Tycker det känns som evigheter sedan jag skrivit och en hel del har hänt sedan sist. Vi hade som sagt några vänner över på midsommargrillning och det var jätte lyckat. Umi fick dock mitt i lekande en grym allergisk reaktion så det tog kål på hans iver men för övrigt gick det bra. Maten blev god, sällskapet var trevligt, barnen lekte så fint och vädret skönt!
På söndagen sa jag till Faycal att jag vill inte göra något alls, vi brukar ju alltid fara nånstans på morgonen så Ava kan dra sin powernap i bilen och samtidigt besöka ställen. Hade bara lust att vara. Ava fick sova inne medan jag vattna med Umi. När hon vaknat fick de leka i poolen. Så skönt med hemma dag. Båda hade också blivit lite snuviga. På eftermiddagen var det dock dags att göra något så vid fem tiden for vi till stranden vilket var skönt för det varit en riktigt varm dag. Det roliga var att Umi äntligen ville komma i vattnet. Han har tidigare hållit sig på stranden men äntligen kom han i vattnet och ville simma. Det är ju både uppfriskande, roligt och vet ni vad, bra för hyn! Jajamen, salt vatten är toppen. Han reagerade nog med att flamma upp, som jag själv brukat göra, men hemma efter duschan var hyn som dag och natt. Skönt!
Sen var det dags för barnen att flytta till eget rum! Va, har de inte redan bott där länge? Nå nä! Alltid var det något. Umi flytta ju redan till rummet i slutet på mars men vi tyckte att han reagerade på något i rummet så han fick flytta tillbaka medan allt tvättades och städades, åter en gång. Dessutom tyckte han inte det var så kul utan Ava. Ava sov ännu i vårt rum för hon åt på natten, men ja, detta har ju tagit slut redan ett par månader sedan. Va hände sen då? Ja. sen orka vi inte göra det för några veckor senare sku vi ha besök med övernattningsgäster i det rummet, och sen var det för varmt, och sen, ja sen. Ni hör, alltid något. Men nu sa jag, nej nu får de nog flytta! Kan ju inte vara för skönt för Umi att sova i en resesäng, han som dessutom redan blivit van att sova i vuxen säng. Inte precis ideal tidpunkt med tanke på att de båda var snuviga men ja, det är ju aldrig ideal så flytta fick de ändå.
Nå, snuvan blev värre än tänkt och Ava var så himla täppt. Hon kunde inte alls ha tutten (nappen) i munnen och då kunde hon inte sova. Fick sitta med henne i famnen, till sist tog jag henne till vår säng men det blev bara pannkaka. Närmare klockan ett när hon fortfarande inte sov så fick hon sova i resesängen som står i vårt rum (som back up). Fick dock pyssla om henne var tjugonde minut hela natten och när hon äntligen sov lite längre så hosta Umi massor, ville ha vatten, ville kissa osv osv. Var helt slut på morgonen. Barnen var nu inte bara snoriga utan hade också hosta. Lyckades som pricket på iet inte alls få Ava och sova dagssömn pga täpptheten så hon var trött, gnällig, börja ha ont i halsen och ja, allmänt förkyld. Ingendera har dock feber. Nå förra natten var inte mycket bättre. Båda somna nog i sitt nya rum men sen vakna Ava och hade så ont i halsen när hon hostade men vägrade dricka. Försökte med isbit osv men ingenting fungera. Hon grät så mycket att igen fick hon flytta till resesängen brevid vår säng. Hon somna dock relativt bra men inatt var det Umis tur, han hosta som bara den och ville att jag sku sova med honom (han är i vuxen säng så man ryms nog men farligt rymligt är det ändå inte för den är 80 cm bred). Han drack flera flaskor vatten, kissa där emellan, det var hett i rummet, fläkten var i ansiktet, jag försökte sova med honom, hörde hur Ava vakna. Ja, blev inte precis mycket sovet i natt. Dessutom snora och hosta jag själv mellan varven.
Kände mig som en zombie i morse så frågade Linda om hon inte skall gå på morgonhundpromenad och det skulle hon så jag packa hela högen i bilen och sen gick vi på en 1 timmes promenad. Gjorde så gott. Barnen är piggare idag så vi lekte i trädgården och hade kul. Stekte fisk till lunch för det tycker Umi speciellt mycket om. Avas min var dock mer skeptisk. Ingen fisk fantast precis.
Som pricket på iet springer jag efter Umi som busar och dänger min tå i förtöljen så tån går av. Yes, tog så jävla ont så jag börja gråta så ni kan ana om inte båda barnen börjar stortjuta i rena förskräckelsen. Men å andra sidan somnade barnen snabbt så nu ligger de och siestar där i sitt eget rum. Det är nog varmt idag igen men tack vare en ganska ordentlig blåst fick vi ett fint genomdrag så rummet känns inte sådär grymt varmt.
Det är så märklig känsla att kunna traska runt i sovrummet, lägga tvätten i skåpet, ligga och läsa utan barn som störs. Jätte skönt att flytten äntligen blev av. Umi går omkring och säger Umi stoo pojke, duktig pojke, ejen säng, stoo säng så yes, han verkar också nöjd med flytten.
Nu ska jag värma en kopp kaffe i mikron (orkar inte koka nytt) och tycka synd om mig själv med svullen, pulserande och blå tå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar