Finlands somaliska förbundets matkväll

Det var vi på igår, hela familjen. Finlands somaliska förbund hade en matkväll öppen för alla var man fick smaka på somalisk mat. En av mina Facebok vänner tipsade om evenemanget. Vi tänkte att det vore ett kul program och det var det minsann. Arrangörerna var dock smått i chock för där var väldigt mycket mer folk än de någonsin anat att skulle komma. Härligt så! Mat fanns ändå tillräckligt till alla och folk samsades med tallrikar och sittplatser. Maten var verkligen jätte god. Roligt med lite annat eftermiddagsprogram än lekpark och långpromenad med hunden

Här ser man lite av maten och Umis vattenflaska, hehe.

Livet före och under småbarnsåren

Alltså den här bilden är bara så träffande, haha. Hur kvällarna före barnen kunde se ut och hur de är idag. Efter Umi somnat ser vi alltid på någon serie, för tillfället Fargo, och ganska ofta kämppar jag med att hålla ögonen uppe. Illustrationen sätter pricket på iet.

En annan favorit är denna. När man äntligen dragit sig ända till sängen så kollar man lite snabbt på telefonen eftersom man ändå ammar. Bebisen har redan somnat men själv ligger man där och scrollar. Bara en grej till. Plötsligt är klockan massor och man lovar sig själv att gå tidigare och sova nästa kväll, men japp, där ligger man sen igen och scrollar, bara en grej till.

Bilderna är från Hej Hej Vardag och det finns massor mer. Man blir helt full i skratt av att kolla på dem.

Sugen på att fara tillbaka på jobb!

Ja ni hörde rätt, blev faktiskt lite sugen på att återvända till jobbet idag. Varför då? Ja, sedan Umi föddes har jag och ett par vänner som fick barn precis samtidigt träffats varje vecka. Vår lilla grupp blev större efterhand, som bäst 6 st. Det har varit alldeles fantastiskt att ha en sådan mammagrupp var man kan fundera, ventilera, skratta, grubbla, fråga och allt det där som man så gärna gör. Vi har alltid träffats hemma hos någon vilket varit himla skönt för alltid är det någon bebis som sover, medan en annan är hungrig och en tredje ska bytas osv, så hemma hos varandra har vi i lugn och ro kunna luncha och dricka kaffe i timmotal. Men nu har de alla återvänt till sina jobb. Bebisarna är allt från 10 mån till 1,5 år, + då lilla Ava. Nu har vi börja träffas istället på veckosluten, när det passar, och idag var det brunch. Till saken hör att de alla har himla intressanta jobb och alla varit nöjda att börja jobba igen, trots stress över dagisstart och hur man ska pussla ihop vardagen med lämnande, hämtande, inte för långa dagar, jobbresor osv. Jag sku ju ha återgått till jobbet ett halft år sedan om inte Ava kommit in i bilden. Eftersom Ava och Umi är så unga så har jag beslutit att stanna hemma ännu cirka ett år, i och med att mitt jobb krävde minimum 60t/veckan (expat kontrakt). Det är grunden till varför vi flyttar till Malta var F kan jobba. Anyways, jag är fortfarande glad över beslutet och att ha denna fantastiska möjlighet att vara hemma med mina barn när de är små, men inte kan jag neka att det lite ryckte till i hjärnan när vi diskutera allas jobb. 2 av vännerna jobbar på Universitetet och det var en av de miljöer jag har trivats så himla bra i. Har jobbat både som amanuens på Åbo Akademi och som projektforskare på Helsingfors Universitet. Har alltid trivats i Universitets världen. Sedan finns det givetvis mycket som kan kritiserar inom den, men så är det ju med alla arbetsplatser. Hur som helst väcktes en iver att ha fullt upp med omöjliga problem att lösa vilket till stor del var mitt senaste jobb. Haha! När jag en dag återvänder till något jobb så kommer jag säkert att skratta åt min jobb saknad jag upplevde idag. Allra helst sku jag ha lite av båda dvs intressant jobb med bra kollegor i ett drivande team och hemmatid medan barnen är små. Är dock som sagt otroligt lycklig över denna chans att kunna vara hemma medan de är små. Jobba hinner man ju nog helt tillräckligt. Det goda är ju att jag helt klart haft intressanta jobb vilka jag trivts med om jag saknar tillbaka.

Namnet Umi

Fick här om kvällen frågan om namnet Umi av min vän Irene som var på middagsbesök. Förövrigt bra typ och trevlig kväll. Ja vad är det riktigt för namn och varför heter han så? Vi bodde ju i Mauretanien när jag var gravid med Umi och trots att jag inte hade någon form av mödrarådgivning där så lyckades jag ändå hitta en läkare som kunde göra ultraljud. Vi fick veta att vi väntade en flicka. En dag när jag satt på jobbet så skrev F åt mig på skype att han drömt att han hade en son som hette Umi. Men vi väntade ju en flicka. Han googlade dock på Umi och kom fram till att det är ett japanskt namn som betyder hav. Det roliga med att det är ett japanskt namn är att vi fick veta att jag var gravid på vår bröllopsresa i Japan. På sista ultraljudet meddela samma läkare att hej där är ju en snopp. Jaha! Eftersom vi båda tyckte om namnet Umi så blev det det. Namnet lär också härstamma från olika Afrikanska länder, bland annat Egypten och Malawi, var det betyder liv. Det roliga med att det är ett japanskt/afrikanskt namn är hur bra det också funkkar i Finland. Vi uttalar Umi på finskt sätt, dvs OOOmi och inte UUUmi, så finländare har ju himla lätt att uttala det. På franska låter det också lite gulligt.

Post graviditet - borde man börja jogga?

På tisdagen spelade jag och F tennis medan Umi var i parken och min pappa satt med Ava på café i tennishallen. Hon är ännu sån som sover gott när som helst och var som helst, så bra att passa på nu att göra sånt. Det är nästan så att man kunde ha henne på tennisplanen medan man spelar men planerar man så, så går det garanterat åt skogen. Ändå bäst att ha någon som kan hålla ett öga på henne så det var super att min pappa ställde upp. Har inte spelat på över ett år så lite rostig var man ju nog men verkligen skönt att bli redigt svettig och få slå så hårt man bara orka. Älskar att spela hårt. Tävlade väldigt mycket i tennis när jag var tonåring, så en viss tävlingsanda finns kvar, dock inte konditionen eller precisionen i slagen. F har aldrig tränat tennis så där "på riktigt" men det funkkar ändå bra att spela ihop. Sku vara härligt att få spela en gång i veckan.

Fick en riktig kick att få bättre kondition och bli av med graviditetskilona. Gick ju upp 19 kg och har nu gått ner 13kg utan större möda (äter glass varenda dag som exempel...) så ännu finns det några kilon att bli av med. Ava är ju dock bara 2,5 mån så ingen stress men huvudsaken att man inte blir kvar med +5 kg i längden. Funderar på om jag borde börja jogga. Egentligen tycker jag ganska illa om att jogga och det är så surt de första gångerna. Men jag vet att när man kommit över det värsta så är det ju sen helt OK och nästan den snabbaste formen för att komma i form. Det svåraste är den mentala biten, att besluta att man ska springa och för det andra klä på sig och ta sig ut.  Dessutom är höst väder det skönaste vädret att springa i. Joggade ganska mycket när jag studerade. När jag bodde i Reykjavik var det alltid lika spännande för jag sprang c.10km och under turen hann vädret ändra sig drastiskt, allt från solsken till hagel, spöregn och hård vind. Men äh, tror jag ska fortsätta fundera på det och nöja mig med några kilometers hundpromend per dag. Inte så illa det heller. Kanske man kunde äta lite mindre glass i stället. Låter som ett skönare alternativ, hehe.

Mina små grisar

Alltså kolla på dessa, mina härliga tre grisar, ja Xima är ju också med på ett hörn. Just sådär vardags rufsiga och ofixade som man är. Kärlek alltså!

Trespråkigt barn, part II

Eftersom vi har tre språk (svenska, franska och engelska) hemma så är det speciellt kul att följa med språkutvecklingen nu när när Umi babblar på så tusan. Han verkar förstå  att en betydelse har två ord. När jag frågar "vill du ha mera", så svarar han alltid encore (mera på franska) eller meja-encore. Om jag ber honom vänta, så säger han alltid attend, attend. Eller när F frågar honom il est où ton eau (var är ditt vatten) så går han runt och söker sin flaska och sägen tatten (vatten). Engelska (vilket F och jag talar sinsemellan) använder han inte alls förutom vid dörren så kan han ropa hejdå-bye. Jag tycker han förstår franska lika bra som svenska. Man märker ingen större skillnad där. Super intressant att följa med.

Lek barnvagn - mycket populärt

Umi och Ava var igår hos min systers familj medan F och jag gick i bastu, vilket förövrigt var suveränt skönt att få bada ifred. Min syster plocka fram en lek barnvagn som hennes barn haft och den var minsann populär, till den milda grad att vi fick ta den hem. Umi gick runt och runt.

Hjälpa till hemma, part II

Även mycket populärt: sopa.

Tyvärr har charmen med att städa undan leksakerna innan badet redan börjat sina. Han gör nog det under uppmaning men inte självmant. Väntar på dagen då han börjar diska! Vi har ingen diskmaskin och disken tar ju aldrig slut.

En dag på lande

Min pappa behövde lite hjälp i skogen och med andra grejor så vi åkte till stugan för dagen. Medan F och min pappa grejade på i några timmar så var jag och min mamma ute med Umi och Ava, och såklart Xima. Umi skuffade vagn och samlade på kvistar, kottar och löv. Väldigt populär aktivitet. Vi lekte också en längre stund vid stranden. Speciellt på eftermiddagen så blåste det så in i norden men skönt var det ändå. Enligt tradition så bjuds det på suddiga vardagsbilder.

Min mamma och Umi

Min pappa och Ava med min gamla docka.

Mademoiselle frusikukku

Om temperaturen här hemma går under +24 grader så börjar mademoiselle hicka och frysa. Mycket nöjd är hon dock när hon får en extra filt (obs har alltid åtminstone en runt omkring sig) och en mössa, alltså inne, här hemma, medan vi andra sitter barfota i t-skjorta.

Ny nattningsmetod - 1,5 åring

Jag vet inte hur många nattningsmetod vi gått igenom med Umi under hans 1,5 åriga liv. Han har haft perioder när nattningen varit super enkel och han jumppat sig själv till sömn, som när han var c.5 mån. Sedan har vi haft perioder när det varit segare och han kämppat med att hålla sig vaken hur länge som helst oberoende av vad man försökt. Under min graviditet (med Ava) så nattade F honom varje kväll genom att vagga honom i typ 2 min i famnen och sedan lägga ner honom och that was it. Super smidigt men ack så tungt. Kändes dock som att detta måste brytas, han ska ju inte behöva vaggas mera. Vi tog i tag i detta för c. en månad sedan. Tanken var att han sku somna själv i egen säng. I början fick man hänga över spjällsängen hur länge som helst för man måste hålla ner honom, en hand på ryggen och en hand över benen, för annars stod han bara upp, hoppa i sängen osv och kunde no-kidding hålla på såhär i en timme (eller två!). Sen går det ju över till övertrötthet och sen är det kört och bara katastrof. Detta var ju precis som hände när jag sku natta dem båda ensam, när min mamma som tur kom till räddning. Man fick med andra ord stå där och pressa ner honom i 20-30 min och aj aj vad ryggen led av det. Men nu har vi övergått till nästa stadiet. Man lägger ner honom, pratat någon minut om hur skönt det ska bli att sova, pajar lite på huvudet, och ibland får man trycka ner honom en minut eller så för att få honom att varva ner men sen går man ut ur rummet. I snitt är man i rummet max 5 minuter, okej ibland lite längre. Han brukar sjunga en stund och ibland får man gå in ett par gånger och säga ganska bestämt att ligg ner, nu ska vi sova och sen somnar han helt enkelt. Hipp hipp hurraaa alltså. För det första så får man inte själv ryggskott och för andra borde det ju i princip vara ganska "enkelt" att lägga dem båda, om Ava förståss inte just då är missnöjd. Han somnar ju nog senare med denna metod för han kan sjunga en god stund men det viktiga är att han somnar själv med god fiilis och man kan ta hand om Ava, diska, se på TV eller vad man nu vill göra. Nästa steg är att byta bort spjällsängen. Vi började redan fundera att göra det men insåg sedan att det inte är aktuell just nu i och med att han bara sku "rymma" under insomningen. En sak i taget.

Här en bild på Umi, irrelevant till inlägget, när han i pyjamas står framför spegeln och gör miner och vickar på rumppan. Sen när han spexat färdigt ropar han hejdå och vinkar åt sig själv. Haha!