

Oftast när man sväljer den sista biten börjar Ava bli mätt och kastar kanter omkring sig och babblar högljutt. Tid att ta notan. Ibland hinner vi med en espresso men oftast inte. A och O är att inte dra ut på det hela. Sen när man ätit och alla ännu är nöjda, även folk i borden brevid, så går man. Hela uteätande är över på typ en timme. Vi går när restaurangen börjar fyllas. Visst kan man sitta längre men då börjat barnen bli högljudda och rastlösa. Om Ava ännu knapprar på pizza kanter medan Umi blivit mätt så kan han ibland får se på ett avsnitt Shaun the Sheep så vi hinner med den där espresson, som pricket på iet. Annars får ingendera se på videon under måltiden. Eftersom det är så betydligt mycket billigare att äta ute än i Finland så känns det inte som årets grej att gå på restaurang utan det ger vardagen den där lilla guldkanten för visst njuter man något otroligt av att äta på en terass vid havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar