Flygplans museum

Idag besökte vi Malta Aviation Museum eftersom vi ville ha lite program och Umi redan mår bra. Måst medge att vi är urussla på att besöka muséer men efter att vi sett Umis entusiasm och hört fem hundra gånger "wow så fint" så tror jag att det är dags med mer sånt! Det var ju jätte roligt.

 

Påsktradition på Malta

Eftersom vi varit ganska opåskiga förutom att ha ätit några chokladägg så tänkte vi att vi åker till Valletta och kollar på ett traditionellt (finns i typ varje stad) påskfirande i form av walking with christ. Vet inte ens vad det heter på svenska! Hur som haver var vi ju inte de enda så det var totalt omöjligt att hitta parkering. Efter en evighet gav vi upp att hitta något i närheten och åkte istället runt för att förhoppningsvis fånga ceremonin, som säkert tagit slut redan länge sen, från andra hållet. Till sist hitta vi en parkering och beslöt att inte ta vagnen för det var miljoner av trappor. Jag tog Ava i bärselen och så gick vi åt endera hållet enkom på feeling. Ditåt, måste det vara sade vi båda. Vi gick för hundratals trappsteg. Min mamma sku kunna säga exakt hur många för hon räknar alltid trappsteg, men tippar på hundratal. Till sist kom vi fram till en öppning var det fanns en del människor och det fanns en del stånd med plättar, barngrejor, glass och alkohol. Eftersom vi antog att vi redan missat ceremonin så börja vi dalla runt. Plötsligt hörs musik och där kommer ju jesus på korset. Vi hamna mitt i smeten. Det var en massa folk. Till sist, enligt tradition, springer korsbärarna med statyn längs med gatan. Intressant att se.

Vi tog en glass och kexpaus och betrakta folk. Alltså vilket spektakel. De flesta såg ut som om de kom från en typisk italiensk maffia film. Kvinnorna (de flesta) hade mycket tajta och korta kjolar med minst 10cm spikklackar medan männens hår var väl inoljade. Det härliga var att kvinnorna som bar de tajta korta kjolarna ingalunda var långa och smala utan av alla storlekar. De flesta hade rejäla former som de stolt bar upp. Jag vågade inte ta foton av dessa fantastiska maffia look alike familjerna. Fast den som kollar noga på fotot nedan kan se några bara ben mellan Ava och F.

Några av alla trapporna vi gick upp. Umi gick glatt upp för dem alla, hela vägen till bilen.

Vernissage - "BY - Det var en gång en by"

Igår var vi på "BY- Det var en gång en by" utställningens vernissage på Annantalo. Min syster är en av de utvalda konstnärerna som medverkat i utställningen. Eftersom vi var där hela gänget så fick ena springa efter Umi, som hela tiden lyckades rymma iväg, och andra bar på Ava. Vi hann dock också se en del av utställningen och tala med bekanta, men går gärna på nytt för en ordentligare titt när det är färre folk. Utställningen var himla mysig och rekommenderar för alla med barn att gå och kolla. Utställningen är alltså för barn och redan barn i Umis ålder kunde ha kul där. Gratis är det dessutom!

Påvägen till bilen sukta jag efter att föra barnen på barn-parkering och slinka in i en av de många restaurangerna/barerna vi gick förbi. Har inte saknat utelivet egentligen, trots att det givetvis är kul att träffa vänner, men igår slogs jag efter en ordentlig lust. Fick lust att spräcka bebisbubblan. Att sitta och iaktta folk och smutta på vin. För tillfället är vi inne i en fas när kvällarna är rätt påfrestande så trots att en av oss kan lämna gänget och gå ut så njuter man inte till fullo när man vet att den andra kämppa sig svettig där hemma. One day, one day...

Under the same Roof & Arabia Street festival

Igår var det premiär för teater produktionen (Under the same roof) F varit med i. Mina föräldrar vakta Umi så att jag också kunde gå. Kom på att jag herregud inte varit borta från Umi en enda kväll på flera månader, vilket jag dock inte ens tänkt på i och med att vi varit på resa och så. Super kul att komma iväg. Föreställningen var delvis interaktiv så publiken deltog i storytelling. Jag kan riktigt dra mig från såna tillställningar var man inte bara får sitta tyst och iaktta men förväntas delta, men i detta fall så var det precis lämpligt och faktiskt riktigt kul. Det var mycket som hände hela tiden så man märkte inte ens att föreställningen var 3 timmar lång. Finns en recension i Ny Tid. Jag hade under tiden fått sms av min mamma som sade att Umi somnat bra efter en trevlig kväll. Härligt! F blev kvar för lite skålande med gruppen så jag knalla iväg hem. Men när jag kommer hem vid 22.30 möts jag av ett glatt babbel. Skurken gjorde precis som senast när mina föräldrar vakta honom några månader sedan, dvs somnade bra men vaknade efter en timme. Han stod i sängen, sjöng, hoppa, babbla och ropade mammaaaaa. Han var på himla gott humör men ville nog se mamma. Mina föräldrar åkte hem och Umi var klarvaken. Det var som om han inte ville somna om för han ville kolla att jag säkert var där. Vid midnatt somnade han äntligen. Då var jag nog skit trött. Sen börja rumban. Han vaknade varje timme och grät och lugnade sig inte före jag tog honom i famnen. Stackaren hade klart mardrömmar för han var både under täcket och hade tutten (nappen) men grät ändå sådär sorgset. Vid halv fem somnade han äntligen ordentligt och sov till halv nio. Vi var en ganska gäspig familj idag.

På eftermiddage åkte vi ändå iväg till Arabia Street Festival. Det är en endags happening med diverse konst program, mat, och African Village var det även fanns dansuppträdande, trummor och mat. Jag åt en portion från Zambia och Umi digga dansuppvisningen. Solen sken och massor med människor i alla åldrar och från alla världens hörn. Vi kände oss mycket piggare efter att ha sett folk, lyssnat på musik och ätit alla möjliga grejor från olika matstånd. Glömde förståss ta bilder från Africa Village men här kommer några allmänna.

Under the same roof - stories from near and far

F har under vintern och våren tagit del i en teater grupp och resultatet av workshopparna kommer här. Ska bli kul att gå och se en av föreställningarna.

Såhär beskrivs projektet på Teater Universums hemsida:

Ett 1 års samarbete mellan invamdrare som studerar svenska och teaterproffs kulminerar i tvärkonstnärliga föreställningar med kulturell diversitet 15-17.05.2015 på Universum. Projektet "Under the Same Rof" för fram invandrares livsberättelser. Arbetsgruppen, som består av medlemmar av Teater Mars, har sedan december 2013 arbetat regelbundet med invandrare i Helsingfors och Borgå som studerar svenska och som är i olika faser av integration med det finska - och det finlandssvenska. Deras respektive bakgrund är mycket olika och fascinerande, och belyser Finland från nya håll. "Under The Same Roof" för fram dessa intryck, synvinklar och öden genom olika teatrala berättarstilar. Med hjälp av bild, video, musik, publikens deltagande m.m. presenterar deltagarna både rörande och roliga synsätt och berättelser från liv "in transit".

Slutresultatet blir en mång-fasetterad föreställning där besökarna också får tillfället att dela med sig av sina egna historier, om de så vill. Man kan nämligen inte som åskådare undgå att reflektera över sitt eget liv - och hur lika alla tänker, känner och drömmer, oavsett bakgrund osv. Det blir en föreställning om människor  i omvandling, oberoende av bakgrund, nationalitet eller livssituation. Människor födda i världens olika hörn delar liknande minnen, drömmar, livshistorier och människorelationer. Det främmande blir igenkännbart, det vardagliga blir dramatiskt. Initiativtagaren till projektet är skådespelare/regissör Oskar Silén. Med sig i arbetsgruppen har han skådespelarna Max Bremer,  Kajsa Ek, Christoffer Strandberg och ljusdesigner Roni Lindholm samt producent Christoffer Allén och praktikant Emilia Lax.