Där tog parken vardagen slut

Umi har sedan augusti gått i parken och stortrivts. Parken är öppen alla vardagar mellan 09-12 och de är enkom ute i alla väder (det finns inga inne faciliteter förutom en liten stuga). Det har passat honom så himla bra. Han har fått vara ute och leka med andra barn och vuxna. Ibland har han endast varit någon timme men oftast från 09-11.30. Nästan alltid har han varit glad, på gott humör och full av iver. Hans favorit årstid är nog inte vinter så lite jobbigt var det när det var som mest snö, både på marken och i luften, så då ringde de och sa att nu vill nog Umi hem. Och då fick han det. Vi bor 300m från parken så vi kunde plocka upp honom genast ifall han inte hade kul. Hela grejer för oss var ju att han går så länge han tycker det är roligt. Eftersom det är sportlov nästa vecka och vi sedan flyttar så var det hans sista dag idag. Alla parktanter som var på plats idag fick en kram och hejdåååå.

Ava fick idag hänga med och plocka upp honom. Det tyckte hon var kul.

Parken update

Yes, idag hade det gått bra. Han var inte längre än mellan kl.09.30-11 men han hade pysslat på, byggt i snön, rutscha och inte varit för sur när de andra barnen åkt pulka. Sku så gärna veta vad han tänker om pulkorna. Han har varken haft en dålig upplevelse eller något liknande för ja, han har ju inte ens prövat denna vinter. Men nå, det är inte så farligt att inte tycka om det. Synd bara för är helt säker på att han sku digga. Men sen igen inte tvingar F mig heller att dyka bara för att han tycker det är fantastiskt. Klart han tycker det sku vara roligt att dela denna upplevelse men dykning är so not my cup of tea. Eller visst vore det lite spännande att testa men att se de där otäcka fiskarna, med enorma tänder som ju endast är ute efter att bita mig, på närhåll, nej tack.

The return of the parken vardagen

Skrev tidigare att Umi garanterat är ivrig att få gå till sin älskade parkaktivitet efter jullovet men nähä så blev det inte. Eller jo, han hade inget emot att bli lämnad där och så men de båda dagarna han nu varit där så har de ringt och vi har fått gå efter honom. Största problemet har varit mängden snö och visserligen kom det ju c.30 cm bara under gårdagen men han blir så innerligt sur. Umi tycker om sina system, han fixar o grejar, men de flesta fungerade inte med snö upp till midjan. Han hade varit så sur, lessen, besviken och för att inte nämna rabiat när någon åkte pulka. Alltså vad är grejen med pulkan? Förra året älskade han det, som de flesta andra barn, men i år är det total stopp. Igår sku det enda vettiga sättet att föra honom till parken varit med pulka eftersom trottoarerna var igen snöade men ville inte börja dagen med gråt eller att måsta med våld spänna fast honom i den där eländiga pulkan så fick snällt skuffa och dra vagnen genom snödrivorna. Pust.

Hoppas att det slutar snöa, åtminstone under förmiddagarna, så han slipper piskas i ansiktet av de grymma snöflingorna, för det tycker han inte heller om. Att vara ute i snön är nog OK så länge det inte snöar i ansiktet eller någon täcks föreslå pulkaåkning. Älskade barn alltså!

Edit: Idag hade det gått bättre. F lämnade honom kl.09.30 och plocka upp honom kl 11. Väldigt länge var han inte men sen igen är ju en och en halv timme ute i -10C inte så tokigt ändå. Han hade inte alls varit lika frustrerad så kanske det ändå finns ljus i ändan på tunneln.

Ska Umi på dagis på Malta?

Om jag uppfattat rätt så börjar de flesta dagisar (kindergarten) vid 3 års åldern. Visst har jag också hittat nurserys för yngre barn men inte alls nära var vi tänkt oss att vi kommer att bo. Många familjer har någon form av barnflicka/nanny för de yngsta. Eftersom jag gärna stannar hemma tills Ava är 1 år så behöver vi inte och har inte heller råd med det. Umi är ju dock ganska aktiv så det här med parken var han nu går från kl.09-11.30 på vardagarna har varit så super lyckat. Han får leka av sig, umgås med andra barn, vara ute och man själv hinner dricka kaffe och läsa tidingen eller alternativt bära på Ava och städa.

Under hösten hann jag redan tänka, stöön, hur ska jag göra ensam med båda barnen om vi inte hittar någon aktivitet, ett par timmar per dag, åt honom. Ett program per dag räckte liksom inte. Trots att han varit 2,5 timme ute på morgonen så klättrade han väggar om man bara stannande hemma på eftermiddagen, trots att man aktivt lekte med honom. Kändes som att jag inte kommer att räcka till. Att hur kommer jag att kunna erbjuda tillräckligt med aktivitet åt honom samtidigt som jag även kommer att ha Avas behov att ta i beaktande.

Nu har jag dock lite ändrat åsikt i denna fråga. Tycker Umi varit så möjlig på sistone. Visst blir han ibland rabiat, gnällig, irriterande, irriterad och allt det där men ändå så känns det som att underhålla honom hela dagen inte är lika krävade på något sätt. Ännu är ju både F och jag hemma och detta kommer ju att ändras och påverka ens ork, men nuförtiden går det bra att stanna inne med Umi en eftermiddag utan att det blir något drama. Destu äldre Ava blir så destu mer sällskap får de ju även av varandra. Jag tror det kommer att gå riktigt bra med dem båda hemma så länge vi hittar några andra barnfamiljer att umgås med, parker att leka i och stränder att springa på. Vi hoppas fortfarande hitta något kul åt honom några dagar i veckan några timmar åt gången men det känns inte lika hopplöst mera. I can do it!

Julbasaren

Julbasaren gick jätte bra, folk kom, drack glögg och kaffe, åt grillkorv, kollade på ponnyn, köpte bakverk och kransar. Shetlandsponnyn Lihapulla var verkligen en succé och så himla gullig. Snö fattades men allt som allt var det ett riktigt lyckat event. Eftersom jag stod i cafét och vi insåg att vi nog hade kokat för mycket glögg så drack jag en eller två koppar för mycket. Dagens sockerdos fylldes snabbt. Mina föräldrar kom och promenerade runt med Umi, som verka tycka att det var lite underligt att där var så mycket folk i hans park. Han var ändå nöjd tills han fick en järnspade i huvudet. Man kan undra varför någon ger sitt barn en järnspade att leka med men nå. Hans kusin Emma fick honom på gott humör igen. En massa bekanta var där också. Denna vecka har vi minimalt med program vlket också är ganska skönt. Nu kan vi fylla dagarna med spontana träffar.

Mina föräldrar och Umi

Trivs Umi i parken?

Han älskar det! Så länge han har rätta kläder och inte blir fuktigt och kall så älskar han att vara där i alla olika väder. Regn och rusk blir ju liksom ett bonus för då finns det vatten och lera att leka med. Han är där vardagarna från kl.09 till 11.30. Så bra system!

Umi ska börja i parken

Imorgon skall Umi första gången till parken, eller ja vi går alla med honom för att bekanta oss. Egentligen var det tänkt att vi sku gå idag men vi kom aldrig iväg. Det är en park som ligger ett par hundra meter hemifrån och har öppet mellan 09-12. Man kan då lämna och plocka upp hur man vill, exemplevis 10-11.30 eller 09-10 eller då 09-12 och man kan välja mellan 1-2 gång per vecka eller 3-5 gånger. Om Umi tycker det är roligt, vilket jag tror han gör, så sku det vara så super att han sku få vara ute i några timmar på förmiddagen och leka med andra barn. Specellt när hösten kommer och det är regnigt och ruskigt så är nog sanningen den att man inte själv har stor lust att stå ute i en lekpark i några timmar med en några månaders bebis dessutom, så att han då får vara i parken, i alla olika väder, är nog super. Jag tror starkt på att barn mår bäst när det får vara mycket ute. Jag hoppas och tror att han kommer att stortrivas.