och önskas lycka till, typ. Varje grupp har sitt klassrum och förutom att vara där är de ute 20 minuter per dag. Känns ju som en lång dag i ett och samma rum. Varför jag också är nervös är att jag så önskar att allt går bra för det är i denna skola han sedan fortsätter gå i så länge vi bor i Mellieha.

Skolan! Bild från nätet
Kunde inte Umi fortsätta att vara hemma då? Jo det kunde han ju egentligen och börja först på hösten när det egentligen börjar för han börjar nu i en tidig grupp. Han fyller tre i mitten på mars. Varför skickar vi honom till skolan då? Ja, helt enkelt för att det inte finns dagisar i Mellieha, för att utedagiset var han gick inte fungerade, och för att han frågar efter att få leka med barn flera gånger per dag, men också för att jag önskar börja jobba. Vi har några aktiviteter per vecka (klubben och karate) och oftast några playdates men känns som att han nog "behöver" mer. Eller behöver och behöver... Ava och Umi har ju glädje av varandra och leker så tusan och nu när både jag och F är hemma så är det ju kul för alla, men när en av oss börjar jobba så är det onekligen ganska hektiskt att vara ensam med dem båda 24/7. Hur som haver kommer han i allfall att börja nu om tre veckor! Hjälp!

5 kommentarer:

  1. Det går nog bra ska ni se! mem visst är det en stor livsomställning. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Ja månne det inte kommer att gå fint men visst känns det stort att skicka liten iväg.

      Radera
  2. Det kommer gå braaaa. Och om det verkligen skulle krisa går det helt säkert att lösa på något sätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo precis, så försöker jag också resonera :)

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera