Tankar kring att bo utomlands

Alla upplever det att bo utomlands väldigt olika. Någon söker miljöombyte något år, någon söker sig själv, någon åker för att studera, någon annan för att jobba, många flyttar efter kärleken och ja, det finns väldigt många orsaker för att flytta. För att inte glömma alla miljontals människor på flykt. Jag har trivats bra i Finland men alltid varit väldigt nyfiken på världen. Den är ju så stor och det finns så mycket. Roligt att resa javisst, har back-packt en hel del, men att få bo utomlands och leva vardag i ett annat land, det är grejer det. Ja, nu talar jag då inte om vardagen efter att man flytt ett annat land utan om lyxen att kunna välja vart man flyttar. Sen behöver man inte vara på andra sidan världen för att märka kulturskillnader och inte veta hur mjölken ser ut. När jag bodde i Norge köpte jag i misstag filmjölk när jag sökte helt vanlig mjölk. 

Känslan av att vara helt lost, inte egentligen hitta hem, inte känna till de närmaste matbutikerna, inte veta hur saker och ting fungerar, inte känna till lokala delikatesser, kulturnyanser eller seder, men att sedan sakta med säkert orientera sig fram i vardagen ger mig såna otroliga kicks. När den lokala fruktgubben hälsar och klämmer på avokadon för att hitta de bästa åt en, när grannen hämtar en påse med citroner, när man känner sig som fisken i vattnet i vänstertraffiken, när man tycker det är normalt att betal hyran i kontanter, när man får lönen i check, när man klämmer mangoflugslarver från armen, när man väntar på att kameler gått över gatan, när ödlor och kackerlackor hör till vardagen och det att man helt enkelt kan känna sig hemma var som helst.  Känslan när man lyckats skapa en fin gemenskap, ett socialt nätverk. Det ger mig sådana otroliga kicks, att varför skulle man inte flytta runt. Man kunde tycka att vardagen kommer emot var man än bor, men det är ju just det som är det fina. Att få leva helt vanligt vardagsliv i olika länder. Ibland känns vardagen trög, ibland flyter den på, helt som det gör i hemlandet Finland.

Det som dock känns tråkigt är att barnen bor långt borta från mor- och farföräldrar. Själv kan man ändå hålla rätt bra kontakt men när barnen är så små kan de inte ännu tala i telefon och det är givetvis ändå aldrig samma sak som att umgås. Det som också känns tråkigt är när någon är allvarligt sjuk. Man känner sig minst sagt hjälplös, trots att man kanske inte kunde göra ngt mer genom att bara vara i samma land, men känslan av att vara långt borta är tråkig.

Trots dessa sist nämnda aspekter njuter jag, vi, stort av att bo på Malta just nu. Vart framtiden för oss vet vi inget om. Härligt så!

Huset - bildbomd

Vi flyttade in igår och här kommer en massa bilder på huset och trädgården, precis så som det ser ut när vi flytta in, dvs utan fixande eller våra egna grejor. De borde förövrigt anlända imorgon, hurraa!

Jag står vid porten och här kom man ner till vår ingång. Husets övre del är grannens, vi bor där nere.

Här går man ett par trappsteg ner till oss.

Vår ingång är där var tvättställningen står. Kolla trädgården alltså!

En panorama av köket & vardagsrummet. Spanjorerna hade lämnat en super plastmatta som man kan ha ute, inne eller fast på stranden. Den tog jag genast fram och Ava stortrivdes på den mitt i vardagsrummet. Huset är inte heller alls så kallt som i lägenheten vi bott i. Men som ni ser så är inredningen ganska gammalmodig.

Köket med Umi som väntar på middag

Vardagsrummet.

Vårt sovrum, var det nu finns extra sängar där till vänster som skall bort. Vi slänger alla madrasser och köper nya för de är lastgamla, obekväma, fuktiga och luktar smått mögel. Som tur hade vi köpt en tunn gästmadrass som Umi kan sova på tills de nya madrasserna kommer.

Sovrummet från andra hållet. Bakom gardinen till höger är en öppning till vardagsrummet. Öppna spisen står bakom öppningen vilket gör att varm luft sprids fantastiskt bra men ljudisoleringen är minsann inte great.

Öppningen.

Taget från vardagsrummet/köket.

Trädgården från andra ändan

Trädet vid ingången

Palmträd som återhämtar sig

Efter en förmiddag i trädgården hittade alla sitt. Hunden kom till ro i solen.

Umi började pyssla på med sitt organiserande av löv.

Jag hitta två barnstolar som jag tvättade och de kom genast till god användning.

Och vi tog en lunch cider i solen för att fira att flytten gick bra, att vi hittat ett nytt hem, att alla är friska, att grejorna verkar komma imorgon, att vi redan lyckas fixa internet och att vi fortsättningsvis är lyckligt gifta!

 Har inga bilder på barnrummet eller badrummet men det kommer. Barnrummet fungerar som bäst som förvarringsutrymme för alla kappsäckar innan vi hinner städa och packa upp. Känns som att nu har vi all tid i världen. Visst vill man snabbt få allt fixat och ordnat men samtidigt skönt att skapa en avslappnad atmosfär för hela familjen. Nu är vi hemma!

Nästan framme

Ja, idag flyttar vi eller har redan flyttat fast vi inte ännu är i huset. Vi gjorde så att medan jag var ett par timmar med barnen i lekparken och på kaffe, så förde F alla grejor till huset och träffade ägarna.

Bonus bild på Umi i sin nya lippis, som hölls på i en kvart, nytt rekord.

 Varför är vi inte i huset då? Ja, nå, eftersom barnen var helt slut efter att ha lekt i två timmar med en massa barn och vi inte har brottom från lägenheten så får de sova siesta innan vi äntligen far. Området vi flyttar till heter "Il kortin ta’ ghajn zejtuna", hehe, kommer aldrig att komma ihåg det eller lära mig uttala det. Fast jo, det gör man ju.

Xima är galet stressad och undrar nog vart fasen det nu igen bär av. Om hon bara visste vad som väntar henne! Hon kommer att ha the time of her life.

Det härliga var att ägarna var i huset när F var där och de hämtade in ett nytt kylskåp, det gamla gick precis sönder, och tog med flakbil bort en massa döda grenar, löv och annat skräp från trädgården. Är jätte otålig att äntligen får stiga in i vårt nya hem!

Flytten närmar sig

Vi var en sväng till huset idag och hälsade på den spanska familjen som bott där. De höll på att flytta ut och städa undan och eftersom de har en liten pojke så fanns det ett par grejor som de undrade om vi ville köpa och det ville vi. Två roliga barnrumsmattor, ett barnbord med stolar och ett cirkustält. Sånt kommer ju alltid till använding, speciellt mattorna eftersom golven är kalla och Ava är i öva-krypa fasen. På måndagen flyttar vi in! Känns super. Massa att fixa för att få det att kännas hemma för inredningen är så att säga inte riktigt i vår smak (gammalmodigt, spets, blommigt osv), hehe, men tack vare våra grejor som kommer (ser lovande ut att även de kommer må eller ti) så tror jag det blir riktigt bra. Husets ägare (ett äldre maltesiskt par) som är jätte trevliga lär dock vara ganska fästa i sina saker för de byggt den delen av huset själva så man får lite finkänsligt byta ut lampskärmar, ta ner spetsvolanger med mera. De lär dock vara jätte hjälpsamma ifall man behöver hjälp med något.

Spanjorerna har varit borta under vintern så trädgården är lite av en djungel så även massa att fixa där. Mina föräldrar kommer på besök om mindre än tre veckor så kanske de kan ge goda råd om trädgårdsskötsel. Det är inte min starka sida men lär mig gärna och ser fram emot att börja rensa, riva och fixa. Spanjorerna sa att olivträdet ger en massa goda oliver, att man kan förvara dem en månad eller så och sedan är de ready to eat. Vet inte riktigt hur man bör förvara dem men får googla lite. Plommon och fikon lär det också finnas i överflöd av. Tänk att ha oliver, fikon och plommon från egen trädgård. Lyx. Måst ta före och efter bilder av både trädgården och hemmet, så får jag visa sen!

Och ja, haha, har glömt berätta om grannen, Philippe, och hans katter. Philippe, en fransman, bor då i husets övre del (huset är i en backe) och han har några katter som lär vara som hans barn. Ägarna var lite oroade för katterna med tanke på Xima men vi övertalade dem att det nog säkert går bra. Xima är ju helt löjligt intresserad av katter så hon kommer ju att få hjärtattack av att ha katter så nära inpå. Stackars katter... Fick också höra att det finns fina kameleonter i trädgården. Undrar hur länge de kommer att stanna för Ximas stora hobby i Gabon var att jaga och fånga ödlor och sedan leka med dem tills de dog. Charmigt, yes! Jag hoppas kameleonterna fattar att hasa sig iväg före Xima nosar upp dem för de lär ju inte vara så snabba, eller?

Kommer månne grejorna?

Nästa veckas måndag eller tisdag flyttar vi in och grejorna som vi skickat från Finland borde, med betoning på borde, komma samtidigt. Vi har dock hamnat lite i en knepigt situation med flyttfirman vilket jag antar att är ganska vanligt. De vill ha betalt allt, innan vi har någon form av garanti att grejorna är på väg eller närmar sig Malta. När vi meddelade att vi betalar 20% nu och resten när vi har varorna, enligt vanlig princip, så meddelade de kallt att då lägger de våra grejor i förvar, nånstans, vilket vi dessutom får betala för. Say what? Det är ju alltså utpressning! Jävla skit firma! Vi förhandlade av och an under några dagar men de vägrar kallt. Nå, till sist var det bara att inse att vi inte har något val än att betala och nu bara hoppas att våra grejor kommer och inte säljs som bäst på någon marknad i Turkiet.

Flytta till Malta - Framme

Resan börja just sådär kaotiskt som de gör. Hunden som väger 32 kg med boxen har Lufthansa i misstag boka in i kabinen, vilket ju givetvis inte går, och de vägrar ändra detta innan man får en skriftlig OK från Air Malta, var hunden var bokad helt rätt. Fick ringa Air Malta, först Customer service, sen Cargo och sen igen Customer service. Air Malta fatta inget. De sa att på biljetten står det ju att hunden är OK, att vad är problemet men för Lufthansa dög detta inte. Great, dessutom var de helt omöjliga. Nå vi var ju i god tid på flygfältet men vi hade ju tänkt äta i lugn och ro och att Umi sku få leka av sig. Nå det blev ju sen bara pannkaka trots att vi till sist fick hunden med på flyget (dock vägra Lufthansa checka in den hela vägen utan vi fick ta ut den i Frankfurt och köa med alla andra resenärer för att checka in den igen). Umi gick på övervarv när vi till sist gick genom security checken. Hade en smörgås med åt honom som han nog åt några små bitar av men han hade ju fått vänta i vagnen under hela denna hund kaos så han var astrött, hade spring i benen, var hungrig och dessutom var det genast tid att gå in på flyget. Hur sluta detta? Ja med en c.30min raseriutbrott av den värsta sorten vid gaten var alla stod och väntade på att få gå in. Till och med de som hade medlidande blick till en början såg rätt trötta ut på slutet. Det kan jag förstå. Själva var vi helt svettiga. Han sparka, slog, skrek, grät, vråla, kasta sig på marken osv. Hjälpte inte att bära, tala lugnt, föra bort, lura med annan aktivitet, ja allt. Till sist lyckades jag efter hundra slag i ansiktet (hans slag mot mig alltså) få honom i låsgrepp i famnen var han somna av rena uttmattningen just när vi gick in i flyget. Alla såg lättade ut. Svetten rann längs med ryggen. Han vakna nog 10 minuter senare men var hela flyget på strålande humör. Avas första flygresa gick ocså super. Hon lekte lite, åt lite och sov resten.

I Frankfurt gick det då inte riktigt som planerat på grund av Xima. Måst först förklara att man alltid måst själv ta ut hunden från första flyget och sedan checka den in på nästa (när det handlar om hundar som inte ryms in i kabinen). Tycker detta är super för då har man ju koll på hunden, att den mår bra, att den får vatten, att den kommer ut och sträcka på benen osv. Men i Frankfurt finns en animal lounge och har hunden mer än ett par timmars transit så går den automatiskt dit. Först tyckte vi inte om iden men insåg ju att nog är det ju lättare egentligen eftersom vi har 4,5 t och då kan vi vara i lekrum osv. Nå på grund av Lufthansas misstag så måste vi ju vara på "utsidan" med Xima, för hon sku ju checkas in i igen och detta var endast möjligt at göra när check-innen öppna dvs 2 t innan, så ja vi hade ju en del timmar att döda. MEN det gick himla bra. Umi sprang och sprang. Xima traska runt och var cool. Ava åt och sov. Igen sku vi äta innan flyget men security checken tog en evighet. Alla, också Umi, sku stå med armarna i vädret och kollas. Skorna bort och genom maskinen. Allt i väskorna ut. Alla sladdar inspekteras, babymat kollas. Det var lite som om de väntade på något dåd för en liknande koll har jag aldrig vara med om innan. Hur som haver så blev ätande lite av ett fiasko för boardingen börja. Argh. Men trots detta gick det smidigt. Ava åt och sov. Umi hade kul och somna sedan och sov som en sten ända tills nästa morgon. Ja faktiskt, han flyttas från flyget till vagnen, var en längre tid på flygfältet i Malta, både ute och inne, flyttades till en bilstol, kördes till norra delen av ön, bars upp för trappor, kläddes av och pyjamas på och i sängs. Genom allt detta sov han som en sten.

Vid halv 2 (halv 3 finsk tid) strupade vi andra i sängs. Halv 8 vakna Ava så där började den nya vardagen på Malta. Härligt att märka att på grund av att vintern varit exceptionellt varm så är det inte lika kallt inne som det var förra året i april, när vi höll på att frysa ihjäl. Visst är golvet svinkallt, men har stundvis till och med varit i t-shirt, hehe. Ute är det härligt! Inga jackor behövs och solen har skinit hela dagen. Barnen har sovit i flera omgångar och ätit ikapp gårdagens missade måltider. Har en liten regel som lyder att man på resor får äta nutella. Klarar inte av att ha det hemma sådär till vardags för vips är burken tom och tycker nog egentligen mest om ostsmörgåsar men känns alltid sådär semester lyxigt när man får nutella och visst är det ju gott.

Efter morgonmålet gick vi till lekparken i Mellieha som har utmärkt utsikt och café. Lysande konsept! Turvis satt vi med en sovande Ava och en god kopp kaffe medan Umi sprang runt och testa allt.

           

De kommande dagarna ska vi ta uti med fixande av bostad osv. Tar alltid lite tid att återhämta sig från resan och hitta nya rutiner och system. Min morgonpromenad med hunden var som exempel inte så lyckad eftersom hon inte vill kissa på asfalt och jag gick åt ett håll vart jag trodde det fanns ett grönområde men det visa sig att det inte fanns så vi gick och gick och hon vägra kissa. Stön. Nå sist lyckades det ändå men man lär sig dag för dag! Allt är ju nytt, inte bara stället utan också matvaror och sånt vardagligt. Älskar känslan när man inte fattar något och hur man sedan sakta med säkert lyckas med de små sakerna. En dag märker man att man känner sig hemma i den lokala matbutiken, folk nickar bekant åt en, man går vant på bekanta gator, inte som idag när hunden och jag traska runt och jag inte hade en jäkla aning var jag var. Har ju dock gott lokalsinne så hittar alltid på något vänster tillbaka men ändå. Nu börjar vår vardag på Malta!

Flytta till Malta - part II done

Helt för sluta för att skriva något mer än att Yes, idag har vi flyttat ut. Återstår endast sista städning imorgon som borde ta max 2 timmar. Enormt tusen tack till alla som hjälpt bära, fixa, eller ta hand om barnen! Barnen somna båda inom 5 minuter helt slut och nu hoppas jag att vi alla får sova gott i natt.

Sista middagen i vårt hem

Ava fick lunch mitt i flyttande. Umi var hela dagen med mina föräldrar men Ava fick hänga med mig och bra gick det!

Tomt!

I vårt aparthotel, helt super fint med precis allt man behöver. Här är vi 2 nätter

Flytta till Malta - part I done!

Igår for grejorna så nu kan man pusta ut lite. Dessutom mycket lättare att se det som är kvar, vad som ska i kappsäckarna och vad som ska lämnas i Finland. Umi sover oroligt, reagerar kanske på flytten. På dagarna är han som vanligt men på nätterna är han vaken, orolig och vill ha sällskap. Vi hade sovit asdåligt natten till igår och var helt dimmiga i huvudet hela dagen. Mina föräldrar tog ut barnen under tiden vi packa den stora lådan. Eftersom vi bor i höghus så måste lådan packas nere eftersom den inte ryms genom en vanlig dörr och väger dessutom hundratals (?) kilo. Packande av lådan sku ha varit mycket svårt med barnen eftersom vi båda behövdes. Jag fick till sist sitta på lådan för att få locket platt, hehe. Hur som haver så fick vi allt packat, barnen hade haft super roligt och vi tänker på hur vi fixat det utan hjälp.

En del av lådorna

Idag bjöd mina föräldrar oss på lunch på Mama Rosa. Det var F's födelsedagspresent. Jätte gott och barnen betedde sig så vi kunde lämna restaurangen med hedern i behåll. Gjorde gott att komma ut en sväng mitt i packande. Som bonus duscha vi alla, F raka sig, jag klippte Umis hår och Ava fick på sig festkläder. Nu låter det som vi är riktiga grottmänniskor men så har vi faktiskt lite känt oss på sistone. Kolla håret!

Det vi haft

Ligger och väntar på att familjen ska vakna. Små grymt hörs mellan snarkningarna. Som vanligt kommer jag fram till en massa på småtimmarna eller tidigt på morgonen. All fokus har legat på det praktiska och vad som väntar på oss väl framme så väldigt lite har jag hunnit tänka på hur vi haft det här. Lite på två år har vi bott i Finland i en lägenhet vi trivts i väldigt bra, i samma hus som min syster. Detta har lett till massvis av spontana kaffestunder! Två barn har vi fått! Ja, det är ju givetvis det största med vår Finland tid. Nya vänner, riktigt goda sådana, har jag fått! Sedan -95 (vågar jag tippa) är det första gången min syster, min bror, mina föräldrar och jag bor i samma land. Alltid har det varit minst en, oftast fler, på språng. Och visst har vi umgåtts o fint har det varit. Lite nostalgisk blir man ju givetvis men det hör ju också till. Vad är bättre än det egentligen, då vet man att man haft det bra när man går vidare. Och ja, bo i Finland också, det var ju en tid sedan för mig och nytt för F. Summa sumarium har vi haft det bra och med glädje och goda minnen flyttar vi vidare. Nu börjar Ava vakna.

Flyttirritation

Har vi sån? Oh yes, visst finns den här mellan varven. Förvånandsvärt bra tycker jag allt gått men ibland bubblar det nog över, och ganska ordentligt. Man känner ju sig som årets förälder när irritationen går över barnen. Ush nej, inte kul. Min mamma råkade ringa just vid ett sådant tillfälle idag på förmiddagen och fatta snabbt galoppet så de, mina föräldrar, kom efter båda barnen och tog ut dem till lekparken en timme, eller var det till och med två. Guld värt, alltså! Efter några ordväxlingar fick vi himla mycket gjort. Sjukt vad effektiv man blir när barnen är annanstans. Det var så win win, vi fick det mesta gjort, barnen fick vara ute, dessutom med mommo & affa, och mina föräldrar tyckte hoppeligen det var kul att henga med de små banditerna.

F och jag har dock blivit bättre i samband med flytten att säga till varandra om sådant som är irriterande utan att bli sura, sådär påriktigt, och långsinta. Man hinner ju inte med sånt och dessutom handlar det enkom om smått tjabbel. Är så nöjd att vi nu är inne på de sista dagarna av fixande och flyttande. Det är liksom nu det händer. Ah, och snart är det över. Sen får man ta itu med upppackande efter ett par veckor på Malta. Det känns ju dock kul att försöka finna en plats för alla grejor, i vårt nya hem, som vi inte ännu känner till. Spännande! Finns även en piku liten chans att vi fått tag i ett litet hus med trädgård. Vågar egentligen inte ens viska om denna sak för önskar himla mycket att det blir av.

Hälsosamma gröna smoothies

Ja, såna ska vi dricka - sen på Malta. Ja, där ska vi få fräknar på näsan, jogga längs med stranden, äta hälsosamt, dricka en massa gröna smoothies, vara sommar fit och allt det där som man alltid gör SEN. Nu är jag på riktigt lite intresserad av gröna smoothies för måst medge att jag är so last season att jag aldrig ens druckit en. Nej, inte ens prövat. Har absolut inget emot gröna smoothies utan det har bara inte blivit av. Men är det faktiskt så att man sen joggar med lätta steg längs med strandpromenaden och bara äter grönt? Ja, knappast, så där som vanligt. Men tanken att SEN känns bra när man klämmer i sig smörgås efter smörgås. Måst medge att flytten och säljande av bilen faktiskt tärt lite. Ligger vaken på natten och grubblar och när dagarna är så pass aktiva så blir man onekligen lite trött. Igen en förklaring varför smörgås och choklad smakar lite extra gott dessa dagar men tar herrajestas ingen stress över det, finns nog annat att stressa över. Om snabba kolhydrater hjälper mig igenom denna flytt så bring it on!

Alltså kolla håret!

När umi ser en hårsnodd så pekar han på sitt huvud och säger där! Han vill gärna ha olika frisyrer. Och med detta hår kan man minsann laga frisyrer!

Och kolla på dom här aporna! Haha. Vi har så kul ihop, vilket är en himla skön kontrast till flyttstress, planering, packande och vakande på nätterna pga att huvudet går på övervarv. Snart är det ett minne blott.

                   

Testing testing - ryms det?

Vi skickar 16 pafflådor och en mega låda, som åker iväg nästa veckas onsdag. Eftersom vi hela tiden går runt och säger "det kan vi lägga i stora lådan" så beslöt vi att helt enkelt pröva. Fick skruva isär spjällsängen, matstolarna, ta ner tavlorna, damma av hundens säng osv och YES det ryms. Insåg att vi dessutom kommer att ha plats med bonus grejer, dvs sånt som vi inte egentligen alls hade tänkt ta med oss, så som några mattor och sånt. Eftersom golven oftast är i sten eller kakel så behövs definitivt mattor och i en färdigt möblerad lägenhet faller de inte garanterat en i smaken, så att kunna ta med några mattor är ju perfekt.

Som ni ser finns det massa grejor överallt. Men så är det ju lätt, kan inte packa bort alla leksaker för tidigt och möblerna står ju var de är tills de blir utburna. Lådor finns nog också men dom står alla på rad i Umis rum och nej de är inte bara mina grejor, det bara råkar sig att mina lådor står längst ut.

Flytten närmar sig på riktigt

Om två veckor har vi redan flyttat ut och bor de två sista nätterna på hotell. Kunde visserligen ha klämt in oss hos familjen men känns bättre så här för alla. Min pappa återhämtar sig från en större operation så känns inte som den bästa tajmningen. Vi hitta ett aparthotel för 70e/natt så känns verkligen överkomligt. Barnen kan skrika gott de vill och hunden håra utan att man känner att barnen borde vara tystare och hunden håra mindre. We are who we are! Mina föräldrar ha lovat hjälpa med barnen under flyttdagarna och det är ju en enorm hjälp. Nästan omöjligt att flytta utan hjälp. Går ju inte att bära samtidigt som man kollar efter en 7 mån och en 1 år 11 mån.

Vi har gjort ganska mycket inför flytten men tycker att det inte riktigt syns. Samma dag som flytten sker så kommer de från en välgörenhet och för bort en stor del av våra möbler. Så in i det sista kommer alla stora grejor att finnas kvar. Visst är Umis rum fullt av lådor men mer än så syns det inte riktigt att vi faktiskt flyttar om 2 veckor. Man får ju lätt lite panik trots att jag egentligen känner mig kolugn och vet att vi fixar det, som vanligt. Den stora stressfaktorn är bilen. Måst ju få fanskapet sålt. Det är en fantastiskt bra bil så borde ju gå lätt att sälja men so far inga deal breakers.

Som bäst är det runt +17C och sol varje dag på Malta så känns ju rätt skönt. Härligt att slippa lager på lager med millioner kläder. Försöker dock förtränga att man istället fryser som en hund inne. Hehe. Visst är det ju himla spännande att hoppa in i ett nytt äventyr, in i det okända. Vi känner ju ingen där förutom honom som F kommer att jobba för, och har endast besökt ön kort en gång. Så herregud ja, visst är det ju super spännande. Har dock en jätte bra magkänsla över det hela. Det fina är också att vi, F och jag, har ett så starkt förhållande att vi litar fullständigt på varandra och alla dessa äventyr vi kastar oss in i gör oss enkom starkare. Vi, barnen och Xima är ett team. Allas välmående tas i beaktande och det viktigaste är att vi är tillsammans.

Förbereda oss på varmt och kallt

Inför flytten har jag börjat packa ner kläder. Lätt att packa ner sommarkläder och sånt som man inte behöver genast men det intressanta är ju att det för tillfället är typ +17C ute på dagarna, +10C på kvällarna men sedan svinkallt inne. När vi var där i april förra året fick man gå ut och värma sig! Inne hade jag yllesockor, tjock tröja, drack non-stop té och frös som en hund. Ut satt vi i t-skjorta på terasser och njöt av solen. Folk låg till och med på stranden och sola sig. Så sånt får man ta i beaktande när man packar. Varma fleece kläder för innebruk och ganska tunna vindtäta kläder ute. Tycker dock att jag har ganska bra koll! Om två veckor åker lådorna iväg så då ska det vara klart.

När nomaden packar sitt pick och pack

För det första ah, va skönt. Klockan är 07 och jag har tagit ett avslappnade morgonbad och nu sitter jag och njuter av fullständig tystnad förutom kaffekokaren som puttrar och fräser. Resten av familjen sover. När jag låg i badet funderade jag på varför vi tar så mycket saker med oss denna gång. Vi skickar alltså 16 pafflådor + en mega stod låda och sen har vi ju allt bagage. Denna gång känns det viktigt trots att det bara är saker.

Jag har ju flyttat en massa, bott (först som barn, sedan med studier eller jobb) i 10 länder så man har ju vanan inne, men oftast har jag flyttat med endast en eller två kappsäckar. Undantaget skedde januari 2009. När jag träffade F 2008 hade jag precis kommit till Finland från Benin och inlett ett nytt jobb. Vi spenderat 6 månader i Finland men sedan beslöt vi oss att flytta till Paris, var han egentligen bodde. Då fick jag låna en paketbil och tog med mig allt jag ägde. Allt tydde på att göra så. Mitt tillfälliga boende tog slut, min projektforskar plats tog slut på grund av indragen finansiering på grund av ekonomiska krisen 2008 och ja, dessutom var jag ju rätt kär. Förutom denna gång och då när jag var barn, när vi också flyttade runt, så har jag levt kappsäcks liv. Mellan 2011-2014 bodde vi 8 månader i tält (i Syd Afrika och Mozambique) och sedan i färdigt möblerade lägenheter (i Gabon och Mauritanien). Det var inte ett problem alls trots att lägenheterna lätt är lite kala och opersonliga. Jag vågar påstå att min stora styrka är att jag har lätt att anpassa mig till nya situationer och platser och även med det man har. Bor man simpelt eller i lyx, så gör man det bästa av det och tycker genuin att det är riktigt bra.

När vi besökte Malta i april förra året konstaterade vi att möbler och sånt är ganska dyra, vilket det ofta är på öar. Vi funderar i ett skede att skicka iväg hela vårt hem, men på grund av att det var dyrt (vi snackar flera tusen euro) och att så gott som allt boende är färdigt möblerat så är det ingen ide. Då beslöt vi oss att skicka en del grejor, sånt som gör ett hem personligt. Bekanta leksaker åt barnen, några tavlor, fotoramar, en vaxbordduk från Marimekko som vi fått i julklapp av mina föräldrar, täcken och påslakan (blir tokig att sova med filt och lakan), våra favorit Mumin koppar, Umis stokke stol och förståss kläder osv. Vi insåg att varför spara, i ett förråd i Finland, sånt som vi verkligen kommer att behöva där, och som kostar att köpa. Så i och med att den stora låda är jätte stor så ryms även spjällsängen, Avas matstol, hundens madrass, printern (onekligen smidigt att ha hemma) och lite köksgrejor (såsom osthyvel och teflon stekpannor som är dyra där).

Vi sku givetvis klara oss utan detta. Leksaker går att köpa, spjällsäng går att köpa, barnstolar likaså och kläder. Men why oh why när man en gång har allt? Vi behöver ju trots allt en spjällsäng och 2 barnmatstolar osv. Blir nästan lika dyrt att köpa allt som att skicka och den stora skillnadne är att jag tror att vi med alla dessa grejor snabbt kan få ett färdigt möblerat hem att på riktigt kännas som ett hem, inte endast något temporärt. Vi flyttar ju på obestämd tid men har i tankarna 2-3 år varefter vi får se. Och om vi av någon orsak besluter oss att dra vidare tidigare så tänker vi så att ifall vi lykats skicka allt dit så lyckas vi också skicka därifrån.

Vår flytt innebör dock att vi kommer att ha en hel del saker på Malta, en del grejor i ett förvar i Finland och dessutom har jag mycket ännu i Paris (dvs alla mina hundratals böcker, min cyckel, några låda med gamla minnen, alla fotoalbum, mina älskade fötölj - den första möbeln jag köpt på en kirppis som min mamma och jag lyckades klämma in i hissen men fick inte ut den). En dag önskar F och jag att vi kunde ha ett "riktigt hem" vart vi sku skicka alla våra grejor, så att vi inte sku ha dem utspridda i tre länder. Han har dessutom också en del grejor på Irland.

Checklistorna blir allt längre

I samband med flytten till Malta då. Inget är ännu packat för inte kan man börja för tidigt heller men en del myndigheter har jag kontaktat och en del pappersarbete är gjort. Bilen är uppe för försäljning och vi har bestämt oss vilket företag vi ska använda för de grejor vi skickar. Härlig känsla när man får checka för sånt som är gjort. Temporärt boende (2 veckor) i Mellieha är bokat likaså en hyresbil för den första månaden. Slowly Slowly får man saker och ting gjort. Dagarna går bara så sjukt snabbt och när det nu igen varit så himla kallt så har Umi fått vara hemma från parken så han och Ava håller en ganska underhållen.

Om mindre än en och en halv månad så är vi här! Bilderna från april 2015. Herregud va mycket vi har att göra innan vi är där, inte bara packa, lämna lägenheten, ja allt vad en flytt innebär, utan också resa, men tänk så mycket vi har att se fram emot. Ser också redan fram emot alla besök, haha.

Mellieha, var vi planerar bo, ja eller nånstans där bakom i det gröna (ideal vore en liten trädgård till Xima)

Ska Umi på dagis på Malta?

Om jag uppfattat rätt så börjar de flesta dagisar (kindergarten) vid 3 års åldern. Visst har jag också hittat nurserys för yngre barn men inte alls nära var vi tänkt oss att vi kommer att bo. Många familjer har någon form av barnflicka/nanny för de yngsta. Eftersom jag gärna stannar hemma tills Ava är 1 år så behöver vi inte och har inte heller råd med det. Umi är ju dock ganska aktiv så det här med parken var han nu går från kl.09-11.30 på vardagarna har varit så super lyckat. Han får leka av sig, umgås med andra barn, vara ute och man själv hinner dricka kaffe och läsa tidingen eller alternativt bära på Ava och städa.

Under hösten hann jag redan tänka, stöön, hur ska jag göra ensam med båda barnen om vi inte hittar någon aktivitet, ett par timmar per dag, åt honom. Ett program per dag räckte liksom inte. Trots att han varit 2,5 timme ute på morgonen så klättrade han väggar om man bara stannande hemma på eftermiddagen, trots att man aktivt lekte med honom. Kändes som att jag inte kommer att räcka till. Att hur kommer jag att kunna erbjuda tillräckligt med aktivitet åt honom samtidigt som jag även kommer att ha Avas behov att ta i beaktande.

Nu har jag dock lite ändrat åsikt i denna fråga. Tycker Umi varit så möjlig på sistone. Visst blir han ibland rabiat, gnällig, irriterande, irriterad och allt det där men ändå så känns det som att underhålla honom hela dagen inte är lika krävade på något sätt. Ännu är ju både F och jag hemma och detta kommer ju att ändras och påverka ens ork, men nuförtiden går det bra att stanna inne med Umi en eftermiddag utan att det blir något drama. Destu äldre Ava blir så destu mer sällskap får de ju även av varandra. Jag tror det kommer att gå riktigt bra med dem båda hemma så länge vi hittar några andra barnfamiljer att umgås med, parker att leka i och stränder att springa på. Vi hoppas fortfarande hitta något kul åt honom några dagar i veckan några timmar åt gången men det känns inte lika hopplöst mera. I can do it!

Det nya året

2015 var riktigt bra på alla sätt och vis. Året Ava föddes! 2015 präglades av samvaro, en längre resa till Frankrike och Malta, graviditet, att Umi inte ännu fattat att vi äter glass varenda kväll efter att han gått och sova, långsommar på lande, närheten till familj, Avas ankomst, Lappland road trip, Umis parken och helt enkelt finna oss i att vi nu är 5. Finns ju massor man kunde säga om 2015 men nu tänker jag blicka framåt. Det största är givetvis vår flytt till Malta. Mycket kommer att handla om att förbereda oss inför flytten samtidigt som vardagen snurrar på. Mindre än två månder har vi kvar. Spännande spännande! Kunde göra en kilometer lång lista på saker vi kommer att sakna härifrån men trots detta ser vi så himla mycket framemot att fara. Ett som är säkert är att vår vardag kommer att vara helt olik från vår vardag idag. Jag välkomnar alla utmaningar! Med dessa ord måst jag bjuda på några foton från de senaste dagarna.

Flytta till Malta - med hund

Det finns ett enormt utbud av lägenheter på Malta. Det är bara att välja i vilken stad man vill bo, hur många sovrum man vill ha, hur mycket man vill betala och alla är dessutom möblerade. Men, ja det finns alltid ett men, många vill inte ha husdjur. Tyvärr finns det oansvarliga ägare och därav har hundar fått dåligt rykte. Många av lägenheterna är moderna med nya möbler så kan ju förstå att de inte vill ha hund, ifall de tror att hunden tuggar sönder soffan. Så vi blir lite begränsade av Xima i vårt sökande av boende men som tur finns det alltid google som kan hjälpa. Har hittar många tips om hur man kan gå tillväga. Som exempel gick jag med i en grupp på FB som heter "Pet Friendly accomodations in Malta - Long let apartements and rooms" och sidan uppdateras konstant. I många fall tilläggs en klausul till hyreskontraktet var man binder sig till att betala/köpa nytt sånt som hudsdjuret har förstört. Det rekommenderas också att kontakta ägarna direkt istället att gå via en förmedlare, vilket man tydligen gör i vanliga fall.

Om vi lyckats fixa Ximas papper för att få henne in i Europa från Afrika så månne vi inte ska lyckas hitta ett friendly boende på Malta! Hehe. Vi planerar hyra något för c 2 veckor och sedan får vi springa runt och kolla väl på plats. Omöjligt att ta "long let" på 6-12 mån utan att ha sett lägenheten. Eller omöjligt är det ju inte men ser gärna att det passar våra behov med barn och hund. Innan dem så har vi alltid varit ganska easy to please.