Hemma efter en månad i Finland

Ja, det blev lite tyst här på bloggen. Ibland blir det bara så. Vi spenderade nästan en månad i Finland. Det var på alla sätt och vis lyckat. Det var svalare än här på Malta och vi fick umgås med familj och vänner, vilket ju alltid är roligt. Så mycket man kunde och kanske borde skriva om, men låt mig låta bilderna tala för sig själv. Tyvärr en massa viktiga människor och fina stunder som inte fastnat på bild men nedan en massa roligt.

 

 

Min pappa!

Min pappa är sjuk, legat en månad på sjukhus i dropp. Väntar på en större hjärtoperation. Prognosen för att allt ska gå bra har av olika skäl varierat från rätt dåliga till kanske OK. Åkte till Finland i ett huj förra veckoslutet för plötsligt verkade allt sämre. Det var ett mycket fint veckoslut. Pappa har inte fel i huvdet så han är skarp som en mört och vi hann tala om allt mellan himmel och jord, både praktiska saker men även känslor och tankar. Han har lyckats hålla humöret uppe trots att det självklart är mycket påfrestande att ligga instängd utan klara besked. Det var härligt att ha tid att umgås. Min bror kom även hem från sitt jobb och vet nog inte hur många år sedan min bror, min mamma och jag sku ha umgåtts på tremanhand i tre dagar. Det var också roligt trots omständigheterna. Trots en förkylning doppade jag mig flera gånger i havet, i tio graders vatten. Mycket uppfriskande!

Hann också träffa min härliga och pigga 91 åriga mormor.

Jag ser fram emot att spendera mer tid med pappa i augusti när vi åker hela familjen till Finland för nästan en månad. Umi frågar också hur Affa har det på sjukhus, om han åkt ambulans (vilket han gjort) och om han mår illa. Min pappa är en seg typ med kämppar anda så nu gäller det att ta sig igenom denna eländiga period, enorm operation och givetvis återhämtningen, för familjen behöver dig i många fler år!

Här har vi en super pappa!

Får ofta höra att F är en super pappa som är hemma med barnen, till och med när jag går ut med hunden. Where are the kids? Öh, ja hemma med sin pappa. Oh how wonderful. The modern man. Visst är det wonderful och visst har tiderna ändrats men han är barnens pappa. Det är inte underligare än det.

Jag umgås med väldigt mycket män i olika åldrar, allt mellan c.20 till 63, via jobbet då. Jag har inga kvinnliga kollegor, alls. Det att F är hemma medan jag jobbar väcker endast positiva känslor och ingen tycker det är konstigt. Kommentarerna jag fått av mina kollegor är att det är fint att se, uppfriskande, önskar att jag själv gjort det (varit hemma med barnen), respect och mer sånt. De har alla varit eller befinner sig i den positionen att de reser både långa och korta tider med jobbet och det har automatiskt blivit så i 100% av fallen att mamman/frun varit hemma med barnen. De säger alla att de önskar att de tagit mer tid mellan projekten, jobbat mindre eller på något vänster sett mer av barnen när de var små. Det är onekligen svårt att kombinera två karriärer när den andra är 300 dagar om året utomlands. Nu har dock nästan alla fruar/mammor nog också jobbat men fått sköta ruliansen på egen hand med hjälp av familj, de som haft dem nära. Jaja, allas livisituationer är ju olika och det viktigaste är ju att man gör så som passar ens familj bäst. Oberoende vem som är hemma. Traditionellt är det ju mamman som får sätta sitt på is medan pappan gör karriär. Säger inte att mammor inte vill vara hemma. Valde själv att vara hemma i över tre år och tycker fortfarande att det var absolut det bästa och kommer förhoppningsvis i fortsättningen ha perioder jag är hemma med barnen och att jobba 80% är helt kung!

Men tillbaka till super pappan!

Det som gör F till en super pappa är inte det att han är hemma med barnen, utan allt det han faktiskt gör.

Väcker små varma kroppar, kramar och myser i sängen, berättar om dagen som kommer, lagar lunchbox medan rufsiga hår äter morgonmål, agerar domare mellan bråk, förklarar, kramar, tröstar den slagna, berömmer när duktiga och leker fint tillsammans, borstar tänder och hår, fixar iväg den äldre till skolan, tar ut hunden med den yngre, veckohandlar, diskar, städar, tvättar kläder, leker, går på aktiviteter, fixar lunch åt yngre, tröstar trött liten, lägger och sova, väcker, plockar upp äldre, kan bedömma om en tupplur behövs eller ej, hittar på nya lekar, uppfostrar, kan samla sig när barnen är som värst och har genuint roligt med dem. Ja så mycket som kunde nämnas, men det är DETTA som gör honom till en super pappa.

Detta inlägg passligt morsdagen till ära, haha!

Svärföräldrarna är här!

Har jag ens kommit ihåg att nämna det - att svärföräldrarna anlände på måndagen? Anyways, de är här och de stannar en månad. De brukar spendera vintern, c.3 månader, i Indien men pga diverse hälsoskäl beslöt de att inte åka detta år. Kom hit, sade vi, och det gjorde de. De har hyrt en lägenhet nära oss så det är himla praktiskt.

Barnen och jag blev förkylda i samma väva som de kom, eller ja, vi har anat på Umi att det ligger en förkylning på kommande för han har varit så trött den senaste veckan och på natten till måndagen slog den ut. Han har feber on-off, lägst 37.5C och högst 38.9C, en gediger hosta och jätte snuvig. Avas näsa rinner som en vattenkran och jag är allt däremellan. Pust! Men det goda är att det är OK att vara hängiga, stanna hemma och inte vara så aktiva trots att svärföräldrarna är här, för de stannar ju en månad. Dessutom så kul att ha dem här över julen. Blir ju lite mer stämningsfullt med fler runt bordet.

Vi hade tänkt att vi sku ha väldigt få presenter detta år. En större playmobil present åt barnen plus lite kritor och såpbubblor. Svärföräldrarna frågade vad de kunde köpa till barnen så medan barnen och jag vila tog F dem till en leksaksbutik och kom hem med tusen grejor! Ha ha! Inte alls som tänkt, med andra ord, men de insisterade förstås och menade att det är nu det gäller osv. Ja ja det är bara att ge sig!

Vi har börjar tala lite med Umi om att julgubben kanske sku behöva Umis tutt (alltså nappen) och han funderar på det. Ibland säger han okej, att han får paket om han ger den och ibland börjar nedre läppen darra när han nämner det. Får se hur det blir, men kanske bra tajmning att bli av med tutten?!

Julmiddag!

Yes, you heard me right! Vi fixa barnvakt och gick ut och äta med mina föräldrar. Det blev som en julmiddag trots ojulig mat eftersom vi spenderar julen i olika länder. Trots att barnen är fantastiska och det också har sin charm att äta på restaurang med dem så var det givetvis både skönt och trevligt att äta utan dem. Att kunna konversera, på riktigt, att inte avbrytas, att hinna njuta av maten, att äta förrätt, huvudrätt, efterrätt och kaffe. Alla var på strålande humör, maten var utsökt och det gick otroligt smidigt med barnvakten så det var verkligen en win-win kväll.

Sköna dagar!

Mina föräldrar är här och vad vi njutit, och hunnit med mycket! Idag var vi på stranden och njöt i strålande väder! Kan inte förstå att det är sista dagarna i November. Alla utan Ava simma, så skönt vatten!

Ghajn Tuffieha. Så fin strand med kristallblått vatten! En massa trappor att gå ner men det är det utan tvivel värt.

Igår åkte vi till Gozo, var vi besökte Azur Window och traskade runt i Citadell var vi också åt lunch. F har varit på Gozo hur mycket som helst med jobbet under sommaren men det var faktiskt bara andra gången för mig och barnen. Känns som om man åkt på en minisemester på ett lustigt sätt trots att vi bara var där över dagen. Verkligen värt ett besök.

Sen har F och jag hunnit gå ut på middag på tumis. Vi gick till en typiskt maltesisk restaurang som heter Tamarija i Mosta. Vilken stämmning! Kan varmt rekommendera stället.

Och ja, sen har vi också hunnit till President's Kitchen Garden med Malin & Co och diverse hundpromenader, middagar både hemma och på restaurang och lekparker.

Här gymmar Umi, Edda och Lovis, brevid en skylt som säger "inga barn under 13 år".. hups.

Ava och Idun

Idun, Ava och Umi vid The Red Tower med solnedgångn i bakgrunden. Så fint! Fick dock skynda oss lite till bilen för blixtsnabbt blir det bäckmörkt.

Trots att vi gjort en hel del har allt skett utan någon form av stress eller känsla att man måst hitta på en massa. Malin med familj åker hem på onsdagen, ush, va tråkigt, fast förstås jätte roligt att de varit här. Vi har träffat dem var och varannan dag och njutit stort av deras sällskap. Som tur har vi ännu en vecka kvar av mina föräldrars besök!

De är här!

Mina föräldrar alltså. Hade inte dubbelcheckat ankomstiden, vilket faktiskt är jätte olikt mig, men hade en stark känsla av att jag visste när flyget landa. Känsla ska man tydligen inte alltid lite på. F tyckte jag inte helt var i mitt esse. Som tur slog det inte så farligt fel, men i samband med att vi var lite tidiga och flyget lite sent så hade vi en 1,5 timme to kill. Klarade det galant förutom att det började bli gränsfall just innan de kom. Vi åt glass och hittade ett lekrum. Bueno!

Umi var så ivrig i bilen och babblade på i ett och sjöng och hade sig, tills han somnade mitt i en sång. Hah. Nu ska vi njuta av tiden mommo & affa är här. Har faktiskt väldigt lite inplanerat utan det blir mer spontana utfärder, mycket lek, promenader, middagar och sånt. Fantastiskt så!

Nu far dom med flygplan

Umi har nu förstått det här med att man träffar någon internsivt under en period och sedan far dom, eller man själv, med flygplan och så ses man inte på länge. Han blev så lessen idag när han förstod att farföräldrarna skulle åka hem, med flygplan. Umi åsså åka flygplan grät han. Ita och Aja inte åka hem, inte åka flygplan tyckte han. Jag blev själv helt tårögd när han blev så lessen. Fast han gav dem stora pussar vilket han i normala fall inte ger. När de gått kasta han sig i sängen och drog täcket över huvudet. Lillen! Vi kramades sen länge.

Mina svärföräldrar tyckte nog det var jätte roligt att besöka oss och få vara med barnen. Som bonus blev de väldigt imponerade av Malta. Tror och hoppas de kommer snart igen. Hela besöket gick över förväntan. Inte tänkte jag mig att det skulle gå dåligt eller vara jobbigt men jag var ändå flera dagar med dem medan F jobba så man vet ju aldrig om allt löper smidigt med tanken på barnens rutiner och så, och yes, det gjorde det. Verkligen smidigt! Ava var helt klart the star of the show. Hon stal nog svärfars hjärta. Han kunde inte slita blicken från henne. De tyckte båda att Ava är så aktiv och Umi den lugnare, haha. Det var något nytt! Fast jätte intressant att höra utomståendes åsikter. Man snöar ju lätt in sig i gamla tankar. Visst är det sant att Ava har full fräs på, non stop. Får skriva ett eget inlägg om Ava som 14 månader eftersom det aldrig blev ett ett års inlägg.

Som tur så har mina föräldrar bokat resa och kommer i slutet på November. Det är nog så viktigt att försöka ses så ofta som möjligt för att hålla upp kontakten. Desstu roligare blir det ju dessutom när man kan göra allt mer med barnen. Med Umi kan man verkligen gå på utflykt, man kan diskutera saker och skoja, och Ava är ju alltid nöjd med typ allt och roligt nu när hon går.

Mera dagar i bilder

Lättast och nästan roligast, även för att senare gå tillbaka, är att lägga upp foton av våra dagar.

Många promenader på olika ställen.

Barnen på restaurang

F måste leka att han tog bild på mig för att få gumman med den enorma vinflaskan på bild, hehe.

Roligt att jaga duvor i Valletta. Det ör förvrigt så himla fin stad!

Umi fick en glass och medan jag försökte äta min som smalt så tyckte Umi att Ava fått väntat nog och började mata henne från sin glass. Ava oxo glass, sa han och gav varannan sked åt henne. Gullen!

Har också försökt vila mellan varven, det gick sådär med två vildar som undrar vad jag gör.