Vänner på besök och övernattning på Mater Dei sjukhuset

Vi har hunnit med så evigt mycket på en vecka känns det som. Min kompis Kia var här med sin son Mio som är 2 veckor äldre än Ava. Som man kan tänka sig blir det fullt hus med tre barn under 2 år, eller Umi är ju 2 år och 2 mån, men ja ändå. Vårt hus har absolut ingen ljudisolation eftersom de flesta väggar är fusk väggar och den enda ordentliga väggen har ett 1 kvadratmeters hål i, men trots detta och totalt olika tidsrutiner gick det bra! Kul hade vi det också. Vi hann gå till stranden, ut och äta två gånger, hänga i café lekparken, besöka Valletta, grilla och ja, leva vardagsliv enligt barnens behov. Ava och Mio lekte så fint tillsammans, det var verkligen roligt att se.

Tråkigt nog hade veckan ett drastiskt slut. Umi åt allt sämre de senaste dagarna. Han har ju i vanliga fall god aptit så man märkte att något fuffens var på gång. I förggår spydde han när vi kom hem från butiken. Vi tänkte båda, eller ja önsketänkte, att kanske han blivit bilsjuk eller något i del stilen. Efter en halv timme spydde han igen. Ok, det var bara att glömma bilsjukan. Han var ändå OK, placerad framför TVn och slökollade på barnkanalen. Men plötslgt efter ett par timmar blev det snabbt sämre. Han spydde non stop, ingen vätska hölls mer nere och han blev helt vit och var totalt frånvarande. Ögonlocken föll ner och läpparna var vita. Hemskt att se men det värsta var ändå hur snabbt det blev så illa. Försökte ringa läkaren som inte svarade. I samma stund kom F hem från jobbet. Han ringde närmaste apotek som gav en annan läkares nummer. Här fungerar apoteket som en länk mellan patienter, läkare och sjukhus. Han sade att genast åka till akuten. Vi kasta oss med full fart i bilen. Umi slocknade genast, fick sitta brevid för hålla koll om han svimmat eller somnat. Hur som helst andades han, såg att magen gick upp och ner. När vi kommit fram till Mater Dei sjukhuset behövde vi inte vänta länge utan fick snabbt se en sköterska, sedan en läkare och inom kort blev vi skickade till bäddavdelningen. Sjukhuset var riktigt prima och vården bra. Umi fick genast dropp eftersom han var så himla torr. F blev med honom 2 nätter på sjukhus. Här ser man Umi i sin sjukhussäng och stolen i vilken F spenderat två nätter.

Umi fick en super fin leksak och bok av personalen. Så fin gest! De lär ha varit jätte bra och trevliga.

En agressiv magvirus lär blomma på ön och det berättades att skolorna är halvtomma. Mest var läkaren ändå orolig över hans exem så han fick även antibiotika för det. Själv tycker vi hyn ser ganska fin ut men ja, man blir ju lite blind inför uttslagen när man är så van med dem. Om en vecka skall vi tillbaka på efterkontroll för att visa upp hyn. Känns riktigt bra att vara i snurrorna så vet man vart man kan vända sig då han får riktigt illa uttslag. Det som dock förståss var lite provocerande var att läkarna sa att hyn var totally out of control och att detta ska vi nog få bukt på innan ni åker hem... Ja  ja, good luck. Nåja, sånt har man minsann hört förrut. Är dock all ears ifall de har nya ideer och lösningar. Inget vore bättre om han bara fick slippa eländet.

Nu är alla hemma och Kio och Mio for igår kväll så nu ska alla få återhämta sig. Glömde nämna att som pricket på iet fick jag en light version av eländet och mådde pyton och Xima har spytt och haft diarre i två dagar. Igårnatt sov Ava som en sten, medan jag svettades som en gris de sista bobborna (vilken tur att F var på sjukis så jag kunde byta sida av sängen) och Xima, ja hon behövde går ut kl.01, 03 och 05. Alla är dock på bättringsväg idag. Xima har fått lite ris och magen verkar lugn, Umi har ätit och druckit bra, jag har haft massa energi och städat och skrubbat huset innan de andra kom hem men aptit har jag fortfarande inte.

Vi hoppas på en bra nattsömn för imorgon börjar vardagen igen. F far på jobb och vi pysslar på med vårt.