Hittade en pool

Det är svårare än man kunde tro att hitta en pool vart man kan gå och simma eller slöa för dagen. Alla hotell har ju en men icke-gäster är ofta inte super välkomna eller sen svindyrt. Sen finns det flera restauranger vid havet som har pool, kallas Lido, men har förstått att alla inte välkomnar småbarn (ingen säker info om detta stämmer och har inte dubbelkollat faktan vilket man ju borde göra före man uttalar sig). Min kompis Linda tipsade dock om denna club vilken vi besökte idag tillsammans med henne och bebin.

Fotot från hemsidan, här

Det var ju super! Kostade 9e per vuxen, barnen gratis, och de hade en enorm pool och en barnpool i vilken Umi kunde gå, hade vattnet till hakan men kunde ändå gå. Både Umi och Ava stornjöt i vattnet och där emellan hade vi solbäddar med parasoll. Vi hann med en kaffe och massa simmande under två timmar. Kunde ha stannat längre men det blev lunch och siesta dags. Ava kunde ju ha sovit där i vagnen men för Umis skull kändes det skönt att komma hem. Han sover i snitt ett par timmar på dagen och humöret är så mycket bättre när han får sova ordentligt. Vattnet var förövrigt saltvatten vilket ju är perfekt för både min och Umis hy. Helt prima alltså!

Så glad att vi hitta detta ställe! De har dessutom simlektioner som vi funderar skicka Umi på, eller ja, att F skulle gå med honom efter jobbet någon dag i veckan. Att simma är ju inte bara roligt och svalkande utan oxo livsviktigt att lära sig. Är jätte glad om barnen både trivs och vänjer sig vara i vatten. Får nog lov att ta membership till detta ställe så kan man gå oftare, även ett kortare pass på eftermiddagen under de riktigt heta dagarna.

Gjorde vi månne rätt?

Med barn så får man ofta fundera hur man ska göra och tvivla på om man nu sen gjorde rätt beslut. Som idag med babysimmande. Umi hostade ordentligt i natt och jag steg upp kanske 5 gånger för att ge honom vatten och till sist ventoline. Till slut somnade han om och sov till kl.09. Han hostade inte en gång på morgonen, hade ej stegring och var inte snuvig men skall man eller skall man inte gå på babysim som vi hade idag på förmiddagen. Funderade av och an men eftersom han verkade i prima skick så gick vi ändå. Någon tycker säkert att vi gjorde dumt och kanske det, men det är så svårt att veta och man vill ju inte göra fel. Nu hoppas jag att Umi inte vaknar från sin tupplur snuvig, hostig med feber och att vi får ångra vårt beslut.

Förövrigt var simmande kul. Umi var aktiv som vanligt men inte hysterisk som förra gången. Han blev så himla glad när han såg poolen. Ava som också vaknade efter Kl 09 i morse så hann inte med en tupplur innan simmande så hon var lite trött men orkade ändå bra och tyckte det var skönt i bastun efteråt. Och dom är så gulliga båda två där i bassängen och skrattar åt varandra. Gullungarna!

Everyday life

Dagarna går och veckorna flyger förbi. Ja, så känns det. De senaste dagarna har jag kämppat med verkligt svår allergi så fått springa hos läkare, på blodprov osv osv. Börjar nu faktiskt lätta så det är något otroligt skönt. Kunde till och med gå på babysim i morse. På tal om simmet så har Ava tyckt att det är kul och orkat hela halvatimmen (ofta är man ju kortare de första gångerna). A och O är ju att hon ätit 1-2 t innan och sedan hunnit sova så att hon just vaknat innan man börjar simma. Idag vaknade hon i omklädningsrummet. En övertött eller hungrig bebis är ingen succé. Umi gick lite på övervarv idag, snäppet till hysteri, så det var omöjligt att alls kommunicera eller få hans uppmärksamhet på något, utan han bara plaska och skrek, dock av glädje, som en galning hela halvtimmen. Pust! Men nå huvudsaken är väl att de båda hade kul. Nu sover de så nu får F och jag pusta ut.

Imorgon blir det julbasar i parken där Umi går. Jag har varit med och organisera, och imorgon skall jag stå i cafét. Kanske man får fjutt på julkänslan? Igår hängde jag upp en julstjärna i fönstret här hemma och visst ger det mysigt sken i mörkret. Förövrigt rullar vardagen på och syskonen fjantar som man kan se i videon. Dom är ju bara för gulliga!

En dag i slow motion

Igår när Umi börja gny vid kl 04.45 så var vi så jäkla trötta, vi hade alla sovit som krattor. Fattar inte vad som felas, Umi brukar ju sova gott men nu är det nog något, han både kliar sig, gråter och skakar spjällsängen som skallrar något otroligt (den som vi har på lande är en äldre modell och ganska vinglig och skallrar något fruktansvärt). Efter en timmes gnyende var tionde minut var det bara att ge upp och inse att det är morgon, gäsp. Umi var på strålande humör och i full fart. Vi var så sjukt trötta att vi fick såndäna hysteriska skrattanfall när tårarna bara stritta och chokladen som proppats i munnen bara spruta ut och kaffet skvalpa i famnen, men härligt så, istället för att gå omkring och suras på grund att tröttheten. 10 tiden gick vi hela högen till mina föräldrars stuga, tänkt att vi sku passa på att duscha hos dem. De skratta nog åt oss när vi kom hasandes i pyjamas och såg helt eländiga ut. Jag blev skickad i sängs och sov i en och en halv timme. När vi båda duschat och vaknat till liv så vaknade Umi. Sedan blev vi dessutom bjudna på lyx lunch. Kanske man borde gå över och duscha lite oftare om det innebär siesta, kaffe och lyxlunch! Efter maten så somnade F på soffan sittandes så nu var det hans tur att bli skickad i sängs. Medan han sov gick vi andra ut och hade jätte skönt vid stranden trots blåsten.

Denna natt var bättre, Umi fick Atarax som stoppar kliande så han sov bättre och givetvis då också vi. Nu har vi babysimmat och skall idag på min brorsdotters 5 års kalas. Fantastiskt när stugan är så nära att man kan komma körandes till babysim till kl.09 på morgonen, gå igenom posten hemma, gå på kalas och köra tillbaka samma eftermiddag.

Min pappa hitta en super barnvagn i garaget på lande. Den har döpts till Royce Rolls och jätte behändig när Umi plötsligt inte mera orkar gå och jag inte orkar bära. Då kommer Royce Rolls to the rescue.

Barns olika utvecklingsskeden och takt

En av de grejorna som jag tyckt väldigt mycket om på mina mamma/bebis träffar och på öppna förskolan är att se hur otroligt olika barn i samma ålder utvecklas. Det bästa har varit att föräldrar har jämfört, diskuterat och funderat men i positiv anda, inte alls typ "MITT barn kan redan gå, ååh, kan inte ditt barn krypa", nej inte alls så, utan helt enkelt roligt och intressant att se skillnaderna. På förskolan är där en flicka som började gå vid 9 månader och vad vi föräldrar skratta för hon är så liten och späd så det såg riktigt sjukt ut när hon gick med armarna i luften, som en gibbon apa. Det var inte några steg hon tog utan traska runt från rum till rum. Hon stoltserar också med sin ena tand. Samtidigt finns där ett barn i samma ålder som har munnen full med tänder men som inte alls kryper. Båda mår bra och utvecklas som de ska, men helt i egen takt.

Umi är 11,5 mån och fick i natt sin tredje tand, eller ännu är det ju bara en liten kant som sticker ut. Han är så stolt när man stoppar fingret i munnen och säger åååh har du en ny tand. Han står och går jätte stadigt med hjälp av bord, soffor, ben, skåp osv men vill inte stå om man håller i händerna, då går han genast ner på knäna. Kryper gör han i blixtens hastighet. På babysimmet är han helt tokig. Sätter man honom och sitta på kanten så kastar han sig i, så han dyker riktigt djupt och vill göra det om och om igen. När man håller honom på ytan på mage så viftar han med armarna, rumppan och benen som en vilde så alla andra föräldrar börjar gapskratta.

För några månader sedan på en bebiträff kommer jag ihåg att jag lade märke till att en av bebisarna (en månad yngre än Umi) satt och knappra på en brödkant. I det skedet stoppa Umi allt i munnen förutom mat. Det var nästan absurt. Alltså han åt bra när man mata honom men satt man en bit frukt/bröd framför honom så tog han nog i den men kasta bort den eller lekte med biten. Satt man en plastbit, penna osv så stoppa han den garanterat i munnen. Haha! Just sånhäna små grejor tycker jag är så lustiga och fascinerande. Slött med sådana föräldrar som känner press och stress på grund av i vilken takt deras barn utvecklas. De flesta börjar ju ändå gå, prata och äta själv i något skede.