Dröm vs vaken

Knäppgöken (alltså jag) har haft så jäkla verkliga drömmar sedan Umi föddes. Så att jag vaknar och kan inte urskilja mellan dröm och vakentillstånd och det handlar alltid om att jag söker Umi eller något liknande. Det leder till att jag i yrvaket tillstånd går runt i lägenheten och söker honom under bordet eller i skåpet (!) eller torkar "dynan runt munnen" för jag tror det är Umi som dreglat. Har skrivit om det tidigare här och här. Nu har jag inte haft sådana drömmar på några månader faktiskt förrän i natt. Vaknade och undrade var han var för jag "visste" ju att han hämtas till vår säng, vilket aldrig sker för han kan inte somna om med oss, så han sover alltid i egen säng, sedan typ 6 mån gammal. Hur som helst så visste jag då att han var där men var försvunnen så istället för att direkt gå till hans rum och kolla sängen så börja jag söka runt i lägenheten, ja under bordet, bakom soffan, ja ni förstår inte speciellt logiskt. Nå det visade sig ju att han sov lungt i egen säng. En stund senare vaknade jag av att han spyr ner hela bokhyllan, vilket också är mycket osannolikt eftersom bokhyllan inte finns i hans rum, men i mitt sinnestillstånd var han ännu på fri fot så nu drog jag en ny runda runt hemmet och sökte honom. Underligt nog var bokhyllan varken nerspydd eller Umi på fri fot. Goda nyheter är att han sov hela natten utan en enda väckning.

Knäppgöken

Sömnlösa nätter och underliga drömmar

Mina verkliga drömmar fortsätter. Söker fortfarande Umi under täcket (dock inte mera i klädskåpet) eller torkar dynan "om munnen" eftersom jag tror den är Umi.. Ja och kan dessutom påpeka att vi samsover typ aldrig så det är mycket osannlikt att han sku finnas där i sängen. Samsovning funkkar helt enket inte mera, nog när han var mini. Iband när han har svårt att somna om, mitt i natten, brukar jag pröva lägga honom i vår säng men han tycker det är kul och börjar typ skratta och leka. Funkkar inte alls. Han får alltid komma i sängen en stund när han vaknat så gosar vi oss innan vi stiger upp. Dessutom leker vi i den ibland under dagen så han förknippar tydligen vår säng med gos och lek, inte att sova. Jag sover mycket bättre också utan honom brevid för han både rör på sig och babblar i sömnen. Så att sova isär funkkar bättre för alla, men varför tror då mitt sömniga huvud att han är där? Ibland är jag helt 100% säker att han är där, jag veeeet ju att jag hämtade honom. Men nej, det har jag nog inte gjort. F brukar som oftast i något skede kommentera mitt sökande eller ompysslande av dynan och så väcks jag liksom till och muttrar något bittert innan jag somnar om. Det här sker alltså de flesta nätter, inte ibland, utan nästan varje natt. Umi sover ibland (hänt typ 2 gånger hittills) hela natten igenom, ibland helt tvärtom, men de nätter han sovit så har jag ändå måsta i ett sömnigt tillstånd smyga och kolla att han verkligen är där. Det går så på rutin att jag knappt märker att jag gör det. Går också via kylskåpet och brukar dricka vatten direkt ur karaffen, och senast då vaknar jag till när det iskalla vattnet sällan träffan ändast strupen.

Verkliga drömmar

Ni vet känslan när man vaknar och man inte vet om det som man "hänt" egentligen hänt eller om det var något man drömt. Man känner sig ganska yr och fundersam. I samband med Umi har mina drömmar känts verkligen verkliga. Jag hade inte många starka drömmar under graviditeten, som många har, men speciellt en kommer jag ihåg. Umi föddes platt som ett papper. Tänkte det var behändigt att man kan rulla ihop honom och stoppa honom i fickan, typ. Men påväg hem från sjukhuset så var han redan som en tonåring, i mini format. Vi drack kaffe tillsammans och diskutera tidningen. Tyckte att det gick lite väl snabbt men det kändes ok.

Sedan han kom till världen har jag ofta vaknat och sökt honom. Man känner sig ganska knäpp när man sitter där, halvvaken, och söker barnet under dynan och överallt i sängen. F brukar vakna och fråga vad jag håller på med och jag frågar alltid samma sak "where did you put him?". Sedan när man vaknar till, känner man sig lagom snopen. Som bäst har jag sökt honom i klädskåpet. Igår vaknade jag till att jag satt och torkade dynan men en t-shirt som jag tydligen hittat brevid sängen. Jag trodde han var där och hade spytt, men nej, han låg nog i sin säng. I natt vaknade jag helt kallsvettig och var övertygad att jag glömt honom på golvet nånstans, så jag gick runt och letande efter honom. Tillslut kom jag dock fram till att han kanske ligger i sin säng och jo visst, där låg han och sov. Det var bara att snopet krypa ner i sängen. Hade dock svårt att varva ner och somna.