Fredagstaco och lösa tankar

I många svenska bloggar jag läser så talas det om fredagstaco. När har fredagstaco blivit en grej och dessutom så stor grej? Lätt påverkad som man är så blev det fredagstaco även här och gott så in i vassen var det ju.

Idag på morgonen var jag något ofattbart trött, riktigt sådär jävla trött. F for iväg på en workshop, han deltar i ett konst projekt. Så när jag packat ihop Umi för sin förmiddagssiesta på balkongen så packade jag ner mig själv. Lade mig så att jag hörde ifall han vaknar, fönstret lite uppe. Drog täcket långt över huvudet och ah va skönt. Tankarna började spinna. Ni vet ibland när man vet att man typ har en timme på sig att sova så blir det ju aldrig till något. Tankarna snurrar och man försöker spärra in dem så att de ska ta slut så att huvudet kunde vila och kroppen somna. Ofta resulterar det bara i att tankarna snurrar desstu snabbare så att till slut kan man inte greppa en enda och det känns som ett virrvarr i huvudet och det blir allt svårare att somna för klockan den tickar. Avundas sådana som kan ta powernaps. Men nu lät jag tankarna snurra på utan att försöka kväva dem eller känna mig stressad. Umi sover cirka 2, ibland 3, timmar på förmiddagen så jag visste att jag har en god stund på mig att vila. Plötsligt kom en massa gamla minnen upp, korta snuttar, som kortfilmer. Roliga var de dessutom. Jag log där under täcket. Det var som att se på TV i huvudet. Kortfilmerna/tankarna var så himla klara.

En av filmerna handlade om min syster och mig när vi flyttat till Frankrike. Jag var 10 år och hon 14. Vi fick båda välja nya kläder inför skolstarten. De var ju ganska spännande för ingendera kunde ett ord franska och vi skulle börja på en stor fransk skola med några tusen elever, dessutom mitt i terminen. Min syster var väldigt noga med utseende, mode och att smälta in så vi fick gå ett par gånger och titta utanför skolan när eleverna var på väg hem för att se vad de riktigt hade på sig. Min syster hade en klar plan, vilka märken det skulle vara och exakt hur det skulle se ut. Jag hade inte alls något intresse för mode så jag var mycket stolt när jag valt en skjorta, en tröja, byxor och skor i orange. Ja, allt var i exakt samma nyans och enfärgat orange. Min syster tyckte att jag inte såg klok ut och skämdes över mig. Men jag brydde inte mig det minsta över kommentaren och tyckte jag var så fin. Hade aldrig haft så matchande kläder, alla i exakt samma färg. Nu i efterhand tänkt så såg jag säkert lite rolig ut men kommer med värme ihåg hur stolt och glad jag var i min oranga outfit. Varför detta minne kom upp har jag ingen aning om. Kommer dessutom ännu exakt ihåg vad min syster köpte för kläder. Plötsligt hörde jag Umi babbla och jag insåg att två timmar gått.