Barnkalas på Malta firas med pompa och ståt. Det är ingen frågan om att bjuda hem några kompisar på saft och kaka utan lokal hyrs på diverse lekland eller i hotell, det finns hoppslott, entertainers, varmmat för alla (inklusive föräldrarna), kakor, goodie bags och what not. Nu snackar vi kalas för 4 åringar.
Haft chansen att nu delta i 4 Maltesiska kalas, senast idag. Umi var en av de få bjudna från klassen, resten var den stora tjocka släkten. Vi var de ända utlänningarna. På de andra kalasen har hela klassen varit bjuden, dvs 20 barn med föräldrar. Tycker det är så guld värt att få ta del i dessa evenemang. Snacka om kulturskillnader. Dessutom roligt för mig att tala med föräldrarna för idag kände jag verkligen ingen från förrut. Alla berätta hur omtyckt Umi är i klassen. Faktiskt roligt att höra. Läraren säger alltid att han är duktig på att ta hand om sina vänner. Härlig egenskap som jag hoppas håller livet ut.
Umi har varit jätte blyg/osocial på kalasen men idag hade han eld i rumppan och lekte med alla. Han åt dessutom en hel stor pizza vilket imponerade stort på alla eftersom de andra barnen åt en slice. Haha. Ava som också fick delta idag (eftersom F är bortrest) var inte mycket sämre. Hon åt en enorm portion franskisar och nuggets, följt av kaka och kex. Haha. Inga fel på aptiten minsann.
Imorgon skall vi på italienskt kalas i ett stall. Härligt med vänner och program.
Visar inlägg med etikett Fest. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fest. Visa alla inlägg
lördag 24 februari 2018
lördag 29 juli 2017
Bröllop à la Bollywood
Jag kom igår på morgonen till Finland för att vara med på min goda väns bröllop. Brudgummen är indisk och bröllopet hölls på en indisk restaurang i stan. Så roligt! Härlig stämning, inga regler, god mat, inga tal, indisk dansuppvisning och en massa goda vänner.
Det roliga var också att eftersom festen hölls i stan så kunde vi lätt gå vidare. Är så glad att jag kom. På söndag kväll åker jag hem och på torsdagen flyger vi hela familjen inklusive Xima tillbaka till Finland. All ser så fram emot det!
Det roliga var också att eftersom festen hölls i stan så kunde vi lätt gå vidare. Är så glad att jag kom. På söndag kväll åker jag hem och på torsdagen flyger vi hela familjen inklusive Xima tillbaka till Finland. All ser så fram emot det!
lördag 22 juli 2017
Mellieha Village Festa
Staden Mellieha firar detta veckoslut i dagarna tre, som de flesta städer runt om på Malta under sommaren. Därför hörs och ses fyrverkeri stup i kvarten. Festerna hålls från kl 20 framåt. Vi tänkte att vi går idag men efter att vi grillat blev jag lite slö och var redo att backa ur, men F sade äsch, kom nu, nu går vi, och yes, det var ju bra. Det var såklart ganska lungt ännu nio tiden men ändå en hel del folk i farten med dansuppvisning och konsert. Barnen var mycket fascinerade av bandet. Lite blyga i början men sen braka det loss och de dansa som galningar, precis som alla andra barn.


fredag 2 juni 2017
Huset fullt med ingenjörer
Har bjudit in hela jobbteamet på grillparty imorgon. Vi blir 17 stycken. Vi har helt enkelt för cool trädgård för att låta bli. Dessutom är det så mycket lättare med barnen att vara här än att ta med dem på fin jobbmiddag trots att det gick sjukt smidigt senast. Nu är det så att ingen annan har barn, eller jo men inte här på Malta, så med tanke på att Umi och Ava är de enda barnen så är det lättast hemma var de får härja fritt och allt är barn-proof. Man hinner själv tala med folk och eftersom allt är rätt väl planerat så är vi inte överhuvudtaget stressade. Tack vare att vi även haft flere större grillfester så har vi lärt oss vad som fungerar och vad som kanske är bäst att undvika.
Kollegorna är peppade! Minibussar plockar upp dem kl.14 i Marsascala och sen bär det av norrut. Vi är redo!
Kollegorna är peppade! Minibussar plockar upp dem kl.14 i Marsascala och sen bär det av norrut. Vi är redo!
måndag 25 juli 2016
Hur gick festen?
Dagen börja med att FYRA barnfamiljer annulera. Nice. Det droppa lite på humöret kan man lätt konstatera. Kändes slött när man fixar och ordnar fast jo, alltid bättre att sjuka vuxna och barn stannar hemma men ändå tråkigt. Men det goda var att det blev så himla bra!
Vi var allt som allt 16 vuxna och 9 barn och insåg att vi nog hade gjort en överkill med att bjuda 18st barn för detta var just lämpligt. Det blev precis så som jag tänkt mig och hoppades att det skulle bli, dvs rento! Alla var avslappnade, alla glada, barnen lekte ganska självständigt inne och ute, det var folk från alla världens hörn och maten blev god. Que bueno!
Ava då, trivdes hon, det var ju ändå hennes fest? Nå, hon sov bara en timmes tupplur innan så hon var faktiskt lite trött och famnig men nog var hon också nöjd däremellan. Det lustiga var att när jag vinkade av den sista barnfamiljen och gick in efter ngt och lämna Ava på golvet så kröp hon upp i soffan med en bok och verkade så rofull så jag lät henne mysa där en stund innan jag tog födelsedagspresenten hon fick av oss, ett activity house, och gick ut. Hon satt i en och en halv timme (!) helt koncentrerat och lekte med huset och fyllde det med sand. Umi likaså. Det var ju urskönt. Barnen varva ner och vi med. Jag hann gå ut och promenera med hunden, tala med folk, dricka ett glas vin och bara njuta av den sköna atmosfären. De sista gästerna gick vid nio och de hjälpte alla med att bära in allt så det var ju super.
Var riktigt glad i kroppen efter dagen. Skönt mör. Bilder då? Hehe, glömde faktist att ta på maten, förberedelserna, Ava, och under själva festen men vid kl.20 efter min hundpromenad tog jag tillfället i akt och snappade den enda bilden från festen. Man kan urskilja hur alla sitter på stenblocken som vi fixat. Det var ju super praktiskt.
Hann dock ta lite bilder från förmiddagen. Ava fick en babygunga. Trots att barnen ser så allvarliga ut hade de jätte roligt.


Ava med en docka hon fick av min mormor, så fin! Och en bild från födelsedagsbarnet kvällen innan. Nu har vi en ettåring och en tvååring i huset. Full fart med andra ord!
Vi var allt som allt 16 vuxna och 9 barn och insåg att vi nog hade gjort en överkill med att bjuda 18st barn för detta var just lämpligt. Det blev precis så som jag tänkt mig och hoppades att det skulle bli, dvs rento! Alla var avslappnade, alla glada, barnen lekte ganska självständigt inne och ute, det var folk från alla världens hörn och maten blev god. Que bueno!
Ava då, trivdes hon, det var ju ändå hennes fest? Nå, hon sov bara en timmes tupplur innan så hon var faktiskt lite trött och famnig men nog var hon också nöjd däremellan. Det lustiga var att när jag vinkade av den sista barnfamiljen och gick in efter ngt och lämna Ava på golvet så kröp hon upp i soffan med en bok och verkade så rofull så jag lät henne mysa där en stund innan jag tog födelsedagspresenten hon fick av oss, ett activity house, och gick ut. Hon satt i en och en halv timme (!) helt koncentrerat och lekte med huset och fyllde det med sand. Umi likaså. Det var ju urskönt. Barnen varva ner och vi med. Jag hann gå ut och promenera med hunden, tala med folk, dricka ett glas vin och bara njuta av den sköna atmosfären. De sista gästerna gick vid nio och de hjälpte alla med att bära in allt så det var ju super.
Var riktigt glad i kroppen efter dagen. Skönt mör. Bilder då? Hehe, glömde faktist att ta på maten, förberedelserna, Ava, och under själva festen men vid kl.20 efter min hundpromenad tog jag tillfället i akt och snappade den enda bilden från festen. Man kan urskilja hur alla sitter på stenblocken som vi fixat. Det var ju super praktiskt.
Hann dock ta lite bilder från förmiddagen. Ava fick en babygunga. Trots att barnen ser så allvarliga ut hade de jätte roligt.

![]() |
| Activity house som båda tyckte om. |

Ava med en docka hon fick av min mormor, så fin! Och en bild från födelsedagsbarnet kvällen innan. Nu har vi en ettåring och en tvååring i huset. Full fart med andra ord!
måndag 18 juli 2016
Fixar inför fest
På söndagen blir det världens grillfest! Ava fyller ett men ettåringar förstår ju inte detta med kalas så jag kom på att vi kan ju fira oss som tvåbarnsföräldrar istället! Ganska bra tycker jag att vi klarat oss. Vi har bjudit in massor med folk, som det ser ut nu så kommer det 25 vuxna och 15 barn, spanjorer, svenskar, finnar, norrmän, australierna, venezuelaner, malteser och whatnot. Härlig mix!
Tycker att man inte kan låta bli att organisera grillpartyn med en sån trädgård vi har. Folk får komma och gå hur de vill efter klockan 15. För att det alls ska gå med så mycket folk så grillar vi enkom korv (köttiga och vege) så det blir hotdog partyn med olika sallader. Sen skaffar vi en enorm bucket som vi fyller med is och en massa dricka, för festen heter Ava's Beer & Sausage Party! Blir så kul. Ser verligen fram emot.
Så nu har vi hållit på att fixa i trädgården, flyttat på stenblock, rensat, planterat och smått och gott. Älskar att bjuda hem folk.
Tycker att man inte kan låta bli att organisera grillpartyn med en sån trädgård vi har. Folk får komma och gå hur de vill efter klockan 15. För att det alls ska gå med så mycket folk så grillar vi enkom korv (köttiga och vege) så det blir hotdog partyn med olika sallader. Sen skaffar vi en enorm bucket som vi fyller med is och en massa dricka, för festen heter Ava's Beer & Sausage Party! Blir så kul. Ser verligen fram emot.
Så nu har vi hållit på att fixa i trädgården, flyttat på stenblock, rensat, planterat och smått och gott. Älskar att bjuda hem folk.
söndag 22 november 2015
Hör och häpna!
Mina föräldrar hade läst bloggen och erbjöd sig igår på eftermiddagen att vakta barnen så vi kunde gå ut på en drink, samma kväll. Det var så oväntat att vi inte en visste vad vi sku säga. Haha! Vi beslöt att de kommer vid läggdags när alla är i sängs så är det lättast. De kom vid Kl.20 och vi for iväg kl.20.30. Varken Umi eller Ava sov när vi for, men nästan, och det hade gått jätte bra. Vi kände oss som tonåringar på rymmen. Det va så kul och lite sådär spännande. Vi hade inte egentligen en klar plan förutom att vi ville in till centrum. Vi hamnade lite av en slump in på Tornis Atelje Bar var vi fick varsinn Mojito. Det var första gången vi var där. Sedan beslöt vi oss att promenera runt. Så himla befriande att gå utan barnen en stund fast samtidigt kändes det som om man glömt något. En vän som jag ringt i all hast för att få bar tips rekommenderade en mexikansk bar på Roban. Det var faktiskt ett kult ställe. Sedan promenerade vi till bilen och grabba en hamburgare på vägen, lite som nattmat efter en utekväll, fast klockan bara var 22.30, hehe. Hemma var vi lite över elva men det kändes nästan som en helkväll. Herrejestas vad det gjorde gott. Tack mamma och pappa!
![]() |
| Margarita på Como Te Llamas |
söndag 8 november 2015
Day after party
Huvudvärk? Faktist inte! Trött? Inte så farligt! Kom hem vid kl 01 efter en rolig kväll. Gjorde verkligen gott att komma ut och lufta sig lite. Festen jag gick på var alltså en klassträff, 20 år sedan vi började på gymnasiet. De flesta har jag inte sett eftersom jag direkt efter gymnasiet åkte utomlands, sedan studerat i Åbo och sedan igen varit utomlands. I början kändes det som att jag endast kände igen en bråkdel men längs med kvällen så vågar jag nog påstå att jag kunde placera de flesta. Kanske en orsak är att jag endast gick ett år med denna klass för sedan åkte jag på utbyte så kanske helt OK att inte komma ihåg alla. Man drog lott om var man satt vilket var himla bra för annars hade det garanterat blivit så att man suttit med gamla bekanta, men nu satt jag faktiskt med två som jag inte överhuvudtaget kände, inte nu och inte då heller, och en vän. Tyckte vi hade riktigt kul trots att jag måst medge att jag var lite skeptisk till en början. Den senaste klassträffen, som jag inte närvarat på, lär inte ha varit så lyckad. Många hade ändrats men ändå satt gamla roller i, det "populära" gänget vs det "mindre populära" osv. Nu kändes det ganska relaxed och alla verkades trivas.
Hur gick det hemma då? Det lär faktiskt ha varit skit jobbigt, inte för att jag var borta, för barnen är ju lika trygga med F som med mig men för att Umi går igenom en mega super gnäll fas (mera tänder ?) som exploderat i en en timmes gråt konsert och vägran att äta och när konserten äntligen kom till sitt slut så tog Ava över. Pust, men på den goda sidan så tog Ava flaskan utan problem och det var ju helt super! Jag lyfter på hatten till F att han klarat sig för jag vet hur eländigt jobbigt det kan vara när båda vill vara i famnen och gråter hysterisk, och specielt för att han höll god min. Inte ett sms, samtal eller något, han ville att jag skulle njuta av kvällen. Först efter att båda somnat så skrev han puuuuh, jobbigt var det, men nu är det tyst.
Idag farsdagen till ära regnar det men F och Umi var länge ute i regnet och hade kul. Ikväll skall vi till mina föräldrar på middag.
Hur gick det hemma då? Det lär faktiskt ha varit skit jobbigt, inte för att jag var borta, för barnen är ju lika trygga med F som med mig men för att Umi går igenom en mega super gnäll fas (mera tänder ?) som exploderat i en en timmes gråt konsert och vägran att äta och när konserten äntligen kom till sitt slut så tog Ava över. Pust, men på den goda sidan så tog Ava flaskan utan problem och det var ju helt super! Jag lyfter på hatten till F att han klarat sig för jag vet hur eländigt jobbigt det kan vara när båda vill vara i famnen och gråter hysterisk, och specielt för att han höll god min. Inte ett sms, samtal eller något, han ville att jag skulle njuta av kvällen. Först efter att båda somnat så skrev han puuuuh, jobbigt var det, men nu är det tyst.
Idag farsdagen till ära regnar det men F och Umi var länge ute i regnet och hade kul. Ikväll skall vi till mina föräldrar på middag.
måndag 14 september 2015
Vilken lördag alltså! Refugees Welcome picknick & fest
Vi hade program så in i norden och va kul det var. Började dagen med att storhandla för veckan, vilket sig ju inte är ett super kul program men helt ok, och så va det gjort. Efter att Umi sovit siesta åkte vi in till stan och gick på Refugees Welcome picknicken.
Angående picknicken måst jag säga att jag tycker det var ett fint initiativ att ge lite positiv fiilis mitt i allt det jobbiga. Förstod att flyktingar hade meddelats dagen innan och busstransport organiserats från mottagningsenheterna. Ganska lite kvinnor och barn syntes till men ändå hundratals flyktingar bland tusen (-tals?) picknick deltagare. Vi borde ha lagat massa mat, tagit med en filt och en skylt var det står "kom och ät" men det gjorde vi inte. Det lär ha funnits soppa. Jag hoppas andra var med engagerade än vi så att flyktingarna bjöds på mat. De som jag iakttog gick omkring och log, det måst ha varit skönt att se människor med positiv inställning och få en liten andningspaus. Några följde med Umi när han sprang till höger och vänster, speciellt en man kunde inte släppa blicken, han blev helt rörd. Jag föreställer mig att han kanske har barn i samma ålder, barn som han saknar något otroligt. Vissa har kritiserat picknicken med att vad är det för idé att ordna något så banalt som en picknick medan flyktingarna står och köar vid polisstationerna i timmotal utan vatten och mat i väntan på att bli registrerade. Det ena behöver ju dock inte utesluta det andra. Vad jag menar att är det är ju inte så att om man deltar i picknicken så kan man inte gå till polistationen med mat. En bekant (vill inte nämna namn eftersom det var på hens privata FB sida) skrev så bra på FB, att majoriteten av oss sitter hemma över ett vinglas och ojar oss över flyktingkrisen, samlar kanske några klädesplagg, men vill inte ha "dem" - människorna - problem - för nära. Vi vill inte rubba vår bekvämlighet. Så sant så sant. Nu tycker jag inte heller att alla behöver eller kanske kan vara överallt och göra allt, men ett som är säkert är att alla kan hjälpa på sitt sätt, donera kläder, pengar, tid, husrum osv. Alla har vi olika förutsättningar. Det viktiga är att vi ser, nu menar jag verkligen ser, dessa män, kvinnor och barn som är här nu, och behöver all hjälp och omtanke som de kan få. De är inte massor vi läser i tidningarna om, de är inte statistik, utan de är individer som tagit sig genom europa, upplevt så jädrans mycket elände, och de är här nu. Om vi alla gör något så spelar det en stor roll!
Umi började bli gnällig så vi åkte hem, passade dock bra för Xima sku ändå ut och promenera och Ava var hungrig. Vi var bjudna på fest på kvällen, en vän som F lärt känna via teatergruppen, men vi började tänka att vi nog får skippa det för inte så kul att gå dit med en gnällig Umi, trots att vi tänkt att vi bara stannar en timme eller så. Precis när vi kommit hem ringer min syster och frågar om picknicken. Vi tala ditt o datt och jag sa att de kan använda vår bastutur för vi sku egentligen på fest men pga Umis trötthet så far vi säkert inte men att vi ändå inte orkar gå i bastu. En stund senare ringer hon på nytt. Lämna Umi med oss säger hon! Han älskar att leka med sina kusiner så jaaa, why not. Vi har faktiskt aldrig lämnat honom med dem på kvällen, varför vet jag inte, det har bara aldrig blivit av. Så med buller och bong åkte vi iväg på fest. Vi tänkte att vi bara stannar en stund och kommer innan han ska läggas. Min syster skicka meddelande att hon gärna vill pröva lägga honom att stanna bara längre om vi trivs. Det var roligt på festen så yes! Super god väst Afrikansk mat och människor från alla världens hörn. Ava blev buren och ompysslad av folk från Slovenien, Ryssland, Iran och Botswana. Vår lilla party girl trivdes som fisken i vattnet och var jätte nöjd hela tiden. När happy Birthday sången sjöngs så tystnade jag kvickt för en stor del av människorna sjunger i kör och det lät minsann lite annorlunda än när min familj samlas och sjunger som ett gäng kråkor. Min syster lyckades få Umi att somna, hurraaa, så vi kom hem efter halv elva. Kändes riktigt sent, haha! Det var så kul att träffa en massa nya människor och komma ut från vardagsrulliansen. Eftersom det gick jätte bra med Umi, han hade förståss varit kungen själv som fick allas uppmärksamhet och stornjöt av det, så meddela vi min syster att vi kan ju göra detta på nytt och nästa gång får hon Ava på köpet, haha. Härligt med familj så nära och sånhäna spontana inryck. Vi får njuta nu för sen på Malta har vi ju inte detta.
Angående picknicken måst jag säga att jag tycker det var ett fint initiativ att ge lite positiv fiilis mitt i allt det jobbiga. Förstod att flyktingar hade meddelats dagen innan och busstransport organiserats från mottagningsenheterna. Ganska lite kvinnor och barn syntes till men ändå hundratals flyktingar bland tusen (-tals?) picknick deltagare. Vi borde ha lagat massa mat, tagit med en filt och en skylt var det står "kom och ät" men det gjorde vi inte. Det lär ha funnits soppa. Jag hoppas andra var med engagerade än vi så att flyktingarna bjöds på mat. De som jag iakttog gick omkring och log, det måst ha varit skönt att se människor med positiv inställning och få en liten andningspaus. Några följde med Umi när han sprang till höger och vänster, speciellt en man kunde inte släppa blicken, han blev helt rörd. Jag föreställer mig att han kanske har barn i samma ålder, barn som han saknar något otroligt. Vissa har kritiserat picknicken med att vad är det för idé att ordna något så banalt som en picknick medan flyktingarna står och köar vid polisstationerna i timmotal utan vatten och mat i väntan på att bli registrerade. Det ena behöver ju dock inte utesluta det andra. Vad jag menar att är det är ju inte så att om man deltar i picknicken så kan man inte gå till polistationen med mat. En bekant (vill inte nämna namn eftersom det var på hens privata FB sida) skrev så bra på FB, att majoriteten av oss sitter hemma över ett vinglas och ojar oss över flyktingkrisen, samlar kanske några klädesplagg, men vill inte ha "dem" - människorna - problem - för nära. Vi vill inte rubba vår bekvämlighet. Så sant så sant. Nu tycker jag inte heller att alla behöver eller kanske kan vara överallt och göra allt, men ett som är säkert är att alla kan hjälpa på sitt sätt, donera kläder, pengar, tid, husrum osv. Alla har vi olika förutsättningar. Det viktiga är att vi ser, nu menar jag verkligen ser, dessa män, kvinnor och barn som är här nu, och behöver all hjälp och omtanke som de kan få. De är inte massor vi läser i tidningarna om, de är inte statistik, utan de är individer som tagit sig genom europa, upplevt så jädrans mycket elände, och de är här nu. Om vi alla gör något så spelar det en stor roll!
Umi började bli gnällig så vi åkte hem, passade dock bra för Xima sku ändå ut och promenera och Ava var hungrig. Vi var bjudna på fest på kvällen, en vän som F lärt känna via teatergruppen, men vi började tänka att vi nog får skippa det för inte så kul att gå dit med en gnällig Umi, trots att vi tänkt att vi bara stannar en timme eller så. Precis när vi kommit hem ringer min syster och frågar om picknicken. Vi tala ditt o datt och jag sa att de kan använda vår bastutur för vi sku egentligen på fest men pga Umis trötthet så far vi säkert inte men att vi ändå inte orkar gå i bastu. En stund senare ringer hon på nytt. Lämna Umi med oss säger hon! Han älskar att leka med sina kusiner så jaaa, why not. Vi har faktiskt aldrig lämnat honom med dem på kvällen, varför vet jag inte, det har bara aldrig blivit av. Så med buller och bong åkte vi iväg på fest. Vi tänkte att vi bara stannar en stund och kommer innan han ska läggas. Min syster skicka meddelande att hon gärna vill pröva lägga honom att stanna bara längre om vi trivs. Det var roligt på festen så yes! Super god väst Afrikansk mat och människor från alla världens hörn. Ava blev buren och ompysslad av folk från Slovenien, Ryssland, Iran och Botswana. Vår lilla party girl trivdes som fisken i vattnet och var jätte nöjd hela tiden. När happy Birthday sången sjöngs så tystnade jag kvickt för en stor del av människorna sjunger i kör och det lät minsann lite annorlunda än när min familj samlas och sjunger som ett gäng kråkor. Min syster lyckades få Umi att somna, hurraaa, så vi kom hem efter halv elva. Kändes riktigt sent, haha! Det var så kul att träffa en massa nya människor och komma ut från vardagsrulliansen. Eftersom det gick jätte bra med Umi, han hade förståss varit kungen själv som fick allas uppmärksamhet och stornjöt av det, så meddela vi min syster att vi kan ju göra detta på nytt och nästa gång får hon Ava på köpet, haha. Härligt med familj så nära och sånhäna spontana inryck. Vi får njuta nu för sen på Malta har vi ju inte detta.
måndag 23 mars 2015
Kalas och vänner
Det slog mig hur positiv typ Umi påriktigt är när jag hade en kompis här på lördagen. Alltså nog vet jag ju att han är glad och så men alltså verkligen urglad. Från stunden hon kom till stunden hon gick så skratta han, lekte, fjanta, åt, och var med. Hon var så förvånad hur fint han orkade sitta med under middagen och hur glad han var hela tiden. Hon hämtade fantstiskt fina tulpaner.
På söndag morgon gick vi på babysim efter mycket om och men. Vi har inte varit sedan han var sjuk och funderade om det är bra att gå eller inte. Han har inte snuva men torrhostar lite, speciellt då när han ligger. I och för sig så har det varit en massa damm i luften så kan ju bero på det. Hans antibiotika tog slut en vecka sedan och öronen verkar OK. Nå anyways, så gick vi men lät inte honom dyka. Talade med insruktören som tyckte det var alright att komma.
Efteråt sov han som en sten i 3,5 timme medan vi fixa inför släktkalaset. Jag har över 20 kusiner som alla har familj så så stort släktkalas blev det inte utan vi bjöd min bror med familj, min syster med familj, mina föräldrar och min mormor. Lagade en spenat -feta-soltorkadetomat paj och en skink-ost paj med en simpel sallad. Till efterrätt hade vi jordgubb och vaniljglass med hallon, maräng och kinuski sås. Lyckat. Vi är mer glassiga än kakiga i vår familj så en enorm skål glass gick snabbt åt. Nästan alla gäster kom samtidigt så Umi blev lite till sig. Inte rädd, inte förskräckt men lite kanske förvånad. Han förblev lite allvarlig hela kalaset igenom, sådär som han är när det är ngt nytt. Han var nog nöjd och lekte med sina kusiner men han var inte lika full av skratt och bus som vanligt. Han fatta genast galoppet med presenten han fick av min bror och familj, och slog som besatt på den hela kvällen. Ha ha. Verkligen lyckad present.
Han fick så fina presenter, bland annat en super behändig vårhalare från Polarn o Pyret av mina föräldrar. Tunn men vatten och vindtät. Kommer att blir perfekt där i Franska landsbyggden vart vi åker om en vecka. Han fick också en fin nalle av min mormor, roliga tavlor till sitt rum av min syster, en bok om att bli storebror av sin kompis och en härligt fin haklapp av en annan kompis.
Men ja, om en vecka åker vi då. 3 veckor ska vi vara borta, en vecka hos Fs föräldrar, en vecka på Malta, och en till vecka hos föräldrarna. Ser riktigt fram emot att åka. Tog flera veckor att få hundens flygbiljett bekräftad, men nu har vi även den, så nu är det bara att fundera på smått och gott som behövs fixas innan resan.
På söndag morgon gick vi på babysim efter mycket om och men. Vi har inte varit sedan han var sjuk och funderade om det är bra att gå eller inte. Han har inte snuva men torrhostar lite, speciellt då när han ligger. I och för sig så har det varit en massa damm i luften så kan ju bero på det. Hans antibiotika tog slut en vecka sedan och öronen verkar OK. Nå anyways, så gick vi men lät inte honom dyka. Talade med insruktören som tyckte det var alright att komma.
Efteråt sov han som en sten i 3,5 timme medan vi fixa inför släktkalaset. Jag har över 20 kusiner som alla har familj så så stort släktkalas blev det inte utan vi bjöd min bror med familj, min syster med familj, mina föräldrar och min mormor. Lagade en spenat -feta-soltorkadetomat paj och en skink-ost paj med en simpel sallad. Till efterrätt hade vi jordgubb och vaniljglass med hallon, maräng och kinuski sås. Lyckat. Vi är mer glassiga än kakiga i vår familj så en enorm skål glass gick snabbt åt. Nästan alla gäster kom samtidigt så Umi blev lite till sig. Inte rädd, inte förskräckt men lite kanske förvånad. Han förblev lite allvarlig hela kalaset igenom, sådär som han är när det är ngt nytt. Han var nog nöjd och lekte med sina kusiner men han var inte lika full av skratt och bus som vanligt. Han fatta genast galoppet med presenten han fick av min bror och familj, och slog som besatt på den hela kvällen. Ha ha. Verkligen lyckad present.
Han fick så fina presenter, bland annat en super behändig vårhalare från Polarn o Pyret av mina föräldrar. Tunn men vatten och vindtät. Kommer att blir perfekt där i Franska landsbyggden vart vi åker om en vecka. Han fick också en fin nalle av min mormor, roliga tavlor till sitt rum av min syster, en bok om att bli storebror av sin kompis och en härligt fin haklapp av en annan kompis.
Men ja, om en vecka åker vi då. 3 veckor ska vi vara borta, en vecka hos Fs föräldrar, en vecka på Malta, och en till vecka hos föräldrarna. Ser riktigt fram emot att åka. Tog flera veckor att få hundens flygbiljett bekräftad, men nu har vi även den, så nu är det bara att fundera på smått och gott som behövs fixas innan resan.
fredag 20 mars 2015
Trött hund efter bebis kalas
Idag kom Umis vänner och firade honom. De lekte så fint tillsammans och hade så roligt. Umi var helt lyrisk hela eftermiddagen och kvällen efter att de gått. Vuxna fick lax i ugnen med batat och potatis med den goda teriyaki såsen, som jag skrev om ett par dagar sedan. Sablar vad det blir gott det är och enkelt att laga. Hade också bakat en choko kaka. Den blev riktigt lyckad. Xima betedde sig som vanligt exemplarisk med bebisarna och är nu helt slut. Orka just och just öppna ögonen när jag tog bilden. Hah! På söndagen blir det mer firande med släkten. Xima kommer att måsta vila upp sig flera dagar efteråt, eftersom vi blir 14 pers av vilka 5 är barn. Stackars vovve! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











