tisdag 27 september 2016

Kameleonten som inte tyckte om sällskap


Jag hörde hur Xima morrade i trädgården så jag gick ut och kolla. Där var denna kameleont som fräste och hade sig! Vi studerade den en stund men lämnade den sedan i fred så att den kunde ta sig vidare.

måndag 26 september 2016

Ava 14 månader

Det blev inga ett års inlägg om Ava så det blir nu ett istället.

- Igår fick hon för första gången springa genom pölar. Ja, vi har inte haft regn sedan maj och när det regnade medan vi var i Finland så gick hon inte ännu. Det var mycket populärt.



- Hon kryper inte alls mera. Det går raskt framåt gåendes.

- Hon är en suverän ätare. Ytterst få saker som hon inte tycker om. Det mesta äter hon glatt.

- Jag fick klippa en liten pannlugg åt henne idag för hon har plötsligt börjat vägra ha spännen och utan dem hängde håret långt ner över ögonen.


- När hon sitter vid bordet kastar hon saker på golvet och pekar och säger där. När man sedan böjer sig ner för att ta upp dem slår hon en alltid riktigt hårt i huvudet eller drar i håret och tycker det är skit kul.

- Hon går konstant och gräver i smutstvätten och hämtar smutsiga kläder som hon lämnar efter sig lite här som där. Allra helst går hon runt med Umis kalsonger.

- Hon stoppar precis allt i munnen, pennor, stenar, små sniglar, sand, smuts, kottar osv. Helt omöjligt att pyssla på i trädgården med Ava för man behövs för konstant vakt. Eller om man snabbt går och häller lite vatten i någon kruka får man sedan pilla diverse små föremål ur munnen.


- Hon sover endast en tupplur per dag numera. Den varar i snitt två timmar.

- Alla som ser henne och Umi tillsammans säger she is a tough cookie! och det är hon minsann. Hon skriker, biter, river och slår när hon känner sg felbehandlad.

- Högljudd är hon så in i norden. Det är de små korta gälla skriken som spräcker hål på trumhinnan. Aldrig hört något liknande.

- Hon är inte alls mera förskräckt över nya människor.

- Hon är verkligen en baddare på att klättra. Alltid uppåt, bänkar, stolar, trappor.


- Har ingen aning hur lång eller hur tung hon är men hon och Umi väger så gott som samma sak, så Ava lite under 12 kg medan Umi väger lite på 12kg.

- Måst medge att jag inte är lika observant som jag säkert var med Umi i denna ålder på orden hon kan. Man hör ju det tydliga, tack, där, mamma, pappa, skål, mjau (katt), hufhuf (hund) osv men det finns säkert en massa saker som hon kallar något annat. Måst bli bättre på att observera språket.

- Hon förstår jätte mycket. Jag fråga här om dagen om hon var hungrig, hm, sa hon, och gick till sin matstol. Lite förvånad blev jag. När jag fråga om hon ville kisi traska hon iväg till badrummet. Inte klokt vad en så liten kan förstå.

- Hon älskar att föra saker fram och tillbaka. Om F och jag är i olika rum tycker hon det är himla roligt när F säger amène ca à maman och väl framme säger jag för det åt pappa.

- Hon är världens gulle och så himla glad! En fröjd att umgås med.

Nu far dom med flygplan

Umi har nu förstått det här med att man träffar någon internsivt under en period och sedan far dom, eller man själv, med flygplan och så ses man inte på länge. Han blev så lessen idag när han förstod att farföräldrarna skulle åka hem, med flygplan. Umi åsså åka flygplan grät han. Ita och Aja inte åka hem, inte åka flygplan tyckte han. Jag blev själv helt tårögd när han blev så lessen. Fast han gav dem stora pussar vilket han i normala fall inte ger. När de gått kasta han sig i sängen och drog täcket över huvudet. Lillen! Vi kramades sen länge.

Mina svärföräldrar tyckte nog det var jätte roligt att besöka oss och få vara med barnen. Som bonus blev de väldigt imponerade av Malta. Tror och hoppas de kommer snart igen. Hela besöket gick över förväntan. Inte tänkte jag mig att det skulle gå dåligt eller vara jobbigt men jag var ändå flera dagar med dem medan F jobba så man vet ju aldrig om allt löper smidigt med tanken på barnens rutiner och så, och yes, det gjorde det. Verkligen smidigt! Ava var helt klart the star of the show. Hon stal nog svärfars hjärta. Han kunde inte slita blicken från henne. De tyckte båda att Ava är så aktiv och Umi den lugnare, haha. Det var något nytt! Fast jätte intressant att höra utomståendes åsikter. Man snöar ju lätt in sig i gamla tankar. Visst är det sant att Ava har full fräs på, non stop. Får skriva ett eget inlägg om Ava som 14 månader eftersom det aldrig blev ett ett års inlägg.

Som tur så har mina föräldrar bokat resa och kommer i slutet på November. Det är nog så viktigt att försöka ses så ofta som möjligt för att hålla upp kontakten. Desstu roligare blir det ju dessutom när man kan göra allt mer med barnen. Med Umi kan man verkligen gå på utflykt, man kan diskutera saker och skoja, och Ava är ju alltid nöjd med typ allt och roligt nu när hon går.

lördag 24 september 2016

Mera dagar i bilder

Lättast och nästan roligast, även för att senare gå tillbaka, är att lägga upp foton av våra dagar.

Många promenader på olika ställen.




Barnen på restaurang
F måste leka att han tog bild på mig för att få gumman med den enorma vinflaskan på bild, hehe.
Roligt att jaga duvor i Valletta. Det ör förvrigt så himla fin stad!

Umi fick en glass och medan jag försökte äta min som smalt så tyckte Umi att Ava fått väntat nog och började mata henne från sin glass. Ava oxo glass, sa han och gav varannan sked åt henne. Gullen!
Har också försökt vila mellan varven, det gick sådär med två vildar som undrar vad jag gör.

torsdag 22 september 2016

Shake shake Ava!

Mycket kan man säga om Umi som skuffar sin syster och tar vad hon har i handen men en sak är säker och det är att han är så otroligt uppmuntrande, alltid, och blir så genuint glad när hon lyckas. Bravo Ava! Jätte fint Ava! hör man stup i kvarten.

Idag på klubben fick de såndäna shakers som cheerleaders har. Ava visste inte riktigt vad hon sku göra med dem. Shake shake Ava ropa han och vifta så tusan. Såhär Ava! När hon fattat galoppet klappa han händerna som besatt och skrek av iver Jätte fint Ava, bravo, shake shake.

Detta barn alltså! Så full av allt.

onsdag 21 september 2016

Senaste dagarna i bilder

 

Körde ner till Marsaxlokk på söndagen, var vi även besökte St Peter's Pool.

Svärföräldrarna är här!

Fick jobba hårt med att hinna fast Umi.

Barnen kastar sig i deras famnar, hämtar böcker, leksaker och diverse grejor. Så roligt att se och svärföräldrarna njuter stort.
Rough love...

tisdag 20 september 2016

Svärföräldrarna är här

De anlände sent igår kväll. Vi skicka dem nu till lägenheten de hyr och vila medan barnen (Ava för Umi har allt mer börjat skippa siestan) sover. Idag på eftermiddagen blir det grillning här hemma hos oss. F kunde ta ledigt idag och även lö-sö-må så det är ju kul. Mest är de ju intresserade av att umgås med barnen, som de int sett sedan de besökte oss i Finland när Ava var 2 veckor gammal. Umi kallar dem glatt mommo och affa. Ha ha!

Jag hade även ett möte idag på morgonen på skolan för att skriva in Umi, med start i februari, med plan B att eventuellt skjuta upp det till hösten om utedagiset fungerar bra. Umi ville inte alls samarbeta och var helt hopplös. Var så gott som omöjligt att fylla i formuläret medan han vägra sitta stilla och pilla på precis allt. Nåja, de meddela i alla fall inte att de inte tar emot honom. Heh! Skolan kändes nog ganska tuff för en sån liten och för en mamma. Enorm byggnad, långa korridorer med massa rum åt alla håll. Verkligen en skola liksom, inte dagis. Men det är ju också lågstadiet i samma hus. Hade inte heller möjlighet att prata och ställa frågor om vad barnen gör, deras program, flerspråkigheten osv utan det var mer, you want to sign him up - fill out this form. Nå, får nu se när han börjar. Bra blir det säkert fast det kändes stort, kalt och opersonligt.

måndag 19 september 2016

Cri du coeur - Sydänhuuto

Äntligen har jag tagit itu med att bli fadder! Min goda vän Ida har tillsammans med sin man en liten förening som driver en fadderbarnsverksamhet i Abidjan, Elfenbenskusten. Idas man är från Abidjan och känner därav väl till behov som finns. Målet är att få långsiktiga faddrar som har möjlighet att understöda i flera års tid, gärna min 6 år, så att barnet kan gå ut lågstadiet. Det ska vara lika självklart för alla barn att få gå i skola som det är för mina. Här sitter jag och funderar vilket dagis vore ideal för Umi, och inte på det att vi inte har råd med avgifter/uniform eller att vi vore på flykt och att vi lever otryggt. Scenarierna runt om i världen är ju många. Att kunna bidra med en liten summa per månad är ju peanuts för oss men livsviktigt för barnet i fråga!

Summan på 15e/mån går till skolavgift, uniform, material så som väska, pennor, böcker osv. Genom att föreningen Cri du coeur - Sydänhuuto är liten och alla arbetar på frivillig basis, styrelsen i Finland och kontaktpersonen i Abidjan, möjliggör det att pengarna går direkt till barnen. Nu väntar jag på att få veta vem som blir mitt fadderbarn. Jag har i många år donerat pengar åt olika föreningar så som Amnesty och Läkare utan gränser, men detta känns ju så personligt. Jätte spännande! Följ föreningen på FB eller här och varför inte bli fadder!

lördag 17 september 2016

När knuten löses upp

Jag kände mig som om en traktor kört över mig i morse. Umi sov dåligt, han fick inte tag i sömnen, det sku kissas, drickas vatten, sovas i vår säng, klias, sova i egen säng osv. Motivationen inför dagen låg på noll. F åkte iväg på jobb och där satt jag med två vildbasar och tänkte stööön, humöret var som en fast knut. Som bonus var luftfuktigheten typ 100%. Det har lovats thundstorm inom kommande dagar och man känner minsann av det. Medan jag stod i badrummet, var det då inte finns fläkt, och borstade tänderna så rann svetten. Eftersom vi haft program varje dag denna vecka hade jag lust med varken lekpark eller något jätte äventyrligt så beslöt att vi far på ärenden. När jag väl satt mig i bilen droppa svetten från näsan. Motivationen var lika låg som när jag vaknade, kan jag berätta.

Första stoppen var trädgårdsbutiken vi brukar besöka. Där finns två enorma papegojor som traskar fritt runt så det tycker barnen är spännande. Jag fråga lite tips och råd angående några växter som jag har problem med och personalen var så himla trevlig. Vi kollade på foton jag hade på telefonen, studerade olika plantor och funderade på lösningar. Motivationen steg lätt några procent.

Nästa stopp var matbutiken. Alla känner oss och konverserar trots att det är en stor butik. Kollade på de färska örterna när grönsakshandlaren kom och fråga om han kunde hjälpa. Jag ville gärna ha mynta men tyckte den såg lite trött ut. Han stack iväg till förrrådet efter ny och tipsade mig om att lägga den i frysen så har jag alltid färsk mynta hemma. Har aldrig tänk på det innan. Super smart ju! Vi tala vidare om maträtter och kom tillsammans på vad som ska lagas till middag. Brödhandlaren gav smakprover åt barnen, likaså kalkongubben. Kassören hjälpte mig packa och bar kassen till bilen! Vilken service alltså! Man kan lungt säga att motivation steg redigt.

Väl hemma så hjälpte barnen packa upp matkassarna. Åt 80% av lunchen jag fixade och lekte fint tillsammans. Som extra bonus somnade de snabbt. Känner riktigt hur den spända knuten lösts upp. Mungiporna stramar inte längre neråt utan känns riktigt avslappnade och lutar smått uppåt. Axlarna spänner inte. Irritationen är borta. Regnet har inte ännu kommit men det är molnigt och lite blåsigt så det ser lovande ut.

torsdag 15 september 2016

Of course!

Jag: Vänta Umi, jag tar av din skjorta, det är så varmt.
Umi: Of course, mamma!

Haha, ja just det.

Jag: Oj nej, jag tappa det i golvet.
Umi: Ouuuh nouuuu, mamma.

F kommer hem från jobbet och Ava och jag uppvisar grejor som Ava själv grävt fram från skåpet.

Jag: Look! Ava found these shoes.
F: Wow, nice shoes.
Umi: Umi också ha fina shoes.
Jag: Umi vill du pröva skorna.
Umi: Jå, Umi ha skorna, fina shoes.
Jag: Dom är nog för små, men pröva du dom här istället.
Jag (ropar åt F): There are nice but still too big on him.
Umi: Too big shoes, mamma ta bort. Inte bja shoes. Umi ha egna bja sko!

Tycker man minsann börjar höra lite engelska influenser här hemma. Och så har vi förstås franskan.

- Ava, vill du ha mera bröd?
- Umi aussi meja bjöd. Mamma bjöd, pappa pain. Encore mamma.

onsdag 14 september 2016

Till en blivande förälder

Jag har en god vän som är en blivande förälder, mer eller mindre om 4 veckor. Finns så mycket man vill säga, men man ändå inte gör. Alla upplever graviditeten, förlossningen och den första tiden så olika. Några saker vill jag ändå säga, fast man egentligen väl inte borde.

- Ta alla fantastiska råd med en klackspark, inklusive detta inlägg. Haha! Välj några som du frågar. Jag ringde ofta min mamma och frågade några vänner som hade barn i samma ålder. De var roligt och intressant att höra om de upplevt liknande eller hade tips/idéer.

- Förlossningen tänker jag inte kommentera eftersom Umi föddes med akut kejsarsnitt och Ava med planerat snitt.

- Använd sjukhuskläderna! Ja, faktiskt. Tycker de var praktiska trots att man blir lite sådär "sjuk" när man har dem på sig. Många vill absolut inte ha dem och har egna med. Tyckte dock att när man fick fara hem och klä på sig var det som en omvandling och man börja liksom en ny era, fräsch i egna kläder.

- När bebin väl anlänt är det OK att inte alls veta hur man ska göra. Jag hade aldrig hållit i ett spädbarn eller bytt en blöja men bra gick det ändå. Vi fråga massor på BB och de var jätte hjälpsamma, endel mer än andra. Det är överväldigande att den lilla faktiskt är ditt barn. Det är normalt att känslorna skiftar åt alla håll, extrem lycka till herregud hur ska jag fixa detta.

- Vill du amma så håll bebin mycket nakupelle i famnen och vid bröstet. Det känns som att det är det enda man gör i början och man hinner tänka, oj men herregud, hur ska man nånsin hinna göra något annat, men det ändras. Om amningen inte lyckas eller du inte vill, så är det också OK! På riktigt! Din bebis far inte illa av att dricka ersättning. Look at the bright side, andra kan hjälpa med matningen.

- Njut av den första tiden, tiden när man är sömigt yr hela tiden, vet inte dag från natt men är lycklig. Känns det dock jobbigt, på riktigt jobbigt, be om hjälp! Det är inget att skämmas över, det att man behöver hjälp, att man inte orkar, att man inte vet hur, att man känner sig borttappad och ensam i den nya rollen. Många vill garanterat hjälpa men ingen vill tränga sig på.

- Laga god mat, skäm bort dig själv, och orkar du eller din man inte laga mat så ta take away. Allt som underlättar vardagen är tillåtet.

- Kolla på en massa serier, sådana som inte kräver för mycket koncentration. Bebisar sover i regel mycket den första tiden, speciellt på dagen, så chilla med TV, bok, serier, bad och vila. Sover just ditt barn inte alls så går bekanta gärna ut och gå med vagnen en timme så du kan kasta dig rak lång på soffan en stund. Dra dig inte från att fråga. Att gå ut och promenera med ett litet barn är ett lätt sätt att hjälpa.

- Be besökare tvätta händerna. Det är inte fånigt. Man glömmer kanske lätt att göra det men man vill ogärna att ett spädbarn ska få alla bakterier från kollektivtraffiken eller höstförkylningar.

- Njut av hösten, promenera mycket ute. Friska luften gör alla gott.

- Skaffa en sitter (ex babybjörn). Den är super för bebin kan se sig runt. Umi och Ava börja sitta i den från någon veckas ålder och båda har stortrivats. Sittern har helt klart varit the thing för oss.

- Å andra sidan skaffa enkom det mest nödvändiga (som är vadå kan man undra) och inhandla mer grunkkor as you go along. Frågar man fem olika föräldrar vad som behövs finns det garanterat många olika åsikter. Barn har olika behov och föräldrar har olika sätt att göra saker o ting på.

- Glöm rutiner de första månaderna. Ta dagen som den kommer! Rutinerna kommer sen automatiskt med i vardagen när barnet blir äldre, dvs några månader.

- Du kan inte ge ditt barn för mycket närhet och kärlek.

- Vill du samsova - gör det, vill du att bebin sover i egen säng - gör så. Följ magkänslan och gör precis så som DU/NI vill trots att någon rekommenderar något annat.

Och det viktigaste! Kom på besök!

Avas första barnvaktning

Idag kom Avas barnvakt Genesis och de spenderade några timmar tillsammans. Tänkte oh nou för Ava var jätte gnällig imorse och stod och höll fast sig i mitt ben, men kanske hon bara var hungrig. För vet ni vad, det hade gått jätte jätte bra. Umi och jag smög iväg efter att Genesis och Ava börjat leka, så hon såg inte att vi gick, och de hade haft super roligt. Genesis var helt eld och lågor när vi kom hem, att nääääär får jag komma igen. Härligt! Är så glad och lättad att det gick så!

Har full förtroende för Genesis så det känns också bra. Hon är alltså Fs arbetskompis flickvän och är från Venezuela men bott på Malta i 3 år. Hon är 25 år och har en gediger erfarenhet av barn vilket man riktigt känner av. Redan när hon var här första gången för att umgås med oss ställde hon massa frågor som man endast ställer om man känner till småbarn, så som, äter hon redan själv bitar eller mosar ni ännu. vid blöjbyte använder ni wipes eller tvättar ni under kranen, stoppar Ava allt ännu i munnen, får hon gå in i poolen om vi är i trädgården, använder hon tutten (nappen) endast när hon sover eller annars också osv osv. Hon är faktiskt trevlig och barnen tycker om henne! We have a keeper!

Har tyvärr inga bilder på dem tillsammans men nog på vad Umi och jag hittade på under tiden. Vi träffade ett par finska familjer i Bugibba waterpark och det var succé. Umi har förövrigt fortsättningsvis varit snäll med andra barn, dvs inte skuffat eller så. Känns skönt.