Idag när han vaknade från sin tupplur var han så ynklig. Ögonen gick knappt att öppna och han upprepade pupi som betyder ont och pekade på alla delar på kroppen. Det gör så illa i hjärtat att se på honom när han lider så. Och man försöker ju göra allt för att det blir bättre. Här är han någon timme efter att han vaknat, dock har svullnaden kring ögonen redan gått ner.

Igen har jag städat som en tok, bytt alla sängkläder var och varannan dag, inte låtit dem torka ute ifall det då är pollen, gett Atarax, bara kryddfri mat, smörjat in kroppen dagen lång osv osv. I lekparken var det en mamma som frågade varför vi inte ger honom något, typ ett piller, som man ger mot huvudvärk. Förstår att allergi är svårgreppat om man inte har erfarenhet och det var ju inga illa menat men visst har man lust att ryta till, JA VARFÖR GÖR VI INGET när det enda man gör är kämppar för att det sku bli bättre. Men på eftermiddagen blev hyn plötsligt bättre, ja alltså inom några timmar var skillnaden märkbar. Kolla här. Visst har han exem men de stora röda fläckarna är ju borta.
VAD hade nu då plötsligt ändrats? Ja inget alls. Eller jo, han hade klättrat upp i vår säng och hoppade runt medan jag hängde tvätten och ur ögonvrån ser jag hur han faller från sängen och slår huvudet i golvet. Nu låter det värre än det var för det gick väldigt långsamt och han slog nog inte sig så illa men allergin blev förskräckt för efter det var skillnaden enorm. Hah! Kan ju dock inte använda detta som metod mot allergi, banka huvudet i golvet ett par gånger. Nu väntar jag med spänning hur hyn kommer att se ut imorgon. Hoppas hoppas den fortsätter gå mot det bättre.
Till sist får ni se en bonusbild på Umi och mig när vi fjantar oss i bilen medan vi väntar på F. Bilden är tagen på fredag eftermiddag och som ni ser är hyn ännu fin. Det går så snabbt från fin till illa, men som tur kan det också gå snabbt, från riktigt illa till fin. Nu hoppas vi på det bästa och om inte så kämppar vi vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar