När det inte går som i Strömsö, part III, fast ändå kanske lite

Natten blev likadan, Ava kaskadspydde på allt, inklusive mig. Umi var uppe och fråga efter vatten en gång i timmen. Tyckte nog att han drack himla mycket men var så trött att jag somnade mellan varje visit. Vaknade på morgonen till att Umi står i vardagsrummet och spyr litervis av vatten på golvet. Jaja, helt klart för mycket vatten. Nåja, Ava gjorde samma en timme senare.

Trots att morgonen kändes ganska tung när ingendera villa äta något alls och hunden sku ut och jag inte visste hur jag sku fixa det, och det fanns en jäkla massa att tvätta, igen, plus att jag hittade en mus i köket så gick dagen bra. Hunden fick sina två promenader, vi var till och med och vattna plantor hos min vän Linda, Ava sov 3,5timmes siesta, Umi och jag hittade olika spel på telefonen, hängde tvätt och umgicks, damsög och moppade och eftermiddagen slutade med lite trädgårdshäng och barnen åt varsin portion pasta till middagen! Yes! Dessutom blåser det något otroligt mycket vilket är ljuvligt. Temperaturen har sjunkit till +28 inne!

Trots omständigheterna att vi varit hemma i dagarna tre och inte sett röken av en annan människa och barnen varit sjuka så tycker jag att vi klarat oss fint. Ingen har blivit riktigt nervös, alla varit  rätt sammarbetsvilliga (förutom musen som jag föröskte ta bild på), jag har hållits frisk och alla på relativt gott humör. Imorgon får jag fara på jobb och vila upp mig! Hurra för det.

Enda Ava åt på hela dagen var lite vattenmelon och två salta kex.

Idag på morgonen orkade Umi redan gå medan Ava fick sitta.

Barnen satt på eftermiddagen i trädgården på olika ställen och väntade på pappa!

Vi väntar också på att han kommer hem inatt.

När det inte går som i Strömsö, part II

Jag var ju lite hoppfull om att ändå kunna gå på middag fredagkväll med barnen till våra vänner som vi spenderat veckoslutet på Gozo med. Men tog förnuftet i fånga och beslöt att stanna hemma och bra så. Umis mage fortsatte nämligen krångla. Inte rikigt illa men ändå till den grad att jag inte hade större lust att köra till dem 30 min och om det är så illa så ska man nog stanna hemma.

 

Men för att återkomma till strömsö, part II, så vaknade jag vid midnatt av att Ava pep till. En gång lyckades jag få henne att lägga ner sig en stund men sen pep hon till igen. Tog med henne till vår säng var hon var mycket nöjd. Hade just somnat om när jag vaknar till att hon kaskadspyr över precis allt i sängen, täcken, dynor, lakan, mjukisdjur, ja egentligen allt förutom mig. Bara att stiga upp och börja byta lakan osv och då får hon diarré. Alltså du min milde vilket öde. Nå hon var ändå nöjd mellan varven och tyckte det var lite spännande att byta allt mitt i natten. Drack en massa vatten och verkade må bättre. Hon somnade ganska bra om.

Två timmar senare kommer Umi. Det var nog helt enkelt för varmt med +35C på natten inne. Han sku dricka, kissa, dricka, inte sova, klia osv. Höll oss uppe i flera timmar. Till sist var jag så asigt trött så jag fräste till och somnade om. Någon enstake timme senare vakna Ava för morgonen. Gäspigt värre. Både började dagen med diarré, så man nu inte bara sku glömma vad det handlade om.

På med TVn och bara att börja tvätta täcken och dynor, för hand, efter en stark kopp kaffe. Det positiva är ju givetvis att allt torkar på en kvart när det är så hett.

Det galna är ändå hur fasen ödet ändå lyckas tajma det med Fs veckoslut i Barcelona. Nå, jag tänkte som så, att så länge ingen blir så dålig att man måst ta in på sjukis så är det ändå OK. För hur gör jag då? Man kan inte lämna ett barn där ensam och man får inte stanna kvar med ett extra barn. Fast sen kom jag på att jag helt enkelt sku ringa till vår barnvakt som är super eller våra vänner som vi varit i Gozo med. Ena barnet sku helt enkelt få vara med dem eller barnvakten hos oss. Min andra riktigt nära vän Linda, som även bor i vårt grannskap, är nämligen också bortrest. Fast sku det krisa till sig ordentligt så vet jag att jag har många fina vänner här som sku ställa upp och hjälpa både med barn och hund.

Ava har vart ganska dålig idag men Umi är på bättringsväg. Jag ser ljus i tunneln trots allt.

När det inte går som i Strömsö.

F åkte som sagt igår kväll till Barcelona. I samma väva blev Umi rikigt dålig i magen. Det enda nya han ätit var en specifik glass. Sen åt vi nog lax till middag som han inte ätit på en stund men har svårt att tro att det sku ha åstadkommit liknande effekt eftersom han alltid ätit lax och aldrig reagerat. Anyways, F åkte iväg och Umi och jag vakade en stor del av natten. Vi hade simträff med vänner men den fick jag annulera. Jag var hoppfull ännu på morgonen för liknande reaktioner går snabbt om, men när jag till sist väckte Umi vid halv nio och såg att han var blek som ett lakan, hade helt vita läppar, var helt svimfärdig, genom svettig och orkade knappt stå på benen så visste jag ju genast att man inte kan ta ett barn i detta skick ut i +35C hetta. Xima fick därav också skippa sin morgonpromenad. Som tur har vi ju enorm trädgård, men tror faktiskt det är första gången i Ximas liv som hon inte fått en morgonpromenad. Helt omöjligt att ta ut Umi och gå, eller ens i vagnen, i denna värme när han var i detta skick. Men hur ska jag få honom på benen?!

Kall vattenmelon. Det enda han gick med på att äta. Yes! Det har ju vätska. Satt på TVn och lyckades få i honom vatten, juice on en fjärdedels banan. Seger! Färgen kom också tillbaka och efter någon timme kom han ut och tittade på medan Ava och jag vattnade. Härligt. Hann bli redigt oroligt på morgonen och fundera, hur ska jag fixa detta?! Typiskt också att sådant sker när man är ensam med barnen.

Såhär bra såg det dock ut några timmar senare! Det finns hopp om att vi klarar oss trots att magen inte ännu är helt prima. Xima ska få en längre promenad i kväll och dessutom är vi bortbjudna på middag. Kanske vi till och med kan gå. Återstår att se.

 

När Doktorn kommer på besök

Idag fick Umi bli hemma från skolan för han hostade något fruktansvärt igår natt. Han hade inte feber eller andra förkylningssymptom, men hostade så att han knappt fick andan. Sprutade Ventoline och Flixotide med jämna mellanrum men tyckte att det knappt hjälpte. Eftersom vi ändå behövde en lapp ifylld av en läkare, till skolan, och att vi har rekommenderas hitta en familjeläkare som vi alla kan konsultera i längden, plus att jag ville förnya ventoline receptet, så ringde jag en läkare och frågade om det var möjligt att boka tid för samma dag. Han sa ja, inga problem, är lite upptagen men kommer hem till er om ett par timmar.

Efter lite mer än ett par timmar dök han upp. Han var jätte trevlig, hade all tid i världen på att både lyssna, fråga och diskutera bland annat Umis hosta, allergi och feberattack men även om hur man ska sköta och klippa fikonträd. Han stannade nästan en timme och kalaset kostade oss 15 euro ! Helt galet ju! Träffar man läkare via apoteket kostar det 10 euro så servicen att läkaren kom hem var endast 5 euro dyrare. Otroligt! Det är så perfekt att få läkaren hem då man ändå är hemma med sjukt barn. Man får förvisso vänta sig att vänta halva dagen men helre väntar man hemma än i ett överfyllt vänterum, med nya bakterier. Så bra system och är super nöjd över läkaren vi hittat!

Mediciner i mängder

Igår natt hosta Umi massvis. Torr irriterad hosta. På morgonen var han helt pigg och åt sina flingor med god aptit. Hosta dock redigt mellan varven. Vi gick ut en kort sväng för att rasta oss alla. Han var sen så himla trött pga dålig nattsömn så han skippade lunchen och sprang själv till sängen. Sovande var dock inte långvarigt pga hostan. Stackaren. Han sov dock någon timme lite senare.

Anade när han vakna att han har ont i halsen. Lite frukt åt han dock och skämtade och lekte med Ava. Plötsligt med andningen mycket sämre. Hostan var inte lika illa men han andades så kraftigt att revbenen syntes vid varje andetag. Eftersom han haft bronkitis två gånger (spenderade båda gångerna 4 nätter på Jorvs sjukhus) som yngre har vi både Ventoline & Flixotide hemma så jag sprutade båda. Tyckte dock att effekten var minimal. Nu hade det blivit eftermiddag och andningen kändes ännu sämre. Läkare!

Jag vill inte självmedikera honom eller ta beslutet ifall inhalatorerna är tillräcklig. Inte roligt att börja tvivla mitt i natten. Eftersom man på Malta träffar läkare via apoteket så är det bara att gå dit. Umi var så eländig så alla i vänterummet släppte oss förbi kön. Så tacksam!

Läkaren konstaterade snabbt att han har öroninflammation och halsinfektion (toncillerna var enorma och variga) men att andningsvsårigheterna inte ännu nått lungorna vilket hon tyckte var märkligt eftersom han så tydligt hade jätte svårt att andas. Eftersom han inte vid sin sjukhuvistelse två veckor sedan fick antibiotika så gavs det nu. Hon gav även en kortisonkur för andningssvårigheterna. Vi ska också fortsätta med Ventoline och Flixotide i två veckor.

Så ja, det blev en hel del mediciner då, men är så glad att jag fick den där nej nu till läkare känslan. Tror att han aldrig hann bli helt frisk om halsen nu var i såpass dåligt skick eftersom läkaren på sjukhuset sa att anginan säkerligen orsakat den höga febern. Nu hoppas vi att vi får bukt på alla eländiga bobbor så att vi kan starta om med nytt blad. Stackaren har inte ätit något annat idag än flingorna på morgonen, lite nektarin och isglass. Har dock lärt mig att småbarn klarar sig hur bra som helst på nästan ingen mat alls någon dag, så länge de dricker. Imorgon nya tag!

Feberkramp - äntligen hemma

Igår kväll fick Umi komma hem, efter två nätter på sjukhus. Olika blodprover togs som var bra men det konstaterades att han säkerligen har halsfluss/angina som sannolikt orsakat den höga febern. Cirka 5% av småbarn får feberkramper så helt ovanligt är det inte, och nu i efterhand så vet jag att det inte är farligt, men det är by far det mest skrämmande jag varit med om. Det är sjukt chokerande att se sitt barn kramppa, dvs rycka i armar och ben, ögonen svängs, fragga kommer ur munnen och till sist bli medvetslös. Att jag dessutom funderade ifall det kunde ha varit värmeslag gjorde inte saken bättre för en likande kramp kan resultera i koma. Alltså fy fasen. Men vad sker nu då?

Eftersom han haft det en gång kan det ske igen, eller aldrig mer. Han behöver inte ha så hög feber som över 39C utan en feberkramp kan komma redan vid 38C. Nu vet vi att det inte är livshotande. Om det sker igen så ska man, som vi gjorde, lägga honom på sidan så att det inte blir något slem i halsen och kolla pulsen när han tappat medvetande. Och i pricip kan man låta honom vara tills han vaknar (!). Det rekommenderas dock att ringa ambulans eller läkare för att kolla upp. Sker flera anfall inom en halvtimme eller anfallen varar flera minuter ska man absolut söka upp akutvården.

När jag talat med folk känner alla någon som gått igenom dessa feberkramper med sina barn. Alla påpekar hur chokerande det är. Nu är Umi dock hemma, febern är borta och han mår bra. Lite medtagen är han säkert men det var det skönaste att igårkväll höra Ava och Umi skrika, skratta, skuffa och reta varandra. Älskade barn.

Värsta tjugo minuterna i mitt liv

Fredagen började fint, ja, skrev ju redan om det, Ava var med barnvakten och jag och Umi var på stranden och hade roligt. De sov en lång tupplur och Umi vaknade med 39,7C, åhå! Tänkte genast på solen, var det för mycket, har han värmeslag? Kändes ju osannolikt, han är van med värme, vi var under 2 timmar på morgonen, han hade hatt osv osv, men han var ju i prima skick på morgonen så inte är han annars sjuk. Anyways, läste nånstans att ifall det är värmeslag så ska man hålla barnen svalt, kalla handdukar, fläkt, osv men följa noga med febern, dvs genast ge febernedsättande. Fel! Där gjorde jag fel. Borde genast ha gett, som jag i vanliga fall sku ha gjort om jag inte nu ska tänkt mig att det handla om ett eventuellt värmeslag. Lätt att vara klok efteråt.

F kom just in från dörren när jag mätt Umis feber. Febern gick lite ner, i ngt skede till 39.1C men tillbaka till 39.7C. Han tittade på ritade, drack vatten, åt lite popcorn och tala med oss. Så han verka ju ändå alright. Han ville gå på pottan. När han satt där kastades kroppen plötsligt bakåt och han börja kramppa frenetiskt. Ögonen snurra bakåt och det kom fragga ut munnen. La honom genast på sidan så att slemmet kom upp men sedan tappade han medvetande. Skrek åt Faycal att ringa ambulans, vilket han gjorde genast. De sa att hålla honom på sidan men eftersom jag läst om värmeslag som kan leda till koma så var jag inte så pigg på att lämna honom där. Har nyligen även läst om feberkrampanfall så visste att det säkert handlar om det men kom inte ihåg vad man egentligen ska/kan göra. Tog honom i armarna, på sidan, och sprang ut på gatan var F var med Ava i väntan på ambulansen. Skrek, bytte position, och vifta så att Umi emellanåt kippa andan och skrek till. Visst inte om jag höll på att förlora honom. Han var så livlös, blek och hängde som en potatissäck.

Det tog 20 minuter för ambulansen att komma. Den värsta tiden i mitt liv. Ringde tre gånger till 112 och skrek att nu fan. Till sist kom den och eftersom F höll honom då så lades Umi och ligga på Fs mage i ambulansen direkt med syremask och i monitor för att kolla att han faktiskt hade en puls. Sen for de iväg. Medan jag rafsade ihop grejor, förstod ju att någon måst bli en natt, fick Ava sitta och äta middag för sig själv, och sedan hoppade vi i bilen och körde iväg. Jag var väldigt fokuserad och lugn, tänkte att det inte hjälper att köra som en huligan, vinna 2 minuter, men riskera att jag och Ava hamnar i en krock. Eller lugn var jag kanske inte, men ändå så att det gick att köra. I ngt skede bubblade det nog upp, att fan, är det mitt fel att jag var med honom på stranden, att nu ligger han i koma och håller på att dö. I samma väva pep Ava till, mamma mamma, så jag fortsatte fokusera.

Väl inne på akuten låg han där, andades, helt borta, men fått tillbaka lite färg.

Fick order att väcka honom emellanåt för att kolla om han svarar. Ganska snabbt kom vi upp till avdelningen, var vi fick vänta på läkare. Jag sa åt F att jag vill bli natten med honom. Eftersom det tog ganska länge för läkaren att komma och klockan redan var mycket, och Ava började bli rastlös åkte de hem. Läkaren kom, var mycket bra och sa också att det är väldigt osannolikt att han reagerat såhär häftigt på solen. Han är van med värme, det var morgon, han hade hatt, att det snarare tyder på virus och att så hög feber helt enkelt utlöst en feberkramp. Varför han har så hög feber och vad för virus visste de inte så olika blodprover togs.

Nu är han fortfarande på sjukhus. F är med honom denna natt. Vi hoppas de får komma hem idag. Fortsättning följer.

Här hostas och snörvlas det

Jag har joinat snörvlande och hostande. Fast i natt sov jag 8 h ostört och svettades som en gris så månne det inte blir folk av mig. Förstår inte att barnen, speciellt Ava då, sovit nätterna igenom trots flunssan. Så brukar det ju aldrig vara. Men man tackar och tar emot!

Igår gick ingenting som i Strömsö. Började med att jag sku plocka upp Avas barnvakt, Genesis. Tanken var att Ava sku dra sin powernap i bilen, därför hade jag erbjudit mig att plocka upp henne. Ava sov inte och GPSen hittade inte stället så jag yra på och kunde inte hitta henne. Frågade en massa folk men alla gav olika direktiv. Till sist hittade jag dock när jag på måfå bara körde runt. Tanken var alltså att hon skulle vara med Ava medan jag och Umi skulle på ett möte där på ute-dagiset. Första gången Ava och Genesis skulle vara på tumis. När vi alla kommit hem efter att jag äntligen hittat henne så inser jag att Ava var så övertrött och mycket snörvligare och hostigare än jag insett så jag beslöt att lägga henne innan jag och Umi drog iväg. Men det var helt omöjligt att lägga henne. Hon skrek helt hysteriskt i 30 minuter. Sluta med att jag fick ge panadol för det verka verkligen som om hon led, av någonting. Sen måste jag och Umi fara, kändes ju inte super att lämna henne sjuk, men sa åt Genesis att låta henne sova trots att jag i normala fall bara brukar låta henne powernapa på morgonen så att hon och Umi ska sova siesta samtidigt. Anyways, Umi och jag for på möte som var bra. När vi två timmar senare kom hem så sov Ava fortfarande och fortsatte ännu en timme efter det. Hon var med andra ord helt slut. Jätte bra att hon sov medan jag var borta för det var inte the moment att lämna henne med någon annan. Så det var ju bra trots att Genesis tyckte att ja, öh, jag gjorde ju ingenting. Men visst gjorde hon det, hon var ju här! Ibland så!

Nu var det Umis tur att gå och sova och det visa sig vara omöjligt utan Ava, och Ava hade precis sovit i tre timmar så ganska osannolikt att hon sku sova. Umi höll på i en halvtimme att traska av och an och stod vid dörren och kolla på oss med stora ögon Ava också tuti, Ava inte tuti, Umi inte tuti. Jag kan ju försöka lägga henne trots allt, tänkte jag. Kanske hon är så slut att hon somnar om. Nå nej, så gick det inte. Jag kände hur luften gick ur mig, plötsligt slogs jag av en så enorm trötthet och medan jag stod och buffa på Ava så droppa snoret ner på henne. Charmigt värre. Efter 40 min (!) buffande och ingendera sov gav jag upp. What to do? Packade ner dem i bilen och körde runt. Umi sov en kvart, sku gärna ha parkerat nånstans och helt enkelt sovit, men Ava vägra somna och börja tycka det var tråkigt så det var bara att väcka Umi och gå och handla. Dom var båda så blasé att de var helt stirriga och tysta (!). Ava somna i bilen påväg hem och jag lyckades överföra henne till sängen. Fick kassarna upplockade med hjälp av Umi, knäppte på barnkanalen på TVn och kasta mig själv på soffan. Sen kom F och kunde ta över. Pust!

Umi som är aktiv (vilket jag tidigare skrivit om) men sällan egentligen får raseriubrott fick två ordentliga sådana under kvällen, givetvis på grund av utebliven tupplur. Han sov ju bara en kvart, han som brukar sova 2 t på dagen. Med andra ord är han inte alls redo att skippa dagssömnen. Visste ju nog det men också bra att få det bekräftat.

F och jag har beslutit oss för att hojta mindre åt Umi, att verkligen göra en effort, att säga nej tusen gånger, att vänta ut honom istället för att bli irriterade, förklara, lyssna, förklara osv. F fick igår sköta båda raseriutbrotten vilket han gjorde galant. Umi skrek hysteriskt när det var dags för kvällsrutinen, men F lyckades lugna honom, efter mycket om och men, och jag hörde till sist även lite skratt.

Nu ska vi ta ha en riktigt lugn dag och krya på oss!

Efter sol kommer regn

Tyvärr inte ute men här hemma. Febern återkom. Ava hade 38.6C igen på morgonen. Eftersom F åkte på jobb fick jag annullera allt program. Det var summer party på klubben som vi sett fram emot, men inte kan man gå med febrig bebis, så är de bara. Kan inte heller gå och promenera med Linda för de åkte idag på resa, buuuuu. Ava sover som bäst och Umi får titta på TV, nästan det ända sättet att hålla honom relativt tyst så att Ava inte vaknar. Inte lätt att veta vad man ska hitta på. Tror det får bli en tur till butiken, det borde hon förhoppningsvis orka med. Umi kommer att klättra väggar men tröstar mig med att han haft två super fina dagar och det säkert inte är så farligt om det idag blir fokus på TV, böcker, rita och sånt som man kan göra inne med Ava i famnen.

Till läkaren pga myggbett

Det hade jag aldrig trott, att jag skulle besöka en läkare pga några myggbett. Är inte den som i första taget springer till läkaren, säkert på gott och ont. Har ju skrivit förrut att Ava får såna eländiga bölder av myggbett och nu fick hon igen nya idag. Tyckte de såg väldigt fula ut så denna gång beslöt jag att besöka läkaren. Det går så smidigt här på Malta för var och varannat apotek har en läkare vart man inte behöver beställa tid utan man bara går och det kostade 10e.

 

Läkaren höll med om att det var en väldigt agressiv reaktion Min oro är egentligen vad som sker ifall ett bi eller liknande sticker henne. Om hon är till denna grad allergisk mot myggbett så vad kunde hända med getingar? Detta kan man dock inte veta på förhand. Läkaren skrev ut en antihistamin som hon rekommendera ge dagligen säsongen till slut för att undvika bett (blir ju också bättre sen när värmen lugnar sig och man kan börja ha lite kläder på barnen) och Fucidin som är en kortisonkräm med antibiotika. Hoppas dessa nu hjälper.

Febern då? Ja, den har sjunkit. Vid sista mätningen hade hon 37.4 men på förmiddagen endast 36.4 så den svajar ännu lite men inte i närheten av 39C. Förhoppningsvis stannar den nere.

Stackarn har feber

Ava gnydde ett tiden i natt. Tyckte hon var lite varm men var inte säker om det var för hon var inklämd i ena hörnet av spjällsängen vart fläkten inte riktigt når eller stegring. Tog mig cirka 20 minuter att buffa henne till sömns. Några timmar senare hör jag henne igen. Nej, nu är hon nog jätte varm. Mätte febern som visade 39C. Hon fick vatten, febernedsättande och krypa ner i vår säng. Hon hade dock mycket svårt att somna om. På morgonen kände jag en liten hand som skuffa till mig. Det var Umi som stod där halv sex tiden och kröp upp i sängen. Det är tajt med alla fyra för vår säng är bara 150cm bred. Man borde ha minst 180 för att på något vänster rymmas. Det händer ju dock mycket sällan. F tog Umi och de gick och la sig i hans säng.

F beslöt att ta en day off, råkade vara en lugn dag på jobbet, så jag behövde inte annulera klubben som Umi sett fram emot, utan medan F blev hemma med Ava kunde Umi och jag fara på lite bonding time. Det var roligt. Efter lunch och siesta åkte F och Umi på lite ärenden, medan Ava och jag myste hemma. Lyx att han kunde ta en ledig dag och att vi kunde dela upp oss på detta vis. Svårt att underhålla Umi samtidigt som Ava klänger fast i en som en koala. Febern sjönk i något skede till 38.3 men steg igen till 39.2 innan läggdags. Nu hoppas vi febern ger sig de kommande dagarna. F kunde ta ledigt ännu imorgon. Så super med flexibelt jobb när det kommer till sjuka barn.

En teori om vad som orsakar febern? Ja, alltid har man ju teorier, sen får man det sällan bekräftat. Umi har i en veckas tid haft en seg hosta, snuva från och till och en natt hade hög feber. Jag tror att detta helt enkelt är Avas version av samma förkylning. Märkligt sku det ju ha varit om hon sku ha lyckas undgå den helt och hållet. Det kan givetvis vara något helt annat men hittills tror jag på detta.

Hur mycket kan hända på ett par dagar?

Tycker det känns som evigheter sedan jag skrivit och en hel del har hänt sedan sist. Vi hade som sagt några vänner över på midsommargrillning och det var jätte lyckat. Umi fick dock mitt i lekande en grym allergisk reaktion så det tog kål på hans iver men för övrigt gick det bra. Maten blev god, sällskapet var trevligt, barnen lekte så fint och vädret skönt!

På söndagen sa jag till Faycal att jag vill inte göra något alls, vi brukar ju alltid fara nånstans på morgonen så Ava kan dra sin powernap i bilen och samtidigt besöka ställen. Hade bara lust att vara. Ava fick sova inne medan jag vattna med Umi. När hon vaknat fick de leka i poolen. Så skönt med hemma dag.  Båda hade också blivit lite snuviga. På eftermiddagen var det dock dags att göra något så vid fem tiden for vi till stranden vilket var skönt för det varit en riktigt varm dag. Det roliga var att Umi äntligen ville komma i vattnet. Han har tidigare hållit sig på stranden men äntligen kom han i vattnet och ville simma. Det är ju både uppfriskande, roligt och vet ni vad, bra för hyn! Jajamen, salt vatten är toppen. Han reagerade nog med att flamma upp, som jag själv brukat göra, men hemma efter duschan var hyn som dag och natt. Skönt!

Sen var det dags för barnen att flytta till eget rum! Va, har de inte redan bott där länge? Nå nä! Alltid var det något. Umi flytta ju redan till rummet i slutet på mars men vi tyckte att han reagerade på något i rummet så han fick flytta tillbaka medan allt tvättades och städades, åter en gång. Dessutom tyckte han inte det var så kul utan Ava. Ava sov ännu i vårt rum för hon åt på natten, men ja, detta har ju tagit slut redan ett par månader sedan. Va hände sen då? Ja. sen orka vi inte göra det för några veckor senare sku vi ha besök med övernattningsgäster i det rummet, och sen var det för varmt, och sen, ja sen. Ni hör, alltid något. Men nu sa jag, nej nu får de nog flytta! Kan ju inte vara för skönt för Umi att sova i en resesäng, han som dessutom redan blivit van att sova i vuxen säng. Inte precis ideal tidpunkt med tanke på att de båda var snuviga men ja, det är ju aldrig ideal så flytta fick de ändå.

Nå, snuvan blev värre än tänkt och Ava var så himla täppt. Hon kunde inte alls ha tutten (nappen) i munnen och då kunde hon inte sova. Fick sitta med henne i famnen, till sist tog jag henne till vår säng men det blev bara pannkaka. Närmare klockan ett när hon fortfarande inte sov så fick hon sova i resesängen som står i vårt rum (som back up). Fick dock pyssla om henne var tjugonde minut hela natten och när hon äntligen sov lite längre så hosta Umi massor, ville ha vatten, ville kissa osv osv. Var helt slut på morgonen. Barnen var nu inte bara snoriga utan hade också hosta. Lyckades som pricket på iet inte alls få Ava och sova dagssömn pga täpptheten så hon var trött, gnällig, börja ha ont i halsen och ja, allmänt förkyld. Ingendera har dock feber. Nå förra natten var inte mycket bättre. Båda somna nog i sitt nya rum men sen vakna Ava och hade så ont i halsen när hon hostade men vägrade dricka. Försökte med isbit osv men ingenting fungera. Hon grät så mycket att igen fick hon flytta till resesängen brevid vår säng. Hon somna dock relativt bra men inatt var det Umis tur, han hosta som bara den och ville att jag sku sova med honom (han är i vuxen säng så man ryms nog men farligt rymligt är det ändå inte för den är 80 cm bred). Han drack flera flaskor vatten, kissa där emellan, det var hett i rummet, fläkten var i ansiktet, jag försökte sova med honom, hörde hur Ava vakna. Ja, blev inte precis mycket sovet i natt. Dessutom snora och hosta jag själv mellan varven.

Kände mig som en zombie i morse så frågade Linda om hon inte skall gå på morgonhundpromenad och det skulle hon så jag packa hela högen i bilen och sen gick vi på en 1 timmes promenad. Gjorde så gott. Barnen är piggare idag så vi lekte i trädgården och hade kul. Stekte fisk till lunch för det tycker Umi speciellt mycket om. Avas min var dock mer skeptisk. Ingen fisk fantast precis.

Som pricket på iet springer jag efter Umi som busar och dänger min tå i förtöljen så tån går av. Yes, tog så jävla ont så jag börja gråta så ni kan ana om inte båda barnen börjar stortjuta i rena förskräckelsen. Men å andra sidan somnade barnen snabbt så nu ligger de och siestar där i sitt eget rum. Det är nog varmt idag igen men tack vare en ganska ordentlig blåst fick vi ett fint genomdrag så rummet känns inte sådär grymt varmt.

Det är så märklig känsla att kunna traska runt i sovrummet, lägga tvätten i skåpet, ligga och läsa utan barn som störs. Jätte skönt att flytten äntligen blev av. Umi går omkring och säger Umi stoo pojke, duktig pojke, ejen säng, stoo säng så yes, han verkar också nöjd med flytten.

Nu ska jag värma en kopp kaffe i mikron (orkar inte koka nytt) och tycka synd om mig själv med svullen, pulserande och blå tå.

Definitivt inte vattkoppor

Prickarna är så gott som borta så ja, kan lätt konstatera att det då inte var vattkoppor. Vad det då var vet jag ej men huvudsaken är ju att de går bort och att Ava inte störts nämnvärt av dem. Egentligen slött (får man tycka det) för var mentalt förbered på vattkoppor x 2 och sen sku man ha det gjort. Skönt förstås för barnen att inte måsta gå igenom det nu.

Kanske inte sen heller vattkoppor?!

Prickarna har fortfarande inte utvecklas till vätskefyllda blåsor och det borde de ju nog ha gjort 2 dygn senare, eller? Vi har gått från att vara säkra att det nog är vattkoppor till att tvivla starkt till att igen vara säkra och sedan tvivla. Hela tiden har vi sagt, vi väntar och ser hur de utvecklas för visst är c.25 st prickar på olika delar av kroppen ändå ovanligt. De verkar klia lite men inte så att det sku ha rubbat sömnen, överhuvudtaget, eller aptiten. Prickarna liknar mer nippor. De flesta har utveckla ett huvud men de är verkligen små. Nå, vi avvaktar och ser och håller oss fortsättningsvis ifrån närkontakt med andra barn, just in case. Men kan det alltså ta såhär länge från prickstadiet till blåsstadiet? Enligt google borde det inte. Det borde gå snabbt, i alla fall inom ett dygn, typ. Sen återstår frågan, ifall det inte är vattkoppor, vad är det då?

Vattkoppor, inhiberade middagsgäster & familjegrillning

Så kan man sammanfatta dagen. Märkte att Ava hade ett par prickar på ryggen men kunde lika väl ha varit typ mygg eller spindel bett. Men ser att det inom typ en timme blivit fler. Hm. Vattkoppor? Eventuellt! Inte säkert men liknar nog väldigt när man googlar vattkoppor dag 1. Så här milda var prickarna ännu på morgonen.

Jag meddelar våra vänner som sku komma på grillning till oss. Deras dotter som snart fyller 5 mån är väldigt liten, dvs 5 kg som bäst, var under två kilo när hon föddes, så hon behöver inte precis smittas just nu. Det beslöts att inhibera middagen, just in case. Det var ett bra beslut för prickarna blev fler och större under dagen. Inte ännu vattenfyllda men ilsknare till utseende. Ava verkar dock inte berörd av dem och varit på gott humör och ätit prima som vanligt. Hoppas hon sku slippa undan med en mild variant. Intressant att se när och hur Umi drabbas. Trots att jag inte ser fram emot de kommande veckan/orna med vattkoppor och levande i karantän så vore det ju bra att de båda nu fick, så har man det sen fixat.

Hann även köpa nya krukor och måst säga att jag är väldigt nöjd med hur det blev. Tycker färgerna piffar upp det hela på ett härligt sätt.

Trots uteblivna middagsgäster beslöt vi att ändå grilla och tur det för det var jätte lyckat. Maten blev god, barnen tyckte det var kul och det var perfekt temperatur. Varmt, inte mera hett, med en skön bris. Så här ser de ut när glassbilen åkte förbi.

Att inte känna hunger

Det är en helt ny känsla för mig - att inte vara hungrig. Min pappa brukar säga att ingen annan blir lika hungrig som jag, hehe. Jo, har alltid haft god aptit och inga problem med hungern. Men nu har jag haft precis noll hungerkänslor de senaste två dagarna trots att jag annars mår bra. Det är så konstigt. Har inte obehag för mat men ingen lust att äta och ingen hunger alls. Så jätte märklig känsla. Tror faktiskt att jag aldrig tidigare upplevt detta, inte ens efter en matförgiftning. Då har jag haft obehag för mat tills jag blivit hungrig men ett sån hänt mellan skede när man mår bra men inte är hungrig har jag nog aldrig upplevt. Försöker dock äta lite bara så att energinivån inte ska droppa.

Vänner på besök och övernattning på Mater Dei sjukhuset

Vi har hunnit med så evigt mycket på en vecka känns det som. Min kompis Kia var här med sin son Mio som är 2 veckor äldre än Ava. Som man kan tänka sig blir det fullt hus med tre barn under 2 år, eller Umi är ju 2 år och 2 mån, men ja ändå. Vårt hus har absolut ingen ljudisolation eftersom de flesta väggar är fusk väggar och den enda ordentliga väggen har ett 1 kvadratmeters hål i, men trots detta och totalt olika tidsrutiner gick det bra! Kul hade vi det också. Vi hann gå till stranden, ut och äta två gånger, hänga i café lekparken, besöka Valletta, grilla och ja, leva vardagsliv enligt barnens behov. Ava och Mio lekte så fint tillsammans, det var verkligen roligt att se.

Tråkigt nog hade veckan ett drastiskt slut. Umi åt allt sämre de senaste dagarna. Han har ju i vanliga fall god aptit så man märkte att något fuffens var på gång. I förggår spydde han när vi kom hem från butiken. Vi tänkte båda, eller ja önsketänkte, att kanske han blivit bilsjuk eller något i del stilen. Efter en halv timme spydde han igen. Ok, det var bara att glömma bilsjukan. Han var ändå OK, placerad framför TVn och slökollade på barnkanalen. Men plötslgt efter ett par timmar blev det snabbt sämre. Han spydde non stop, ingen vätska hölls mer nere och han blev helt vit och var totalt frånvarande. Ögonlocken föll ner och läpparna var vita. Hemskt att se men det värsta var ändå hur snabbt det blev så illa. Försökte ringa läkaren som inte svarade. I samma stund kom F hem från jobbet. Han ringde närmaste apotek som gav en annan läkares nummer. Här fungerar apoteket som en länk mellan patienter, läkare och sjukhus. Han sade att genast åka till akuten. Vi kasta oss med full fart i bilen. Umi slocknade genast, fick sitta brevid för hålla koll om han svimmat eller somnat. Hur som helst andades han, såg att magen gick upp och ner. När vi kommit fram till Mater Dei sjukhuset behövde vi inte vänta länge utan fick snabbt se en sköterska, sedan en läkare och inom kort blev vi skickade till bäddavdelningen. Sjukhuset var riktigt prima och vården bra. Umi fick genast dropp eftersom han var så himla torr. F blev med honom 2 nätter på sjukhus. Här ser man Umi i sin sjukhussäng och stolen i vilken F spenderat två nätter.

Umi fick en super fin leksak och bok av personalen. Så fin gest! De lär ha varit jätte bra och trevliga.

En agressiv magvirus lär blomma på ön och det berättades att skolorna är halvtomma. Mest var läkaren ändå orolig över hans exem så han fick även antibiotika för det. Själv tycker vi hyn ser ganska fin ut men ja, man blir ju lite blind inför uttslagen när man är så van med dem. Om en vecka skall vi tillbaka på efterkontroll för att visa upp hyn. Känns riktigt bra att vara i snurrorna så vet man vart man kan vända sig då han får riktigt illa uttslag. Det som dock förståss var lite provocerande var att läkarna sa att hyn var totally out of control och att detta ska vi nog få bukt på innan ni åker hem... Ja  ja, good luck. Nåja, sånt har man minsann hört förrut. Är dock all ears ifall de har nya ideer och lösningar. Inget vore bättre om han bara fick slippa eländet.

Nu är alla hemma och Kio och Mio for igår kväll så nu ska alla få återhämta sig. Glömde nämna att som pricket på iet fick jag en light version av eländet och mådde pyton och Xima har spytt och haft diarre i två dagar. Igårnatt sov Ava som en sten, medan jag svettades som en gris de sista bobborna (vilken tur att F var på sjukis så jag kunde byta sida av sängen) och Xima, ja hon behövde går ut kl.01, 03 och 05. Alla är dock på bättringsväg idag. Xima har fått lite ris och magen verkar lugn, Umi har ätit och druckit bra, jag har haft massa energi och städat och skrubbat huset innan de andra kom hem men aptit har jag fortfarande inte.

Vi hoppas på en bra nattsömn för imorgon börjar vardagen igen. F far på jobb och vi pysslar på med vårt.

Snuvan kom som ett brev på posten

Passligt till alla besök så blev barnen, yes båda, redigt snoriga igår. De var inte febriga till en början men riktigt täppta och eftersom de båda sover med tutt (napp) så gick ju natten åt skogen. Går ju inte att ha den i munnen när man inte kan andas genom näsan. I ngt skede sov Ava endast när man stod upp, försökte man sätta sig i fötöljen grät hon hejdlöst. Så jo, det var en mycket lång natt, men för att påpeka det positiva så hade de på Fs jobb felbokat en grupp så han var ledig idag, yes! Det var minsann skönt att vara två vuxna med två sjuka barn. Igår hade jag en situation när Umi vaknat från sin tupplur, trött, täppt, eländig och mycket gråtig och famnig. Medan jag tröstar honom slintar Ava och slår huvudet. Måst ju sätta ner Umi för att se att det gick bra men även trösta henne. Båda skrek helt hysteriskt. På något vänster rymdes de båda i famnen och kunde gråta en längre stund i kapp. Jag var helt färdig när kvällen väl kommit och gick och la mig innan klockan nio! Som tur gick jag så tidigt för natten var inte något att hänga i julgranen.

Innan kvällen, igår alltså, hade båda fått stegring så jag tänkte nej fasen hur ska detta sluta, med tanke på våra besök. Men emot alla odds träffade vi ändå Pia, Nelson och Norah i lekparken idag på eftermiddagen och Umi lekte som bara den. Visst hade han ännu lite på 37C men inget värre än det och han verkade nog inte det minsta sjuk. Ava var lite hängigare men hon fick vila i vagnen. De åt också bra och verkar faktiskt redan mindre täppta så nu håller vi alla tummar och tår att detta var en kvick variant. Tror det var något de snappade upp från toddler movement class för där var ju så hiskeligt många barn.

Det hör ju också till att sjukdom kommer i samband med besök eller mycket program. Nu har de ju mått prima, förutom Umis allergiattacker, hela tiden här och lite flunssa är ju inte hela världen men skönt vore det om det nu lättar. Drömmer om en hel natt!

"Ångbada" förkyld bebis

Frågade min mammagrupp om lite tips hur jag bäst kan ångbada Ava eftersom hennes förkylning sitter i. Hon hostar och är rosslig men inte så illa att man bör uppsöka läkare men nog så att man gärna använder alla husmorstips på hur man kan underlätta andningen. Fick tipset om att täcka huvuddelen av spjällsängen med ett stort lakan och sätta en kastrull med kokande vatten under sängen. Min vän påpekade att kastrullen kan vara på sidan så att det inte blir för hot and steamy. Avas säng är dock ännu i upphöjt läge så hade kastrullen helt under. Ville dock inte ha lakanet helt vid spjällsängen just för att hon är i det högre läget för då sku det vara just över huvudet så jag hängde det över hennes hängande leksak. Perfekt! Mycket av den värdefulla ångan rymde säkert men tillräckligt kom det nog för att vara fuktigt och till och med ganska varmt. I ngt skede var hon på svettigare sidan men hon sov väldigt mycket bättre den natten och var mindre rosslig på morgonen! Super. Visst kom rossligheten tillbaka under dagen, det är ju ingen mirakelmedicin men så värdefullt för återhämtningen att hon kunde sova. Rekommenderar att testa.

Då när det inte blir som man tänkt sig

På söndagen var vi bjudna på ett kalas till vänner vi inte sett på länge. Såg verkligen fram emot det. Och på måndagen sku Umi gå till parken igen, det hade ju lovats mildt väder efter förra veckans smällkyla. Härligt att han får komma ut och leka med sitt parken gäng. Och dessutom hinner vi börja packa och faktiskt göra saker istället för att bara planera vad vi ska göra.

Umi vaknar dunderförkyld på söndagen. Det var bara att inhabera kalaset och givetvis även måndagens parken. Han var hängig, jätte super snorig, lite hostig och sov 3,5 timme på dagen. Helt slut som artist. Men i alla fall var vi andra ju friska. Ava hade rådgivning på måndagen så super att hon verkar slippa smittan.

Det blev inte heller som vi tänkt oss. På sena kvällen blev hon plötsligt jätte snuvig och täppt. Hon kunde inte alls vara i liggande position utan bara rakt upprätt. Hjälpte inte att ha madrassen i hög vinkel och allt det där. F tog nattens första pass, satt uppe med henne till klockan 03, tills jag vaknade till att hon skrek som en galning. Vi gav panadol och sen tog jag över. Satt med henne i fötöljen, försökte också bädda ner oss i sittande läge i soffan men fick så himla ont i ryggen att det var bara att ge upp. Sov en timme mellan 06-07. Ganska många starka koppar kaffe behövdes denna morgon.

Umi mådde som tur mycket bättre på måndagen så verkade åtminstone vara en snabb förkylning men fick givetvis stanna hemma från parken. Men på tisdagen kan han säkert gå.

Nå det blev inte heller som tänkt. Det var +0 och ösregn. Snön är tung och blöt och regnet piskar i ansiktet. Han sku vantrivas. Kanske imorgon istället...

Det goda är att förra natten var bättre (Ava kunde sova i liggande position) så det verkar som att det är en 1-2 dagars flunssa. Fingers crossed. Och vi har blivit bättre på att få saker och ting gjorda. Idag körde vi runt och köpte olika storleks pafflådor, både för grejor som ska skickas och sånt som ska packas och bli i Finland.