Vad innehåller barnens lunchboxar?

Innan barnen börja i skolan tänkte jag nej stöön, vad ska man riktigt hitta på för lunch, varenda dag. Man bör också komma ihåg att det ska vara något de kan äta utan hjälp för lunchen ska de klara av själva i skolan och det kan vara mycket varmt så vad hålls flera timmar i lådan, i väskan. Det blir bröd och frukt med varierande osötade kex. Försökte en gång ge Umi en kall pasta sallad men han uttryckte sitt missnöje. Bör påpekas att både Umi och Ava äter precis allt, varenda dag.

Måndag:

Endast Umi som gick förra veckan för Avas dagmamma som hade stängt.

Smörgås med smör och ost, ritz saltade kex, banan, russin och päron.

Tisdag:

Ava fick en halv smörgås med smör och ost, några hemlagade energybars jag lagar på dadlar, kokosolja och frön som hon älskar, två ritz kex, en babybel ost, banan, russin och päron. Detta var Avas första dag utan oss så var inte säker vad on sku äta men allt slank ner.

Umi fick sin vanliga ostsmörgås, babybel ost, ritz kex, russin, bana och päron. Jepp, ganska lika som dagen innan.

Onsdag:

Umi fick igen samma förutom idag äppel och päron. 

Ava fick en hel ostsmörgås och i övrigt samma med äppel.

Torsdag:

Idag är stora skillnaden breadsticks.

Samma hos Ava, äppel och breadsticks.

Fredagen:
Ava går endast tre dagar i veckan så endast Umi som har lunchbox denna dag.

I detta kag börjar men redan känna sig lite skylldig över enformigheten men Umi säger Mamma, jätte god lunchbox.. så varför ändra på fungerande koncept liksom. Heh.

För att visa att vi ibland har större fantasi så lägger jag ännu dagens lunchbox.

Ost smörgås, ett digestive kex, några russin, mango, en liten bit banan och honungsmelon.

Ostsmörgås, tuc salta kex, mango, honungsmelon, banan och russin.

Så ser deras lunchboxar ut i dagens läge. Man kunde ju önska att de vore med omväxlande men huvudsaken är väl att barnen äter och tycker om. Varm husmanskost får de varje middag. Ibland undrar man hur klasskompisarnas lunchboxar ser ut. Vad äter de maltesiska barnen till lunch i skolan? Ingen aning! Har försökt fråga av Umi men får noll svar.

Första skoldagen - för båda

Ava började idag på hemmadagis hos Leah, här i Mellieha. Tanken är att hon går tre dagar i veckan samma tid som Umi är i skolan dvs c. KL.8.30-13.45. Jag var med henne hela dagen idag, eller vi gick efter lunch, och vi hade så roligt. Leah är super och Ava gav henne en kram när vi gick vilket är mycket ovanligt att hon gör med nya människor. Hos Leah går det 6 st barn mellan 1,5-3 år. Perfekt. Det är hemma hos henne och hon har även en gård var de kan leka. F går med henne imorgon hela dagen och sedan ska vi testa lämna henne för en stund. So far so good. Hon var jätte glad och stolt att ha egen skolväska.

 

Umi gick till Kinder 1. Han började ju redan Kinder 1 i februari men det var en tidig grupp, så alla i hans klass börjar Kinder 1 pånytt. Han har en ny lärare som verkar super och de flesta av hans vänner är på hans klass. Verkar jätte lovande och han gick glatt in, trots att han var lite nervös att han inte mer var i Annex byggnaden utan i stora byggnaden var det är 600+ elever. Han vifta nonchalant med handen när vi gick och var mycket glad när jag plocka upp honom!

 

Zip it!

Umi kommer ofta hem från skolan med nya uttryck. Veckans bästa var helt klart när han hojta:

Zip it, samtidigt som han gjorde en rörelse över munnen som om han drog fast en dragkedja. Ha ha!

Idag märkte vi att han satt och rabblade upp veckodagarna. Duktigt! 

Första föräldramöte

Idag var det ingen skola, istället var det föräldramöte. Eftersom barnen inte ska vara närvarande och vi inte orka börja fixa med barnvakt för en halvtimmes möte så gick jag och träffade läraren. Hon började med att berätta hur rutinerad Umi är. Han vill ofta göra allt i exakt samma ordning, bland annat att alltid sitta på samma stol under lunchen, samma ställe under läsostunden och när han städer ska saker och ting exakt på rätta ställe. Det var SÅ roligt att höra för sån är han ju precis. Känns som att hon "sett honom" och förstått hur han fungerar. Hon berättade vidare att han är jätte social, leker med alla barn, delar med sig, lyssnar/lyder och följer jätte bra instruktioner, kissar nu för tiden varje dag på toaletten och verkar trivas jätte bra. Alltså vad härligt att höra!

Frågade lite hur hon upplever att kommunikationen på engelska fungerar och hon menar att det verkligen inte var ett problem, att Umi babblar på på engelska och kommunicerar fint med de andra barnen. Maltesiskan, som de även talar i skolan, försöker han också upprepa lite grann. Tänk, 4 språk i vardagen, inte illa.

Som hemläxa fick vi att öva använda sax, det var han nämligen inte så duktig på. Det har hon helt rätt i. Det var mycket trevligt att träffa lärarern, speciellt som kommunikationen annars är noll eftersom man lämnar och hämtar barnen vid dörren. Känns om att vi, speciellt Umi då, nu kommit in i systemen och det känns riktigt bra!

Att kissa ner sig i maltesisk skola

Idag skedde det! Umi kissade ner sig, för han vägrar fortfarande kissa i skolan och nu blev det bara too much att hålla emot. Läraren ringde och sa att vi måst komma och byta hans kläder. Trots att jag sa att vi inte är nära skolan och att han har byteskläder i väskan så sa hon att hon inte får byta om. School policy, de får inte röra ett naket barn. Det tog oss 35 minuter att komma till skolan. Där stod han mitt i klassrummet, fullt påklädd, nerkissad och grät, helt rödsprängd, medan de andra satt lungt och åt lunch och tittade på honom. Kändes så fruktansvärt omänskligt. Jag kan förstå att de har en policy att barnen måst kunna sköta sina toalettbestyr själv men att inte hjälpa vid olyckor eller när föräldern direkt ber läraren att byta känns verkligen fel. Han är ju inte ens tre år gammal!

Egentligen ska föräldrarna komma, byta om, och sedan lämna barnet där, men vi tog hem honom. Hans strumppor och skor var genomvåta och han var så himla lessen. Han kan ju inte i sin vildaste fantasti förstå varför ingen hjälper. Inte läraren som han annars ska anknyta sig till. Känns ju helt galet, omänskligt och sorgligt. Tror inte denna episod precis hjälpte med hans kiss issues på skolan. Han har inga problem med att kissa annanstans förutom i skolan.

Hur fungerar förrästen kissande i skolan? Ja, det är så att hela klassen tillsammans går till toaletten ett par gånger per dag. De har såna små bås vart barnen själva går in och gör sina bestyr. Läraren får inte hjälpa med att dra upp eller ner kalsonger och byxor. De får inte torka. Ja, de får helt enkelt inte röra alls. Umi är duktig på att både dra ner och upp. Torka kan han inte så det kan man hoppas han skippar. Tror att det kommer gå bra så länge vi lyckas övertala honom att kissa i skolan. Sen kommer det givetvis ske olyckor utöver det, men grundproblemet ligger där, att han vägrar, och han kan ju inte hålla sig från kl.08-14.

Men hur fasen gör folk, föräldrar, som båda jobbar? Lämna barnet där nerkissad eller gå mitt i allt från jobbet? Känns ju helt ologiskt. Nå, alla som jag känner och talar med tycker det är lika sjukt system. Det är bara att ta det som det är och hoppas han ändå gärna går till skolan imorgon. Och ja ännu en sak, skrev igår att han varit så himla trotsig, men idag har han varit riktigt möjlig, från morgon till kväll. Älskade barn!

När gubbfan överraskar en

Har varit väldigt missnöjd med en administrativ gubbe på skolan. Han står i dörren så han är den som barnen först ser, han är den som öppnar dörren, drar in barnen, gråtandes, skuffar iväg föräldrarna och stänger dörren. Han verkar ofantligt opedagogisk och ger intrycket att han tycker att föräldrar, speciellt mammor, är för mjuka. They will settle, they will settle, säger han kallt till föräldrar som står oroligt utanför glasdörren och ser sina barn gråta hysteriskt.

Umi har talat glatt om skolan sedan han började men haft flera gråtattacker vid lämningarna. Det är inte det att han inte vill till skolan utan han tycker INTE om att bli indragen av gubbfan utan förvarning, och han tycker INTE om att måsta vänta i en korridor hur länge som helst (upp till 15 minuter) med tjugo gråtande barn, utan han vill till klassrummet. I alla fall vill han ju till klassen vilket ju är en lättnad.

Igår skrek han som fan när jag lämna honom. Kändes dock inte så farligt eftersom jag var helt övertygad om att han trivs när han äntligen kommit till klassen. När jag plockade upp Umi, och var lite tidig, kallade gubben in mig till skolan och ville diskutera. Första tanken var, oj nej, vad har Umi nu hittat på. Han hämtade Umis lärare och sa sedan att de är lite worried about the mornings och att de märker att jag inte heller är nöjd. De har nu insett, som jag sagt åt dem flera gånger, att Umi helt enkelt inte tycker om väntan eftersom han sedan är så glad och nöjd resten av dagen. Gubben har talat med rektorn som redan gett sitt godkännande att vi kunde lämna honom fem minuter senare för att undvika väntan. Att hur känns detta? Att vi kunde börja såhär för att se om vi kunde undvika de jobbiga morgnarna. Nåmen JA! Blev verkligen överraskad och glad. Kanske gubbfan inte är så illa som han verkar.

Umi kom ut på strålande humör. Han upprepade flera gånger jätte roligt i skola. De hade haft bokdag så de hade besökt det nya biblioteket i skolan. Att han var så glad kändes ofantligt skönt! Idag på morgonen lämnade F honom fem minuter senare, enligt planen, och en strålande glad Umi som ropade Hellooo till alla lämnades direkt till läraren som förde honom till klassrummet. Ingen väntan, ingen drama. YES!

Det som jag är speciellt glad över att en såpass stor skola med 600 elever ändå diskuterat liknande problem. De kunde likväl säga, äh, han e ju hur nöjd som helst resten av dagen så inte så farligt med lite drama på morgonen. Hoppas Umi haft en lika bra dag idag. Är hiskeligt stolt över honom!

Pepe & Pizza

Varje dag efter skolan försöker jag diskutera skoldagen med Umi. Ibland berättar han att något barn varit lessen och gråtit, varje dag berättar han vad han ätit, ibland något om en snögubbe och att läraren läst bok om en gul fisk med stora tänder, det var en pappa fisk. Det är ju inte precis så att man har grymt mycket hum om vad de egentligen gör där. Först dagen såg han mycket på TV men efter det har han ropat, mamma TV funkka inte. På torsdagen berätta han med inlevelse att Umi inte vill färger, no good colours, och detta sa han om och om igen tills vi upprepade att det är OK, att inte behöver Umi om han inte vill, att det är OK. Sen sa han jå, no good, umi inte färger. Vad det hela handlade om vet vi inte. Jag har försökt luska ut vad barnen på hans klass heter men får alltid samma svar Pepe och Pizza! Ja, kanske det faktiskt finns två som heter så, Pepe är ju vanligt, men pizza, really?

Första skoldagen - kinder 1 - på Malta

Umi hade på onsdagen sin första skoldag. Ja men, hur gick det då? Alltså över förväntan! Han var jätte peppad att gå dit, tala om att få leka med barn, äta smörgås, sjunga och rita. Så på morgonen vaknade han innan väckarklockan och ropada, gå till school. Här är han ready to go.

 

Jag förde honom kl. 08.15 och det var rätt kaotiskt. Massa föräldrar, barn som grät, personal, och ja allmänt kaos. Vi hade fått en lista på en massa skolgrejer de ska ha med sig så alla hade med sig enorma kassar grejor som man inte visste vart man sku sätta, till vilket klassrum man sku gå, vissa barn vråla och personalen försökte vifta iväg föräldrarna. Efter att vi hittat till rätt klassrum började Umi genast leka med duplo och playdoh och verkade ganska obrydd. Alla tala i mun på varandra och TVn slogs på. Umi blir ju helt lamslagen av TV så han stod och stirra på den med munnen uppe. Jag försökte säga att jag går och fick till sist hans uppmärksamhet, till och med en puss, och han vifta, ja hejdå, mamma komma sen. Jag fick allt som allt stanna i 10 minuter. Som tur hade jag en vän som kom på kaffe för annars sku dagen säkert ha känts jätte lång trots att vi de första dagarna plockar upp redan kl.12.

När vi kom stod en massa föräldrar redan vid porten. Plötsligt hördes det ett klick och dörren öppnades lite. Man ropar barnets namn som sedan skyfflas ut genom dörren. Lyckades möta hans lärares blick som visade tummen upp, allt hade gått bra. Mer än det får man inte veta hur det gått. Ingen interaktion med personalen. Umi blev tårögd när han såg mig och kastade sig i famnen. Sen började han berätta, att en pojke grät jätte mycket, att han var jätte lessen, när jag då frågade att var Umi också lite lessen, så svarade han, nå nej, Umi glad, roligt att gå school. Pust! Det är ju precis det man vill höra. Han berättade att han sjungit, sett på TV, ätit mycket, rita och lekt med flickor och pojkar. Idag, som var hans andra dag, hade det gått lika bra. Vid hämtningen blev han dock inte tårögd utan ropade glatt Byeee till alla i skolan. Hah! Lilla kämppen alltså!

Det var så fantastiskt väder så när vi kommit hem fick Ava gå och sova medan vi andra njöt i trädgården. Umi och jag gick på en promenad i våra kvarter och sen hittade vi plötsligt en skölpadda, i vår trädgård! Varifrån kom den? Visste att Umi nog egentligen var ganska trött men han var så glad, ivrig och sade att han inte ville vila. När Ava vaknat beslöt vi gå på en längre promenad så att Umi kunde vila i vagnen. Det gick som smort. Inom några minuter somnade han och sov en timme. Skönt.

 

Trots att jag vet att det oftast kommer bakslag i skolivern, kanske extra trötthet, någon bråkat eller vad det nu kunde tänkas vara, så är det ju så fantastiskt att det gått så fint. Visst känns det ju galet att ha noll dialog med personalen (förutom ett häfte som skickas mellan skola och hem), att endast haft 10 minuters inskolning men det att han ivrigt går dit är ju absolut det viktigaste. Sen kan man tycka vad man vill om resten. Att han är glad gör en glad in i själen.

På tisdagen har de redan sin första utflykt. De ska åka buss till Ta Qali Petting farm. Där önskar man nog att man kunde vara en fluga på väggen och se hur det hela går till.

När vardagen rullar på och man är glad i magen

Vet ni den där känslan när man känner sig riktigt glad och nöjd - glad i magen liksom! Sådan känsla hade jag idag när vi hade vänner på besök. Ett alldeles underbart gäng från alla olika länder. En familj är spansk-japansk medan den andra brittisk-fransk (med afrikanska rötter) och så vi då. Barnen lekte fint ihop och det var så himla skön stämning. Imorgon drar vi till stranden tillsammans. Som jag brukar säga, vänner är nog livet alltså!

När de gått och Ava somnat för siestan åkte Umi och jag till butiken för att handla skolgrejor inför starten på onsdagen. Umi är ivrig och säger "school very good, umi leka med barn, sjunga, rita, äta smörgås, very good". Hoppas den känslan håller i. Nu har vi fixat namnlappar på alla pennor, kritor, glitterburkar, limtuber, plastfickor, kartonger, tvål, handduk, våtservetter osv. En lång lista på saker som ska tas med. De första dagarna får man som förälder vara med 15 minuter på morgonen. Känns ju ganska kort men nu vi gör det bästa av det hela. De första dagarna är också kortare, från kl. 08-12. Har bra känsla och ser riktigt fram emot att gå och kolla hur allt ser ut. F var på föräldramöte på fredagen och det hade varit rätt kaotiskt med massa föräldrar med barn som sjöng o dansa, och mötet gick mest på maltesiska varvat med lite engelska. Alla tala i munnen på varandra och mycket blev på hälft men han kom ändå hem med en positiv känsla. Kan inte fatta att vår lilla gulle ska till skolan, i uniform o allt!

 

Herregud - skolan börjar om 3 veckor

Igår kom brevet. Umis skola början den första februari. Hade ställt in mig på slutet på februari så det kom som en överraskning och nu känns det jätte plötsligt. Är jag nervös? Jo det är jag. Inte för att han är blyg eller osocial eller för att jag tror att det inte kommer att gå bra, men för att det är så annorlunda än vad man (jag) är van vid. Det är ju inte en dagis i nordisk anda, utan det är skola med lågstadiet i samma byggnad, uniform och hela fadirullan. Visserligen sitter de yngsta inte vid pulpeter och har timmar på det viset men det är en skola med 600 elever och de ska kunna bland annat själv ta fram lunchen, som de har med sig, själv kunna gå på toaletten och om de har en olycka så rings föräldrarna efter för läraren har inte rätt att byta om. De vilar inte på dagen och skoldagen är från 08-14. Det finns ingen inskolningsperiod och barnet lämas vid porten och önskas lycka till, typ. Varje grupp har sitt klassrum och förutom att vara där är de ute 20 minuter per dag. Känns ju som en lång dag i ett och samma rum. Varför jag också är nervös är att jag så önskar att allt går bra för det är i denna skola han sedan fortsätter gå i så länge vi bor i Mellieha.

Skolan! Bild från nätet

Kunde inte Umi fortsätta att vara hemma då? Jo det kunde han ju egentligen och börja först på hösten när det egentligen börjar för han börjar nu i en tidig grupp. Han fyller tre i mitten på mars. Varför skickar vi honom till skolan då? Ja, helt enkelt för att det inte finns dagisar i Mellieha, för att utedagiset var han gick inte fungerade, och för att han frågar efter att få leka med barn flera gånger per dag, men också för att jag önskar börja jobba. Vi har några aktiviteter per vecka (klubben och karate) och oftast några playdates men känns som att han nog "behöver" mer. Eller behöver och behöver... Ava och Umi har ju glädje av varandra och leker så tusan och nu när både jag och F är hemma så är det ju kul för alla, men när en av oss börjar jobba så är det onekligen ganska hektiskt att vara ensam med dem båda 24/7. Hur som haver kommer han i allfall att börja nu om tre veckor! Hjälp!