söndag 1 maj 2016

När man befinner sig i sitt esse

Känner mig som en super föräldrar när jag kl.09 en lördagmorgon befinner mig i matbutiken med barnen och direkt därifrån far till café-lekparken (hade inga kalla varor så kassen fick vänta i bilen). Efter en massa lek och en god cappucino styr vi kosan hemåt. Jag svettas när jag bär Ava på ena armen och den sjukt tunga kassen i den andra, in från bilen. Umi försöker jag också hålla koll på mellan svettpärlorna som bildas. Båda barnen är mycket ivriga matkassupplockare. Umi vill ju faktiskt organisera och för saker till sin rätta plats men Ava hon kastar sig in i kylskåpet (som är på golvhöjd) varje gång dörren öppnas och lyckas alltid grabba tag i en burk pesto, en tomat eller mjölkburken. Samtidigt som jag ser Umi jonglera med några glasburkar och Ava får tag i en öppnad mölkburk känner jag att jag får mens, sådär plötsligt, genast och massor.  Grabbar tag i mjölkburken och glasburken och rusar iväg till toaletten. Efter 10 sekunder hörs ÅHÅ, springer ut, hann inte dra på mig nya underbyxor, och ser att barnen sitter, eller Ava faktiskt ligger, i en enorm pöl vatten. Ximas vattenskål. Istället för att gå efter underbyxor går jag efter moppen. Får barnen ut pölen, kläderna av och sätter dem i varsin matstol. Pölen fortsätter expandera sig mot mattan. Börjar moppa frenetiskt, i takt med att Umi skriker ÅHÅ VATTEN XIMA. Har fortfarande inga underbyxor på mig. För säkerhetsskull för jag ännu moppen ut, för ja, den ska ju torka och då hör jag grannen Philippe säga Bonjour. Tänker nej nu tror han nog att jag tappat vettet, så jag leker att jag inte hör och smiter snabbt som en jagad katt inomhus. Fortsatte fixa med städande och barnen innan jag återigen märkte att jag fortfarande inte har dom där underbyxorna på mig. Nä man riktigt befinner sig i sitt esse!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar